Vad är väl ett löfte på en människas dödsbädd?

De personer som anmälde Arne Gavelin till Överförmyndaren och därmed satte en myndighetssten i rullning som sliter sönder en människas tillvaro i slutet av livet, gråter nu ut i tidningen NordsverigeDe ville bara väl. Kanske att Arne skulle få en luftvärmepump installerad.

 

86EFBF5F-5C9B-43E8-A23C-F120476CE4D7.jpeg

 

De ville så väl att de redan i anmälans första stycke föreslår att Arne Gavelin skall sättas under förvaltarskap:

 

F90CA4E5-B34E-4A21-A974-3DAA7DF00DFF

 

Det var fokus från start. Därefter kommer en upprapning punkter, där var och en anses vara relevant i sammanhanget att sätta Arne Gavelin under förvaltarskap. Från nedsatt synförmåga till kall bostad till kosthållning.

Anmälans formuleringar om förvaltarskap visar att de skrivits av en person med viss kunskap om just förvaltarskap. Endast en sådan skriver i termer av ”förvalta egendom”, ”sörja för person” och ”bevaka rätt”. Det är begrepp tagna direkt ur föräldrabalkens avsnitt om gode män och förvaltare.

Hade uppsåtet endast varit omsorg om Arne Gavelins person, så hade ett telefonsamtal till biståndsbedömaren på kommunen varit det rimliga. Den som oroat sig för att Arne Gavelin skulle bli utnyttjad, kunde haft anständigheten att helt enkelt fråga honom och han hade förmodligen sagt det han meddelat såväl Överförmyndare som tingsrätt: han uppfyller ett löfte avgivet till en människa på hennes dödsbädd. Den ankommer inte på oss andra att ha synpunkter på det. Särskilt inte när löftesgivaren har en så stark ekonomi som Arne Gavelin.

Nä, någon ville bli förvaltare här.

Kom ihåg nu: ligg på! Tjänstemän, politiker.

Och ni journalister som hittar hit…fråga er hur rättssäkerheten fungerar när Ångermanlands Tingsrätts chef sätter medborgare under förvaltarskap på underlag som nära nog uteslutande består av en anmälan som den ovan. Ett år efter anmälan är Arne Gavelin de facto satt under förvaltarskap och hans fastigheter är till salu. Tingsrättschefen tyckte att det var fullt rimligt att en person folkbokförd i södra Sverige blev förvaltare för en person bosatt i Ångermanlands inland.