Förskingrarna

2005 förvärvades etanolproducenten SEKAB av Carstedtägda Ecodevelopment i lag med NEKAB, där den senare ägs av de kommunala energibolagen i Umeå, Skellefteå och Örnsköldsvik. NEKAB ägde 50% av SEKAB initialt. SEKAB fick omgående ekonomiska problem som löstes av de kommunala ägarna genom utlåning och borgen för lån i bank.

I februari 2009 beslutade ägarna till SEKAB att omstrukturera bolaget. De afrikanska verksamheterna skulle säljas liksom ägarandelen i den polska verksamheten. Vidare sköt de kommunala ägarna till 225 miljoner kr till SEKAB. Som en följd av ovan ökade NEKAB:s ägarandel i SEKAB till 70%.

I oktober 2009 beslutade SEKAB:s styrelse att sälja de två afrikanska bolagen till Per Carstedts Ecodevelopment för en symbolisk summa. Man skänkte alltså bort bolagen. I överenskommelsen ingick att det skulle finnas 11 miljoner kr i bolagens kassa vid försäljningen, samt att säljaren, d.v.s. SEKAB, skulle ha rätt till tilläggsköpeskilling. Den senare sattes som en vinstdelning mellan köparen och SEKAB upp till ett belopp om 173 miljoner kr. D.v.s. om köparen i den framtida verksamheten skulle göra vinst, så skulle, med vissa förbehåll, vinsten delas med SEKAB fram till den punkt i tiden då den ackumulerade vinstdelningen uppgår till 173 miljoner kr.

2014 sände SVT granskningen av de tre ägarkommunernas agerande och affärer i SEKAB-frågan. Effekten kan beskrivas som en skandal och Örnsköldsviks kommuns anseende tog skada.

Därefter tystnade det betydligt runt SEKAB. Men, det har inte saknats ekonomiska nyheter på området. Övik Energi har successivt skrivit ned värdet på sin ägarandel i NEKAB till noll kr. Den sista nedskrivningen skedde i mars 2017. NEKAB:s senaste årsredovisning innehåller en nedskrivning av SEKAB med hissnande 252 mkr. De 225 mkr som skattebetalarna skickade in i SEKAB via NEKAB är nu borta.

I november 2014 beslutade Örnsköldsviks kommunfullmäktige samt övriga ägarkommuner att NEKAB skulle låna upp pengar hos Kommuninvest, vilka sedan skulle lånas ut till SEKAB och där användas för att lösa lånen i Handelsbanken. Så skedde också. NEKAB:s totala upplåning i årsredovisningen för 2016 var 939 miljoner kr, varav 540 miljoner kr i Kommuninvest och resten hos ägarkommunerna. Bolagets omsättning var 591 miljoner kr och på den gjorde man en förlust på 19,5 miljoner kr efter finansposter.

Dåvarande VD i Rodret, som är Örnskldsviks kommuns moderbolag i kommunkoncernen, Hans Selling, meddelade i slutet på 2014 att det var Rodrets ambition att NEKAB skulle sälja SEKAB. Samma sak sa Skellefteå Krafts VD Hans Kreisel. SEKAB är uppenbarligen ännu inte försålt.

I NEKAB:s årsredovisning för 2016 kan man läsa följande passage i verksamhetsberättelsen:

”Styrelsearbetet har under året behandlat aktuella ägar- och styrningsfrågor rörande SEKAB. Inga frågor där styrelsen haft behov att inhämta synpunkter från ägarna har förekommit.”

En fantastisk formulering. Ty vilka är ägarna? Dina politiker. Ja, ytterst du och alla andra skattebetalare i Örnsköldsvik, Skellefteå och Umeå. Från dessa politiker behövde NEKAB:s styrelse inte inhämta synpunkter. Inte ens när man beslutade att skriva ned SEKAB med 252 mkr. Varför är det så? Jo, för att dina politiker vill inte veta. De vill inte ta i katastrofverksamheten och de vill inte ha insyn i detaljerna. Inte skita ned sina fina namn med SEKAB-klet.

Så. Ovan är bakgrunden. Vi tar avstamp i dessa historiska fakta och vi börjar med att ställa frågan: vad mer har hänt efter augusti 2014 då kommungranskarnas program om SEKAB sändes?

För att svara på frågan så vänder vi blicken mot Per Carstedt. Denne köpte SEKAB:s två afrikanska bolag i slutet av 2009 (eller början av 2010 – det spelar ingen roll exakt när). Han var vid tillfället VD för SEKAB. Dessa bolag har en respektive geografisk koppling till Tanzania och Mocambique. Tiden gick och Per Carstedt utvecklade planer på att odla sockerrör i Afrika. Av sockret skulle framställas etanol. Med tiden dog intresset, marknaden och därmed ekonomin i etanoltillverkning. Då övergick planerna till att odla sockerrör för att försörja hemmamarknaden i Tanzania med socker. (Tanzania är en nettoimportör av socker).

Sockerrörsodlingen skulle ske i det tanzaniska området Bagamoyo. Per Carstedt startade ett dotterbolag med säte i Tanzania; Bagamoyo Ecoenergy ltd, vari verksamheten skulle ske. Det ingår med några bolagsmellanled i koncernen Ecodevelopment in Europe AB. Någon gång under 2013 eller tidigare så lyckas Per Carstedt teckna ett arrendeavtal med den tanzaniska regeringen, som ger BEE rätt att arrendera 20000 hektar jordbruksmark i Bagamoyo, varav 7800 hektar för sockerrörsodling. Därmed är projektet igång. Arrendet påstås vara 99 år långt.

I februari 2014 – alltså före det att kommungranskarnas program sändes – så beslutar Sida att utfärda en lånegaranti till BEE på 120 mkr. Beslutet fattas av Georg Andrén, chef för Sidas Afrikaavdelning. Samrådande i beslutet är en rad handläggare, en jurist, en controller och chefen för lånegarantiavdelningen på Sida; Anders Berlin. Lånegarantin skall möjliggöra för BEE att låna pengar i en sydafrikansk bank (Standard Bank Of South Africa). Pengarna skall användas för att starta projektet i Bagamoyo i väntan på att ytterligare finansiering sedan skall erhållas från Afrikanska utvecklingsbanken. Den totala projektbudgeten bedöms vara svindlande 500 miljoner US-dollar.

Sidas beslut kan läsas här. 

Per Carstedts BEE lånar så också pengar i den sydafrikanska banken. Tiden går. Kommungranskarnas program sänds i augusti 2014 och kommunalrådet Elvy Söderström får göra snöplig sorti i Örnsköldsvik. Sossarna gör ett historiskt dåligt val i kommunen 2014. NEKAB lånar pengar av kommuninvest och lånar i sin tur ut dessa till SEKAB, som löser in sina lån i Handelsbanken. SEKAB:s ekonomi hamnar i praktiken i NEKAB. D.v.s. processen som gör skattebetalarna till garant för att det överhuvudtaget skall finnas någon verksamhet i SEKAB är fullbordad. Men Per Carstedt fortsätter äga 30% av SEKAB via Ecodevelopment in Europe AB.

Det blir nytt år och Per Carstedts Bagamoyoprojekt går in i 2015. Och det går inte bra. I början på maj 2015 så faller hans finansieringsplaner ihop helt, när den afrikanska utvecklingsbanken drar sig ur projektet. Så gör även Sida. Skattebetalarnas finansiella gottpåse stängs för Per Carstedt. Den 8:e juli drar den sydafrikanska banken 54 mkr från det spärrkonto Sida upprättat i svensk bank för att hantera lånegarantin om 120 mkr. Per Carstedts afrikaäventyr riskerar att vara slut.

På Sida stod det snabbt klart att de pengar som BEE lånar med hjälp av lånegarantin om 120 mkr, kan man se sig om i stjärnorna efter. Vi citerar direkt ur Sidas årsredovisning för 2014:

”Sida beslutade i februari 2014 om ett bidrag med en konstruktion om säkerhet för ett lån till ett företag i Tanzania. Under 2014 har sammanlagt 54 miljoner kronor betalats ut. Sida redovisade insatsen som ett lämnat bidrag i delårsrapporten. Riksrevisionen ifrågasatte

i revisionen avseende delårsrapporten redovisningen av de utbetalda medlen, utifrån argumentet att insatsen har karaktären av ett lån snarare än ett bidrag. I oktober 2014 lämnade Sida information till regeringen om insatsen (Promemoria 2014-11-10 ärendenummer14/001014). Sida har utifrån den dialog som förts med Ekonomistyrningsverket om hur säkerheten bör redovisas, i bokslutet 2014 redovisat insatsen som en deposition (kortfristig fordran) i balansräkningen. Då insatsen uppvisar en högt ställd riskbild har insatsen vid värdering i årsbokslutet värdereglerats till noll, vilket har belastat Transfereringsavsnittet och ingår i årets kapitalförändring, se not 14. Värderegleringen har inte belastat anslaget varför insatsen inte återfinns i anslagsredovisningen. Sida har 2015-01-23 i hemställan till Regeringen bett om medgivande att hantera insatsen som en deposition.”

Kort och koncis omskrivning av Sidas formulering ovan: Sida försökte dölja insatsen i Bagamoyo som ett bidrag. Då skulle de kreditförluster man gjorde maskeras och försvinna i Sidas gigantiska bidragsomsättning på knappt 30 miljarder kr. Men Riksrevisionen gjorde sitt jobb. Sålunda tvingades Sida ta upp insatsen i balansräkningen som en kortfristig utlåning. Men det bokförda värdet kunde inte gärna bli annat än 0 kr när lånet behandlades som en fodran på BEE i balansräkningen.

Georg Andrén, chefen för Sidas afrikaavdelning som fattade beslutet att utfärda lånegarantin till BEE, var så sent som sommaren 2014 fortfarande just afrikachef. Så sänds kommungranskarnas program och Riksrevisionen granskar parallellt lånegarantin till BEE. I oktober 2014, efter valet, så utnämner den nya regeringen Georg Andrén till ambassadör i Guatemala. Vi tror inte att det var en belöning. Från högste chef för en avdelning på Sida som måste omsätta miljarder och åter miljarder skattekronor, till ambassadör i ett helt obetydligt land på andra sidan jordklotet. Från en delegation att ensam besluta om lånegarantier till värden på över 100 mkr, till – vi skriver det igen för det är så förbaskat komiskt – ambassadör i Guatemala.

När Per Carstedts finansieringsförsök faller ihop i maj 2015 så kan han inte göra annat än att slicka sina sår och försöka hitta ny finansiering. BEE har trots allt fortfarande ett avtal om långtidsarrende på prima jordbruksmark med den tanzaniska regeringen. Men på hösten 2015 hålls val i Tanzania som leder till oroligheter och anklagelser om valfusk. Valet ogiltigförklaras och ett nytt val hålls våren 2016. På hösten 2016 punkteras Per Carstedts planer slutligen: den tanzaniska regeringen säger upp arrendeavtalet. Game over. Inte ett pip har skrivits i svensk media om detta.

BEE, d.v.s. Per Carstedt, är idag skyldig Sida 54 mkr. Eftersom BEE har säte i Tanzania och avtalet mellan Per Carstedt och Sida utformades som så att Per Carstedts koncern, Ecodevelopment in Europe AB, inte är borgenär för sitt dotterbolag BEE:s lån, så kan Sida i praktiken inte kräva pengarna av Per Carstedt. Etanoljesus har återigen blåst skattebetalarna på mångmiljonbelopp.

I årsredovisningen 2016 för Ecodevelopment in Europe AB, så kan man i verksamhetsberättelsen finna följande formulering:

”I Tanzania arbetade man under 2016 huvudsakligen med att avsluta arbetet med finansieringsstrukturen för Bagamoyo EcoEnergy projektet vilket i sin tur krävde ett klart uttalande av politiskt stöd för projektet från den nytillträdda presidenten och hans nya regering. I slutet av 2016 beslutade dock den nya presidenten att eXpropriera den landareal på ca 20 000 hektar som bolaget 2013 hade blivit tilldelad och var en förutsättning för att genomföra det planerade Bagamoyo projektet. Denna expropriering har omöjliggjort en fortsättning av projektet. Som en följd av denna expropriering har bolaget beslutat att inleda ett förfarande för att erhålla ersättning från den Tanzanianska regeringen. Bolagets bedömning är, efter samråd med internationell expertis, att det finns goda förutsättningar att erhålla ersättning som minst motsvarar de värden som finns upptagna i balansräkningen.”

Jaha. Vad menar man nu med detta? Jo, det framgår när man läser revisionsberättelsen från Ernst&Young. Vi citerar:

”Inga uttalanden görs

Vi har haft i uppdrag att utföra en revision av årsredovisningen för EcoDevelopment in Europé AB för år 2016. På grund av att det förhållande som beskrivs i avsnittet Grund för uttalanden är så betydelsefullt avstår vi från att uttala oss om årsredovisningen, om huruvida förvaltningsberätteisen är förenlig med årsredovisningens övriga delar samt varken till- eller avstyrker att årsstämman fastställer resultaträkningen och balansräkningen.

Grund för uttalanden

Såsom framgår av förvaltningsberättelsen har en fortsättning av det projekt som bedrivits i Tanzania omöjliggjorts eftersom den Tanzanianska regeringen återtagit den landareal som var för Bagamoyo projektet. Som en följd av detta har bolaget inlett ett förfarande för att erhålla ersättning från den

Tanzanianska regeringen. Mot bakgrund av att utgången av ett sådant förfarande är mycket osäkert samt att ett positivt utfall är nödvändigt för att bolagets fordran på dotterbolaget EcoEnergy Africa AB, uppgående till 140 MSEK ska kunna regleras är det inte möjligt för oss att bedöma om fordran borde ha skrivits ned.

Vi är oberoende i förhållande till EcoDevelopment in Europé AB enligt god revisorssed i Sverige och har i övrigt fullgjort vårt yrkesetiska ansvar enligt dessa krav.”

EY skriver alltså en s.k. oren revisionsberättelse. Man vill inte ta ställning till de bedömningar och anspråk som görs i Ecodevelopmentkoncernen. Specifikt handlar det om att Ecodevelopment bokför en fordran på sitt dotterbolag om 140 mkr till sitt fulla värde, trots att dotterbolaget helt saknar riktiga tillgångar. Istället har Per Carstedt bokfört ett ekonomiskt värde i dotterbolagets balansräkning på ett för bolaget positivt utfall i en eventuell framtida skadeståndsprocess mot den tanzaniska regeringen. Det, kära läsare, är vad man kallar för kreativ bokföring. Och revisorn vill inte veta av saken och inte låna sitt namn till dylikt.

Här kan det vara bra att stanna upp och slå fast en fundamental sak: denna man, Per Carstedt, har Örnsköldsviks kommun och Landstinget Västernorrland omfattande affärer med. Man äger SEKAB i lag med honom. Man köper tjänstebilar från fordhandlarfamiljen Carstedt och man servar samma bilar hos Carstedt.

Tycker du det här blogginlägget är långt? Då bör du nu få veta att det har bara börjat.

Vi sammanfattar några enkla saker så långt:

SEKAB går med förlust. 2009 sköts det till 225 miljoner kr från NEKAB till SEKAB. D.v.s. från skattebetalarna till SEKAB. Nu har 252 mkr skrivits ned och är borta. Per Carstedts afrikaäventyr kom till genom att han fick förvärva afrikabolagen av SEKAB för en symbolisk summa. I bolagens kassor skulle finnas medel som motsvarade de kostnader SEKAB skulle haft för att avveckla verksamheterna. Som tack för hjälpen använde Per Carstedt ett av bolagen för att lura till sig en lånegaranti av Sida på 120 mkr, varav han lyckades spendera 54 mkr. Per Carstedt är nu via bolaget BEE skyldig Sida 54 mkr. Pengarna kommer aldrig att betalas tillbaka. Inte heller kommer den tilläggsköpeskilling om 173 mkr som SEKAB hade rätt till någonsin att falla ut. 252 mkr + 54 mkr + 173 mkr = 479 mkr. Borta.

Nu till detta blogginläggs huvudsakliga frågeställning: hur kunde allt detta ske?

Det som fått oss att göra följande research är den rätt enkla och relevanta frågan: hur i hela glödheta kunde en fordhandlare från Örnsköldsvik förhandla till sig en lånegaranti på 120 mkr från Sida, för att driva ett sockerrörsodlingsprojekt i Tanzania?

Frågan kan omformuleras till: vem eller vilka är Per Carstedts välgörare?

Vi vet från kommungranskarnas program att sossarna inte hade något omdöme, förnuft eller bortre gräns i sin galenskap, när det gällde att pumpa in skattepengar i SEKAB. Man hade en religiös tro på etanolen. Elvy Söderström ledde galenskaperna. Och hon fick betala det politiska priset. Men ingen opposition i frågorna värd namnet fanns. Varför då? Oppositionen i Örnsköldsvik är Centerpartiet och SEKAB-affären, inklusive Per Carstedts inblandning, handlar om ett samarbete mellan sossarna och Centerpartiet. Det handlar också om nepotism och vänskapskorruption.

Vi börjar med vem som är hans biljett ut på den större arenan. Säg hej till Göran Carstedt. Bror till Per.

På hemsidan ”friends of executive” presenteras Göran Carstedt som huvudtalare på VD-träffen, på följande sätt:

”Göran Carstedt har lång erfarenhet från ledande befattningar inom internationella organisationer som Volvo, IKEA, Clinton Climate Initiative, Det naturliga Steget och The Society for Organizational Learning vid MIT. Nyligen blev han utsedd till gästprofessur i tillämpad företagsledning på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Göran Carstedt är Ekonomie doktor och internationellt erkänd expert inom ledarskap och organisationers lärande och förändring. Han har genom åren anlitats som expert och samtalsledare på hög nivå inom olika utvecklingsprojekt i bland annat Sydafrika, Kina och Nordamerika. I sitt arbete för ett hållbart samhälle sammanför han logik och naturvetenskap med en förståelse och känsla för människors inre behov och motivation.”

Han har alltså varit hög chef på både Volvo och IKEA. Dessutom är han gästprofessor på Handelshögskolan i Göteborg. En del av hans karriär består av utvecklingsprojekt och hållbarhetsfrågor. Där, just där, finns en delförklaring till broderns märkliga övertalningsförmåga.

Men Göran Carstedt är också något annat. För att förstå vad behöver vi gå tillbaka till den tidsperiod som föregick Sidas beslut i februari 2014 att stödja Per Carstedts vansinnesprojekt i Tanzania. Sidabeslutet kom inte som en blixt från klar himmel. Lobbyarbete hade pågått en längre tid måste vi antaga. Men eftersom Per Carstedt var – redan då – ifrågasatt som person, efter att han köpte afrikabolagen samtidigt som han var VD för SEKAB, kunde inte Sida huvudstupa kast sig in i affärer med honom. Därför beställde man 2012, förmodligen på senhösten, en utredning av Gärde Wesslau Advokatbyrå. Uppdraget beskrivs i utredningsrapporten som:

”Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete (SIDA) har gett i uppdrag åt Gärde Wesslau Advokatbyrå (Advokatbyrån) att genomföra granskning av vissa förhållanden hänförliga till SEKAB BioFuel Industries AB med koncern (SEKAB) och Ecodevelopment in Europe AB med koncern (EcoEnergy), följande uppdragsbeskrivning.

Advokatbyrån skall genomföra en granskning inriktad på legala aspekter av

(i) bakgrunden till rekonstruktionen av SEKAB under 2009,

(ii) försäljningen av SEKABs utlandsverksamhet till EcoEnergy under 2009, samt

(iii) villkoren i vinstdelningsavtal m m mellan EcoEnergy och SEKAB beträffande verksamheten i Tanzania.

Granskningen skall särskilt inriktas på att uttala sig om huruvida aktuella transaktioner varit juridiskt korrekta och skett till marknadsmässiga villkor (principen om armslängds avstånd). Granskningen är en del av vandelsprövningen av EcoEnergy och personerna bakom denna koncern.”

Observera vår fetning. Sida beställde alltså av Gärde Wesslau Advokatbyrå en vandelsprövning av Per Carstedt. Med facit i hand kan man nog lugnt rekommendera er läsare att inte i framtiden anlita Gärde Wesslau Advokatbyrå för liknande uppdrag. Ty naturligtvis var deras slutsats att inga fel begåtts och ingen anledning fanns att ifrågasätta Per Carstedts person. Utredningen lämnades till uppdragsgivaren i januari 2013. D.v.s. ungefär exakt ett år före Sidas beslut att stödja Per Carstedt.

Man kan alltså konstatera att: inte bara var Per Carstedt ”endast” fordhandlare, hans person var redan ifrågasatt. Ändå skulle han till varje pris få stöd av Sida, om det så krävde att en advokatbyrå skulle rentvätta hans befläckade rykte.

Här gör vi ett litet hopp och beskriver den politiska makt i riket som fanns oproportionerligt koncentrerad i den förhållandevis lilla kommunen Örnsköldsvik under 2013. Det fanns vid denna tid fyra personer i kommunen, vars inflytande och makt sträckte sig vida utanför kommunens gränser. Dessa var följande:

Elvy Söderström. Denna tid socialdemokratiskt kommunalråd, men även ledamot i sossarnas verkställande utskott. En maktfigur inom S och den person som är själva anledningen till att Stefan Löfven blev partiledare för S.

Stefan Löfven. Tidigare IF Metals ordförande och Örnsköldsviks man i världen. Sedan 2005 ledamot i sossarnas verkställande utskott. Valdes till partiledare 26/1 2012.

Maud Olofsson. Centerns vid denna tid f.d. partiledare och tidigare näringsminister. Bördig från Örnsköldsvik, där hennes bror Dan Olsson har varit oppositionsråd.

Anders Källström. VD för LRF.

Nu kan vi närma oss frågan vad Göran Carstedt är. Svaret är: närstående LRF. I Jordbruksaktuellt från 21/6 2011 kan vi läsa:

”Styrelsen för LRF:s nystartade dotterbolag Macklean Strategiutveckling AB har valts. Till ordförande valdes Anders Källström, som också är VD och koncernchef för LRF. Bengt Persson valdes till vice ordförande och han är även ledamot i LRF:s styrelse.

Övriga ledamöter i styrelsen är:

Göran Carstedt, Ekonomie Doktor och ordförande i ”The Natural Step”.

Maria Norrfalk, landshövding för Dalarnas län sedan 2007.

Anna Törnfelt, regionordförande LRF Gotland. T

Wilhelm Geijer före detta auktoriserad revisor och tidigare VD och styrelseordförande för revisionsföretaget Öhrlings PricewaterhouseCoppers.

Anita Sindberg, VD för Celanese Emulsions Norden AB, som säljer bindmedel till färg.”

Göran Carstedt sitter alltså i styrelsen för ett dotterbolag till LRF. Anders Källström är styrelseordförande i samma styrelse.

Vidare sitter Göran Carstedt sedan länge i tankesmedjan Fores styrelse. Fores skriver om sig själva:

”Fores fyra programområden är det digitala samhället, ekonomiska reformer och entreprenörskap, klimat och miljö, och migration och integration. Varje program har ett råd med stor akademisk tyngd och verksamheten leds övergripande av en styrelse med brett samhällsengagemang.

…[]…

Fores verksamhet leds av en styrelse, som utses av representanter för de tre grundarna Bertil Ohlin-institutet, Centerpartiet och Studieförbundet vuxenskolan. Som stöd för verksamheten har Fores fyra program varsitt externt råd med stor vetenskaplig tyngd.

Fores har ett trettiotal större finansiella anslag, från forskningsstiftelser, myndigheter, företag, organisationer och enskilda. Centerpartiet är största enskilda finansiär. Ingen aktör har genom sitt bidrag inflytande över Fores samlade verksamhet.”

Notera våra fetningar.

Kort och gott: Göran Carstedt befinner sig inom centersfären. Dessutom säger byaskvallret att Anders Källström och Per Carstedt spelade pingis på elitnivå tillsammans i deras ungdom.

Låt oss därför börja med att titta närmare på Anders Källström i gänget Elvy, Stefan, Maud och Anders.

Hur ser Anders Källströms liv och karriär ut? Bondson från Sund utanför Örnsköldsvik. Faderns jordbruk tvångsinköpt av kommunen. Sedermera återköpt. I 19 år arbetade Anders Källström åt Örnsköldsviks Allehanda, varav de sista 10 åren 1999-2009 som VD för Allehanda Media. Han var även centerpartistiskt kommunalråd en vända på 90-talet. Fr.o.m. 2009 är Anders Källström VD för LRF.

Anders Källströms nära anhöriga har en märklig förmåga att göra karriär i verksamheter han själv kan tros ha stort inflytande i.

Till att börja med tillsåg Anders Källström att hans hustru blev oppositionsråd när Dan Olsson hoppade av kommunpolitiken. Vad hade hon arbetat med innan hon blev oppositionsråd? Journalist på Örnsköldsviks Allehanda i 12 år. Har du någonsin läst en artikel i Örnsköldsviks Allehanda som ställer kritiska frågor till Anna-Britta Åkerlind? Nej, just det. Anders Källström har naturligtvis använt sitt inflytande till hustruns fördel både vad gäller hennes anställning som journalist och sedermera oppositionsrådspost.

Vidare har paret Källström-Åkerlind noga matchat fram sin son Emil Källström till centerlistan i fullmäktigevalet, likaväl som riksdagsvalet. Emil sitter idag i båda församlingarna. Redan 2006, endast 19 år gammal, valdes Emil Källström in till fullmäktige i Örnsköldsvik. Naturligtvis hamnade han på listan för att han hade rätt föräldrar. D.v.s. nepotism. Inför påföljande val 2010 lyckades han ta sig in på centerns riksdagslista och blev också invald. 23 år gammal och riksdagsledmot. Aldrig haft ett riktigt arbete. Idag 2017 är han i princip garanterad livslång försörjning av skattebetalarna. Emil Källström är idag 30 år gammal.

När Anders Källström var VD på Allehanda Media publicerades denna artikel år 2002.

”Frida, 17, fick köpa folköl på tio ställen”

Frida har efternamnet Källström och tituleras ”ungreporter” i artikeln. Vi får misstänka att hon hade ett litet extraknäck som sådan. Frida Källström är Anders Källströms systerdotter. Nu kanske vän av ordning undrar: men herrejösses, liiite nepotism är väl ändå ok? Jo, det är nog det. Inte bryr vi oss om Frida Källströms extraknäck på Allehanda för 15 år sedan, fixat av morbror Anders. Men det är ett roligt sätt att introducera den nepotism som faktiskt betyder något. För såklart finns det en sådan.

Frida Källström har liksom sin kusin Emil fått en märklig skjuts i karriären. Även hon arbetar för Centerpartiet. Där har hon denna uppgift:

”Politiskt sakkunnig energi-, närings-, infrastrukturs-, IT-, regional utvecklingsfrågor”

Observera noga här kombinationen energi-, närings- och regionala utvecklingsfrågor.

Var befann sig Frida Källström i början av 2010-talet, när etanolen skulle frälsa Västernorrland och Sverige? Låt oss ta reda på det.

20121112 så publicerar Frida Källström denna artikel på Hagainitiativets hemsida. I den skriver hon bl.a.:

”Vi har varit bortskämda med oljan. Framtidens energiförsörjning är troligen inte lika endimensionell. Framför oss ska ett nytt energipussel läggas i vad som kommer resultera i en palett av hållbara lösningar. Idag ser vi biodrivmedel som dominerande alternativ till den ändliga bensinen och dieseln, dock ännu i små volymer, men biodrivmedel kommer definitivt att utgöra bryggan till fossiloberoende transporter. Biodrivmedel kan produceras med olika tekniker, från olika råvaror, men vad som ska skilja ett biodrivmedel från ett annat måste vara dess klimatprestanda och förmåga att bidra till minskade koldioxidutsläpp, oavsett råvara eller produktionsteknik. …[]…Den etanol som användes i Sverige under 2011 höll ett snitt på 62 % växthusgasreduktion, detta är nästan dubbelt så bra som den miniminivå EU tillåter och är ett resultat av det befintliga kravet på användningen av odenaturerad etanol, som enkelt förklarat innebär etanol utan inblandning av bensin eller andra komponenter. ”

Hagainitiativet skriver om sig själva:

”Hagainitiativet startades i slutet av år 2010.Nätverket består av femton företag; AkzoNobel, Axfood, Coca-Cola European Partners Sverige, Folksam, Fortum Värme, Green Cargo, JM, Lantmännen, Löfbergs, McDonald’s Sverige, HKScan Sweden, Preem, Siemens, Stena Recycling och Sveaskog. Hagainitiativet vill minska näringslivets klimatpåverkan, lyfta klimatfrågan som en av de viktigaste framtidsfrågorna och samla företag som tar aktivt klimatansvar. Företagen inom nätverket har satt egna klimatmål om minst 40 procents minskningar till 2020 och netto noll till 2030.”

Notera de fetade nätverksmedlemmarna. Akzo Nobel har fabrik i Örnsköldsvik. Lantmännen är en mycket viktig medlem i Anders Källströms LRF. Det var också på Lantmännen Frida Källström var anställd vid tillfället. Närmare bestämt på ”Lantmännen Energi” som ”näringspolitisk utredare”, vilket framgår av denna debattartikel i Ny Teknik, där hon skriver:

”Schellekens lyfter i sin debattartikel en viktig fråga, nämligen hur vi kan utnyttja vår jordbruksmark på bästa sätt. Användningen av fossil energi måste minska radikalt, om vi skall kunna förhindra en klimatförstörande växthuseffekt.

Hållbara biodrivmedel kan påbörja denna omställning – utan att riskera världens livsmedelsförsörjning.

Det råder idag ingen global brist på livsmedel.”

Debatten gäller huruvida det är rimligt att använda jordbruksmark till produktion av…etanol.

Låt oss slå fast detta: Anders Källström hade i sin direkta närhet personer han kände väl som efterfrågade en politik som propagerade för etanolen som bränsle. Lantmännen företrädde uppenbarligen denna uppfattning och där satt Anders Källströms systerdotter och marknadsförde etanolen. Samtidigt valdes Göran Carstedt in i LRF:s dotterbolags styrelse, där hans brors pingiskompis var styrelseordförande. Vem var näringsminister 2011-2014? Annie Lööf. En ung, oerfaren och garanterat okunnig Annie Lööf. 2013 var hon 30 år gammal. Vem skulle hon rådfråga? Sin företrädare både på näringsminister- och partiledarposten, förstås. Maud Olofsson, del av Övikscentern och garanterat väldigt du med Anders Källström.

2006 byttes den socialistiska regeringen mot en borgerlig. Gunilla Carlsson blev biståndsminister. Hon hade gjort en grej av att kritisera biståndsarbetet i opposition. Nu skulle det bli andra bullar av. Resultatet blev inte bra. I en artikeln på Sveriges Radios hemsida från 2013 – just den tid som förmodligen Sida bearbetades utifrån att stödja Per Carstedt – skrivs detta:

”Kritiken mot biståndsminister Gunilla Carlsson och hennes stab är svidande. Sträng, formalistisk och detaljinriktad, enligt personalen som också säger att det är brist på ledning, styrning och målsättning.”

Bilden blir inte bättre av att Sidas generaldirektör vid denna tid, Charlotte Petri Gornitzka, figurerar i denna föga smickrande artikel, från september 2012. Citat:

”Sidas generaldirektör, Charlotte Petri Gornitzka, får kritik av myndighetens egna korruptionsutredare. Först anställde hon en ingift släkting, senare ville hon ta in en kamrat som konsult.”

Centersfären i Örnsköldsvik kunde prata med Annie Lööf och hon kunde i sin tur prata med sin ministerkollega Gunilla Carlsson.

Det är också i denna kaotiska miljö Georg Andrén fattar det, för sin egen karriär, fatala beslutet att utfärda en lånegaranti på 120 mkr till Per Carstedt.

En intressant observation i sammanhanget är att det går att beskåda Georg Andrén på youtube, där han 2011 på ett seminarium med titeln ”bistånd eller business”, gör uttalandet att det borde vara ”bistånd OCH business”. Det är lätt att tro att den borgerliga regeringen och Gunilla Karlsson i synnerhet, förde med sig ett nytt experimentellt tänkande vad gällde hur biståndet skulle användas. Karriäristerna på Sida anpassade sig snabbt.

Nu får C ta kisspaus och vi tar istället en titt på S.

Står det att finna en väg från socialdemokratin in på Sida? En väg via vilken man kunde påverka, trots att man på riksplanet satt som opposition 2010-2014? En väg kantad av klimatfloskler, ”hållbarhetsfrågor” och biodrivmedel? Jo, det gör det.

Även här tar vi vår utgångspunkt i Göran Carstedt. Han återfinns nämligen inte bara i tankesmedjan Fores styrelse. Han är även ”senior rådgivare” i tankesmedjan ”Global Utmaning”.

Global Utmaning är startad av socialdemokraten Kristina Persson. Vem? Jo, hon är jämtländska och dotter till framlidne affärsmannen Sven O Persson. Rik som ett troll. Utnämnd av Stefan Löfven till ”framtidsminister” efter valet 2014. Global Utmaning skriver om sig själva:

”Global Utmaning är en oberoende tankesmedja som verkar för hållbar utveckling socialt, ekonomiskt och klimatmässigt.”

Kristina Persson började som diplomat men har sedan varit bl.a. vice riksbankschef, landshövding i Jämtland och utredare på TCO. Global Utmaning startade hon 2005 och snart pinkade hon revir på området klimatförändring, hållbarhet och utveckling. Den 14:e oktober 2011 publicerar Skogsaktuellt denna artikel på sin hemsida. Kristina Persson skriver där tillsammans med Mattias Goldman. Den senare är vid tiden företrädare för Gröna Bilister. Drygt ett år senare utnämns Mattias Goldman till Sveriges tredje mest inflytelserika lobbyist av riksdagens ledamöter.

Vad handlar då artikeln i Skogsaktuellt om? Jo, bildtexten i artikeln beskriver det bra:

”Tankesmedjan Global utmaning vill att branschen riktar blickarna mot Afrika, där man ser en stor potential för hållbar och konkurrenskraftig biomasseproduktion. Här en plantskola i Niassa-provinsen i norra Mocambique.”

Redan 2011 var Kristina Persson alltså med på det afrikanska biotåget.

Tankesmedjor lever inte på luft. Inte heller på Kristina Perssons omfångsrika plånbok endast. Nej, tankesmedjor lever på oss skattebetalare. Ett år efter Kristina Perssons och Mattias Goldmans artikel i Skogsaktuellt, så beslutar Sida om insats till Global Utmanings fromma. Ungefär samtidigt som Mattias Goldman blir utnämnd av riksdagsledamöterna till Sveriges tredje mest inflytelserika lobbyist, alltså. Ett avtal tecknas den 10:e december 2012 mellan Sida och Global Utmaning, med titeln:

”AVTAL MELLAN SIDA OCH GLOBAL UTMANING OM STÖD TILL AFRICAN BIOENERGY AND BIOFUELS BUSINESS ASSESSMENT (ABBBA) UNDER PERIODEN 2013-2015”

Global Utmaning anslås 3,5 mkr i bidrag av Sida för att driva ett projekt 2013-2015 som beskrivs som:

”Huvudmålen för projektet är att få till stånd investeringar i den afrikanska biomasse- och bioenergisektorn, inklusive därtill kopplad naturvård/ekoturism som lever upp till högt ställda hållbarhetskrav.”

Det här är senhösten 2012 och samma tid då Sida beställer vandelsutredningen gällande Ecodevelopment och Per Carstedt av Gärde Wesslau Advokatbyrå. Den utredning som fastslår att Per Carstedt är att lita på och som är en förutsättning för att BEE ges en lånegaranti om 120 mkr drygt ett år senare. Det beslut som fattas av Georg Andrén. Mannen vi sett på youtube prata om ”bistånd och business”. Guatemalamannen.

Vi slår fast detta: Kristina Persson hade inflytande och det sträckte sig hela vägen in på Sida.

Kan vi finna vilken väg det inflytandet gick? Ja. Via Lennart Båge.

Lennart Båge är ursprungligen diplomat…precis som Kristina Persson. Han har varit chef för IFAD, Internationella fonden för jordbruksutveckling, som är en del av FN och har sitt säte i Rom. I ett dokument från den 28:e mars 2012 anges Lennart Båge vara ”senior rådgivare” till Global Utmaning. Precis som Göran Carstedt alltså. Det står utom alla tvivel att Lennart Båge och Kristina Persson känner varandra väl denna tid. Redan 2010 intervjuas Lennart Båge av Global Utmaning i Almedalen.

Kristina Persson och Lennart båge verkar ha en gemensam historia långt före Global Utmaning. Hon är född 1945, han 1947. Hon gick ut Handelshögskolan i Stockholm 1968, han 1971. Hon gick aspirantutbildning på UD 1970-71. Han anställdes på UD 1974. Kristina Persson och Lennart Båge lär har sprungit på varandra genom åren. Så blir också Lennart Båge sedermera ordförande för Global Utmaning hösten 2014.

Men Lennart Båge är också något annat hösten 2012 när Kristina Persson får sitt anslag på 3,5 mkr. Han sitter i styrelsen för Sida. Och han sitter fortfarande i styrelsen för Sida dryga året senare, när lånegarantin utfärdas till BEE.

Hösten 2016 utser regeringen Lennart Båge till vikarierande generaldirektör för Sida.

Kristina Perssons karriär som ”framtidsminister” blir kort och omskriven. Hon tillträder efter valet 2014, menefter anklagelser om nepotism får hon inte förnyat förtroende när Stefan Löfven ombildar regeringen våren 2016.

Men hon hinner med en del. Bl.a. besöka Örnsköldsvik och SEKAB. Det sker i september 2015. På bilden nedan sitter hon och skrattar med Elvy Söderström. Tokelvy. Ej längre kommunalråd, men fortfarande lika mäktig och styrelseledamot i SP Processum (institut i Örnsköldsvik som forskar bl.a. på framtidens bioraffinaderi), fullmäktigeledamot i både kommun och region, tillika maktmaskin och livsfarligt oduglig i allt utom att befästa sin makt internt i partiet.

(Kuriosa: I förra avsnittet av Sossesåpan™ behandlade vi kommunalrådet Glenn Nordlunds nära släkt i kommunfullmäktige. Hans syster Anna-Belle Strömberg sitter där och hans son Erik gavs möjlighet att sitta där. Men Örnsköldsvik var ack för litet för Erik och pappa tyckte nog mesta att han var till besvär. Sålunda smet han tyst ut bakvägen, utan medial uppmärksamhet och emigrerade söderöver till en nepotismtjänst på SSU i Stockholm. Men när SEKAB publicerar nyhetsartikeln ovan den 11:e september 2015, så är Erik Nordlund fortfarande aktiv i Örnsköldsvik. Och han är med på besök hos SEKAB. Ja, han t.o.m. citeras:

“– Det är frustrerande att höra att EU:s regelverk med höga importtullar på bio-etanol sätter stopp på utvecklingen av den biobaserade industrin i Europa. Att göra bioplast av svensk skogsråvara är en innovativ satsning som bidrar till att Sverige blir en ledande aktör inom utvecklingen mot en bioekonomi, säger Erik Nordlund, distriktombudsman och representant för Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU), som deltog vid besöket.”)

Kristina Persson är också själva beröringspunkten mellan sosseriet och centerns etanolprofeter. Det illustreras väl av att Frida Källströms chef på Lantmännen Energi, Alarik Sandrup med titeln ”Näringspolitisk chef”, skrev ett inlägg på Global Utmanings hemsida redan 2011. Under det står att läsa:

”Vid Almedalsveckan 2010 arrangerade Global Utmaning ett seminarium i samarbete med Svea Skog och Lantmännen Energi på temat “Skogen och jorden som klimatets räddare eller fiende?””

Vi återgår till frågan: hur kunde en bilhandlare från Örnsköldsvik få en lånegaranti på 120 mkr av Sida?

Svaret blir en sammanfattning av ovan långa text:

En unik maktkoncentration uppstår i Örnsköldsvik 2012. Partiledare Stefan Löfven, nyss IF Metalls ordförande, har sina rötter där. Elvy Söderström är kommunalråd och liksom Stefan Löfven ledamot i sossarnas verkställande utskott. Anders Källström är VD för LRF och hans hustru oppositionsråd. Maud Olofsson har visserligen lämnat politiken, men lär vid tiden inte förlorat allt inflytande. Alla, inklusive bröderna Carstedt, sammanstrålar i Örnsköldsvik.

Denna maktkoncentration delar ett intresse: S vill ha fabriker – nya bruk – där de kan garantera jobb åt de rättrogna arbetarna och ha en fortsatt maktbas för fackförbunden. C vill att sina skogsägare skall leverera råvaran till fabrikerna. Därför gick man helt in i etanolbedrägeriet. Tillsammans.

Detta förstår bröderna Carstedt att utnyttja. Göran Carstedt befinner sig redan i centersfären, men han har även en koppling till Global Utmaning och Kristina Persson. Elvy Söderström – Tokelvy – hjälper säkert gladeligen till i kontakterna med den inflytelserika sossen Kristina Persson. Varför då? Jo, om Per Carstedt lyckas i Tanzania, så finns ju chansen att SEKAB återfår 173 mkr i tilläggsköpeskilling. Att det är ytterligare skattepengar det skall spelas hazard med – Sidas pengar – bekommer nog inte Tokelvy. Kommungranskarnas program har ännu inte sänts och Tokelvy sitter säkert i sadeln.

Så konvergerar då centers inflytande som går genom Annie Lööf, via Anders Källström och Maud Olofsson, med sossarnas som går vägen Lennart Båge-Kristina Persson-Elvy Söderström.

Nu är festen slut. Lyset är släckt och räkskalen börjar lukta skämt i soptunnan. Notan skickades till skattebetalarna.

Det finns en obehaglig slutkläm på detta. Bortanför själva obehaget i SEKAB-affären och Carstedts destruktiva natur. Allt det här håller på att hända igen. Ett nytt bedrägeri håller på att skapas: Flaggskepp Bioraffinaderi. Här kan den som missat det få en första uppfattning. Vi återkommer i saken.

Sist en liten genomgång av några av de namn som nämns ovan. Vad gjorde de sen? Vad gör de idag?

Alarik Sandrup: Då chef för Frida Källström på Lantmännen Energi. Aktiv lobbyist för etanolproduktion. Idag är Alarik Sandrup Näringspolitisk chef på Lantmännen och nyligen invald i styrelsen för World Bioenergy Association.

Mattias Goldman: Då utnämnd till Sveriges tredje mest inflytelserika lobbyist och företrädare för Gröna Bilister. Idag VD för den till Centerpartiet närstående tankesmedjan Fores.

Lennart Båge: Blev sedermera vikarierande generaldirektör på SIDA. Idag pensionär och ordförande för Krisitna Perssons tankesmedja Global Utmaning.

Göran Carstedt: Idag inte bara senior rådgivare till Global Utmaning, utan även styrelsemedlem i Fores.

Per Carstedt: Kränger fortfarande Ford till Västernorrlands kommuner. Vi vill inte ha dina jävla bilar.