Konsten att (vara ute och) cykla

Paraplykonceptet ”Världsklass Örnsköldsvik” rullar på. För den oinvigde är det ett samordnande kommunalt evighetsprojekt, som under sig samlar projekt, vilka finansieras utifrån uppsatta kriterier och målsättningar.

Syftet är inte alls någon ”världsklass”, utan att i de större projekten söka och erhålla medfinansiering från Länsstyrelsen, EU eller annan extern anslagsgivande part. Hela saken är alltså en fråga om ett slags sjukt upplägg för att få återbäring på den statliga skatt Öviks invånare betalar i form av (i förekommande fall) statlig inkomstskatt, moms och diverse punktskatter.

För att krydda upp projektsamlingen, har man med även småprojekt som saknar extern medfinansiering. Dessa har inte sällan en ideologisk sida. Egen hemsida har man förstås också. Se här. Där redogörs för både pågående och avslutade projekt.

En av bloggens läsare meddelar i ett utslag av sådan humor man kan inbilla sig fanns bakom järnridån, att då Världsklass genom bidragsutdelning tillsett att golfklubben Puttom fått ett insektshotell, så är nog 10 000 nya kommuninvånare i visionen inte längre ett problem!

Det blir floskelbingo när kommunen skriver: ”Världsklass Örnsköldsvik medfinansierade aktiviteten utifrån utmaningen Skapa öppenhet och dynamik”.

Tänk att det sitter folk på kommunen och på fullaste allvar – och med lön och därtill hörande arbetskraftskostnad – pysslar med sådant här. (Är förresten inte bilden misstänkt lik Herrgårdsparken, snarare än golfklubben?).

Ett annat projekt är ”Vision för Domsjö industriområde”. Projektägare är Processum, som numera till majoritet kontrolleras av den statliga institutsjätten RISE. Det var Processum som Elvy Söderström – hon sitter i styrelsen – hade som plattform, när hon inför valet 2018 skapade luftslottet ”Flaggskepp Bioraffinaderi” som idé, för att lura de mindre insatta väljarna att nu hade sosseriet minsann powerplay mot framtiden och här skulle det bara nätas till bruksarbetares fromma.

Det var blott lurendrejeri. Och tydligen fortsätter skattepengar användas till sådant det är näringslivets uppgift att sköta.

Under målsättningen ”Ett mer inkluderande samhälle”, återfinns projekt som ”Strövarkurs för barn”, ”Normkritisk resa” och ”Cykla för jämställdhet”.

I beskrivningen av ”Cykla för jämställdhet” återfinner man detta:

”Projektet syftar till att lära nysvenskar, både män och kvinnor, att cykla och därigenom främja jämställdhet. Målet med aktiviteten är förbättra deltagarnas motionsvanor och hälsa, att bryta normer och framförallt möjliggöra för deltagarna att själv kunna ta sig till affär, skola, arbete och sociala aktiviteter.”

Det man måste fråga sig är: ska en kommun hålla på med sådant här? Den skolklass eller biologilärare som vill sätta upp ett insektshotell, kan lämpligen ringa Naturskyddsföreningen för råd om design och därefter ta sig an uppgiften i slöjdsalen. Det behövs inga bidrag eller en samordnare som leker runt på kommunens hemsida.

Cykla, kan inte människor lära sig det själva? Och vad är sannolikheten att en vuxen människa som inte kan cykla, lär sig det och sedan införlivar cyklandet i sin transportvardag?

Idrottsklubbar skall inte främjas och stödjas utifrån rent politiska åskådningar eller hur den enskilda klubben låter sig bli en arena för spridandet av den sittande politiska maktens ideologi. Det är så man gör i totalitära stater, oavsett om de återfinns till höger, vänster eller har religiös grund.

Värt att notera är också att förteckningen över pågående projekt nu också innehåller projektet Re-designing the future. Projektvolymen är 13 Mkr totalt och pengarna kommer från EU. Kommunens outsourcade reklamblad Evolve skriver att syftet är att ”kulturen i Norrland skall lyftas”. Kommundirektör Magnus Haglunds fru Stina Haglund har naturligtvis lyckats sticka bidragssnabeln även i detta projekt, då hon anges vara delprojektledare. Projektet löper framförallt i Västerbotten, men (minst) 2 Mkr är avsatt till ett gränsöverskridande samarbete mellan Umeå och Örnsköldsvik.