Kain och Abel – ännu ett förvaltarärende

Abel har en demenssjukdom och är över 80 år gammal. Han bor i sitt hemman i inlandet, med insatt hemtjänst. Tills nyligen sköttes Abels ekonomi av hans 10 år yngre bror Kain. Det upphörde när Abel sattes under förvaltarskap. 

Ty en dag kom det till Överförmyndarens kännedom att Kain fört över hundratusen kronor från Abels konto till sitt eget. Överförmyndaren agerade och skickade raskt en ansökan till Ångermanlands Tingsrätt om att Abel skulle sättas under interimistiskt förvaltarskap. Så skedde också när tingsfiskalen Sara Edvardsson ensam på sin kammare i parternas utevaro, beslutade att  Abel skulle förordnas en förvaltare.

Har då inte rätts- och välfärdssamhället så fungerat som det fungera skall? Den tjuvaktige brodern Kain hålls på armslängds avstånd och Abel får hjälp att freda sin egendom? Abel har inga barn.

Låt oss först fastslå det självklara. Huruvida Kain är en Kain kommer vi aldrig få veta. Kain skulle kunna vara en tjuvaktig figur som utnyttjar broderns situation för att sko sig. Han skulle också kunna hedra en överenskommelse bröder emellan: den dagen den ene träder in i den eviga dimman för att aldrig mer komma ut, så skall den andre föra tillgångar utom räckhåll för kommunens fingrar. Äldreomsorg är allt annat än fri i det socialdemokratiska välfärdssamhället och för de strävsamma är den extra kostsam.

Hur det ligger till kommer vi aldrig att få veta. Och det är inte heller det intressanta i fallet Kain och Abel.

Det är istället detta som fallet Kain och Abel illustrerar: kommunen kan gå in och ta över ditt liv. 

Jo, så är det.

Det är hemtjänsten som ”upptäcker” överföringen genom ”bankpapper som låg framme på bordet”. Såvitt är känt har inte hemtjänsten någon fullmakt att läsa i Abels räkenskaper. Så har man nu ändå gjort. Informationen man tillägnat sig har man sedan använt för att påverka Abels liv.

 

 

Nu kommer den riktigt obehagliga knorren. Vem tror ni blir föreslagen av Överförmyndaren att bli förvaltare? Den egna personalen.

Kommunen har en s.k. förvaltarenhet som består av tre personer. De här tre personerna föreslås rutinmässigt av Överförmyndaren till att bli goda män och förvaltare. Man sätter även in dem när en god man eller förvaltare behöver bytas i ett pågående ärende (det kan Överförmyndaren göra utan tingsrättens inblandning). Precis som med företagsförmedlade förvaltare (Optio) så är kommunala förvaltarenheter ifrågasatta. Något lagstöd för upplägget finns inte och det har inte varit lagstiftarnas intention att kommunbyråkrater skulle bli goda män och förvaltare.

Låt oss fundera på vad som egentligen har hänt här. 

En del av kommunen – hemtjänsten – anmäler Abel till en annan del av kommunen – Överförmyndaren – varpå den senare tillser, med tingsrättens hjälp, att Abel sätts under förvaltarskap och den förordnade förvaltaren kommer från ytterligare en annan del av kommunen – förvaltarenheten. 

Nu inträffar det, att den demenssjuke Abel, som är beroende av hemtjänst och snart kanske måste bo på ett omsorgsboende, får fakturor från kommunen på levererad socialdemokratisk välfärd och dessa fakturor kontrolleras och betalas av förvaltaren – som är en kommunal tjänsteman. En tjänsteman med dubbla lojaliteter. Och det är Överförmyndaren som skall kontrollera och utöva tillsyn på förvaltaren – den egna kollegan. Även där dubbla lojaliteter alltså. 

Abels liv har i alla delar tagits över av kommunen. 

Den som inte förstår det djävulska med ovan konstruktion, lider förmodligen av kognitiv svikt och bör snarast förordnas en god man. För det enda rimliga är att förvaltaren skall vara från kommunen fristående och oberoende.

En ytterligare absurditet i fallet Kain och Abel, är att när tingsfiskalen beslutade om interimistiskt förvaltarskap, så sattes förvaltarskapet att gälla för ”bevaka rätt” och ”förvalta egendom”, men den tredje punkten – ”sörja för person” – utelämnades.

Motiveringen lät så här: 

Den kommunale förvaltaren har alltså befogenhet och skyldighet att förvalta Abels egendom och bevaka hans rätt, men ingen skyldighet att sörja för hans person. Och Abel får betala arvode för förvaltarskapet. 

I ett kommande inlägg med förvaltartema, så publicerar vi en kvinnas ansökan till tingsrätten om att bli fri från sin kommunale förvaltare. En text som lämnar en mycket olustig känsla efter sig.

Slutligen: i föräldrabalken står det uttryckligen att förvaltarskap inte får anordnas om mindre ingripande åtgärder kan sättas in istället, t.ex. godmanskap. Lägg det på minnet.