Finns det mänskliga egenskaper och karaktärsdrag som medborgarna kan avkräva politiker, oavsett vilken politisk färg och tillhörighet de har?
Knappast är det rimligt att kräva att varken en fritids- eller heltidspolitiker skall uppvisa något särskilt mod i en svår oförutsedd situation eller stor uthållighet i en besvärlig tid. Om så sker, är det förstås bra. Men vi väljare kan inte på förhand förvänta oss dessa egenskaper, ej heller förutse dem. Historien minns de som presterat väl och de som fullständigt misslyckats. Den grå massan däremellan försvinner in i den historiska dimman.
Men det finns en sak som vi med gott samvete kan avkräva de människor som ger sig in i åsiktsmångleriets värld, inte sällan med ambitionen att av oss bli försörjda.
Principfasthet. En någorlunda kontinuitet i uppfattningar och åsikter. Görs tvära kast bör de vara synnerligen väl motiverade och förklaras i detalj för väljarna. Och desto mer ideologiserat ett parti är, desto rimligare är det att samma partis företrädare skall kunna motivera sina sakpolitiska ställningstaganden med samma ideologi.
Och med denna lilla utläggning som bakgrund, kladdar vi raskt vidare med tre små exempel på motsatser till principfasthet och kontinuitet.
Jajamen. Han ville ha kärnkraft. Inte längre. Nu går istället Stefan Löfven till historien som (bl.a.) den statsminister som lät kapitalet fullständigt förändra den svenska landskapsbilden genom en makalös vindkraftsutbyggnad.
Ovan artikel gick att läsa i Expressen 2017. A-lotterierna ägs av socialdemokraterna och finansierar bl.a. SSU:s verksamhet. Omsättningen är hundratals miljoner kr årligen.
2007 kritiserade A-lotterierna Svenska Spels monopol. Se här.
Vi påminner också om att nykterhetsrörelsen IOGT-NTO finansierar sin verksamhet med spel och dobbel, genom ett liknande lotteri som sossarnas A-lotteriet.
Slutligen har vi SSU-ordföranden Philip Botström, som helt plötsligt ”äcklas av hyckleriet” i migrationsdebatten, när man ”inte låtsas om de här problemen”. Problemen som avses är att hans hemkommun Filipstad håller på att ekonomiskt (och socialt) rasa ihop p.g.a. invandringspolitiken. (Det var Filipstad som Uppdrag Granskning gjorde ett program om, där den integrationsansvarige tjänstemannen på kommunen beskrev invandringen till Filipstad som ett ”befolkningsutbyte”).
Nu vill Philip Botström istället ”hjälpa på plats” och beskriver det som ”i grund och botten en socialdemokratisk paradgren: internationell solidaritet”. Se Nyheter Idags artikel.
Jo tack. Hjälpa på plats. Kindpussa och hålla i hand nackskottsdikatorer som Zimbawes Mugabe. Och för bara några månader sedan var varje försök hos politiska motståndare att ”hjälpa på plats” likställt med nära nog nazism.
Makten före allt, läsare.
Fler inlägg
Då riksdagsledamot – nu bidragsfall
Det ska löna sig att vara politiker – exemplet Sonidsson
Så skapas en oligark – med skattepengar och S goda minne