Öviks inflytande i rikspolitiken nära nog utraderat på en vecka

Först aviserar Emil Källström att han avser att lämna politiken för ett annat uppdrag han erbjudits. Därefter meddelar Stefan Löfven att han avgår som partiledare i samband med socialdemokraternas kongress i november.

Lägg till det att Elvy Söderströms sista gärning i partiets högre skikt blir att som riksorganisationens valberedningsordförande lägga fram förslaget på efterträdare till Löfven. Hon är nu med största sannolikhet för gammal för fortsatta förtroendeuppdrag. Dessutom lämnar hennes förtrogne Stefan Löfven och det är knappast egna meriter som garanterat olyckan Elvy Söderström fortsatta uppdrag bakom partigardinerna efter fadäsen 2014, när hon gjorde sig till mer eller mindre idiot med hela SVT:s tittarskara. Med mindre än en månad till valet.

Ja, det ska förstås som att Elvy dröjt sig kvar i salongerna genom hederlig socialdemokratisk nepotism Öviksstyle. Den som tvivlar kan läsa valfri text hon producerat för partibladet Aktuellt i politiken. Ren smörja. Det måste finnas tretton SSU:are på dussinet som kan skriva mer läsvärda och intelligenta alster. Ändå har hon fått utrymmet där.

Nu går Öviks S- och C-inflytande i rikspolitiken i graven. Facit är fruktansvärt. Maud Olofsson försnillade ett tresiffrigt antal miljarder kr från skattebetalarna genom Nuon-affären. Emil Källströms politiska arv blir att ha bidragit till att vara stödparti åt socialister. Och Stefan Löfven lämnar ett splittrat land efter sig, som genom vanskötsel inom energi-, migrations- och brottspolitiska frågor blivit ett varnande exempel för andra.

Ett land att driva med. Skratta och peka finger åt. Landet som satte omdöme och försiktighetsprincip helt åt sidan, för att istället blomma ut fullt i godhetens fåfänga. Må det handla om migration, klimat eller fördelningspolitik. Vem behöver galna, exhibitionistiska präster som predikar för folket, när det finns helt vanliga svenska politiker och en svensk journalistkår? Båda innehavare av en alldeles speciell katekes. Högmod går före fall.

Det finns nu ett rikspolitiskt högdjur från Övik kvar. Ironiskt nog är det en moderat; partisekreteraren Gunnar Strömmer.

Man kan fråga sig om barnlöse Stefan Löfven lämnar frivilligt. Så sent som i mars i år kunde man läsa att hans önskemål och plan var att fortsätta ytterligare en mandatperiod. Nu säger han istället att hans beslut mognat fram under sommaren. Inget annat än frukt och grönt mognar så snabbt som på en sommar när. Det är svårt att se annat än två möjliga förklaringar: antingen sjukdom eller så har han blivit tillsagd att kliva av.

I det senare fallet har politbyrån kommit fram till att han sänker partiets valresultat och effekten kan förväntas vara så allvarlig att det är värt risken att byta partiledare endast ett knappt år före valet. Efterträdaren är naturligtvis i så fall redan utsedd. Med största sannolikhet en kvinna – rikets första kvinnliga statsminister – eftersom det redan från start ger god reklameffekt i den viktigaste väljargruppen; kvinnor i underbetalda omsorgsyrken. Vänsterpartiet har seglat upp som en verklig konkurrent vänsterut och rädslan för denna lär vara stor inom S.

Det var därför inte en slump att Löfven vände sig först till denna grupp i sitt sommartal. Sedan till pensionärerna. Först därefter kom kriminaliteten, klimatet och högerextremisterna.

Skulle ändå Elvy Söderström tala sanning när hon i SvD påstår att partiets verkställande utskott överraskades av Löfvens beslut, så framstår Löfvens agerande onekligen som lättvindigt. Ett år till valet och helt plötsligt kliva av utan förvarning? Nja. Om det inte beror på sjukdom, vill säga.

För Övik är det som sker inte dåligt. Tvärtom. Under lång tid har dessa politiska fixstjärnor förblindat en hög andel av kommunens väljare och kommunpolitiken har reducerats till en spegling av rikspolitiken. Låt denna praktik dö och begravas. Gräv där du står! Våga öppna ögonen och se hur kommunen sköts.

Låt inte lojaliteter till rikspolitiska figurer styra betraktelsen av våra lokala angelägenheter.