(Se även inlägget Snuttifierad arbetslöshetsstatistik i Allehanda).

Kommunen skriver på sin hemsida i en nyhetsuppdatering från 11 februari om ”rekordmånga lediga jobb i Örnsköldsvik”. En tjänsteman på Arbetsförmedlingen citeras:

”- I vår platsbank finns i dagsläget drygt 1 000 lediga jobb. Med tanke på att endast 50 procent av alla lediga jobb läggs upp i vår platsbank så är summan snarare den dubbla, det vill säga drygt 2 000 jobb. I princip alla branscher går som tåget och nu står många arbetsgivare inför en stor utmaning att finna arbetskraft, inte minst när det gäller de kvalificerade jobben.”

Vi tänkte att det kunde intressera läsarna att presentera annonserna i Platsbanken mer i detalj. Per den 15 februari fanns det 1063 jobb annonserade i Platsbanken i Öviks kommun. Hur dessa fördelas över Arbetsförmedlingens olika jobbkategorier framgår i diagrammet nedan.

Av 1063 jobb var 437 inom hälso- och sjukvård, omfattandes såväl fasta anställningar som vikariat. Från läkare till sjuksköterskor till undersköterskor. 128 sjuksköterskor söks. Många till specialisttjänster.

145 av de annonserade jobben återfinns i kategorin ”socialt arbete”. Av dessa är en stor majoritet personliga assistenter. Kommunen har två annonser ute där man söker totalt 100 (!) personliga assistenter och LSS-personal till vår- och sommarvikariat.

I övrigt kan noteras:

• BAE Systems Hägglunds har 13 jobb annonserade i Platsbanken
• Metsä har inga jobb annonserade Platsbanken
• Domsjö Fabriker (Aditya Birla) har inga jobb annonserade i Platsbanken
• Sanmina har 5 jobb annonserade i Platsbanken
• Det finns fler annonser där man söker chefer och verksamhetsledare, än det finns annonser där personal till industriell tillverkning sökes

SVT Västernorrland rapporterade om jobbläget i tisdagens sändningar. Man fokuserade helt på företagssektorns, i förekommande fall, problem att finna specifik utbildad arbetskraft. Samma tjänsteman som citeras ovan intervjuades. Han konstaterade att det behövs utbildning, vilket förstås är helt korrekt. Men såväl han som SVT undvek helt att presentera något ens i närheten av diagrammet ovan.

Hur ska man förstå situationen på arbetsmarknaden? Så här: vi ser nu resultatet av lång och gedigen politisk vanskötsel på utbildningsområdet. Resurser har lagts på att utbilda människor till yrken det är låg efterfrågan på, samtidigt som man ignorerat att för få utbildas till viktiga och t.o.m. samhällskritiska sektorer. Och eländet är inte ens i närheten av att ha bottnat ännu.

Sjukvårdssektorn är en rysare. Om behovet av hälso- och sjukvårdspersonal skulle se likadant ut i hela landet, som det gör i Övik, så skulle antalet utannonserade jobb i den kategorin vara 81 157 till antalet i riket som helhet. (Räknat per capita). Så många är de inte. Antalet annonserade hälso- och sjukvårdsjobb i Platsbanken är 56 071 i hela landet.

”– Just nu ser det väldigt positivt ut! Vi har inte haft så här låga siffror på tre år, säger Mats Lindström [Arbetsförmedlingen].”

Citatet är taget från en artikel i dagens nätversion av Allehanda. Artikeln visar tabeller över tre olika varianter på arbetslöshet och förmedlar sedan bilden till läsaren att det går bra nu.

Den arbetslöshet som presenteras är följande:

• Total arbetslöshet. Den har det senaste året minskat med 1,7 %-enheter till 6,7%.
• Ungdomsarbetslöshet (18-24 år). Den har minskat med 2,6 %-enheter till 10%.
• Arbetslöshet bland utrikes födda. Den har minskat med 4,2%-enheter till 25%.

Vi börjar med att notera detta: inte en siffra nämns om hur antalet arbetstillfällen har utvecklats i kommunen.

Arbetslöshet är ett diffust begrepp. Arbetsförmedlingen och Statistiska Centralbyrån (SCB) definierar det olika. Det båda myndigheternas statistik skiljer sig därför åt. Socialdemokratin har gjort det till en förfinad konstform att hitta på åtgärder, subventionerade anställningar och andra skattefinansierade insatser, som plockar bort arbetslösa ur statistiken.

En riktig anställning är däremot en påtaglig och konkret sak. Antalet sådana är förhållandevis lätta att räkna. Trots det så presenteras inte sådan data väljarna. Jo, väljarna. Det råkar vara val 2022 och när det är val på gång, så presenteras alltid ett fint utfall av den förda S-politiken.

Om vi tittar på åldersgruppen 20-64 år, så kan vi slå fast att det är i denna grupp som nästan alla arbetslösa finns. 6,7% arbetslöshet i år, jämfört med 1,7%-enheter högre arbetslöshet förra året, motsvarar en skillnad på drygt 500 arbetslösa. Totala antalet arbetslösa ligger runt 1950 (6,7% arbetslösa räknat i åldersgruppen 20-64 år).

Låter bra. Det är bara det att gruppen 20-64 år gamla har minskat i antal varje år sedan 2010 (vi tittade inte längre tillbaka än så), utom år 2016. Det år en ökning skedde (2016), var ökningen helt hänförlig till invandring.

Arbetsförmedlingen säger att arbetslösheten har minskat tre år i rad. Samtidigt har antalet invånare i gruppen 20-64 år minskat med över 600 personer samma period. Sedan 2010 är minskningen 1374 personer i arbetsför ålder.

Begränsar vi oss till åldersgruppen 18-24 år, så blir trenden ännu tydligare. Och mer obehaglig.

Artikeln säger i princip: tjohej vad bra, ungdomsarbetslösheten har gått ned från 12,6% till 10%. Det motsvarar ungefär 100 färre arbetslösa ungdomar. Inte ett ord sägs om vad dessa runt 100 ungdomar gör istället idag. Hur många har valt att studera och i så fall vad?

Tittar vi på utvecklingen i gruppen 18-24 år med avseende på gruppens storlek, så ser det riktigt beklämmande ut. År 2013 fanns det 4593 folkbokförda unga i åldern 18-24 år i kommunen. Nu i november var samma antal 3660.

Arbetslösheten hos utrikes födda har sjunkit till 25%. En makalös siffra. Appliceras den på antalet utrikes födda i åldersgruppen 20-64 år, som år 2020 var 3703 till antalet, så motsvarar det 926 arbetslösa. Utrikes födda utgör nästan hälften av de arbetslösa i kommunen.

Det är troligt, men kan ej sägas säkert, att arbetslösheten hos utrikes födda sjunker framförallt beroende på att gruppen 20-64 år gamla utrikes födda år för år fylls på med bättre utbildade (gymnasium) och mer språkkunniga ungdomar i ena åldersintervallets ände och töms i den andra, genom att oanställningsbara invandrare pensioneras.

Det enda vettiga sättet att analysera arbetsmarknaden, är att räkna antalet människor sysselsatta i riktiga anställningar och sedan jämföra den uppgiften med demografisk statistik i form av total folkmängd, antal pensionärer samt antal barn och ungdomar.

Arbetsförmedlingen är f.ö. en socialdemokratisk skojeriverksamhet som borde läggas ned.

(Bilden som illustrerar inlägget visar författaren Mark Twain, som populariserade uttrycket ”lögn, förbannad lögn och statistik”)

Skogsstyrelsen föreslår en förlängning och utökning av s.k. ”naturnära jobb”. Nyanlända arbetar i projektet med ”Bekämpning av granbarkborre, strandstädning, bekämpning av invasiva arter och vård av kulturmiljöer”. På vems mark man gör detta framgår inte.

I Skogsstyrelsens nyligen släppta rapport ”Naturnära jobb – att genomföra en satsning på naturnära jobb för personer som står långt från arbetsmarknaden” skriver man:

”Arbetsuppgifterna ska vara samhällsnyttiga, utvecklande för individen och orsaka minimal undanträngningseffekt på den ordinarie arbetsmarknaden.”

Antalet nyanlända i denna sysselsättning höjs nu från 400 till 600 och regeringens anslag ökas från 150 Mkr till 180 Mkr. Utöver dessa pengar finansieras projeketet inom ramen för befintliga subventionerade anställningsformer, t.ex. extratjänst.

Risken för undanträngningseffekter torde vara låg och det är precis så här man stoppar undan folk i arbetslöshetsstatistiken.

Skogsstyrelsen har kontor i Övik.

Förra onsdagen publicerade Allehanda en artikel med nedan rubrik:

’Arbetslösheten i Ö-vik minskar – nu finns det många jobb att söka: “Bra för dessa tider”’

Hela 291 jobb fanns det enligt artikeln att söka i Öviks kommun.

Vi gjorde det feelgoodartikeln inte gjorde: vi tittade i Arbetsförmedlingens ”Platsbanken” vad det rörde sig om för jobb.

Där fanns onsdag eftermiddag totalt 287 jobb och av dessa var 216 inom hälsa och sjukvård, socialt arbete eller pedagogiskt arbete.

Ett fullständigt fruktansvärt resultat. I sjukvårdsyrkena råder svår brist på personal och i de andra kategorierna är arbetena sådana som antingen är besvärande dyra för skattebetalarna eller där arbetskraftsbrist råder.

Titta bara på stafettskojeriet i sjukvården:

”Läkare sökes för välbetalda bemanningsuppdrag”. Lägg sedan till en flod av personliga assistenter – så ser verkligheten ut.

Det fanns 5 jobb inom ”Bygg och anläggning”, att jämföra med 10 jobb i kategorin ”Chefer och verksamhetsledare”.

I kategorin ”Industriell tillverkning” fanns det exakt 0 jobb. Samma sak för ”Naturvetenskapligt arbete”; 0 jobb.

Däremot fanns det hela 1 jobb inom ”Kultur, media, design”:

Stackars kulturkoftor. Klart de behöver ett kulturhus. Ett kulturhus som ska betalas med skatten från de industrijobb som inte finns.

Det totala antalet jobb som finns att söka säger ingenting. Om det är arbetskraftsbrist inom samhällskritiska sektorer, så kommer det ge många jobb att söka. På samma sätt blir det många jobb att söka om omsorgsbehoven är stora. Båda sakerna är i grund och botten negativa sakförhållanden, men media målar upp det bedrägligt som något positivt.

Vilka tjänar på att verkligheten skönmålas? Sittande makt. Rådande ordning. Slipsar och knytblusar.

Kuriosa från artikeln är att Arbetsförmedlingens representant tror att arbetslösheten är låg för att många arbetslösa börjat studera. Jorå, serru, det är så att… En timme schemalagd låtsasaktivitet per vecka och vips förs såväl Järvedsbor som pensionsfäiga eritreaner ut ur arbetslöshetsstatistiken. Det är allt som krävs.

I artikeln omnämns också såväl ett åkeri som ett verkstadstekniskt företag. Båda ska satsa och anställa. Men några annonser i Platsbanken finns icke.

Skräpjournalistik och rent lurendrejeri.

(Den fula bilden som illustrerar detta inlägg är Arbetsförmedlingens nya logga, som man bytte till för något år sedan. Det var tydligen viktigt att byta från en blå till grön symbol. Go figure.)

Nu kommer eftertankens kranka blekhet snart. Kisset i byxan kallnar. Varför? Jo, den M+KD-budget som gått igenom i riksdagen gör nämligen upp med skojeriverksamheten Arbetsförmedlingen och Stefan Löfvens låtsasjobbprojekt – de s.k. extratjänsterna.

Extratjänster är en anställningssubvention där arbetsgivaren får hela arbetskraftskostnaden betald av staten. Kommuner, landsting och det privata näringslivet, ja t.o.m. föreningslivet och Svenska Kyrkan, nyttjar detta system.

Vår kära lokaltidning beskriver saken i tillrättalagda ordalag som i denna artikel, där man bl.a. skriver att jobben återfinns inom välfärden. Vilka näringsidkare som har anställda på extratjänst är enligt Arbetsförmedlingens regler sekretessbelagt. De enda extratjänster vi medborgare kan få kännedom om från Arbetsförmedlingen är de som återfinns i offentlig sektor, respektive i föreningar utan vinstdrivande verksamhet. Om du som läser är företagare, så bör du alltså förstå att du kan inte ta reda på om din konkurrent slår dig när du räknar på uppdrag och prissätter, för att han har extratjänster. Det är dolt för dig. Om den lokala ICA-butiken helt plötsligt har märkligt många syrier anställda, så kan du dock vara säker på att någon form av anställningssubvention är inblandad. Mellanskillnaden i arbetskraftskostnad blir vinst rakt ned i fickan på handlaren.

Nedan ett diagram som visar utvecklingen på området extratjänster:

Den 19/12 gick Arbetsförmedlingen ut med ett pressmeddelande. Det kan läsas i sin helhet här. Under rubriken “Arbetsförmedlingen stoppar nya extratjänster” så skriver man:

“Arbetsförmedlingen inför stopp på anvisningar till extratjänster och moderna beredskapsjobb från och med den 1 januari 2019. Förhandlingar med de fackliga organisationerna har också inletts om personalneddragningar. Det som en följd av den statsbudget som riksdagen beslutade om förra veckan.  

Den nya budgeten innebär att Arbetsförmedlingen måste spara cirka 4 500 miljoner kronor på insatser för arbetslösa under 2019. När det gäller anslaget för personalkostnader måste myndigheten spara 386 miljoner, utöver de besparingar på cirka 500 miljoner som myndigheten redan har planerat för under nästa år. Därutöver minskar personalanslaget med  900 miljoner 2020. Detta får två tydliga konsekvenser. Dels ett stopp för nya beslut av extratjänster och moderna beredskapsjobb, dels en neddragning av personalen på myndigheten.“

Nu kallnar alltså kisset. Byxorna klibbar fast och snålblåsten kyler snabbt av i grenen eventuellt kvardröjande eufori.

Arbetsförmedlingen skriver att i hela landet finns 17 820 extratjänster. I Allehandas ca ett år gamla artikel så anges antalet extratjänster till 106 st. Det verkar stämma bra sett till hur stor andel Öviks invånarantal utgör av hela landets befolkning. Fördelar man de där 17 820 extratjänsterna jämt över landets kommuner utifrån befolkningsantal, så blir Öviks andel ungefär 100 st.

Extratjänster fungerar så att de beslutas för en period om 12 månader med möjlighet till förlängning om 12 månader. Enligt Arbetsförmedlingen så stoppas alla nya beslut om extratjänster fr.o.m. årsskiftet. Det betyder att när befintliga kommunala extratjänsters perioder löper ut, så blir det inga nya extratjänster i kommunens regi. Och de personer som förlorar sin extratjänst och därmed kommunala anställning, kommer inte kliva in i ett nytt riktigt jobb – det förstår nog alla. Därför väntar försörjningsbidrag. Vidare är en förskräckande hög andel av extratjänstsinnehavarna antingen nyanlända (= invandrade och befinner sig i den två år långa s.k. etableringsprocessen) eller f.d. nyanlända (där etableringsprocessen löpt ut).

Därför är det så här: det vi betraktar är hur en tidigare tillfälligtvis statlig ekonomisk angelägenhet återigen blir en kommunal ekonomisk angelägenhet i form av försörjningsbidrag och kommunernas utgifter för försörjningsbidrag kommer nu att explodera.

Saken kommer rent ekonomiskt att börja slå igenom efter årsskiftet och sedan sakta växa under de följande 12 månaderna.

Hur mycket pengar rör det sig om som kommunen kan förlora? Enligt Ekonomifakta var Arbetsförmedlingens prognos för 2019 att staten skulle ha utgifter på 6,6 miljarder kr för extratjänster. Sparbetinget enligt Arbetsförmedlingen är 4,5 miljarder kr. Öviks andel skulle i så fall vara ca 25 miljoner kr på året när extratjänststoppet har slagit igenom fullt ut. Utöver detta kan vi förvänta oss ökade kostnader för försörjningsbidrag när allt fler nyanlända lämnar den s.k. etableringsprocessen.

Intäktsbortfall och extra eller ökade utgifter kommer nu slag i slag i kommunen och dessutom i form av tvåsiffriga antal miljoner per post.

Molnen tornar upp sig. På med oljerock och sydväst, för snart blir det sjögång ordentligt!

(Jobbar du på Arbetsförmedlingen i Övik? Förvänta dig personalneddragningar. De s.k. moderna beredskapsjobben ryker först, men det räcker inte. Arbetsförmedlingen anger att man behöver inleda arbetet med att minska antalet anställda med ca 2300 personer. Det motsvarar ungefär 16% av myndighetens totala antal anställda.)