Förra veckan höll man möte i Björna angående skolans framtid. Björna S-förening stod som arrangör och närvarade gjorde såväl bildningsnämndens ordförande Kristoffer Park, som kommunalrådet Per Nylén. Granskning Örnsköldsvik fanns också på plats med inspelningsutrustning tillhands.

I nedan klipp har mötet klippts ned till att omfatta nästan endast de avgivna politikersvaren. En del frågor och munhuggning mellan mötesdeltagarna slank med.

Nedan följer en mycket blandad kompott av kommentarer, funderingar och analys över det som sades på mötet.

Vi börjar med de närvarande politikerna och vi ställer Park mot Nylén och konstaterar detta: vi må ha ironiserat över Parks privatekonomi, talfel och allmänna framtoning – men han är slipad och slug. Hans sits är inte avundsvärd. Den närvarande församlingen är less på skitprat. Barrskogsbältets och protestantismens arv lägger länge sordin på vreden, men mot slutet av mötet hettar det till. Park hanterar det skickligt.

Det gör inte Per Nylén. Han bör framledes endast göra små expeditioner väster om E4:an och sällan eller aldrig röra sig i områden där mobiltäckningen är fläckvis förekommande. Åtminstone inte om han riskerar att bli inspelad. Han framstod som dryg och snarstucken.

En av de mest relevanta frågor som ställdes, levererades av Nordsveriges utsände Tommy Thelin. Rakt på sak konstaterade han att skolan tillhör kommunens lagstadgade område och att kommunen sparar där, samtidigt som ej obligatorisk verksamhet får icke obetydliga medel – hur skall det förstås? Badhusbygget kom att diskuteras i sammanhanget. Applåder följde på frågan. (Allehanda var så vitt vi vet inte närvarande). Lyssna gärna från 28:30 och framåt, om du inte orkar ta del av hela klippet.

På badhustemat följde en fråga om varför inte kommunen kan skjutsa ut centralortens barn till de mindre simhallarna, om kapaciteten i stan tryter. Den modererande kvinnliga socialdemokraten, vars namn vi inte känner, svarade då något i stil med att ”då måste barnen skjutsas hela vägen ut och sedan hem igen”. Församlingen, varav de flesta glesbygdsbor, svarade spontant med ett – berättigat – gapflabb.

Kristoffer Park förklarade exakt varför bildningsnämndens ekonomi ser ut som den gör:

Bildningsnämnden kommer att få lite mer ekonomiska medel av fullmäktige nästa år. Ändå måste nämnden fortsätta jaga kostnader. Det beror på att dessa ökar p.g.a. ökad elevmängd, samtidigt som nämndens intäkter sjunker, då statsbidragen minskar.

Varför ökar elevantalet?

Förra mandatperioden (2014-2018) ökade antalet barn och unga i kommunen i åldersspannet 1-18 år, som är inrikes födda och har två inrikes födda föräldrar, från 9098 till 9136. En ökning med 38 individer eller 0,4%.

Tittar vi istället på utvecklingen i samma åldersgrupp, men där individerna är utrikes födda eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar, så ser det helt annorlunda ut. Den gruppen har ökat från 960 till 1478. En ökning med 518 individer eller 54%.

Vad kostar ett barn eller en ungdom i bildningsnämndens verksamheter? Vi kan ta dokumentet “Beslut om bidragsbelopp enskilda verksamheter 2019” som utgångspunkt. Det stipulerar vad kommunen ger i bidrag till enskilda förskolor, skolor och gymnasium (friskolor).

En gymnasiestudent på ekonomiprogrammet ger en bidragspeng om 83 162 kr per år. En 2-åring på en förskola som själva tar in avgift, ger 144 372 kr per år. En elev i årskurs 9 ger 96 408 kr per år. Det skulle nog gå att räkna ut en nära exakt summa för alla barn och ungdomar, utifrån vissa antaganden om hur många som går på förskola och fritids. Men det behovs nog inte. Räknar man på en hundratusenlapp per barn/ungdom, så blir ökningen 518 barn/ungdomar en nätt summa om 50 Mkr. Som av händelse ska bildningsnämnden spara 44 Mkr, om vi inte minns fel.

Slutsats: nu kommer notan för invandringspolitiken. Faktum är att trots att den frågeställningen är högaktuell och det t.o.m. görs reportage om saken i Svt, så är vi förvånade över hur tydligt det syns i statistiken, när man börjar beta av siffrorna.

Slutligen meddelade Kristoffer Park att man lyssnar på vetenskapen. Man lyssnar tydligen väldigt mycket på vetenskapen. Och den säger att stora skolor ger bättre resultat bland eleverna än små skolor. I anförandet Park höll före frågestunden, pekade han på beslut som är fattade eller liggande förslag i andra kommuner: att lägga ned skolor under en viss storlek. 175 elever i Sundsvall, 100 i Kramfors. Något liknande i Luleå. Om nu någon tvivlar på vilken väg vi riskerar att sosseriet slår in på, fundera på varför Park nämnde dessa kommuner och deras skolpolitik, likaväl som forskning om skolstorlek.

Som tur var kommenterade en mötesdeltagare saken genom att visa på Krokoms kommun. Där finns 16 skolor, 23 förskolor, 6 bibliotek och en bokbuss. På 15 000 invånare, vilket är drygt en fjärdedel av Örnsköldsvik. Skulle vi ha lika många skolor per tusen invånare, så vore de knappt 64 till antalet. Vi har 38 skolor, varav 7 är friskolor.

Krokom styrs inte av S.

[Nu är regnbågsveckan strax slut. Det känns som att detta spektakels betydelse har minskat kraftigt. Kanske är det de kärvare ekonomiska tiderna som lägger sordin på stämningen. Nedan följer ett gästinlägg som behandlar hur RFSL kommit att bli en organisation som är med och dikterar hur skolundervisningen skall bedrivas. Läs styrdokumentet som det länkas till. Där framgår att HBTQ-perspektiv skall inkluderas i samtliga ämnen, inklusive matematik och fysik. Ja, det är sant (se sid 35).]

Detta inlägg tar inte ställning för eller emot en viss sexuell läggning. Sexuell läggning är en privatsak. Vad vuxna fria människor gör bakom hemmets fyra väggar är inte något som angår andra. Men det ska inte vara något man fläker ut offentligt och tvingar andra att reflektera över och förhålla sig till. Speciellt inte barn. Inlägget syftar till att offentliggöra vad oskyldiga barn i Örnsköldsvik utsätts för i skolan – hur skolan döljer vad som pågår – och hur Allehanda förhindrar offentlig debatt.

RSFL i svenska skolan

Kom hem en dag och en av sönerna låg i soffan och läste en bok. -Vad läser du? frågade jag. -En jäkla konstig bok, blev svaret, -jag fattar ingenting.  Boken hette ”Every Day” av David Levithan. Googlade snabbt namnet.  Det visar sig vara en amerikansk författare som skriver om sexualitet, droger, identitet, kön och depressioner utifrån ett HBTQ perspektiv. Vad i hela fridens namn får en lärare på gymnasiet att tvinga en hel klass läsa en sådan bok och sedan reflektera över innehållet? Detta kan inte läraren ha hittat på själv. Det måste komma från läroplanen och styrdokument från Skolverket.

Kommunens reaktion

Jag skrev till rektorn och läraren och ifrågasatte boken och
dess innehåll. Inget svar, bara tystnad. Tydligen ville ingen inte stå upp och
försvara boken. Av förklarliga skäl. Jag skrev då till samtliga rektorer och
till Örnsköldsviks kommuns verksamhetsansvarige för gymnasiet. Jag frågande bland
annat om det fanns särskilda styrdokument och om RSFL var inblandade. Efter mer
än en vecka kom ett svar från Andreas Johansson Verksamhetschef Gymnasiet och
Vux Bildningsförvaltningen Örnsköldsviks kommun.

-Du behöver inte vara orolig för ideologisk påverkan, blev svaret. ”Nej, RFSL har inga styrdokument som vi följer” Johansson ville inte gå in på läroplanen, ämnesplaner och styrdokument.

Jag svarade och frågade om styrdokumenten var
hemligstämplande för föräldrarna. Svaret blev en länk till www.skolverket.se Tanken
var givetvis att jag skulle ge upp. Att hitta ett styrdokument på skolverkets
hemsida är helt omöjligt.

Jag stod på mej och krävde att få se styrdokumentet som låg till grund för lärarens val av bok och författare.  Till slut kom svar från Johansson om värdegrund, skolans demokratiuppdrag, mänskliga rättigheter, mångfaldsuppdrag med mera. Och en länk…

RSFL och Öppna skolan

Styrdokumentet heter Öppna Skolan. Johansson hänvisar till kapitel 3. Det första man läser i styrdokumentet är -text RSFL och RSFL ungdom. Johansson hade tidigare bedyrat att RSFL inte hade några styrdokument som skolan följde. ”Vi varken kan eller vill bli styrda av intresseorganisationer.”

Jag uppmanar alla att läsa åtminstone kapitel 3 och 4. Det är skrämmande läsning. Hela styrdokument ger ett ideologiskt sjukt och förvirrat intryck. Det är så mycket tokigheter att det är omöjligt att läsa och ta till sig allt.

RSFL är en intresseorganisation och framgångsrik lobbygrupp. De har till och
med vunnit pris som årets lobbyist. Citerar Wikipedia: “RFSL –
Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras
rättigheter (före 2007: Riksförbundet för sexuellt likaberättigande)
är en svensk politisk och ideell organisation för “homosexuella, bisexuella
och transpersoner (HBT)”

Det är alltså RSFL, ett särintresse som med styrdokument bestämmer vilken värdegrund våra barn ska ha och vilka böcker de ska läsa. Lärarna kan inte vägra. Om man nu ska läsa en HBTQ författare så borde eleverna samtidigt få läsa en konservativ kristen författares syn på relationer, sex, droger och moral. Därefter får eleverna reflektera över skillnader och värdegrund.

Tänk istället om det uppdagades att Livets Ord eller Jehovas Vitten formade värdegrundsmaterial i alla svenska skolar. Vilket liv det skulle bli. Krigsrubriker.

Allehanda och Ordet (O)fritt

Detta var mycket uppseendeväckande. Allmänheten måste få veta, tänkte jag. Det måste till en offentlig debatt. Jag formulerade en insändare och skickade in till Allehanda Ordet Fritt. Återigen tystnad. Jag stötte på Allehanda och frågade om det var problem. Jag fick då till svar att de kan tänka sig ta in insändaren om jag ändrar ord och skriver om vissa meningar. Redaktören kom även med egna förslag. Efter många ändringar och justeringar blev texten till slut godkänd. Jag kände att detta är inte mina ord. Det är Allehandas. Men det kännes ändå viktigare att få till en offentlig debatt.

 Ett par veckor gick och jag frågade Allehanda när insändaren skulle publiceras. Fick till svar att de skickat insändaren till kommunen för genmäle. Ytterligare ett par veckor fortfarande inget svar från kommen. Till slut kom svaret från kommunen. -Vi tänker inte svara på insändaren! Ridå.

Allehanda refuserar insändaren

Allehanda säger att eftersom kommunen vägrar svara på insändaren så tänker de inte publicera den! Det är nästan DDR 2.0. Så fungerar åsiktsförtryck och censur. Demokrati och yttrandefrihet är endast en chimär. Allehanda medverkar istället aktivt och i samförstånd med kommunen för att strypa det fria ordet och yttrandefriheten under parollen ”Vi värnar det fria ordet”.

Det är skrämmande hur RSFL och vänstern med Skolverket och MUCF (Myndigheten För Civilsamhällsfrågor) som proxy -styr och kontrollerar värdegrunden hos svenska elever på högstadiet och Gymnasiet. Det är lika skrämmande hur skolledning döljer vad som pågår och hur Allehanda aktivt förhindrar offentlig debatt. Detta gäller inte bara Örnsköldsvik. Det gäller i hela landet.

Feministisk queerpedagogik

Inte nog med detta. Idag utbildas nya lärare med normkritisk pedagogik. Det är sprunget ur feministisk queerpedagogik. Statlig indoktrinering av lärare som i sin tur indoktrinerar eleverna. Inte undra på att psykisk ohälsa växer lavinartat hos svenska elever och duktiga lärare med integritet slutar och söker sig till andra yrken.

Jag uppmanar alla lärare som fortfarande tänker med hjärnan att börja protestera. Acceptera inte galenskaperna. Vägra gå med på feministisk queerpedagogik. Vägra indoktrinering av unga. Bli visselblåsare i stället. Protestera. Prata med varandra. Väck offentlig debatt. Föräldrar måste börja undersöka och ifrågasätta. Fråga rektorer och lärare, ställ dem mot vägen. Vad gör ni med våra barn egentligen? Vem har utformat utbildningsmaterialet de läser? Varför är vi inte informerade?

Skolan är ingen plats för ideologer och HBTQ aktivister. Skolan ska ge ungdomar en yrkesutbildning, -inte sexuell läggning!

SG

Den 11 oktober meddelade SSU Västernorrland att man kampanjar på Nolaskolan:

Det fick oss att fundera på om det är förenligt med uppsatta regler att bedriva politisk kampanj i skolans lokaler. Så vi frågade verksamhetschefen på kommunen. Vi fick ett snabbt svar och med det bifogat kommunens policy:

För att vara helt säkra ställde vi en följdfråga på vad ”informera” respektive ”bokbord” betyder. Vi fick även nu ett snabbt och tydligt svar:

Man kan nog med gott samvete påstå att kampanj och bokbord inte är samma sak.

Notera också att kommunens policy endast släpper in partier som är representerade i fullmäktige eller riksdag. Kallas det demokrati? Behöver eleverna skyddas från Feministiskt Initiativ? Eller räds etablissemanget konkurrens? Såklart de gör. Politisk kartellbildning – ingenmanslandet mellan diktatur och demokrati.

För lite över en månad sedan rapporterade Expressen att SSU lockar nya medlemmar med lotterivinster i form av pengar och presentkort:

SSU har intäkter på ca 60 Mkr per år. Pengarna kommer från moderpartiets lotteriverksamhet respektive skattebetalarna. Intäkterna från medlemsavgifter är 0 kr:

Kommunförvaltningen firar nya triumfer:

Vilken sida staketet du bor på i byn kan alltså avgöra om barnen får skolskjuts.

Kommunens dimensionering av gymnasieprogrammen är klar. Så här ser den ut:

I första sifferkolumnen så ser du hur många elever som har sökt ett visst program som förstahandsval. Efter den siffran kommer inom parentes hur många av de förstahandssökande som var behöriga. I den högra kolumnen återfinns hur kommunen dimensionerar respektive program i antal utbildningsplatser.

Den intressanta jämförelsen här är mellan antal behöriga förstahandssökande och dimensioneringen av antal platser. Varför behörig förstahandssökande? Därför att en sådan är en person som 1) vet vad han eller hon vill, samt 2) är tillräckligt presterande för att vara behörig. Låt oss plocka ut några riktigt obehagliga exempel:

En enda behörig elev har sökt målarutbildning som förstahandsval. Kommunen har dimensionerat för 4. Vi klandrar inte kommunen, ty målare behövs i ett samhälle. Men det är ingen bra lösning att klämma in obehöriga eller de som valt utbildningen i andra eller tredje hand.

Samma sak kan sägas om mark- och anläggning: noll behöriga förstahandssökande! Och bara en obehörig förstahandssökande. Det är fullständigt stolligt. Kommer ni ihåg “partnerskapets vision”? Den att kommunen år 2030 ska ha 65 000 invånare. Det är 9000 fler än idag och naturligtvis rena fantasierna. Men om man nu saluför fantasier om explosiv befolkningsökning, så vore det klädsamt att erkänna att de då behövs mark- och anläggare när fantasifolkets bostäder skall byggas.

Till industritekniska programmet har det, i brukskommunen, endast sökt 6 behöriga som valt utbildningen i första hand. Kommunen anser att det behövs 16 platser.

Samma för restaurang och livsmedel: 3 behöriga förstahandssökande och kommunen har 10 platser.

…och så den riktiga rysaren:

Vård och omsorg: 10 behöriga förstahandssökande och kommunen önskar täcka 30 platser.

Åt andra hållet kan man notera:

24 utbildningsplatser för byggprogrammet inriktning husbyggnad. Detta i en kommun som inte växer i befolkningsantal. 25 behöriga förstahandssökande.

El- och energiprogrammet har 30 platser. Var ska alla dessa jobba? 29 behöriga förstahandssökande. Jämför med vård och omsorg ovan. Risken är att både husbyggare och elektriker är ren export av arbetskraft söderöver.

Bäst är nästan att gymnasiet ska klämma ur sig 16 frisörer varje år. Varför…? Om en frisör är yrkesaktiv i 45 år så motsvarar det att det skulle finnas 720 aktiva frisörer i kommunen. (Om man förenklar och bortser från för tidiga dödsfall och liknande).

Idag hanterar bildningsnämnden vid sitt sammanträde en mindre rolig prognos för 2019: resultatet prognostiseras för närvarande till – 43 Mkr jämte budget:

(Kolumnen längst till höger är prognosen för utfall 2019).

Det här är riktigt svettigt. Längre ned i dokumentet som ovan bild är tagen ifrån (och som ingår i kallelsen till bildningsnämndens sammanträde, finns här) så återfinns detta stycke:

I slutet på april kommer alltså bildningsnämnden fatta diverse beslut som ska mätta mun efter matsäcken. Läs: neddragningar.

Man kan fråga sig varför man lägger budgetar som verkar omöjliga att hålla? Eller “ofinansierade” som den politisk härskarklassen förmodligen föredrar att kalla det. Respekten för budgetarbetet är kanske lika högt som respekten för kommunallagen?

Bildningsnämnden måste nu försöka få sina intäkter att öka och nettokostnaden att minska, tills dess att de möts. Ökade intäkter betyder att däckmontör Kristoffer Park – bildningsnämndens ordförande – måste öka nämndens andel av kommunens skattemedel. Minskad nettokostnad kan man bara få genom neddragningar på utgiftssidan eller trisslotten Stefan Löfven ger vinst. Den största utgiften är personal, kanske man ska påminna om.

Men kom nu ihåg: kommunen har råd med simhallsbyggen, frikostiga bidrag till IOGT-NTO och en lång lista med annat som i jämförelse med kärnverksamheten skola, är helt ointressanta.

Allehanda skriver idag om att Skolinspektionen riktar kritik mot Moskolan, efter en riktad tillsyn som utfördes hösten 2018. Kritiken sammanfattas i ett 10 sidor långt beslutsföreläggande, som finns tillgängligt på Skolinspektionens hemsida.

Ett citat från Häggqvists artikel:

“Mats Falck är rektor på skolan och säger att problemen har funnits sedan hösten 2017.

– Vi har jobbat ganska hårt med frågan i grupper sedan dess. Vi är fullt medvetna om problemen och har en bra dialog med föräldrarna.

Skolan har förstärkt med mer personal under hösten och har även kopplat in ett speciellt stödteam kommunen har.

– Vi jobbar ganska brett, med kuratorer, psykologer och med utbildning, och vi har trygghetsteam på rasterna, säger Mats Falck.

Han tycker att skolan är på rätt väg.

– Det blir bättre. Men det kan bli två steg framåt och ett bakåt och vi har fortfarande saker att jobba med.”

Vi har läst Skolinspektionens beslut och där riktas svidande, hård kritik mot rektor Mats Falck. Ovan citat från Allehanda bör läsas med det i åtanke. Citatet är, som vanligt, helt överslätande snällt mot högre kommunala tjänstemän som uppvisar ett undermåligt arbetsresultat. Med utgångspunkt i vad som står i Skolinspektionens text, så finns inga som helst skäl att behandla Mats Falck med silkesvantar. Notera också att grundskolechefer Mikael Breilin och Anders Fager intervjuas inte heller. Breilin har ju gudbevars S-partibok och plockar förutom sin kommunala lön ut över 100 000 kr på sitt ordförandeskap i Övikshems styrelse. (Och tänk så förbannat dumt att man har två grundskolechefer – en för åk F-3 och en för åk 4-9).

Vad står det då i beslutet? Bl.a. detta:

Och man fortsätter:

Samt:

Moskolan har endast 54 elever, som fördelas över fyra klasser: förskoleklass, 1-2:a, 3-4:a och 5-6:a. I medel 13-14 elever per klass. I Skolinspektionens text framkommer att det är i 5-6:an som problemen framförallt finns och att det är pojkar som är de skyldiga. Det betyder att gruppen som orsakar problemen återfinns i en grupp som förmodligen är max 6-7 elever stor! Och detta kan inte grundskolecheferna och deras underhuggare Mats Falck hantera. Det är häpnadsväckande. Faktum är att det är fullt möjligt att det endast är 3-4 pojkar som orsakar hela den här uppståndelsen. Och kommunen låter det bara fortgå.

Man kan också fundera över varför problemen började hösten 2017? Nya elever i skolan?

Mats Falck har varit deltagare i dokusåpan “Farmen” och är rektor för skolan i Norrflärke och Mellansel, utöver Moskolan. Fysiskt befinner sig Mats Falck på Moskolan en gång per vecka. När han åkte ut ur Farmen 2014, så kommenterade han det så här i Allehanda:

“- Jag körde mitt race och är nöjd över min prestation. Jag har lärt mig mycket om det sociala spelet och vikten av att omge sig med människor som ger en energi i stället för människor som tar energi. Dessutom har jag bara fått positiva reaktioner och jag är oerhört tacksam för alla stöttande kommentarer.”

Mats Falck är också ordförande i Gottne IF, fotbollsklubben som verkar ägna sig mer åt värdegrunder och politik, än åt fotboll. Här haglar det regnbågar, mångfald och integration. Sålunda mottog Mats Falck priset “Silverhanden” under 2018. Juryns motivering var:

“Även i de mörkaste stunderna kan fotbollen bli en källa till hopp. Ett verktyg för förändring som hjälper oss att gå samman och blicka framåt med förnyade krafter.

När årets Silverhanden-stipendiat såg sin förening skakas om av rasism och främlingsfientlighet hade den enklaste utvägen varit att sänka blicken. Att undvika diskussion för att själv slippa ta tag i en obehaglig händelse.

Men reaktionen blev den rakt motsatta. Vår eldsjäl klev fram och valde att stå upp för tolerans och medmänsklighet. Genom såväl civilkurage som ett tydligt ledarskap bevisade han en viktig tes för omvärlden: Ju mer en förening öppnar sig – desto starkare blir den.”

Supermats, helt enkelt. Men kanske skulle Supermats ägna lite mindre tid åt fotbollen, mångfalden, integrationen och att vara klassens populäraste kille, för att istället ta itu med ett antal bråkiga pojkar på Moskolan – så få att de kan räknas på ena handens fingrar.

Sens moral: Massmedia målar upp moderteresabilder av enskilda individer som svär huld och trohet åt de styrande politikernas tankegods. Man vill ha vackert målade galjonsfigurer i fören på sitt krackelerande samhällsbygge. Men när det skrapas på ytan, så visar det sig att dessa ädla hjältar är vanliga ofullkomliga människor som inte sitter inne på några särskilda förmågor eller dådkraft. De var endast politiskt lydiga och fogliga. Tog till sig de nya idéerna. Omfamnade den obehagliga doktrinen att invandringen räddar inlandet och att föreningar i civilsamhället måste ha politiska uppfattningar i frågor som HBTQ och integration, istället för att bara ägna sig åt det som är föreningens syfte – fotboll. Samma flockbeteende som en gång försvarade en våldtäktsman i Bjästa, fick kommunen att bygga en backhoppningsanläggning som ingen använder och som har skapat en förvaltningskultur som präglas av idel leenden som döljer individens rädsla att knuffas ut ur (S-)gemenskapen. Alla är glada och livrädda på samma gång.

Om vi höjer oss en nivå och tittar på skolan i Övik, så kanske allehandaläsare drar sig till minnes att bara häromdagen så rapporterade tidningen att eleverna på Nola- och Parkskolan presterar allt bättre. Det man då kanske borde ha frågat är: hur ska den utvecklingen kunna upprätthållas när kommunens grundskola är i fritt fall? Ty tidigare i höstas stod att läsa att Övik faller som en sten i grundskolerankingen.

2014 beslutade fullmäktige att Övik skulle vara en av landets bästa skolkommuner år 2020.

Lycka till.

SVT Västernorrland rapporterar:

”När skolåret ringde ut i Västernorrland på försommaren i år, var det 18,5 procent av niondeklassarna som lämnade grundskolan utan tillräckliga betyg för att kunna söka till gymnasiet. Motsvarande siffra för riket är 17,5 procent.

…[]…

Av Västernorrlands kommuner fortsätter Örnsköldsvik att utmärka sig som den bästa skolkommunen. Kommunen kan stoltsera med det högsta antalet behöriga elever i länet, 87,2 procent och 12,8 procent icke behöriga. Något som också ligger högt över riksgenomsnittet.”

I en annan SVT-artikel får grundskolechefen Mikael Breilin komma till tals:

”– Vi har en relativt hög andel utbildade lärare i Örnsköldsvik och det är avgörande för kvalitén på undervisningen, så det tror vi är en viktig faktor, säger Mikael Breilin, verksamhetschef för grundskolan i Örnsköldsvik

…[]…

– Det gäller att identifiera de här eleverna – vilka behöver vi kraftsamla kring, och där tror jag att vi har blivit ganska duktiga. Sedan gäller det att identifiera de delar där vi missar i undervisningen ute på skolorna och utveckla de bitarna, säger Mikael Breilin.”

Västernorrlands kommuners skolresultat ser ut som följer nedan. Siffrorna avser andel elever som går ut högstadiet med gymnasiebehörighet:

Örnsköldsvik 87,2
Timrå 83,7
Sundsvall 81,6
Kramfors 80,5
Härnösand 77,3
Sollefteå 74,6
Ånge 72,3

Örnsköldsvik bäst och Ånge sämst alltså.

Kommer ni ihåg Mikael Breilin föresten? Han har passerat bloggen tidigare. Detta eftersom han är en politiskt tillsatt tjänsteman. Va? Vadå? Vad menas med det? Jo, han är aktiv socialdemokrat och styrelseordförande i Övikshem, samtidigt som hans lojalitet belönas med först rektorstjänst, sedan grundskolechef. Någon gång under nästa mandatperiod gissar vi att han klättrar ett pinnhål till i bildningsförvaltningen. Åtminstone om Birgit Olsson Johansson förblir nämndsordförande i Bildningsnämnen.

Nåja. Åter till detta inläggs ämne. Varför lyckas Örnsköldsvik? Eller annorlunda uttryckt: varför misslyckas de andra kommunerna? Och varför kommer Mikael Breilin att misslyckas?

Svaret är: invandring.

Det är ett obestridligt faktum att utlandsfödda presterar betydligt sämre i skolan. Hur hög andel utlandsfödda var det då i årskullen som gick ut 9:an försommaren 2017? Granskning Örnsköldsvik tog reda på det på Statistiska Centralbyråns hemsida:

(procent)

Härnösand 18,2
Kramfors 17
Sollefteå 14,4
Timrå 12,3
Ånge 11,8
Sundsvall 11,7
Örnsköldsvik 8,3

Tar vi med även inhemskt födda elever men med två utrikes födda föräldrar, så blir listan följande:

Härnösand 19,8
Kramfors 18,1
Sollefteå 16,7
Sundsvall 15,2
Ånge 14
Timrå 12,8
Örnsköldsvik 10,1

Utlandsfödda presterar sämre och knyter därför upp stora resurser i skolan. Därför påverkas också det övriga elevkollektivet. Örnsköldsvik har helt enkelt ett enormt försprång jämfört med t.ex. Härnösand, genom att ha få utrikes födda elever i årskullen som gick ut högstadiet 2017.

Allt Skolverket skriver om saken är dock:

”Elever födda i Sverige är i större utsträckning behöriga jämfört med elever födda utomlands.”

Då får man gå till källan och titta. Det vill säga Skolverkets databas. Varför inte då titta på Malmö kommun? Det är en av landets topp fyra kommuner när det gäller andelen utrikes födda invånare.

Där gick endast 65,7% av eleverna ut med gymnasiebehörighet. Motsvarande siffra hos de svenska eleverna var 84,1% och för de utrikes födda 42,7%. Total katastrof med andra ord. Andelen utrikes födda elever i årskulle är också helt makalösa 25%. Andelen utrikes födda tillsammans med inrikes födda med två utrikes födda föräldrar, är svindlande 52% bland 15-åringarna 2016 i Malmö. Inom ett decennium kommer Malmö i väsentliga avseenden att ha uphört att vara svenskt i kulturell bemärkelse. Kommunen blir den första att genomgå den transformation som så många förorter i de större städerna redan genomgått.

Nu kanske den uppmärksamme läsaren inser att då kan vi jämföra resultaten hos de svenska eleverna i Västernorrlands kommuner. Låt oss göra det! Siffrorna inom parentes avser de utrikes födda eleverna:

Härnösand 82,5 (39,2)
Kramfors 76,6 (61,1)
Sollefteå 73,8 (41,4)
Sundsvall 80,4 (42,9)
Ånge 81,3 –
Timrå 88,0 (45,8)
Örnsköldsvik 86,6 (45,9)
Malmö 84,1% (42,7%)

Plötsligt framstår inte Örnsköldsvik som avsevärt mycket bättre. Timrå har t.o.m. sprungit om. Kramfors som lyckas betydligt sämre med sina svenska elever, har ett lysande resultat med de utrikes födda jämfört med Örnsköldsvik. Katastrofstaden Malmö ligger obetydligt efter Örnsköldsvik – när man jämför respektive kategori elever. Men i totalen blir Malmö katastrof, p.g.a. den mycket höga andelen utrikes födda elever.

Det är värt att nämna några ord om ovan siffror, utöver det som avhandlats:

Det är fullständigt vanvettigt att av Härnösands 16-åringar så är 18,2% födda utomlands. Den siffran är förmodligen betydligt högre i centralorten Härnösand, då andelen utrikes födda torde vara lägre på landsbygden och i de små tätorterna. Det finns anledning att vara mycket orolig för utvecklingen i Härnösand och senaste tidens våldsamheter där visar också detta.

Det finns också skäl att tro att Migrationsverket kommer att anvisa ännu fler nyanlända till Örnsköldsviks kommun. När så sker, kom ihåg vilka som bär det politiska ansvaret. Kom ihåg vilka som uppenbarligen vill att Örnsköldsviks kommun skall utvecklas på samma sätt som Härnösand. Ingen Mikael Breilin i världen kommer att kunna rädda skolan då.

Måndagen den 18:e augusti delade socialdemokraterna ut ”frukostpåsar” utanför Nolaskolan, Parkskolan och på Resecentrum. Iförda kläder som klart och tydligt signalerade vilket parti man tillhör, gav man sig alltså i kast med att marknadsföra sitt parti mot en grupp människor som till hälften är omyndiga och därmed inte har rösträtt.

Du skickar ditt barn till skolan. Där möts de av de politiker som innehaft makten under hela ditt liv och som är de människor som beslutar och bestämmer över skolan. Och dessa människor vill med en frukostpåse köpa ditt barns förtroende.

Några av de utdelande namnen var:

Anna Sundberg, ordförande Kultur&Fritidsnämnden, får sin lön betalad av skattebetalarna

Birgit Olsson Johansson, ordförande Bildningsnämnden, får sin lön betalad av skattebetalarna

Kristoffer Park, ordförande Arbetarekommunen, får (åtminstone delvis) sin lön betalad av skattebetalarna (via det kommunala partistödet)

Kristina Nilsson, riksdagsledamot, får sin lön betalad av skattebetalarna

Anna-Belle Strömberg (tror vi), ordförande Omsorgsnämnden, får sin lön betalad av skattebetalarna

Mattias Öberg, politisk resurs, får sin lön betalad av skattebetalarna

Per Nylén, kommunalråd, får sin lön betalad av skattebetalarna

Susanne Sturk, ordförande Humanistiska nämnden, får sin lön betalad av skattebetalarna

Naturligtvis betalas frukostpåsarna också av dig som skattebetalare.

Det är nämligen så att de kommunala partiorganisationerna har inkomster på framförallt två sätt. Dels genom sina medlemsavgifter, dels genom det kommunala partistödet. Sossarna har 1200 medlemmar i Örnsköldsvik, ungefär, och medlemsavgiften är 240 kr/år. Det blir 288000 kr, vilket man inte kommer långt med när ett kontor med administrativ personal skall finansieras. Partistödet är däremot oberoende av medlemsantalet och betalas ut per mandat i fullmäktige utöver ett grundstöd. Per mandat erhålles ca 36 000 kr och grundstödet är knappt 17 000 kr. Sossarna i Örnsköldsvik, med 28 mandat i fullmäktige, erhåller därför av skattebetalarna ungefär 1 025 000 kr årligen. En del av den miljonen lägger man alltså på frukostpåsar åt gymnasieeleverna på de två kommunala gymnasierna i Örnsköldsvik. Ja, alltså bara på de kommunala gymnasierna. Per Nyléns tidigare arbetsplats Mikael Eliasskolan var inte så viktig. Vi gissar att propagandautfallet bedöms som lågt där: eleverna kommer i högre utsträckning från borgerliga hem och elevantalet är lågt.

På Facebook skriver socialdemokraterna:

”Ett gäng morgonpigga sossar delade idag ut 300 frukostpåsar till våra gymnasieelever på Nola- och Parkskolan (och några få som blev över på resecentrum). Bra jobbat!”

Det är inte utan att man undrar vad dessa politiker menar med ”våra gymnasieelever”? Vadå ”våra”?

Vi kommer i ett senare avsnitt av sossesåpan se att den tidigare läraren, numera kommunalrådet Per Nylén, inte är oerfaren när det gäller att ta socialdemokratin till ungdomen i skolan.

Emil Nordfjell får tre påsar? Kanske socialdemokratisk fördelningspolitik, då han utöver att vara elev på Nolaskolan, är ordförande för SSU i Örnsköldsvik.

[Ur arkivet 2017-06-18]

Örnsköldsviks kommun har ambitionen att bli Sveriges bästa skolkommun år 2020. Det är ett projekt som får oss att associera till Ikaros. Ni vet, den grekiske hjälten som med hjälp av fjädrar och vax tillverkade vingar och därmed kunde rymma tillsammans med sin far Daidalos från kung Minos. Ikaros flög för nära solen, varpå vaxet smälte och han störtade mot sin död.

Örnsköldsviks Allehanda skriver den 18/6 om hur både Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet inte alls tror på kommunens målsättning. En representant för vardera förbund intervjuas och tidningen skriver bl.a.:

”Enligt Lärarförbundets stora rankning hamnar Örnsköldsvik ända nere på plats 256 i kategorin “Resurser till undervisningen”. I kategorin ingår alla kostnader för verksamheten utom lokaler och är “ett mycket bra mått på om en kommun satsar på skolan”, enligt Lärarförbundets utredare. Det här är också kategorin där Örnsköldsvik presterar överlägset sämst i förhållande till andra kommuner.”
Plats 256 bland Sveriges 290 kommuner.

Bildningsnämndens ordförande Birgith Olsson Johansson, socialdemokrat naturligtvis, vill förstås inte tillstå något annat än att ”det går framåt”.

Grundskolechefen Mikael Breilin har inte mycket att säga:

”– Resultaten i grundskolan är såklart ett viktigt mått på hur framgångsrik skolan är. Vi har en positiv utveckling och det känns som att vi jobbar rätt och är på rätt väg, säger han.

…

Tillhör Örnsköldsvik landets bästa skolkommuner 2020?

– Ja, något annat finns inte i mina tankar i alla fall, säger grundskolechef Mikael Breilin.”

Vem är då Mikael Breilin? Ja, utöver att vara grundskolechef i kommunen? Han är – trumvirvel, största möjliga tystnad – sosse. Vad annars? Vilken makalöst dum fråga. Det här är ju Övik: höga kommunala chefspositioner där verksamheten har politisk sprängkraft, måste förstås kontrolleras av partiet. Direkt, som i Mikael Breilins fall, eller indirekt genom lojaliteter som är mer svårupptäckta, men som likafullt finns där.

Mikael Breilin är alltså aktiv socialdemokrat. Han sitter i valberedningen i Domsjö S-förening. Det kanske låter som en oansenlig post, men det är det inte. Valberedningen är inte sällan den funktion i föreningar, politiska eller opolitiska, som visar var makten verkligen finns och Domsjö S-förening får väl lov att anses vara väl känd som den kanske mest inflytelserika av kretsföreningarna i kommunen. Det här styrks av det enkla faktum att Mikael Breilin har haft det politiska förtroendeuppdraget att vara styrelseordförande i Övikshem sedan 2011. Före det var han styrelseledamot i samma kommunala bolag. Då under styrelseordförande Lars-Olov Olssons skyddande vingar. Vem är det? – kanske en del läsare undrar. Jo, det är kommunens tidigare starke man och kommunalråd. Tillika omgift med Birgith Olsson Johansson. D.v.s. samma kvinna som är Bildningsnämndens ordförande och den som garanterat har bestämt vem som skulle få tjänsten som grundskolechef våren 2016. Den tjänst som nu Mikael Breilin innehar.

Granskning Örnsköldsvik påstår: endast i korrupta u-länder tillsätter man politiker på de högsta chefsposterna i den offentliga förvaltningen. Ett enpartistatens signum.

Det här inlägget kommer att per email skickas till ett antal lärare och rektorer, med en from uppmaning att låta elever på högstadium och gymnasium skriva uppsatser i samhällskunskapen på ämnet ”meritokratins fall – när partiet tillsätter partikamrater i offentlig förvaltning”. Då med utgångspunkt i dagens Sverige. Inte Kenya (blink, blink till Nolaskolan).

(Notera att ÖA inte nämner Mikael Breilins partitillhörighet).

Den 21/3 2017 sammanträdde bildningsnämnden i Örnsköldsviks kommun. Av okänd anledning hölls sammanträdet i Fjällräven arena. Kanske ville man pröva de lokaler som med stor sannolikhet kommer att komma i kommunens ägo, när skattebetalarnas pengar används till ishockeysocialbidrag.

Vid sammanträdet avhandlades bl.a. vad man kallar för ”gymnasiedimensionering”. Enligt ett tidigare beslut skulle man, av ekonomiska skäl, genomlysa de program/inriktningar på gymnasiet, som fick färre än 12 behöriga sökande till hösten 2017.

Två sådana utbildningar är Bygg och anläggning Mark respektive Måleri. De har vardera en behörig sökande. Bildningsnämnden beslutar om nollintag för Måleri och noterar att Mark är huvudsakligen förlagd till företag i egenskap av lärlingsutbildning (underförstått är kostnaden lägre för kommunen).

(Protokoll från bildningsnämndens sammanträde återfinns här http://www.ornskoldsvik.se/kommunochpolitik/kallelserprotokollochsammantraden/protokoll.4.2695377613d2282dd334210.html#25e1ed6a85b733-9346dd0c781724837-25e1ed6a85b733-9346dd0c781724837-60a1828ebde455750-95aee62bb09c559345)

Sålunda: till hösten kommer noll målare respektive en mark och anläggare att börja utbildas i Örnsköldsviks kommun. Låt oss fundera lite över detta och vi håller oss till anläggare.

En anläggare som får vara frisk i kropp och själ, kan max ha ett 46 år långt yrkesliv. Om det i kommunen alltså utbildas en anläggare per år, så motsvarar det långsiktigt att det skulle finnas 46 st verksamma anläggare i kommunen. Det är innan vi justerar för utsliten kropp, olyckor, sjukdoms- och dödsfall, samt, inte minst, att en del kommer att arbeta med annat än det de är utbildade för. En mer realistisk siffra är absolut max 35 anläggare verksamma långsiktigt, vid en utbildningstakt på en om året.

Örnsköldsviks gymnasium (d.v.s. sammanslagna Nola- och Parkskolan) skriver om utbildningen:

”Inriktningen ger dig kunskaper i markarbeten för vägar, järnvägar, husgrunder, ledningar, gröna ytor samt asfalt-, platt- och stenbeläggningar.”

I kommunen fanns det 16342 småhus år 2016 [SCB]. Hur ofta behöver ett småhus köpa en byggtjänst som omfattar markarbete? Det kan vara en omdränering av grunden. Byte av avloppsservis. Förläggning av fiber. En frusen tappvattenledning. Nybyggnation på fastigheten. Asfaltering av garageuppfarten. Stenläggning framför entrén. O.s.v. Där har vi småhusmarknaden för anläggare.

Sen tillkommer underhåll och reparation av vägar, stadsytor och flerfamiljshusområden. Sist, men inte minst i ett samhälle som av politiker tvingas växa genom invandring, har vi nyproduktionen av bostäder och då framförallt flerfamiljshus.

Till detta har kommunen en utbildningstakt som motsvarar ca 35 aktiva anläggare i kommunen. Känns inte riktigt tillräckligt, eller hur? Men det är värre än så. Ty kom ihåg från bloggens första inlägg att kommunen har en nettoutflyttning. Flyttningsöverskottet ut ur kommunen var 190 personer år 2016. Det finns ingen anledning att tro att inte den utflyttningen även drabbar anläggaryrket.

Men det blir ännu värre. I Kramfors finns ingen byggutbildning alls. Elever där är hänvisade till Sollefteå. Och i Sollefteå finns ingen anläggarutbildning på byggprogrammet. Nordmaling saknar gymnasium helt och hållet. Deras elever som vill gå anläggarinriktning hänvisas till Vännäs. Inför hösten har två behöriga elever i Nordmaling sökt anläggare som förstaval. I det samlade området Kramfors-Sollefteå-Örnsköldsvik-Nordmaling, finns det alltså tre behöriga sökande till anläggare i höst. Områdets befolkningsmängd är 101623.

För Örnsköldsviks del så harmonierar den låga utbildningstakten av anläggare synnerligen illa med kommunens tillväxtambition: år 2030 skall kommunen ha vuxit med 16% och ha 65000 invånare. En rakt igenom falsk och imbecill ambition, som vi återkommer till i ett separat inlägg. Skulle man dock ”lyckas” i sina ansträngningar så måste både bostadsbestånd och utbudet kommersiella lokaler växa och till det krävs anläggare. På ren svenska: det måste byggas allt från bostäder till vårdcentraler till daghem.

Till kommunens försvar kan sägas att det ser lika illa ut på nationell nivå. Endast 249 elever finns inskrivna på inriktningen anläggare i riket. Ja, försvar och försvar. Vi tycker inte att det är ett försvar att jämföra en vanskött verksamhet med en annan vanskött verksamhet. Det är en typ av resonemang vi med varm hand överlåter till socialdemokratin, där t.ex. rättvisa och jämlikhet inte sällan betyder att vi alla ska vara lika fattiga.

I sammanhanget kan nämnas att styrelseordföranden för Byggnads Mellannorrland, Jim Sundelin, sitter i Örnsköldsviks kommunfullmäktige utöver att vara fackpamp (han sitter även i Byggnads förbundsstyrelse och är förmodligen aspirant på ordförandeposten där). Det finns alltså en direktkanal från byggfackets absoluta toppskikt rakt in i socialdemokratin i Örnsköldsvik. Han verkar dock inte intressera sig speciellt mycket för utbildningsfrågor. Eller nämndsfrågor alls. Utöver sin stol i fullmäktige, innehar han styrelseuppdrag i kommunala bolag, notabelt ordförandeposterna i MIVA och Domsjö Vatten.

Dock hittar vi en artikel i Örnsköldsviks Allehanda från 2013, som behandlar problem med att finna vettig praktik till byggprogrammets elever. Man skriver:

”Längre sammanhållna praktikperioder, helst på våren och hösten. Det är några förslag från byggbranschen för att bättre tillgodose gymnasieelevers behov av arbetsplatsförlagd praktik, APL. Praktik som ingår i olika byggrelaterade gymnasieprogram.

Micael Berglund, vd och ägare av Renmarks Måleri, har tagit upp saken flera gånger i programrådet på Parkskolan, där folk från branschen och skolan sitter med.

– Vi har möte en gång per termin och det här har blivit en käpphäst för mig, säger han.

Enligt honom är skolans schema en starkt bidragande orsak till problemet.

– I dag har eleverna i tvåan praktik två dagar i veckan och de i trean tre dagar i veckan. De kanske kommer ut på ett bygge en torsdag och får vara med på underarbetet när man målar ett badrum. Sedan är de inte där när man gör slutfinischen, de ser bara enstaka moment.

Micael Berglund vill se längre sammanhållna praktikperioder, med flera veckor i stöten.”

Längre ned i artikeln får Jim Sundelin komma till tals:

”Jim Sundelin, ombudsman på Byggnads och ordförande i förbundets Region Mellannorrland, betonar att byggbranschen har ett ansvar för att se till att man kan ta emot elever på praktik.

– Arbetsmarknadsläget spelar ju in, finns det inga jobb är det svårt att ordna praktikplatser. Men för branschen är det viktigt med APL.

– Att få vara på ett företag och se hur det fungerar är ett lärande steg för eleverna. Byggbranschen och skolan har ett gemensamt ansvar för att lösa det.”

(http://www.allehanda.se/angermanland/ornskoldsvik/svart-med-praktik-platser-pa-vintern)

Det här är ett perfekt exempel på det ohederliga samspel som råder mellan Örnsköldsviks Allehanda och socialdemokratin i kommunen: i artikeln nämns överhuvudtaget inte att Jim Sundelin är aktiv socialdemokrat och sitter i fullmäktige. Det är för tusan han som representerar den skola som inte klarar av sitt uppdrag! Samma skola han från en annan stol, den fackliga, uppmanar lösa problemet i samarbete med branschen. Men det skall, som vanlig, läsarna hållas i lönndom om. Istället tillåts han okritiskt sitta och skylla över saken på näringslivet.

Så, det om byggutbildning i Örnsköldsvik. Låt oss nu istället ställa denna kräftgång inom anläggning och måleri i relation till andra utbildningar. Varför inte Sveriges största gymnasieprogram? Det är inte samhällsvetenskap eller ekonomi.

Sveriges största gymnasieprogram är språkintroduktion. Skolverket beskriver utbildningen så här:

”Språkintroduktion är till för ungdomar som nyss har anlänt till Sverige. Utbildningen har fokus på svenska språket för att eleven ska kunna gå vidare till något annat program i gymnasieskolan, eller annan utbildning.

På språkintroduktion kan eleven också få undervisning i andra grundskole- och gymnasieämnen som eleven behöver för sin fortsatta utbildning.

Utbildningen läggs upp efter att elevens kunskaper validerats, det vill säga att man har tagit reda på vilken nivå av utbildning som passar eleven.

Språkintroduktion är inte sökbar utan individuellt anpassad efter varje enskild elevs behov.”

(https://www.skolverket.se/skolformer/gymnasieutbildning/gymnasieskola/program-och-utbildningar/introduktionsprogram/sprakintroduktion-1.195789)

I mars 2017 rapporterar Sveriges Radio om saken:

”Ett för många okänt gymnasieprogram har blivit det största programmet i årskurs ett på gymnasiet. “Det saknas riktlinjer och statlig styrning”, säger kritikerna.

– Läroplanen för gymnasieskolan är så här tjock, ingenstans ser du något om introduktionsprogrammen, ingenting om vad språkintroduktionen har för mål eller innehåll. Det är ett tecken på att det inte finns någon kvalitetsgaranti eller någon statlig styrning på vad vi ska göra på ett introduktionsprogram. Det är helt upp till huvudmän, säger Jennie Rosengren som är rektor för Språkintroduktionsprogrammet på Enskede gårds gymnasium i Stockholm.

…[]…

En av de 23 100 eleverna är 17-årige Mahad. Han är från Somalia där han gick två år i skola. Jag gillar att studera berättar han, men tror inte att han kommer att kunna gå vidare till ett annat gymnasieprogram. För det behövs betyg i tolv ämnen och än så länge har han bara betyg i två.

– Nej jag kommer inte att börja i nationellt program. Man måste ha betyg i tolv ämnen om man ska gå i nationellt program. När jag kom hit gick jag i grundskolan i en månad.”

(http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6641768)

Språkintroduktionsprogrammet är inte det största programmet i Örnsköldsviks kommun. Men det är stort. 12% av eleverna på Örnsköldsviks gymnasium (Nola- och Parkskolan) går språkintroduktion. I åk2 är det nästan störst med 95 elever, endast omkört av samhällsvetenskap som har 102 elever (innevarande läsår).

Vård- och omsorgsprogrammet har 13 behöriga sökanden till hösten. Det låga antalet gör att man i bildningsnämnden beslutat att barn- och fritidsprogrammet skall samläsa med vård- och omsorgsprogrammet. Man slår ihop dessa i en klass helt enkelt.

Trenderna på gymnasiet är helt enkelt förskräckliga. En betydande andel elevers gymnasiegång upptas av att lära sig basal svenska. Nära hälften av eleverna går universitetsförberedande program och kommer därmed förmodligen läsa vidare på annan ort. Bra på ett sätt. Risk på ett annat. Det är inte en slump att universitetsstaden Umeå växer kraftigt. Man växer på de universitetslösa centralorternas bekostnad. Det är också mycket bekymrande att av de universitetsförberedande programmen är en hög andel sådana som saknar industriell eller naturvetenskaplig relevans. Vissa praktiska yrken verkar närmast vara under avskaffande. Noll målare utbildas. En anläggare.

Vad är den extremt viktiga slutsatsen att dra här? Jo, det var inte den här utbildningsfördelningen som tog Sverige från ett lågproduktivt jordbruksland till en industrination som tillverkade stridsflygplan, byggde kärnkraftverk och höjde det materiella välståndet radikalt. Vad gör socialdemokratin idag för att trygga ett framtida ordnat samhälle med materiellt välstånd? Ingenting vill vi påstå. Istället spelar man roulette med våra barns framtid.

Vilka medborgare skall vara det socialdemokratiska arbetarpartiets arbetare i framtiden? Förslag: importerad permanent arbetslöshet i allians med offentlig sektors tjänstemän, särskilt inom kommun.

Allehanda på nätet 20170421:

”Kommunens två gymnasieskolor bör fysiskt slås ihop.

Det är politikerna överens om sedan länge.

Nu är något på väg att hända.

Möjligheten att flytta all verksamhet från Nolaskolan till Parkskolan ska utredas.

…[]…

Birgith Olsson Johansson (S) är ordförande i bildningsnämnden. Även om hon inte tar ställning till i dag har hon en generell uppfattning:

– Det bästa vore om vi hade all gymnasieverksamhet samlad på samma ställe. I Luleå är det så och där fungerar det väldigt bra.

– Nu får vi avvakta vad utredningen säger, om det är möjligt flytta allt till Parkområdet, och sedan ta frågan därifrån.”

Ett sådant beslut betyder att nästan all gymnasieverksamhet i kommunen koncentreras till en skola. Friskolorna Mikael Elias och Praktiska Gymnasiet är mycket små i sammanhanget. Den sammanslagna skolan Örnsköldsviks Gymnasium skulle få 1900 elever.

Hur mycket är egentligen 1900 elever i ett gymnasium?

Granskning Örnsköldsvik ringde till utbildningsförvaltningen i Stockholms Stad. Det är alltså Stockholms kommun med 936000 invånare. Nästan 17 gånger större än Örnsköldsviks kommun.

I Stockholms Stad finns 24-25 kommunala gymnasium, lite beroende på hur man räknar. Låt oss räkna på 24. D.v.s. ett kommunalt gymnasium per 39000 invånare. Örnsköldsvik siktar på ett kommunalt gymnasium per 56000 invånare.

Då kanske någon invänder att i det betydligt mindre socialistiska Stockholm, så beror skillnaden på det stora antalet friskolor. Nja. Tänk på att innan Nola och Park fysiskt slås ihop – de har nämligen redan organisatoriskt slagits ihop till Örnsköldsviks gymnasium – så finns i Örnsköldsvik ett kommunalt gymnasium per 28000 invånare.

Hur stort är då det största kommunala gymnasiet i Stockholm?

Av Stockholms 24-25 gymnasier så…

…har 7 st fler än 1000 elever

…har 4 st fler än 1200 elever

…har det största gymnasiet knappt 1400 elever

…har det minsta gymnasiet knappt 200 elever

Örnsköldsviks kommun, med sossarna i spetsen, är alltså på väg att skapa en monsterskola som kommer vara 36% större än det största gymnasiet i Stockholms Stad. I den monsterskolan vill de att vi medborgare skall sätta våra barn.

Vet du förresten vilket program på gymnasiet som är störst i Sverige (och förmodligen i Örnsköldsvik)? Språkintroduktionsprogrammet. Det är programmet för s.k. nyanlända människor i gymnasieålder, som saknar kunskaper i svenska goda nog för att tillgodogöra sig en vanlig gymnasieutbildning.

Det är alltså fullt möjligt att centraliseringsivern hos politikerna är en ren resursfråga skapad av invandringen. D.v.s. att den senare får lokalerna att svämma över och bli otillräckliga. Födelsetalen i kommunen är annars sådana att all barnomsorg och skolverksamhet, inklusive gymnasiet, borde enkelt kunna utföras i de lokaler som alltid använts. Naturligtvis underförstått att nödvändigt underhåll utförs.

Vi återkommer i frågan.