Dopingmålet

I slutet på 2016 grips fyra personer misstänkta för grovt dopingbrott. När häktningsförhandlingar hålls i början av 2017 så framgår att en av de misstänkta är boendes i Övik. Övriga misstänktas identiteter sekretessbeläggs. I mars 2017 släpps den siste ur häktet, men är fortsatt misstänkt.

Därefter händer ingenting. Tiden går. Och går. 

Och går lite till. Först i januari 2019 meddelas att nu ska saken upp i tingsrätten. Svt Västernorrland och Allehanda skriver om saken. 

Men rättegång inleds först måndagen den 10 juni. Det har då gått makalösa 2,5 år sedan huvudmannen i härvan greps. Allehanda skriver tre artiklar inför och under rättegången. Dessa artiklar är tämligen detaljerade och redogör väl för sammanhanget. Tidningen konstaterar att utredningen hållit på mycket länge – men frågar inte åklagaren varför.

Beslagtagen mängd preparat är mycket stor. Siffran 18-19 000 dagsdoser nämns och förtjänsten vid försäljning av den mängden anges till en halv miljon kronor. 

Dom i målet meddelades den 20 juni. Men först idag skriver Allehanda om saken på nätet. 

Huvudmannen döms till fängelse i 1 år och 8 månader. En medbrottsling döms till 8 månader villkorligt. Åtalet mot den tredje personen ogillas.

Vad är det Allehanda inte skriver?

Huvudmannen var ingen mindre än butikschef på Elgiganten. Och i domen kan man läsa hur både dopingpreparat och narkotika funnits av tullen vid husrannsakan på Elgiganten. Den person som dömdes till villkorligt fängelsestraff var också anställd på Elgiganten. Att tullen gjorde husrannsakan på Elgiganten var ingen nyhet, tydligen. 

Elgiganten drivs som franchise av en känd företagarfamilj i Övik. Det finns ingen anledning att tro att de varit inblandade. Tvärtom verkar företagsledningen agerat snabbt och varit behjälpliga med utredningen.

I domen står bl.a. detta:

Att en på ytan ansvarsfull person, som figurerat i några artiklar i Allehanda utifrån sin position som butikschef, visar sig smuggla och försälja dopingpreparat, är rimligen en nyhet i sig. Med det menar vi att nyheten om brottet förstärks av den misstänktes sociala status. Kan man gissa att i många andra kommuner hade butikschefen givits smeknamnet ”butiksprofilen” av lokaltidningen? Men inte i Övik. 

Fegt, sa Bill. Lamt och tamt, sa Bull. Etik, sa Ulf Häqqgvist. 

Allehanda överlåter alltså till läsarna att via fantasier och fördomar skapa sig en bild av substansförsäljarna. För alla vet väl att det är deffade bodybuilderstereotyper som säljer kemiska tillväxtmedel? Nä, just det, så enkelt är det inte. 

Försäljning av dopingpreparat sker främst till unga män och det är ett moraliskt klandervärt sätt att profitera på dåligt självförtroende, missnöje med den egna kroppen och vanföreställningar om såväl fysisk träning som andra människors uppfattning om vad som är vackert. 

Kläm åt försäljarna. Om det betyder dålig publicitet för Elgiganten, so be it. 

Slutligen: den mest intressanta biten i denna affär, är att förundersökningen pågick i över två år. Det är en skandal. Och en ännu större skandal är att det inte är första gången åklagarväsendet i Västernorrland agerar med samma hastighet som en pormask. Det finns exempel när brottslighet hunnit preskriberas p.g.a. åklagares senfärdighet. Eftersom media har en ständig ”will to please-attityd” gentemot myndigheter och politiker, resulterar sådana haverier inte i varken några reprimander eller konsekvenser av socialt slag, då media inte går i klinch med de som orsakat dem.