Varför tecknar Allehanda idolporträtt av Elvy Söderström?

Allehanda har inom loppet av en vecka haft två artiklar om och med det före detta kommunalrådet Elvy Söderström. Den senaste artikeln lär ha gått ut i fredagens papperstidning för ”premiumkunderna”. Den finns också på nätet.

Det är nästan fascinerande att läsa ett journalistiskt porträtt av Söderström, som helt undviker det faktum att människan fick gå från sin position i nära nog ren skam. Skyldig till sådan misshushållning med våra skattepengar, att riksmedia tog upp saken. Söderström har bränt långt över en miljard kronor i kommunen. Främst på stolleprojektet SEKAB. Med den snöpta oppositionens goda minne, bör tilläggas. Och det stoppade inte vid kommunal vanskötsel. 2015 var hon insyltad i säkerhetsskandalen kring Transportstyrelsens IT-upphandling, genom sitt styrelseledamotsuppdrag där. Återigen hade hon varit ”naiv”.

Dessutom gjort sig känd som en maktmaskin föga road av regler, meritokrati eller interndemokrati.

Naturligtvis kan man inte förvänta sig ett rakt upp och ned kritiskt personporträtt. Sådant kan man syssla med på en blogg, men inte i en dagstidning. Åtminstone inte om vederbörande tillhör en grupp utvalda partier. Men man kan åtminstone skriva några rader om att personen varit kontroversiell eller fick gå. Andra standardfraser finns förstås och används inte sällan av riksmedia.

Så vad har Elvy Söderström att säga? Vi reagerade på vissa saker och kommenterar som följer.

Ett mycket karakteristiskt uttalande från en person som är van vid att i politisk mening lura rutinröstande sosseväljare med i hastigheten påhittade plattityder. För det är förstås så att Öviks kommun i egenskap av arbetsgivare, följer de avtal som parterna förhandlat fram och överenskommit. Endast okunniga låter sig luras och sosseväljarna är okunniga och därmed lätta att lura.

Sådär ja. Det vi visste, men ändå i klartext. Och eftersom detta personporträtt har den okritiska karaktär vi redogör för ovan, så kan man tro att någon eller några tycker att Elvy behöver tvättas lite i offentligheten. Därför kommer ingen fråga av karaktären ”vad har varit din största motgång?”.

Elvy Söderström marknadsför samtalet. Är det samtalet som omfamnade de som inte fordom ville handla på kooperationen hon tänker på? Eller de som inte ville sjunga i den fackliga gosskören och inte alls roades av tvångsanslutningen till partiet? Hennes uttalande är rent bisarrt, med tanke på att hon gjorde sin politiska karriär i ett parti som var verksamt i vad som väsentligen kan beskrivas som ett enpartisamhälle.

I tider av nedgång passar det med samtal, minsann.

För er som är i sådan ålder att ni har livaktiga minnen av kalla kriget och känslan av att leva i skuggan av ett kärnvapenbestyckat Sovjetunionen, med ideologiska mål att erövra världen – fundera en stund över såväl den korkade frågan, som Elvys svar.

I två meningar fångas hur banal både journalistik och politik har blivit. En demokratiskt vald president, som för övrigt inte har startat några krig tillskillnad från sin fredsprisvinnande föregångare Obama, sägs vara ”elak” på sociala medier och det är ”otryggt”. Kom ihåg nu att Elvy porträtterats som rådgivare åt ”S-bossen” Per Nylén.

Vad har en människa som låter pizzabagaren vara en mall eller stereotyp för fungerande invandring, för föreställningsvärld? Finns det ett motsatsförhållande mellan att kritisera den socialdemokratiska invandringspolitiken och äta hos de hårt arbetande och ack så sympatiska kineserna på Hong?

Slutligen. Läs hela nedan text. Elvy Söderström i ett nötskal. En con artist.

Spara PDFSkriv ut