Tillsynsavgifter på alkoholens område

Socialdemokraterna har traditionellt argumenterat mot s.k. egenavgifter. Den enskilde skall inte behöva betala avgifter för samhällstjänster, utan dessa ska bekostas via skattsedeln. Idag är detta mest tom retorik. Fråga en fattigpensionär som blir i behov av hemtjänst eller, ännu värre, omsorgsboende.

Ibland blir man dock förvånad, när man erbjuds en liten inblick i de udda egenavgifternas värld. En läsare tipsade oss om Övik kommuns osedvanligt höga tillsynsavgifter för företagare med utskänkningstillstånd. Vi gjorde en liten koll och jämförelse med Sundsvall och Umeå. Det visade sig att läsaren hade helt rätt.

Så här ser det ut:

Detta betyder följande:

En restaurang som byter ägare måste ansöka om nytt utskänkningstillstånd. Avgiften för detta i Övik är 11 375 kr. Något lägre i Sundsvall och Umeå.

Varje år betalar sedan restaurangägaren dels en fast tillsynsavgift, dels en rörlig. Den rörliga är baserad på omsättningen i alkoholförsäljningen.

Det skiljer obetydligt mellan de tre kommunerna i den fast avgiftens storlek. Den rörliga däremot…där är skillnaden avsevärd.

Ett etablissemang som säljer alkohol för 10 miljoner kr per år, får i Övik slanta upp med totalt 35 050 kr i årlig tillsynsavgift! I Sundsvall är motsvarande summa 19 700 kr och i Umeå 20 500 kr.

Skillnaden är alltså ungefär 15 000 kr per år.

Vad får vi kommuninvånare för detta? Springer Öviks alkoholinspektörer runt oftare kvällstid på restauranger än i Umeå och Sundsvall? Eller är superiet svårare här och kräver mer nogrann tillsyn varje gång?

Det låter inte som troliga förklaringar, eller hur?

Vi tror det är den historiskt njugga och fientliga inställningen till fria företagare som visar sig i avgifternas storlek. Pungslagning, på ren svenska.