mRNA-vaccinens risker och påverkan på immunförsvaret

Sammanfattning av virolog och vaccinforskaren Geert Vanden Bossches artikel om mRNA-vacciner

Geert Vanden Bossches artikel (https://substack.com/@gvdb/p-162849197) varnar för att massvaccinering mot SARS-CoV-2 med mRNA-vacciner under en pågående pandemi medför betydande immunologiska och epidemiologiska risker. Till skillnad från traditionella vacciner, som ofta använder inaktiverade eller försvagade virus för att stimulera ett bredare immunsvar, fokuserar mRNA-vacciner på att inducera antikroppar mot virusets spikprotein. Denna specifika mekanism, enligt Vanden Bossche, driver evolutionärt tryck på viruset, vilket kan leda till resistenta varianter, försvagad medfödd immunitet och förvärrade pandemiförlopp. Artikeln betonar att dessa risker är unika för mRNA-vacciner och inte nödvändigtvis gäller traditionella vacciner.

Skillnad mellan mRNA-vacciner och traditionella vacciner

• mRNA-vacciner: Dessa vacciner (t.ex. Pfizer-BioNTech och Moderna) levererar en mRNA-sekvens som instruerar kroppens celler att producera SARS-CoV-2-spikproteinet, vilket utlöser en antikroppsrespons. De är icke-steriliserande, vilket innebär att de inte fullt ut hindrar virusreplikation eller överföring, och fokuserar primärt på en specifik del av viruset (spikproteinet).
• Traditionella vacciner: Dessa (t.ex. inaktiverade eller försvagade virusvacciner som poliovaccin eller mässlingvaccin) innehåller hela eller delar av viruset i en icke-smittsam form, vilket stimulerar ett bredare immunsvar, inklusive både antikroppar och T-cellsrespons mot flera viruskomponenter. De kan vara steriliserande och ge ett mer omfattande skydd.

Huvudbudskap

Vanden Bossche hävdar att massvaccinering med mRNA-vacciner under en pandemi, särskilt i en miljö med hög smittspridning, skapar ett starkt evolutionärt selektionstryck på SARS-CoV-2. Detta tryck driver fram varianter som är bättre på att undgå vaccininducerade antikroppar, vilket kan leda till ökad smittspridning, allvarligare sjukdom och långsiktiga negativa effekter på populationens immunförsvar. Han betonar att mRNA-vaccinernas smala fokus på spikproteinet och deras icke-steriliserande natur förstärker dessa risker, till skillnad från traditionella vacciner som ofta ger ett bredare och mer hållbart skydd.

Specifika faror och risker med mRNA-vacciner

1. Försvagning av medfödd immunitet:
   • mRNA-vacciner inducerar en stark, specifik antikroppsrespons mot spikproteinet, vilket kan konkurrera ut och undertrycka den medfödda immunitetens bredare, icke-specifika försvar. Detta är särskilt problematiskt vid upprepad vaccinering, eftersom den medfödda immuniteten – kroppens första försvarslinje – gradvis försvagas.
   • Risk: En försvagad medfödd immunitet gör vaccinerade individer mer mottagliga för SARS-CoV-2 och andra patogener, vilket kan leda till upprepade eller svårare infektioner. Detta ökar risken för sjuklighet och dödlighet, särskilt hos individer med frekventa boosterdoser.
2. Selektion av resistenta virusvarianter:
   • mRNA-vaccinernas fokus på spikproteinet skapar ett intensivt selektionstryck, vilket driver fram mutationer i spikproteinet som gör viruset mindre känsligt för vaccininducerade antikroppar. Eftersom mRNA-vacciner är icke-steriliserande, tillåter de viruset att fortsätta spridas och mutera.
   • Risk: Nya varianter kan bli mer smittsamma, virulenta eller resistenta mot både vacciner och naturlig immunitet. Detta underminerar mRNA-vaccinernas effektivitet och kan leda till vågor av infektioner som är svårare att kontrollera, vilket ökar folkhälsobördan.
3. Långsiktiga immunologiska konsekvenser:
   • Upprepade mRNA-vaccindoser, som kontinuerligt stimulerar det adaptiva immunsystemet, kan orsaka en obalans som leder till ”immunutmattning”. Detta är särskilt problematiskt eftersom mRNA-vacciner primärt aktiverar antikroppsproduktion snarare än ett brett T-cells- och medfött immunsvar, till skillnad från många traditionella vacciner.
   • Risk: Vaccinerade individer kan bli mer sårbara för SARS-CoV-2 och andra infektioner över tid, vilket ökar risken för kroniska sjukdomstillstånd och överbelastning av sjukvården.
4. Förstärkning av pandemins förlopp:
   • Massanvändning av mRNA-vacciner under hög smittspridning kan, genom att driva fram resistenta varianter och försvaga populationens immunförsvar, förlänga och förvärra pandemin snarare än att dämpa den.
   • Risk: Istället för att uppnå flockimmunitet kan mRNA-vaccinerna bidra till att SARS-CoV-2 blir endemiskt med återkommande utbrott av problematiska varianter, vilket skapar en långvarig folkhälsokris.
5. Specifika mRNA-relaterade faror:
   • Snabbt avtagande skydd: mRNA-vaccinernas antikroppsrespons avtar relativt snabbt, vilket kräver frekventa boosterdoser. Detta ökar risken för immunologisk obalans och ytterligare selektionstryck på viruset.
   • Potentiella biverkningar: mRNA-vacciner kan orsaka biverkningar som myokardit eller trombos hos vissa individer, vilket Vanden Bossche inte direkt nämner men som är en del av den bredare diskussionen om deras säkerhetsprofil.
   • Begränsad immunbredd: Till skillnad från traditionella vacciner, som ofta exponerar immunsystemet för flera viruskomponenter, är mRNA-vacciner mycket specifika, vilket gör dem mindre effektiva mot varianter med mutationer i spikproteinet.

Den nya Covid varianten NB.1.8.1

Den nya SARS-CoV-2-varianten NB.1.8.1, en sublinje av Omicron (JN.1), har identifierats i Sverige och flera europeiska länder, inklusive Frankrike, Tyskland, Irland, Nederländerna och Spanien, och orsakar en snabb ökning av fall i Asien, särskilt Kina och Hong Kong. Varianten är mer smittsam på grund av mutationer i spikproteinet (t.ex. T22N, F59S, G184S) som ökar dess bindning till humana ACE2-receptorer, vilket kan leda till en betydande spridning i Sverige och Europa under sommaren 2025. Även om NB.1.8.1 inte verkar orsaka allvarligare sjukdom än tidigare varianter, kan dess höga transmissibilitet, i kombination med en försvagad medfödd immunitet från upprepad mRNA-vaccinering (enligt Geert Vanden Bossches teorier), öka risken för omfattande infektionsvågor, särskilt bland vaccinerade populationer. Detta kan belasta sjukvården, orsaka fler fall av långtidscovid och, i värsta fall, leda till ökad sjuklighet om immunförsvaret inte effektivt hanterar varianten.

Föreslagna alternativ

Vanden Bossche argumenterar för att strategier bör fokusera på att stärka den medfödda immuniteten och undvika massvaccinering med mRNA-vacciner under hög smittspridning. Han föreslår:

• Skydd av sårbara grupper: Riktade insatser för att skydda högriskgrupper med alternativa metoder, såsom profylaktiska behandlingar, istället för bred mRNA-vaccinering.
• Naturlig immunitet: Låta friska individer, särskilt yngre och låg-riskgrupper, utveckla naturlig immunitet genom kontrollerad exponering, vilket kan ge ett bredare och mer hållbart skydd.
• Antivirala behandlingar: Utveckla och använda antivirala läkemedel för att minska sjukdomsgraden utan att driva virusets evolution.

Slutsats

Vanden Bossche ser massvaccinering med mRNA-vacciner under en pandemi som en riskabel strategi som kan leda till försvagad medfödd immunitet, framväxt av resistenta virusvarianter och en förvärrad pandemi. Han betonar att mRNA-vaccinernas smala fokus på spikproteinet och deras icke-steriliserande natur gör dem särskilt problematiska jämfört med traditionella vacciner, som ofta ger ett bredare immunsvar. Han uppmanar till en omvärdering av vaccinationsstrategier och ett större fokus på att stärka naturlig immunitet för att undvika långsiktiga immunologiska och epidemiologiska konsekvenser.

Sammanfattning av faror för läkare

• Immunologisk risk: mRNA-vacciner undertrycker medfödd immunitet, vilket ökar mottagligheten för infektioner.
• Epidemiologisk risk: Selektionstryck från mRNA-vacciner driver fram resistenta och potentiellt mer virulenta SARS-CoV-2-varianter.
• Långsiktig risk: Immunutmattning och försämrad immunhälsa kan leda till ökad sjuklighet och vårdbehov.
• Pandemirisk: mRNA-vacciner kan förlänga pandemin genom att bidra till endemiska, problematiska varianter.
• mRNA-specifika risker: Snabbt avtagande skydd, potentiella biverkningar (t.ex. myokardit), och begränsad immunbredd jämfört med traditionella vacciner.

Artikeln understryker behovet av en strategi som balanserar kortsiktigt skydd med långsiktig immunhälsa och minimerar evolutionär press på viruset, med särskilt fokus på att undvika de unika riskerna med mRNA-vacciner.

Om Geert Vanden Bossche

Geert Vanden Bossche är en belgisk veterinär och virolog med omfattande erfarenhet inom vaccinutveckling och immunologi. Nedan följer en sammanfattning av hans utbildning, karriär och nuvarande verksamhet, baserad på tillgänglig information från webben.

Utbildning

• DVM (Doktor i veterinärmedicin): Universitetet i Gent, Belgien (1983, cum laude).
• PhD i virologi: Universitetet i Hohenheim, Tyskland (1986). Hans avhandling fokuserade på förändringar i virala partiklars ytegenskaper och deras infektiösa beteende.
• Postdoktorala studier: Virologi, immunologi och molekylärbiologi vid Free University of Berlin och Universitetet i Hohenheim, Tyskland.

Akademisk karriär

• Höll adjungerade fakultetsbefattningar vid universitet i Belgien (Universitetet i Leuven och European Faculty for Environmental Sanitation vid Universitetet i Gent) och Tyskland (Universitetet i Hohenheim).
• Fick Venia Legendi (rätten att undervisa) vid Universitetet i Hohenheim.

Yrkeskarriär inom vaccinindustrin

• GSK Biologicals, Novartis Vaccines, Solvay Biologicals: Innehade seniora roller inom forskning och utveckling av vacciner, både tidiga och sena faser.
• Bill & Melinda Gates Foundation (2008): Senior Program Officer inom Vaccine Discovery for Global Health i Seattle, USA.
• Global Alliance for Vaccines and Immunization (GAVI): Senior Ebola Program Manager i Genève, där han övervakade utvecklingen av ebolavaccin och representerade GAVI i samarbeten med WHO och andra partners för global pandemiberedskap.
• Tyska centret för infektionsforskning (DZIF): Chef för Vaccine Development Office i Köln, Tyskland.
• UNIVAC LLC: Grundade ett startup-företag inom vaccinutveckling.
• VaReCo: Rådgivare inom hälsointerventioner och vacciner.

Nuvarande verksamhet

• Oberoende konsult: Arbetar som konsult inom bioteknik och vaccinutveckling.
• Forskning: Fokuserar på utveckling av vacciner baserade på naturliga mördarceller (NK-celler).
• Offentlig debatt: Känd för sin kritik mot massvaccinering med mRNA-vacciner under covid-19-pandemin, särskilt för att dessa kan driva fram resistenta virusvarianter och försvaga medfödd immunitet.

Publikationer och engagemang

Håller onlinekurser, till exempel om immunbiologi i pandemier/epidemier, med start från september 2023.

Har publicerat forskningsartiklar, inklusive en studie från 2017 om NK-cellbaserade vacciner och en analys av ebolavaccinets säkerhet (2015, baserat på WHO-data publicerade i The Lancet).

Driver webbplatsen Voice for Science and Solidarity, där han delar sina åsikter och forskning om pandemier och vaccinstrategier.

Av Folkhälsodebattören