Äldreomsorgslyftet - så ser det ut - Granskning Örnsköldsvik

Socialstyrelsen beskriver äldreomsorgslyftet så här:

”Staten finansierar kostnaden för den tid en anställd inom kommunalt finansierad vård och omsorg är frånvarande på grund av studier till vårdbiträde eller undersköterska.”

Syftet med åtgärden beskrivs som följer:

”Äldreomsorgslyftet syftar till att stärka kompetensen inom kommunalt finansierad vård och omsorg genom att ge ny och befintlig personal möjlighet att genomgå utbildning till vårdbiträde eller undersköterska på betald arbetstid.”

Regeringen avsatte totalt 462 Mkr till kostnader som ovan och av dessa är drygt 3,1 Mkr vikta för Örnsköldsvik. Vår kommun har ca 0,54% av rikets befolkning, men vi erhåller 0,68% av de avsatta pengarna. Vi får alltså lite mer än om pengarna skulle fördelas efter befolkningsmängd endast.

[Uppdatering: den angivna summan gäller år 2020]

Äldreomsorgslyftet sjösattes i juni 2020 och bör nog betraktas som ett slags erkännande av just hur djupt man låtit nivån sjunka i äldreomsorgen i delar av landet. Något som blev obehagligt tydligt under vårens coronaepidemi på äldreboenden. Det är viktigt att förstå att utvecklingen är olika långt gången i just olika delar av landet. T.ex. är den destruktiva utvecklingen med äldreomsorgen som en arbetsmarknadsåtgärd för utomeuropeiska invandrare, knappast närvarande i Övik i den omfattning man kan se i storstäder.

Då bloggläsare efterfrågat information om hur många arbetstagare i kommunen som kommer att ges möjlighet till utbildning, frågade vi helt enkelt. Så här blev svaret:

”Bidraget täcker utbildning för 63 personer.

10 medarbetare påbörjade utbildning under hösten. Antalet styrdes både av vad som med kort varsel var möjligt för verksamheterna att lösgöra och de förutsättningar för utbildningsplats som fanns inom bildningsförvaltningen.

11 januari påbörjar ytterligare 28 sin utbildning och vid höstterminen 25 till.

Äldreomsorgslyftet omfattar enbart utbildning till vårdbiträde eller undersköterska och därför är det endast medarbetare från ordinärt boende [= hemtjänst, vår anmärkning] och särskilt boende [= äldreboende, vår anmärkning] som i nuläget utbildas. Detta då LSS och psykosociala verksamheten har andra titulaturer. Fördelningen är ca 50/50 mellan avdelningarna, men vill du ha en exakt siffra -återkom så ska jag ta fram den.”

Samt:

”Utbildningen är i sin helhet 4 terminer. Ges på helfart, dvs 100% dagtid må-fre. Om eleven har lång erfarenhet av vårdyrket kan viss del av utbildningen valideras bort, t.ex eleven behöver inte genomföra praktik för att bedömas sina kunskaper. Då blir utbildningstiden kortare.

4 av eleverna genomgår en annan utbildningsform som är helt på distans, webbaserad och deltidsstudier. Det är ett pilotprojekt i samarbete med bildningsförvaltningen, dels för att möjliggöra att fler får utbilda sig och dels att undersöka om sådan utbildningsform har samma kvalitet som fysisk utbildning.”

Mycket klart och tydligt svar. Snabbt levererat och väl formulerat.

Det vi inte frågade och inte känner till, är hur selektion har gjorts bland de sökande. Med få platser och många sökande, lär osämja uppstå kring fördelningen.

Våra funderingar kring detta är som följer:

Dryga 3 Mkr för fortbildning inom äldreomsorgen är rena skämtpengarna. Nu är det visserligen inte kommunens fel. Tjänstemännen har att hantera den, genom sosseregeringens försorg, uppkomna situationen.

[Uppdatering: 3 Mkr gäller år 2020 och inte 2021. Enligt uppgift – se kommentarerna – är summan 23 Mkr för 2021.]

Frågan är om inte hela saken ger mer huvudbry än det smakar gott. För hur plockar man ut ett betydande antal arbetstagare ur äldreomsorgen och sätter dem i skolbänk i två års tid, på heltid? Och vilka ska man plocka ut? Vi hoppas att man satsar på unga. En knappt 30 år gammal tjej eller kille som strulade bort gymnasiet, men nu har rätsida på livet med familj och arbete – där hör sådana här satsningar hemma.

Huvudproblemet inom kommunal sektors kvinnodominerade arbetaryrken är och förblir de dåliga löner som betalas. Det gäller även inom de regionala vårdyrkena. Och vi kan bara hoppas att framförallt kvinnor i denna sektor förmår se vilket parti som lämnade er på efterkälken, när de mansdominerade arbetaryrkena i verkstads-, process- och byggindustrin fick rejält höjda löner och bättre arbetsvillkor under 80-talet och fram tills idag.

Vi tror oss se klart på saken: när fabrikörer, kapitalistdynastier och andra höga herrar inte längre tillhandahåller en arbetarväljarbas till socialdemokratin, så måste den skapas med egna medel. Till mindre del genom invandring. Till stor del genom att undertrycka en rättvis lönesättning i kommunal och regional vård och omsorg.

Sverige – landet där det betalar bättre att ta hand om avfall än om människor.