Kallelsen till kommande fullmäktigesammanträde (måndag 23/2) är makaber läsning. Där finns så mycket att skriva om och tiden räcker inte till. Det får bli en snabb genomgång. Den läsare som vill fördjupa sig, hittar en länk till källmaterialet längst ned i denna text.
Det makabra kan sammanfattas med orden ”vanskött ekonomi”. Kallelsen omfattar (bland annat) fem punkter med vardera en investering. Kanske skulle man skriva ”investering” av skäl som strax blir tydliga. Därtill informerar fullmäktiges revisorer om granskningar utförda av en extern anlitad part (revisionsfirman Azets). Låt oss rycka plåstret med ”investeringar” först.
Fyra av de fem investeringarna avser underhålla reparation eller nybyggnation av idrottsanläggningar. Det är inga småpengar det handlar om.
Underhållet av Paradisbadet har fått en ny kostnadsuppskattning: 81,5 miljoner kr. I sann nyspråklig anda kallar byråkraterna saken för ”Investering i renovering av befintlig simbassäng och undervisningsbassäng”. Tänk er det språket i privatlivet. Din arbetskollega sitter vid fikabordet på lunchrasten och utbrister: ”Jag ska investera i renovering av dubbelgaragets hängrännor”. Och ja, det är alltså denna utgift som föregicks av att man byggde en ny simhall för att inte få driftstopp på badverksamheten under tiden ”investeringen i renovering” utförs. Vad kostnaden för den nya simhallen landade på har vi förträngt, men det översteg 100 miljoner kr.
Arbetet med Skyttis går vidare: ”Investering i skid- och skidskytteanläggning, etapp 2 med sprintspår”. Kostnad? 25 miljoner kr i år och 17 miljoner kr nästa år. Totalt 42 miljoner kr.
Isladan i Bjästa ska få nya omklädningsrum till en nätt kostnad på 19,8 miljoner kr:
”För att ishallen ska uppfylla kraven för de krav som förbunden ställer gällande ishockey och
konståkning måste en tillbyggnad göras för att kunna säkerställa en säker in- och utpassering, fler omklädningsrum, domarrum som uppfyller kraven, bland annat med möjlighet att domare av olika kön har tillgång till separata rum/duschar.”
Ingen tillförd hockeyfunktionalitet. Man undrar ju om det blir förgyllda tappvattenkranar?
Slutligen ska taket till fotbollshallen Brunnen 2 förstärkas för 8 miljoner kr. Läsarna kan säkert dra sig till minnes att arkitekt- och konstruktionsskrået under en tid förlorade förmågan att dimensionera tak med långa spännvidder för norrländska snölaster. Brunnen delar tydligen egenskaper med en byggnad som rasat och har därför hamnat på en åtgärdslista.
Totalt ska det fattas beslut om underhållsåtgärder och nybyggnation inom området ”sport och lek” för drygt 170 miljoner kr. Av dessa är 42 miljoner nybyggnation och vi håller i minne att den nya simhallen klev in på +100 miljoner kr i kostnad. Detta sker i en kommun med fallande invånarantal. Man brukar räkna med att ungefär hälften av invånarna i Sverige är nettobidragare via skatt och arbete i förhållande till de egna ”uttagen” i offentlig sektor. I Örnsköldsviks kommun är siffran förmodligen lägre p.g.a. en äldre befolkning än snittet i Sverige. 170 miljoner kr blir mer än 6000 kr per nettobidragande kommuninvånare.
Så vad är den femte investeringen? Björkhem vård- och omsorgsboende har fått nedslag på brandsäkerheten. Anmärkningarna är så omfattande att vårdboendet ska evakueras till Bjästa servicehus, som får fungera som temporärt boende. Åtgärder som ska genomföras är att förse Björkhem med sprinkler, byta dörrar till brandklassade dito och andra fastighetstekniska brandskyddsåtgärder. Kostnaden uppskattas till knappt 19 miljoner kr.
170 miljoner kr till sport och lek. 19 miljoner kr till äldreboende. Fast i det senare fallet blir det varken mer lingonsylt eller högre personaltäthet. Boende kommer inte märka av någon funktionshöjning. Jo, brandskydd är viktigt…men om det är så viktigt, varför kommer anmärkningarna först nu? För det handlar inte bara om Björkhem. Vi citerar kommunen och håll i er nu:
”Med Björkhem vård- och omsorgsboende inräknad så berörs totalt 13 vård- och omsorgsboenden av brandskyddsåtgärder av varierande omfattning. Den schematiska kostnaden uppskattas till cirka 15 Mkr per boende, vilket ger en sammanlagd kostnad om cirka 200 Mkr. Kostnadsbedömningen är översiktlig och den faktiska kostnaden kan variera beroende på respektive boendes storlek, utformning och befintliga förutsättningar. I samband med åtgärderna för att stärka brandskyddet kommer boendena eventuellt anpassas och underhållas samtidigt. Separata ärenden kommer gå upp för varje enskilt boende. Liknande åtgärder behövs även för LSS-boenden, men kostnaderna för dessa är ännu inte bedömda.”
Hur ska man sammanfatta ovanstående? Kanske så här:
I en situation där kommunens invånare är äldre än någonsin tidigare och invånarantalet faller, så spenderar kommunen stora summor pengar på underhåll av sport- och lekanläggningar. Man bygger ut beståndet av sådana anläggningar och påför därför kommande generationer, som alltså är färre till antalet, en ännu högre underhållskostnad. Investeringar som görs i äldreboenden är antingen underhåll eller av andra orsaker framtvingade tekniska åtgärder. Dessa utökar inte antalet platser och förbättrar inte komforten hos personal eller boende väsentligt.
Vi avrundar med en av granskningsrapporterna. Den avser kommunens VA-verksamhet. Azets skriver i sin sammanfattning: ”Vår samlade bedömning utifrån granskningens syfte är att Miljö och Vatten i Örnsköldsvik AB endast delvis har ändamålsenliga och säkra rutiner vad gäller VA-verksamheten.”
Det där är revisionsspråk för vad man på vanlig svenska skulle uttrycka som att MIVA inte sköter uppgiften på ett godkänt sätt. Nu får man visserligen vara lite försiktig här. Varken enskilda arbetstagare, mellanchefer, o.s.v., på MIVA har någon skuld i den saken. MIVA är ett kommunalt bolag och ytterst ansvariga för verksamheten är kommunens politiker. Det är politiker som sätter ramarna, beslutar om taxa, godkänner större investeringar och underhållsåtgärder. Det politikerna som representerar oss – ägarna. Och när vi nämner den saken, begrunda detta:
”Vi bedömer även att bolaget löpande bör pröva förnyelsetakten vad gäller ledningsnätet. []… Löpande [bör] pröva vilken förnyelsetakt som är önskvärd vad gäller ledningsnätet. []… Vad gäller statusen och skicket på VA-nätet görs bedömningen att detta varierar runt om i kommunen. I vissa områden är VA-nätet föråldrat och i dessa fall finns behov av utbyte av
ledningar/serviser. I nuläget är förnyelsetakten för VA-nätet 150 år.”
En förnyelsetakt på 150 år betyder att 0,7% av ledningsnätet byts ut varje år. Med politikers favoritord: det är inte hållbart och inte heller attraktivt för de där inflyttarna man fantiserar om.
Här hittar du handlingarna till nästa fullmäktige: länk