Nästa vecka har kommunstyrelsen sammanträde på tisdag den 10/3.

Kallelse till sammanträdet finns nu tillgänglig på kommunens hemsida. En av punkterna på agendan är ”Åtgärder kring befarade underskott 2020”.

Befarade underskott – de vet att formulera sig, yrkespolitikerna.

Nedan två bilder är tagna ur Per Nyléns skrivelse:

Som synes vill man sälja Bjästa servicehus och förvandla det till trygghetsboende.

Kommunstyrelsens ekonomiberedning har sammanträtt den 25/2 och protokoll från det sammanträdet bifogas kallelsen till kommunstyrelsen. Där återfinns denna formulering:

”Vid dagens sammanträde med ekonomiberedningen betonar kommunledningsförvaltningens ekonomiavdelning vikten av att Policy för ekonomistyrning följs.”

Policyn som tjänstemännen refererar till är beslutad av fullmäktige. Man protokollför alltså i kommunstyrelsens ekonomiberedning att tjänstemännen uppmanar politikerna att följa sina egna beslut.

Det framstår som lite avigt. Skulle inte Per Nylén – med flott i håret, röda byxor och 75 000 kr i månadslön – förstå vikten av att policyn följs?

Självklart gör han det. Men det är praktiskt att, inför sossefunktionärerna i Bjästa bak slutna dörrar, lite halvt som halvt skylla på att, nu är det så att förvaltningen säger att vi måste göra så här nu, förstår ni. (Huvudet på sned, ömsom med en allvarlig min, ömsom leendes).

Kanske har Nätras starke man Jan-Olov Häggström värmt upp den närvarande högst ålderstigna församlingen slentriansossar, innan magister Nylén tar ordet.

Och vips är sossefunktionärerna i kommunens mest socialdemokratiska samhälle, Bjästa, övertygade om att Bjästa servicehus måste säljas och förvandlas till trygghetsboende.

Detta, läsare, är den framtid som politiken erbjuder, bortom de fagra orden om demokrati och medborgarinflytande.

Det framgår inte om servicehuset skall säljas till Övikshem eller bjudas ut till högstbjudande. På kommunens hemsida kan man läsa om trygghetsboenden och det finns privata sådana, såväl som sådana i Övikshems regi.

En omvandling av Bjästa servicehus till trygghetsboende följer ett historiskt mönster, oavsett om köparen blir Övikshem eller en privat aktör. Nyligen såldes Söränget till Övikshem och gjordes om till trygghetsboende. Ett äldre exempel är Sundhem, som såldes till B N Måleri och Golv. Man kan nog med gott samvete påstå att det uteslutande ligger ekonomiska skäl bakom dessa affärer.

Andra punkter i Nyléns skrivelse är:

Sedvanligt svammel om sysselsättning och komma ur försörjningsstöd. Ungefär samma trötta tirader som landsfader Löven häver ur sig, likt en maskin.

”Säkerställa att tillsynskostnader har kostnadstäckning”. Snygg omskrivning för att höja tillsynsavgifter.

”Genomlysa administrationskostnader i syfte att få jämförbarhet såväl inom organisationen som i benchmark mot andra kommuner”. Ja, jösses, vi tror det när vi ser det. Kasta en kommunikatör eller strateg till arbetslöshetsulven? Näppeligen. Kommunförvaltningen är knökfull med sosselierade grindvakter. Ingen tar bättre tillvara partiets intressen, än den tjänsteman i mittregistret som är medveten om att ingen i privat sektor efterfrågar den egna – högst särpräglade – expertisen och därför agerar efter devisen bit inte den hand som föder dig.

”Makthavare må ha respekt för corona
om de trovärdigt säger sig om folk måna.
Statistik gör en inte rädd
mer av den får vården beredd.
Men passivitet skulle inte förvåna.”

Det råder nu inga som helst tvivel om att coronaviruset har fått fotfäste på svensk mark. Människor kommer att bli sjuka. De flesta med milda symptom och utan risk för men eller behov av sjukvård. En mindre del kommer kräva sjukvård.

En ännu lägre andel kommer att dö.

Men hur många kan det röra sig om? Vad är det egentligen länder världen över vidtar drastiska åtgärder för att skydda sig mot?

Nedan diagram visar hur Öviks kommuns befolkning fördelar sig över alla åldrar. (Stapeln för åldern 100 visar antalet som är 100 år eller äldre).

2019 dog det 676 människor i Öviks kommun.

Tidningen Norrländska Socialdemokraten har publicerat ett diagram som återger coronavirusets dödlighet, som redovisad i en kinesisk studie.

Huruvida denna dödlighet är relevant för svenska förhållanden går inte att veta. Folkhälsotillståndet lär vara annorlunda i Kina. Exempelvis kan man förmoda att frekvensen rökare är mycket högre där, vilket lär påverka dödligheten i en infektionssjukdom som angriper lungorna.

Men det är denna studie som finns och den får bli utgångspunkt för vår räkneövning. Och ingen vill väl anklaga Norrländska Socialdemokraten för att fara med fake news.

Vad avgör hur många människor som dör? Antalet människor i respektive åldersgrupp, andelen som blir smittade i gruppen och dödligheten för de som blir smittade.

Exempel: om 10% av en grupp om 2000 människor blir smittade och dödligheten är 2%, så kommer 200 människor att bli sjuka och av dem kommer 4 att dö.

Så vad händer om vi gör ett antagande om hur många människor som kommer att smittas och sedan applicerar dödlighetssiffrorna ovan?

År 2019 var 10 172 människor i Öviks kommun 70 år eller äldre. 3663 av dessa var 80 år eller äldre. Om 2% av den +70 år gamla skulle infekteras av coronaviruset och dödlighetssiffrorna från Kina är applicerbara, så skulle drygt 200 bli sjuka och av dessa skulle 21 dö.

Om 2% av alla åldersgrupper skulle infekteras, så skulle drygt 1000 bli sjuka och 29 skulle dö.

En viktig skillnad mellan coronaviruset och säsongsinfluensan, är att coronaviruset är en helt ny variant och därför saknar alla människor antikroppar mot det. Inget vaccin finns. Detta kan göra att en hög andel av befolkningen blir smittad. Som synes ovan är det fullt möjligt att redan en smittad andel om 2% ger ett tvåsiffrigt antal döda.

Vid ungefär andelen 7% smittade, så går antalet döda över hundrastrecket i kommun, med den ovan angivna dödligheten. Och hundra döda i Övik, motsvarar knappt 18 000 döda i landet, skulle samtliga kommuner drabbas lika.

Om dödligheten i själva verket är en tiondel lägre, så skulle, vid 7% smittade (jämt fördelade över åldrarna), istället en tiondel så många dö – 10 i Övik och 1800 i landet.

Hur hög andel kommer att smittas? Ingen vet. Kommer samma andel smittas i åldersgrupperna ovan? Förmodligen inte, varför beräkningarna ovan är förenklingar. Dessutom vet vi inte, som sagt, om den kinesiska dödligheten är relevant för Sverige.

Men utan tvivel visar ovan varför coronaviruset måste tas på allvar och varför så många länder vidtar drastiska åtgärder. Applicerar man den kinesiska dödligheten på Öviks befolkning med dess åldersfördelning, blir dödligheten 2,6%, om andelen smittade blir samma i alla åldrar.

Detta inlägg färdigställs på fredag eftermiddag och i skrivande stund har coronaviruset dödat 148 människor i Italien. 98 av dödsfallen återfinns i Lombardiet i norra Italien. Antalet smittade där överstiger 2000. Regionen Lombardiet har ca 10 miljoner invånare och största stad är Milano med 1,2 miljoner invånare. Endast 198 bekräftade smittade återfinns i storstaden Milano. Utvecklingen i Italien kan följas här.

Slutligen några ord om ett märkligt uttalande som cirkulerar:

Du behöver inte vara orolig, viruset dödar bara gamla och sjuka.

Inte sällan fälls detta uttalande av vänstersinnade människor. I sin förnuftsdyrkan hemfaller de till vad som knappast kan beskrivas som annat än fascism. Ty få människor är utan ett socialt och familjärt sammanhang. Den som inte behöver oroa sig för den egna personen, har i sin närhet människor de månar om – som tillhör riskgrupperna.

Att vid ett konstaterat utbrott vara noga med handhygien och andra hygienrutiner, är en gest av solidaritet. Och den står och faller med individens moral och disciplin. Det är andra som skall skyddas från dig.

Självklart har människor med rot i vänsterns kollektivism svårt att hantera en situation, där individens handlande är helt avgörande för vilken solidaritet kollektivet kan visa.

Den som följer coronavirusets framfart i inhemsk och internationell media, vet att det som var ett regionalt utbrott i Kina, har förvandlats till en pandemi.

När detta skrivs på tisdag kväll, så har viruset konstaterats i 77 länder. I Italien har över 2500 människor bekräftats smittade. Samma siffra för Iran är 2336 och för Sydkorea 5186. Och det har gått fort. På måndagen var det 15 fall i Sverige. Under tisdagen rapporterades 9 fall till. En ökning med 60% på ett dygn.

Som räkneexempel: om initialt 24 smittade fortsätter öka med 60% per dygn, så kommer Sverige på det åttonde dygnet ha 1030 smittade. Huruvida det är realistiskt att vänta sig en sådant takt, vet vi förstås inte.

Försvårande för Sveriges del torde vara att dels reser svenskarna gärna och ofta – alla nio rapporterade fall på tisdagen var människor som besökt Norditalien. Dels har Sverige en i sammanhanget mycket stor iransk minoritet. Knappt 80 000 av Sveriges invånare är födda i Iran. I den gruppen reser man förstås mellan Sverige och Iran i relativt stor omfattning.

Persiska bekanta till bloggarna berättar att de nås av rapporter från anhöriga i hemlandet, att förhållandena är betydligt värre än de officiella uppgifterna från regimen gör gällande. Fler är smittade, fler behöver andningshjälp under sjukdomsförloppet och fler dör. Sjukdomen är spridd i hela Iran. Den religiösa diktaturen har stora svårigheter att hantera epidemin. Man försöker kombinera religiös defaitism med halvdana sjukvårdsinsatser. Enligt ett vittnesmål var sjukvårdtransportens personal i en viss stad förbjuden att bära full skyddsutrustning, då myndigheterna befarade att panik då kunde utbryta.

Sverige är ett betydligt mer välordnat land än Iran och har därför avsevärt bättre möjligheter att hantera epidemin. Men vissa saker börjar ändå stå klart nu.

De där fyra platserna på infektion på Sundsvalls Sjukhus, tillsammans med en dedikerad intensivvårdsplats, som Svt Västernorrland gjorde reportage om för några dagar sedan, kommer man inte långt med. Preliminära uppgifter, baserade på den kinesiska erfarenheten, visar att även om dödligheten över hela den smittade delen av populationen är låg (ett cyniskt användande av ordet ”låg”, mer om det längre ned), så kräver en betydligt högre andel kvalificerad sjukvård. I sammanhanget kan nämnas att i Sverige som helhet finns drygt 500 intensivvårdsplatser och 13 av dessa finns i Västernorrland, där 246 000 invånare skall samsas om dem. Så rika är vi.

Dödligheten hos coronaviruset beror också svårt av två saker. Det ena är tillgången till kvalificerad vård. Det andra är ålder.

Yngre och medelålders människor har lite att frukta. Dödligheten understiger 0,4% för gruppen yngre än 50 år gamla och desto yngre, desto lägre risk. Men för äldre är saken annorlunda. I gruppen 60-69 år gamla är dödligheten 3,6%. För 70-79 år gamla stiger den till 8% och för +80 är den knappt 15%. (Kinesisk studie).

Rysk roulette med en patron i revolvertrumman på en sexskjutare, ger en dödlighet på 16,7%.

Även underliggande sjukdomar höjer risken, t.ex. diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, högt blodtryck, m.m.

När detta skrivs ligger en hel del fokus på skolor ute i världen. Säkerligen finns det oroliga föräldrar även i Sverige. Vissa kommuner låter föräldrar till barn som rest utomlands stanna hemma i frivillig karantän, trots skolplikt. Det är nog vettigt. Även om barn själva drabbas lindrigt, så är de effektiva smittobärare.

Men, siffrorna ovan visar att det är de äldre vi bör oroa oss för. Ty, användningen av ordet ”låg” är just cynisk. Det finns inget lågt med minst 8% dödlighet i gruppen +70 år gamla. Det är en fruktansvärd siffra. Tänk också på att med den dödligheten, så betyder det att en våldsamt hög andel blir svårt sjuka med mycket stort vårdbehov. Resurserna som måste allokeras, kan därför bli mycket omfattande.

Och det kanske är här som vissa läsare börjar förstå att det finns två kommunala verksamheter som måste förbereda sig på ett förmodat utbrott av coronavirus i kommunen. Äldreboenden och hemtjänst.

På ett äldreboende kan viruset bli en katastrof. Smittad personal i hemtjänsten kan få enorma konsekvenser.

Under tisdagen frågade bloggen tre anställda i sådana verksamheter, huruvida viruset avhandlats på arbetsplatsen av arbetsledningen/arbetsgivaren. Nej, var svaret från samtliga.

Söker man på ordet ”epidemi” på kommunens hemsida, så får man noll träffar. Inte heller ”corona” ger några träffar. Det finns dock en sida med rubriken ”Trygghet, säkerhet och krisberedskap”. Där finns en rad dokument att läsa. Vid en snabb koll hittar vi inte ordet ”epidemi” i dessa.

Allehanda har rapporterat att munskydden är slutsålda i Övik och att Härnösands kommun uppmanat anställda inom äldreomsorgen att inte besöka äldreboenden, om de rest i smittoområden. Det senare är förstås ypperligt.

Politik är politik och bloggen har en uttalad politisk agenda – att driva opinion mot det socialdemokratiska styret. Men det går inte att klandra kommunen för att de inte förutsåg en pandemi, som riskerar att få karaktären av viral ättestupa. Vi kan vara på väg mot svåra tider. Det tillstånd viruset skapar i världen, kan skapa sekundära effekter inom ekonomi och geopolitik, som orsakar mer elände än virusets medicinska effekter.

Därför ställer vi försiktigt frågan rakt ut i luften: är det inte dags att börja agera nu? Vänta inte på de myndigheter och den regering som uppvisat ett extremt långsamt, ansvars- och omdömeslöst beteende.

Hur än framtiden kommer utvecklas, så är detta säkert: det är vi som måste hantera situationen. Ingen annan kommer att göra det åt oss.

Bloggens ambition är att hålla sig till Öviks kommun och det som sker där. Med tonvikt på det socialdemokratiska politiska styret. Vi gör ingen hemlighet av att vi bedriver opinion mot detta styre.

Men nu kommer ett sådant tillfälle där vi väljer att lägga upp en sak som utspelat sig långt från vår kommun. Nästan så långt man kan komma inom rikets gränser.

Närmare bestämt 93,5 mil fågelvägen från centrala Övik. I Trelleborg.

Den i breda kretsar i medieetablissemanget bespottade frilansjournalisten Joakim Lamotte, har gjort ett reportage om en 88-årig hemlös man, Rolf, som bor i sin bil. Reportaget kan ses nedan. Gör det!

Reportaget talar för sig självt, men vi vill kommentera två saker.

Det ena är dagens politiska situation, såväl som den politiska historien i Trelleborg. Idag styr M och KD med passivt stöd av SD.

Är det dessa blåbruna krafter, som SSU skulle kalla det, som orsakat situationen i Trelleborg? Knappast. Är det vår uppgift att göra SD politiskt skadelösa i sammanhanget? Knappast.

Nej, vi vill peka på detta:

Under perioden 1919 till 2006 så styrde socialdemoraterna i Trelleborg. 2006-2014 var det borgerligt styre. 2014-2018 en koalition under ledning av socialdemokraterna. Därefter M och KD med SD-stöd.

Rolf hade varit i sin situation oavsett vilka som för tillfället haft makten. Poängen är att det massiva innehav av makten som socialdemokraterna haft, inte har lyckats skapa en offentlig förvaltning som ens klarar av att härbärgera 88-åringar under ett tak av spånt, papp och taktäckning. I ett utrymme med centralvärme och vattenklosett. Så just vilken garanti för det s.k. välfärdssamhället har S egentligen varit?

Inte mer än vilket annat parti som helst, är svaret. Månget europeiskt land är idag rikare och mer välordnat än Sverige, trots att de inte alls förstått tjusningen med våldsamt höga skatter, kooperativa livsmedelsbutiker och fanviftande marscher till musik en gång om året.

Omvärlden sprang ifrån oss och det är dags att inse det.

Det andra vi vill kommentera är Rolf och något han säger i reportaget.

Rolf är uppenbart pigg för sin ålder. Det är avundsvärt att nå hans ålder i det skick han är. Den skånska dialekten i kombination med vissa problem att prata, gör det inte helt lätt att förstå honom. Men att han är kristallklar står helt klart. Lika klart är att han klarat livet i sin bil väl sedan i somras. Har man fördragit livet i 88 år, så står man nog också ut med det mesta i obehagsväg som livet kastar åt en på slutet – så länge man reder sig själv och inte är utlämnad till andras omsorg.

Inte heller klagar han egentligen över omaket att vara hemlös. Nej, han säger något annat. Det som betyder något:

”Är det så här man skall sluta?”

Ett värdigt slut. Att inte bli funnen av en parkeringsvakt.

Att inte behöva bli bärgad till avskild plats i väntan på att likstelheten skall gå ur, så att liket efter Rolf kan tas ur bilen.

(Rolf har fått hjälp efter det att reportaget sändes på facebook. Så dags då, kan man tycka. Lamotte har också i en uppföljande text beskrivit händelserna som ledde fram till Rolfs vräkning: spelmissbruk. S skickade tusentals människor till Kronofogden, när man på dispens sålde lotter på kredit i sitt A-lotteri. Avkastningen från A-lotterierna finansierar SSU-verksamheten. Så sent som 2012 tvingande Datainspektionen S att sluta lämna ut medlemsregistret till den lotteriförsäljande verksamheten. Det var alltså sina egna medlemmar man sålde lotter på kredit till.)

Nya uppgifter har kommit bloggen tillhanda i fallet med stölderna i hemtjänsten. Innan vi redogör för dessa, vill vi lämna en – förhoppningsvis onödig – uppmaning.

När man skriver om ett enskilt fall av missförhållande i en verksamhet, finns det en risk att verksamheten som sådan drabbas och smittas av det skedda. Det ligger liksom i farans riktning. Därför vill vi noga betona att det finns ingen anledning från vår sida att tro att det förekommer systematiska stölder i hemtjänsten. Vår uppmaning till er läsare är därför att inte dra generella slutsatser om hemtjänsten utifrån det som skett.

Däremot finns det stora frågetecken kring vissa andra organisationers agerande, vilket detta inlägg kommer att visa.

Vi återger snabbt vad som hänt. Ett dödsbo upptäcker att deras bortgångne anhörig har bestulits och polisanmäler saken. Misstänkt är en person i hemtjänsten. Personaldirektören och förhandlingschefen på kommunen utreder saken i egenskap av arbetsgivare, varpå man fattar beslut att avskeda personen. Detta sker i april 2018. Någon gång därefter upptäcker en godman att dennes huvudman också blivit bestulen. Stölderna skall ha varit 20 000 kr per år under fem års tid. Hvudmannen vill inte att stölderna skall polisanmälas och godmannen gör inte heller det. I februari 2019 avtalar kommunen med den avskedade om ett avgångsvederlag på 16 månadslöner.

De uppgifter som kommit bloggen tillhanda är följande:

Polisen är skyldig att utreda brott som faller under allmänt åtal, om de får vetskap om dem. Någon polisanmälan behövs ej. Stöld faller under allmänt åtal.

Godmannen har meddelat polisen stölderna, men ej gjort en formell anmälan. Överförmyndaren känner till detta.

En utredning har gjorts av överförmyndaren för att avgöra huruvida en polisanmälan skall göras. Därvidlag har man genom ett läkarintyg förvissat sig om att huvudmannen förstår vad saken gäller och eftersom denne gör det, anser sig inte Överförmyndaren kunna göra en polisanmälan i strid med huvudmannens vilja.

Polisutredningen i det fall som är polisanmält är fortfarande öppen.

Så ligger landet och vi konstaterar först detta: ibland är visst Överförmyndaren mycket snar att bevisa att deras huvudmän inte lider av kognitiv svikt! (Jämför Arne Gavelin). Hela saken är absurd. Överförmyndaren har kännedom om att brott har begåtts under mycket lång tid och brottsoffret är satt under godmanskap. Den godman som inte upptäckt stölderna, faller under Överförmyndarens tillsynsansvar. Och Överförmyndaren gör allt i krumbuktväg för att inte polisanmäla. Viktigt är detta: Överförmyndaren skulle inte på något sätt bryta mot någon lag om de polisanmälde stölderna, trots att huvudmannen inte vill det.

Över till polisens agerande. Vi konstaterar att polisen är skyldiga att utreda stölderna mot huvudmannen. Att det kan vara svårt att utreda ett brott mot brottsoffrets vilja, förstår vi nog alla. Men har man överhuvudtaget lyft ett finger? Det får vi aldrig veta. Den s.k. förundersökningssekretessen kommer tjäna den polisiära oviljan väl.

Och utredningen är fortsatt pågående! Snart två år har förflutit sedan dödsboet polisanmälde. Det är helt enkelt förskräckligt. Vad är det som pågår hos polisen i Örnsköldsvik? Betänk att polisen är mycket glada i att lägga ned utredningar nuförtiden. Brott kan inte styrkas, spaningsuppslag saknas, gärningsmannen förmodas ha lämnat landet och allt vad det finns för standardmotiveringar. Den här utredningen verkar man inte kunna döda på det sättet. Då hade man nog gjort det. Men man för den inte heller vidare.

Vi trodde när vi skrev förra inlägget att polisen hade lagt ned utredningen och att det skedde före det att kommunen avtalade avgångsvederlag med den avskedade. Det skulle nämligen förklara kommunens agerande i de förhandlingarna. Men nu kommer saken i ett annat ljus. Vi trodde fel. Trots pågående utredning så agerade kommunen som vore polisutredningen nedlagd.

Vad är det som pågår här egentligen?

Avslutningsvis vill vi påminna om inlägget Kain och Abel – ännu ett förvaltarärende. Där skötte den ena brodern den andre broderns ekonomi, när denne blivit dement. Hemtjänsten upptäckte en transaktion från den dementes konto till den friska brodern. Saken resulterade i en orosanmälan till Överförmyndaren, vilken initierade en utredning om att sätta den demente brodern under förvaltarskap.

Jämför detta fall med det ovan. I det ena så misstänks hemtjänstpersonal för stöld av en huvudman. Överförmyndaren undviker att bidra till att saken utreds polisiärt. I det andra orosanmäler hemtjänsten istället och underförstått pekas den friske brodern ut som tjuv (vilket skulle kunna vara fallet – eller inte), varpå Överförmyndaren agerar.

Någon som ser det paradoxala?

(Apropå hur länge en förundersökning kan pågå, så återger vi denna textsnutt ur inlägget Dopingmålet från i somras:

Slutligen: den mest intressanta biten i denna affär, är att förundersökningen pågick i över två år. Det är en skandal. Och en ännu större skandal är att det inte är första gången åklagarväsendet i Västernorrland agerar med samma hastighet som en pormask. Det finns exempel när brottslighet hunnit preskriberas p.g.a. åklagares senfärdighet. Eftersom media har en ständig ”will to please-attityd” gentemot myndigheter och politiker, resulterar sådana haverier inte i varken några reprimander eller konsekvenser av socialt slag, då media inte går i klinch med de som orsakat dem. )

I januari 2019 skrev numera pensionerade Ulf Häggqvist en serie artiklar om två fall av stölder i hemtjänsten. Vi har fått flera uppmaningar från läsare att ta upp saken på bloggen.

En anställd vid en hemtjänstenhet i centralortens periferi, varslades i april 2018 om avsked. Detta följde på en utredning om stöld av en brukare. Stölderna skall ha upptäckts av brukarens dödsbo. Dessa stölder blev polisanmälda.

När fallet ovan blev känt, fattade en godman misstanke å sin huvudmans vägnar. Huvudmannen hade nämligen haft hemtjänst utförd av den avskedade personen. Godmannen undersökte då möjligheten att huvudmannen skulle ha blivit bestulen och fann att så var fallet. 20 000 kr per år under 5 års tid, skall ha stulits. Till det skall läggas kortköp av varor till den hemtjänstanställde.

Godmannens huvudman ville ej polisanmäla stölderna. Ingen annan polisanmälde heller. Ulf Häggqvist skrev:

”Händelsen är inte polisanmäld, trots att det brukar vara rutin vid misstänkta stölder hos brukare.

– Det är brukaren själv som velat att vi inte ska polisanmäla, säger Lena Hurtigh, chef för kommunens hemtjänst.

Däremot är stölderna kända hos polisen, eftersom den kommunanställde figurerar i en annan utredning.”

I en artikel ställs överförmyndaren till svars med frågor om hur det är möjligt att en huvudman blir systematiskt bestulen, utan att godmannen förstår eller upptäcker vad som sker. Arbetsledare Jens Hjalmarsson utlovar mer omfattande kontroller av de årsredovisningar som ställföreträdarna lämnar in (godmän och förvaltare). Detta sker samtidigt som Arne Gavelin spenderar en vinter under interimistiskt förvaltarskap, i väntan på slutligt beslut.

En anhörig författar en ilsken insändare, där det ifrågasätts att ingen har gjort en polisanmälan. Artikeln om mer kontroll hos överförmyndaren publicerades den 22 januari 2019. Sen blir det tyst.

Så vad hände sen?

Den brottsmisstänke avskedades i april 2018. I februari 2019, ungefär en månad efter Ulf Häggqvists artiklar, så träffas ett avtal mellan den avskedade och kommunen. Avtalet föregås av först lokala fackliga förhandlingar, därefter centrala förhandlingar. Jurister från SKL biträder kommunen i förhandlingarna.

Vad avtalade man? Den avskedade fick 16 månadslöner i avgångsvederlag – 456 000 kr.

Här inser nog alla att allt blir helt fel, hur man än vänder och vrider på detta.

Det är kommunens personaldirektör och förhandlingschef som tillsammans utrett det första fallet av stölder. De stölder som alltså är polisanmälda. Tillsammans fattade de också beslutet att avskeda den anställde. I sammanhanget bör man förstå detta: kommunen är en gigantisk arbetsgivare med i runda slängar 6000 anställda och är man där personaldirekör respektive förhandlingschef, så är man inte vilka dumskallar som helst. Båda två lär vara juridiskt utbildade och har i konkurrens gjort karriär i organisationen. Som sådana har man både förmågan att utreda och fatta beslut, likaväl som ett riskmedvetande kring den egna personen, som bidrar till att förhastade beslut knappast blir fattade.

Sålunda är det fullt rimligt att tro att personaldirektören och förhandlingschefen uppfattade att bevisen för stölder var mycket klara och tydliga. Annars skulle man knappast avskedat vederbörande, under risk om en framtida arbetsrättslig tvist med osäkert utfall. Speciellt inte med tanke på att personen var arbetsplatsombud för kommunal, vilket research visar var fallet åtminstone så sent som 2015.

Polisen måste ändå ha varit av en annan uppfattning, då utredningen verkar gått sotdöden tillmötes. Och trots att de andra stölderna, med Ulf Häggqvists ord, är kända av polisen, så kommer vi aldrig få svar på om utredning pågår där. Förundersökningsledare Maria Näslund kommer svara att sekretess råder och därmed blir allt still.

Tro oss när vi påstår att något står inte rätt till hos polisen i Övik. Två högt uppsatta chefer i kommunen med juridisk kunskap och gedigen erfarenhet av personalfrågor och -hantering, ser det som så tydligt att stölder begåtts, att man avskedar ett fackligt ombud – men polisen kan inte leda detta till åtal, trots att ytterligare ett fall av stölder uppdagas.

Tillbaka till detta om polisanmälan i det andra fallet av stölder som upptäcktes. Det är så många led som underlåtit att polisanmäla. Godmannen har inte polisanmält. Förmodligen för att huvudmannen inte ville. Här sitter godmannen i en lite besvärlig sits. Å ena sidan får inte en godman rättshandla åt en huvudman i strid mot dennes vilja. Å andra sidan står det vem som helst fritt att polisanmäla en stöld.

Men övriga? Den anställdes arbetsledning? Chefen för hemtjänsten? De personer som har hållit i påföljande lex Sara-utredning? Och inte minst; överförmyndarenheten? Samma överförmyndare som på fullaste allvar hävdar att oj då, Arne Gavelin har frisknat till från sin kognitiva svikt. Det är inte heller ointressant att ställa frågan: hur kan en godman missa systematiska stölder under fem års tid? Är man lämplig sitt uppdrag då?

Varför har ingen person i kommunorganisationen med befälsgrad nog, kunnat göra det självklara att polisanmäla och därmed lämna åt polisen att utreda huruvida brott kan styrkas? Något är väldigt fel här.

Det finns bara två möjliga förklaringar, om vi tillåts spekulera. Den ena är att organisationen är så handfallen att den inte förmår uppbåda kraft till en sådan enkel sak. Den andra är att det är politiskt tillsagt – uttalat eller subtilt – att saken inte skall bli polisärende. Stölder i hemtjänsten? Äh, det är sånt de sysslar med i länets mer södra delar, inte här! Och definitivt inte fackombud!

Uppgiftslämnare till bloggen påstår att inga ansträngningar hos kommunen har gjorts när det gäller att undersöka om andra brukare blivit bestulna.

Vi har också en möjlighet som bör nämnas. Det är att den avskedade helt skulle vara oskyldig. I så fall skulle alltså Ulf Häggqvist kategoriskt skrivit om stölder, bara någon månad innan överenskommelsen om avgångsvederlag gjordes. Och kommunen avskedade en anställd på helt lösa boliner. Det vore något av ett verkligt moraliskt haveri. Men är det sannolikt? Möjligt, men osannolikt.

Vi kan åtminstone konstatera att Allehanda inte skrivit en rad om något avgångsvederlag. Eller har de det? Tänk det har de. I förbifarten, så att säga. I en artikel i somras intervjuades personaldirektör Nils Hörnström om kommunens avtalade avgångsvederlag. Under perioden 2018 och första fem månaderna 2019, tecknade kommunen 31 utköpsavtal med anställda till en total volym på knappt 4 Mkr. Ett citat från artikeln:

”Utköpsavtalen skiljer sig i antal månadslöner, de flesta handlar om mellan tre till sex månader, medan vissa avtal sträcker sig upp till 16 månader. Den tidigare mark- och planeringschefen Odd Johansson fick i april tidigare i år lämna sin tjänst på kommunen med åtta månaders avgångsvederlag, motsvarande 456 000 kronor. Utöver Odd Johanssons avtal har ytterligare en anställd inom kommunen fått ett avgångsvederlag på 456 000 kronor. Summan är den högsta av de 31 avtalen.”

Vad som är sant i skuldfrågan går inte säkert att avgöra. Men helt säkert är att Allehanda inte följde upp denna historia. Förmodligen för att man aktivt valde att inte göra det.

(Uppgifterna det redogörs för ovan, kommer direkt från kommunen, där inte annat anges. Vi har ställt frågor direkt till en tjänsteman som arbetat med fallet och vi har blivit hänvisade till denne. Svaren som avgetts har varit helt officiella och – vill vi betona – mycket sakliga och professionella. Ovanligt bra. Naturligtvis finns ingen koppling mellan bloggen och denne tjänsteman.)

Bloggen erfar att överförmyndarnämnden i onsdags valde att bordlägga frågan om försäljning av Arne Gavelins två hyresfastigheter respektive två skogsfastigheter. Man vill invänta tingsrättens beslut om huruvida förvaltarskapet skall upphöra.

Tingsrätten håller förhandling i saken den 2 december. Vi vet inte hur långt därefter det kan dröja innan tingsrättens beslut fattas och tillkännages.

Om förvaltarskapet hävs, så finns ingen fråga för överförmyndarnämnden att ta ställning till. Fattar tingsrätten däremot beslut om att förvaltarskapet skall bestå, så får överförmyndarnämnden den oerhört laddade frågan på sitt bord.

Nämndens agerande är förståeligt. Politikers prioriterade fråga är alltid att skydda den egna ändalykten från klander.

SPF Fyrklövern går i ett öppet brev till Allehanda Ordet Fritt, kommunalråden och omsorgsnämnden ut med kravet att intagningsstoppet till äldreboendet Björnaborg hävs. Brevet har publicerats på föreningens hemsida och kan läsas här.

SPF konstaterar bl.a. att varken Arbetsmiljöverket eller IVO har anfört synpunkter på driften av Björnaborg. Vidare konstaterar SPF att Björnaborgs personal i boendets äldre del, har fått propåer om att söka sig till andra anställningar i kommunen och intagningsstoppet gör att de boende evakueras, samtidigt som inga planer på nytt ersättningsboende finns.

SPF skriver i klartext att man misstänker att kommunens uppskov med beslut att lägga ned den gamla delen, är ett spel för gallerierna.

Arne Gavelins öde har fått mycket stor spridning i bygderna. Tidningen Nordsverige följer hans fall och det har vi gjort även här på bloggen. Inget ämne har väckt sådan läsarrespons, som hur Arne Gavelin blivit behandlad av kommun, tingsrätt och den företagsförmedlade förvaltaren.

Men tongivande lokal och regional media är dödstyst.

Beröringsskräcken eller den politiskt betingade oviljan att röra vid fallet, är total. Faktum är att vi bedömer att inte minst Allehanda har passerat en gräns i detta fall, som kommer att kosta dem både anseende och läsare.

På riktigt. SEKAB. Våldtäkterna i Bjästa. Arne Gavelin.

Låt oss kasta tvärt. USA är inte sällan sossarnas favorithatobjekt. Allt är sämre i USA. Där mördas det friskt, skjuts på öppen gata och hemlösa driver runt på gatorna. Som vilket Stockholm som helst alltså.

I USA görs det dokumentärer om förvaltares och överförmyndares övergrepp mot äldre människor. En sådan dokumentär är t.o.m. tillgänglig i svensk public service. Jaha, kanske på Svt och på bra sändningstid, tänker du nu? Nejdå.

Den finns hos Utbildningsradion och under en sektion med material som riktas mot skolungdom. Se den! Den är sevärd. Notera särskilt det korta avsnitt där en person beskriver hur människor inte tror på beskrivningen av systemet med förvaltare (som verkar vara exakt lika i USA som i Sverige). Den reaktionen har vi mött många gånger.

SR, Svt och Allehanda håller sina pajhål stängda om Arne Gavelin och visar ett totalt ointresse. Samtidigt köper våra skattepengar in dokumentärer som skildrar exakt samma fenomen i USA. Det är helt enkelt bisarrt.

Se dokumentären. Ta din livskamrat i handen och gå till banken. Teckna där en framtidsfullmakt. Och kasta illusioner om rättssäkerhet och vårt samhälles överlägsenhet i välfärd och moral i papperskorgen, där de hör hemma.

[Signaturen USK gästar bloggen med ett inlägg om kommunens äldreomsorg. Vill du skriva ett inlägg? Använd bloggens kontaktformulär.] 

Nedmontering av Söränget servicehus. Personal och boende tvingas välja mellan pest eller kolera.

Många som bor på servicehuset i Gullänget har valt att flytta dit för att hemtjänsten inte fungerar, för att de behöver trygghet och personal natt och dag. Men de är så pass pigga att de vill bo i egen lägenhet, så de kan känna att de har ett eget hem, kan ta i mot besök av anhöriga och vänner, laga mat själv om de ej orkar gå ned till matsalen och äta. Vissa är pigga gamla, men det finns också en hel del som är mellan 40-65 år.

Kommunen kör över de äldre

Nu har de gamla fått besök av en biståndshandläggare från kommunen. De tvingas välja mellan att bo kvar på Söränget, men i ett så kallat trygghetsboende med hemtjänst (ett boende som de redan valt bort på grund av otrygghet och ej fast personal) eller att flytta till ett vård och omsorgsboende i ett litet rum bland gamla och dementa utan möjlighet till ett privat liv. Är det så äldreomsorgen skall se ut i Örnsköldsvik? Om du är pigg i huvudet eller 100 år och behöver trygghet, eller medelålders med psykisk ohälsa, ska du då ej kunna bo i en egen lägenhet?

Detta är inte omsorg, det är förvaring. Vill politikerna ha det så själva eller tror de inte att de själva blir gamla? Nedmonteringen av servicehus måste stoppas. Vi behöver flera mellanboenden. Det kan inte finns bara två val: hemtjänst eller vård och omsorgsboenden.

Sluta spara på de äldre

Sluta spara på äldre, se över LSS i stället. Där finns det pengar att spara. Många som är i behov av LSS dygnet runt bor hemma med egen personal. Ibland dubbel bemannat för att man behöver det. Ibland egen personal på natten. En person kan kosta 5-6 miljoner per år.

Bygg i stället om servicehusen. Då kan multisjuka med LSS personal och multisjuka och gamla som behöver trygghet dag och natt bo under samma tak. Då skulle det bli betydlig billigare för kommunen. Man får också statsbidrag för sådana boenden. Men det är inte Örnsköldsviks kommun intresserad av.

Kommunen behandlar den trogna personalen illa

Sedan till behandlingen och omplaceringen av personal. Det är lika illa som behandlingen av de boende. På ett möte med tjänstemän från personalavdelningen pekas det med hela handen. Anställda blir uppmanade att söka första bästa jobb som kommer ut på listor med lediga jobb, vare sig du har 75% eller 100%.

Många som jobbar på Söränget har valt det för närheten till arbetsplatsen. Många har varken körkort eller bil. Som kollektivtrafiken ser ut i Örnsköldsvik kan man inte ta sig till alla arbetsplatser runt om i länet med buss. Men trots det blir alla uppmanade att ta första bästa jobb som kommer ut, annars riskera de att bli uppsagda. Så kommunen menar att vi ska ta jobb som vi inte kan ta oss till? Är det personalpolitik? Många känner sig pressade att gå ner i tjänst trots att de kommer få problem att försörja sig.

De flesta som jobbar på Söränget har en undersköterska utbildning och har jobbat åt kommunen i 10-30 år. Är det så man behandlar trogna medarbetare, hota med uppsägning?

USK

I senaste numret av tidningen 7 (23/2) så har Ulf ”Boa” Eklund skrivit en artikel om det nya äldreboendet i Själevad, kallat Nybygget. Artikeln är, som alla 7:ans artiklar, kort i texten med många bilder. Ett förhållande som kanske visar hur 7:an betraktar sina läsare?

I den korta texten hinner Ulf Eklund ”imponeras av den höga standarden och de moderna tekniska lösningarna”. Artikeln framstår som ett beställningsjobb från socialdemokratin – ”titta så duktiga vi är!”. Om det är så, eller om Ulf Eklund – delägare i koncernen i vilken 7:an ingår – vill smeka den annonsköpande kommunförvaltningen medhårs i profylaktiskt syfte, kan vi inte veta.

Vad som dock framgår med obehaglig tydlighet, är hur den socialdemokratiska folkuppfostringsivern, närmast av kulturrevolutionärt slag, t.o.m. letar sig in i dödens väntrum. Ty enhetschef Cecilia Wackerberg uttalar sig på följande sätt:

– Vi hoppas att det kommer bli ett mångkulturellt, tillåtande och normöverskridande hus där man inkluderar och inkluderas.

Vad är det för mångkultur de gamla har behov av? Vilka normer skall överskridas och varför? Vad var det som inte var tillåtet på Nybyggets föregångare? Inkluderar? Inkluderas? Uppenbart skall inte ens de äldre skonas från nyspråkets politiska avarter, som vore det inte nog med teknokraternas ”brukare”.

Vad är det för politiska tjänstemän som är satta att vara chefer över en verksamhet som borde sätta tradition, igenkänning och historiskt sammanhang i främsta rummet? Det kan vi i ett av fallen svara på.

En av de fyra enhetschefer – som tydligen alla behövdes för att visa Nybygget för Ulf Eklund – är Kerstin Jutterström. Maka till Gunnar Jutterström (S), som innehar en stol i fullmäktige samt är ledamot i humanistiska nämnden och valnämden.

Från vaggan till graven. Via dödens väntrum i Själevad.

Vilhelm Moberg får runda av detta vemod: