I lördags meddelade Allehanda att ”ett nytt initiativ för att förbättra Örnsköldsviks integration har sett dagens ljus”. Två herrar med anglosaxiskt klingande namn, bosatta i kommunen och enligt tidningen arbetandes på tech-företag, uppgavs ha blivit bestörta över kommunens dåliga utfall i integrationsstatistiken.
Ur bestörtningen har sprungit ett projekt, i samarbete med Industrigruppen och kommunens tillväxtavdelning.
Projektet har givits namnet ”High Coast international hub” och målsättningen med det är att ”fånga upp olika invandrargrupper, allt från flyktingar till högutbildade arbetskraftsinvandrare, för att hjälpa dem in i samhället, behålla deras kompetens och få dem att stanna i kommunen”.
För ändamålet har man tilldelats 50 000 kr av kommunen i bidrag, via det numera smått legendariska ”Världsklass Örnsköldsvik”.
En av initiativtagarna utbrister:
”Ö-vik och internationalism ska gå hand i hand, på samma sätt som Åre och vinterturism.”
Ska man ta det här på allvar, så betyder det att kommunen skänker bidragspengar till folk som har inte bara en politisk agenda, utan en politisk agenda som är närmast kulturrevolutionär. Övik skall internationaliseras.
Projektnamnet är givet på engelska, som om vårt eget vackra språk inte duger. Vad är egentligen tanken här? Ska Övik bli ett Norrlands Singapore eller Hong Kong? Och ska i så fall inte sådana (tokiga) frågeställningar drivas politiskt och inte via tjänstemannautdelade bidragspengar?
Hur kommer det sig att två utländska herrar dyker upp som gubben i lådan med integrationsprojekt och idéer om Öviks internationalisering och genast får 50 000 kr i handen av skattebetalarnas pengar?
Som vanligt ställde vi oss därför frågorna: vem, vilka, varför?
Det tror vi att vi har svaret på: båda har sina respektive fruar i kommunförvaltningen. Och nej, de återfinns inte i hemtjänsten.
Fru #1 är idag rektor på en skola i kommunen:
Tidigare migrationshandläggare och ”socialpedagogisk resursperson”. Tydligen behöver man inte ha nött kateder för att bli rektor.
Fru #2 återfinns på kultur- och fritidsförvaltningen, där hon har en arbetsledande funktion på integrationsenheten:
De gemensamma nämnarna är uppenbara och behöver knappast kommenteras.
Skojare och bedragare dyker nu upp överallt. Charlataner är ett annat namn för dessa herrar i dyrbara överrockar.
Naiva och blåögda kommunanställda i vår kommun, finns det något mer lättlurat folk? Har alla glömt Nidtrox spånplattebedragare som lurade skjortan av Elvy (S)öderström, under 1990-talet…
Bilkrängaren Carstedt, även kallade Etanol-Jesus, som blåste Örnsköldsviks kommun på nära en miljard kronor. Med hjälp av ett dumdristigt kommunalråd, återigen Elvy (S)öderström.
Och du och jag, står återigen där och skall med våra skattemedel betala för dessa bedragares framfart, på grund av inkompetens hos kommunanställda som saknar förmåga att skilja på agnar och korn.