Skjutjärnsjournalisten Kurt Klavér reser sig med ett ryck ur sin väl vaderade kontorsstol. Bjudlunch!
Han hade nära på glömt bort: etablissemanget Frikadellen i den lilla bruksorten, med två svarta hål i Guide Michelin, skulle bjuda på den jordanska nationalrätten calzone, om han bara skrev en artikel om deras ädla insats med bjudlunch till fabriksarbetarna.
Fast så var det det där med ägarens vandel… Det är förstås ett dilemma.
Äh, skitsamma. Pelle i Järved behöver inte oroa sig för det han inte vet, tänker Klavér. Chefen kan inte heller gärna klaga. Kunde hennes blivande man skriva om investering i pizzaugn, kan jag skildra Frikadellens ädla gärning. Calzone får det alltså bli.
Och pizza blev det i Kurt Klavérs alltmer runda buk. Därefter artikelförfattande. Pizzabagaren fick fin reklam i tidningen och Klavér kunde avsluta ännu en arbetsdag präglad av fantastisk journalistisk produktion.
Med en artikel som denna, är man ohotad tupp i hönsgården! Inte enahanda i allt, som de där småbrudarna på redaktionen. Möjligen grumlades Klavérs omdöme något av det blodsockerfall den tidigare intagna sega degen gett upphov till, när dessa tankar tänktes.
Nu föll det sig så, att Frikadellens ägares göranden och vandel var väl kända i en fastighet inte långt därifrån. Ägarna till Frikadellen är ett gift par och tillskillnad mot vad brukligt är, så var paret vid denna tid inte skrivna på samma adress. Istället var mannen skriven på en adress där han klart och tydligt inte bodde. Ägarna till fastigheten på adressen var inte alls roade. De upptäckte nämligen saken när polisen stormade in och gjorde husrannsakan, letandes efter pizzabagaren.
Där fanns han förstås inte. Troligen befann han sig hemma hos sin 10 år äldre svenska hustru, tillika kompanjon. På nätterna hjälpte hans far till med att vittja brevlådan på den adress som inte var hans.
Så kom också denna historia bloggen tillhanda och vi kunde komplettera med fler märkliga detaljer i pizzabagarens leverne. Han invandrade 2012 från Jordanien på anknytning till en svensk kvinna. Det förhållandet höll inte länge. Kvinnan har därefter importerat minst tre män till från Mellanöstern, visar en kontroll hos folkbokföringen.
Pizzabagaren hamnade då i trångmål hos Migrationsverket. I posten till adressen han bedrägligt skrivit sig på, fanns kallelser till ”återvändandesamtal” hos Migrationsverket i Kramfors. Ja, tydligen finns det något som heter så. ”Återvändandesamtal”.
Något återvändande lär det nu inte bli, då han fast förankrat sig med ett faderskap.
Ett enkelt email till tingsrätten visar att han dömdes för olovlig körning våren 2020. Skulder finns hos fogden och även om högst beskedlig inkomst kan uppvisas för 2019, så gällde nolltaxering såväl 2017 som 2018. Någon skatt till samhällets produktion av välfärdstjänster, tillför inte pizzabagaren.
Fadern som vittjade posten har ett samordningsnummer hos Skatteverket och saknar sålunda personnummer. Han uppehåller sig sannolikt olagligt i landet, liksom hans fru. Samordningsnumret har tillkommit för beskattningsskäl enligt Skatteverket. Han har nolltaxerat samtliga år perioden 2014-2019, utom 2015. Det året uppvisade han en liten inkomst från näringsverksamhet. Ej stor nog att leva på.
Detta är vad som händer när man skrapar på ytan. Så görs individer med högst tvivelaktig vandel till vardagshjältar och Allehandas läsare har bara att suga i sig och hänföras över allt detta fantastiska.
(För att detta inte skall bli en invandringspolitisk fråga och därmed vrida uppmärksamheten bort från mediekritiken, så vill vi noga påpeka detta: vill man skriva om hårt arbetande invandrare, tillika hårt beskattade, där vandeln är helt fläckfri, finns det många, många att välja mellan.)
