Tiggeriet här för att stanna – om Öviks politiker får bestämma

Vid senaste fullmäktige var en moderat motion om att införa tiggeriförbud i stadskärnan ett av ärendena. Fullmäktigesammanträdet pågick i drygt 3 timmar effektiv tid (paus avräknad). Moderaternas motion och debatten kring den, var 1 h 15 min lång.

Mer än en tredjedel av fullmäktigesammanträdet upptogs alltså av tiggeri. Detta i en samtid där en coronaepidemi pågår och den kommunala ekonomin går mot mycket bistra tider.

Nedan finns ett klipp med ett urval av anföranden och repliker från debatten.

Här följer nu några kommentarer och argument kring förbud av tiggeri.

Den fria rörligheten i EU är inte så fri som de flesta tror. Under kravet att EU-medborgaren innehar ett nationellt ID-kort eller pass, får denne uppehålla sig i annat EU-land i tre månader. Denna rätt kan upphävas om vederbörande blir en orimlig belastning för mottagande medlemslands biståndssystem.

För att få uppehålla sig längre tid än tre månader i annat medlemsland, så måste man vara verksam egen företagare, arbetssökande, arbetstagare eller student. Alternativt ha ekonomiska medel att försörja sig själv och en sjukförsäkring.

Vi kan konstatera att tiggarna inte uppfyller villkoren för att få uppehålla sig i Sverige längre tid än tre månader. Ändå gör de så. Åtminstone i Övik. Det är samma människor som sitter på samma ställen. Det pågår alltså år ut och år in ett lagbrott, som sanktioneras av stora delar av politikerna i fullmäktige. Fullmäktiges vice ordförande Jan-Olov Häggström närmast skryter om hur han deltar i lagbrytandet, via härbärget Vinternatt. Vi skattebetalare deltar också, förstås.

Den socialdemokratiske fullmäktigeledamoten Gunnar Jutterström upprepade återkommande i debatten att det inte ”fungerar” att förbjuda. Han bjöd t.ex. på den här utsagan:

”Att förbjuda saker och ting, det är inte framgång i dagens samhälle. Vi har ett tydligt exempel när det gäller den pandemi som vi har nu. Det finns länder som förbjuder, men vi har valt en annan väg. Vi måste skapa förståelse. Vad är själva grundorsaken?”

Jutterströms parallell till coronaepidemin är inte bara irrelevant och av högmod drypande (Sverige – läs ”socialdemokratin” – är minsann bättre och mer utvecklat än alla andra länder). Den är direkt anstötlig, givet utfallet av den svenska ”rekommendationspolitiken”.

Men framförallt är Jutterströms argument liberala och antisocialistiska. För varför inte applicera hans förbudsantipati på andra fenomen av karaktären sociala problem. Varför ska narkotika vara förbjudet? Det fungerar uppenbarligen inte. (Det finns tänkvärda argument för en betydande liberalisering av narkotikapolitiken, men det är inget vi redogör för här och inte heller något vi egentligen stödjer).

Jutterström drog också till med den gamla klyschan att fattigdom inte kan förbjudas. Det kan inte heller alkoholism eller narkotikamissbruk. Ändå är de narkotiska preparaten förbjudna och alkholen hålls på halster. Två vuxna människor får inte överenskomma ett utbyte av sexuella tjänster mot betalning. Det är förbjudet, men förbudet fungerar uppenbarligen inte. Inte minst med tanke på den prostitution som följer i tiggeriets spår på många håll.

Rent ideologiskt är det uppochnedvända världen att liberalkonservativa M vill förbjuda tiggeri, medans socialisterna anför liberala argument mot ett förbud.

Kommunen har lokala ordningsföreskrifter. En av dessa reglerar torghandeln. För att bedriva sådan måste du ha tillstånd och efter erläggande av en avgift erhålla en s.k. saluplats. Vad anges syftet vara med sådana regler? Jo, att ”upprätthålla den allmänna ordningen”. Skulle tiggaren göra ett dagsverke som genererar något säljbart och denne därefter stövlar ned på torget och säljer detta, så skulle ett brott mot ordningsföreskriften föreligga. Men att sitta i anslutning till ICA:s eller Systembolagets entré och tigga, är tydligen inte att anse som ett störande av den allmänna ordningen. Det vore det däremot om thailändskan vägrade betala kommunen för att få försälja sin svamp och sina bär där på torget.

Moral, sa Bill. Omoral, sa Bull.

Kristoffer Park upprepade med en dåres envishet frågan om det var ”sådan här politik Öviksborna hade att vänta om M kom till makten?”. Det du väljare då bör känna till är att det finns minst en socialdemokratiskt styrd kommun som gjort tiggeriet tillståndspliktigt. (Eskilstuna). Parks och Häggströms spelade upprördhet är direkt obehaglig att lyssna till.

Varför bör då tiggeri förbjudas? Frågan besvaras bäst genom att bemöta ett argument som socialdemokraten Zenitha Nordfjell levererade: ”Ett förbud gör samhället hårdare”.

Vad ett ”hårt” samhälle är, finns det nog ingen definition på. Som frihetligt sinnad kan man uppleva det socialdemokratiska samhället som nog så hårt åsiktsmässigt kontrollerat, men vi väljer att tolka ”hårt” i meningen ”ogint”, ”likgiltigt” och ”snålt”. Då blir motsatsen ett givmilt och solidariskt samhälle. I socialdemokratisk tappning är givmildhet och solidaritet blott en fråga om fördelningspolitik i ett högskattesamhälle.

Zenitha Nordfjell kan därmed anses påstå att om tiggeri fortsatt är tillåtet, så bidrar det till skattemoral. Tiggaren invid butiken gör på något sätt att samhället kommer att vilja omfördela ekonomiska medel via skattsedeln. Och det är sannerligen inget självklart argument. Snarare ett dumt argument. Världen är full av länder där tiggare är en del av gatubilden. Det är inga ”mjuka” samhällen.

Därför, fråga er vad det gör med nu uppväxande generationer att det sitter tiggare mest utanför varje butik. Ett barn på lågstadiet idag saknar minne av något annat än att en tiggare står parkerad jämte butiksentrén. Tror man att den synen i vardagen skapar fördelningspolitiskt engagemang och socialt patos hos den uppväxande individen – i en generell betraktelse – så förstår man inte människan.

Det var inte män i cylinderhatt och monokel som lyfte arbetarklassen ur ekonomisk misär, när det begav sig i den svenska historien. Det gjorde arbetarklassen själv. Men från den dag den lilla människans egna engagemang i det lokala sammanhanget ersattes med socialingenjörer, så har socialdemokratin varit på dekis.

Släng ni era pengar i muggarna, fullmäktigeledamöter. Varje tid har sina herrar.