”Det här är vår stad” – kriminella utlänningars syn på Övik?

Ojdå, vilken rubrik. Vad är på gång? – tänker du läsare kanske nu. Det ska vi berätta och som så många gånger tidigare tar vi avstamp i Öviks egen ”lillpravda”, Allehanda.

Så här såg det ut för några dagar sedan i tidningen:

En förlovningsfest som spårade ur. Undrar om det är artikelförfattaren Hasse Tavér som satt rubriken? Den är nämligen direkt bedräglig. Brottsoffret anlände förlovningsfesten tillsammans med sin fru och blev utanför lokalen överfallen av far och son, genom att först bli påkörd och därefter misshandlad. En kniv hölls vid ett tillfälle mot hans strupe. 

Och detta står visserligen i Tavérs artikel, men artikeln förmedlar ändå fullständigt fel bild av vad som hänt. För hur många tror inte att festligheter gått ”överstyr” när överförfriskade personer drar upp gammalt groll till ytan? 

Det här är vad som verkligen har hänt: både gärningsmän och brottsoffer är utlänningar. Av namnen att döma av arabiskt ursprung. Den till ett år fängelse dömde fadern är medborgare i både Sverige och Syrien. Brottsoffret har blivit regelrätt överfallen utanför lokalen. Motivet verkar vara osämja i affärer. Och nu kommer det som vi ansåg vara så pass uppseendeväckande att detta inlägg skrivs. Innan misshandeln påbörjades så yttrande gärningsmännen dessa ord: ”vad gör du på vår mark, i vår stad, i vårt område?”. 

Vår mark, vår stad, vårt område. Sådan är inställningen. Sen kniv mot halsen. Inte i Stockholm, Göteborg eller Malmö. I Övik.

Läs domen här:

_ngermanlands TR B 1943-18 Dom 2019-11-11

Så gör vi ett hopp. Bloggen blir ibland anklagad för att bryta mot s.k. etiska och publicistiska regelverk. Förmodligen gör vi det nu: fadern som dömts till ett års fängelse har tidigare porträtterats i Allehanda. Varsågod och läs här om ni har prenumeration. 

Artikeln är från 2015 och signerad Torbjörn Berlin. Den är ett idoliserat porträtt av en syrisk invandrare som framställs som någon typ av mönstermigrant. Superlativen haglar och trots att det endast är fyra år sedan, så känner man nära nog den frikyrkliga hallelujastämning som präglade migrationsdebatten just 2015.

Eller vad sägs om dessa citat?

”För Feras Alchoum har allt gått i rekordfart sedan han kom till Sverige. När han väl fick uppehållstillstånd flyttade familjen till centrala Örnsköldsvik. Han skaffade svenskt körkort och fick snabbt kontakt med arbetsförmedlingen och integrationsenheten.

– Jag tycker fler företag borde ta emot människor som har kommit till Sverige, precis som Nybergs gjorde med mig.

…

Nu bor familjen i Örnsköldsvik. Tack vare att han fick chansen att visa sina färdigheter – och att någon trodde på honom – har han nu fått en tillsvidare anställning på Nybergs.

– Jag murar och lägger kakel, säger han.

Lars Strid är arbetsledare på Nybergs. Han berättar att “har man samma inställning som Feras då är man en stor tillgång för Sverige”.

– Man måste ge människor en chans. Feras har bevisat att han kan, även om det naturligtvis skiljer lite på hur man jobbar i Syrien och i Sverige.

– Men han har bevisat att han kan – och han tog chansen, säger Lars Strid, som är mycket nöjd med sin nyanställda byggjobbare.”

Bäst är ändå detta stycke i artikeln:

”– Men jag tycker att regeringen ska ställa krav på oss som kommer till Sverige. Man har inte rätt att bara kräva ett jobb, men man bör få en chans inom rimlig tid, säger Feras Alchoum, byggmästaren från Damaskus – som nu på allvar kan börja fundera på framtiden för sig och sin familj.”

Hur kommer det sig att massmedia villigt tecknar vilka karaktärsporträtt som helst, utan det minsta styrkta kunskap om vederbörandes liv och historia? Jo, man gör det när det är positivt och passar den egna agendan. Du läsare får ju nämligen aldrig veta när karaktärsporträttet visade sig vara falskt, likt ovan. Fyra år senare har denne man visat sin rätta natur. Och är någon egentligen förvånad över att en person som haft 50 anställda i diktaturens Syrien, visar sig vara en våldsam och råbarkad person under en polerad fasad?

Vår mark, vår stad, vårt område.