Valdagen närmar sig och förtidsröstningen är igång. Då masar sig Elvy Söderström ut på banan. Hon ska övertyga äldre S-traditionsröstare om sossestyret förträfflighet och sina egna gärningars betydelse.

Hon har fått två insändare publicerade på kort tid i Allehanda. Den ena glorifierar Sekab och den andra höjer sossarna till skyarna, med som främsta argument att ”det händer mycket i Örnsköldsvik” och ”nu har vi den lägsta arbetslösheten i regionen och lägre än i riket”.

Du finner insändarna här och här.

Du Elvy, om vi har så låg arbetslöshet och en så fantastisk arbetsmarknad – varför ser kommunen rent fysiskt ut som den gör? För inte fan andas det välstånd när man rör sig i varken centralorten eller där utanför.

Vi påminner läsarna om att före förra valet så drog Elvy Söderström igång ett rent bedrägeri inför väljarna; Övik skulle begåvas med bioraffinaderiernas bioraffinaderi och här skulle skapas tusentals arbetstillfällen och investeras tvåsiffriga antal miljarder.

Uppblåst skitpladder för att lura dig i ditt val på valdagen. Som så många gånger tidigare.

Hur står det då till med Sekab? Jodå, ser förträffligt ut när man endast läser Sekabs årsredovisning.

Alla lån ligger nämligen i bolaget Norrlands Etanolkraft AB – NEKAB – som ägs till 49% av Öviks kommun, 49% Skelllefteå kommun och 2% Umeå kommun, via respektive kommuns energibolag. NEKAB äger sedan 70% av Sekab och Etanlojesus Carstedt äger 30%.

Vilka lån finns i NEKAB? Sisådär 900 Mkr. Från bolagets balansräkning i årsredovisningen för 2021:

Tidigare har det fattats beslut om att Sekab skulle säljas. Så har det inte blivit. Bolaget blev en arbetsmarknadsåtgärd åt Emil Källström istället. Mannen som av elaka tungor gavs smeknamnet ”Guldlock” i riksdagen.

Och hur är det med etanol egentligen? Det var ju just etanolen som skulle bli den stora produkten. Så här är det: av Sekabs försäljning om 848,5 Mkr, så är endast 143 Mkr hänförlig till biodrivmedel. Det är 17%.

Av årsredovisningen framgår också att utgifterna för lön, förmåner, sociala avgifter och (framtida) pension för i bolaget ledande befattningshavare, ökade från 8,8 Mkr till 12,7 Mkr – på ett år.

Det är ett riktigt ofräscht parasitbeteende.

Nu får nog alla stickintresserade skynda sig att köpa garn. Region Västernorrland med Glenn Nordlund i spetsen stickar offerkoftor för glatta livet. Så skynda er och köp innan sossarna köpt upp allt garn.

Äntligen kom en annonsbilaga med ett “uns sanning”. Det Sjukvårdspartiet skriver där, “stängt p.g.a. personalbrist”, är tolkningsbart. Kanske syftade SJVP på eventuella nedläggningar inom sjukvården? Själv tolkade jag SJVP:s budskap som att det är vad folk kommer att mötas av inom en snar framtid om sossarna fortsatt får sitta kvar och sko sig själva. Med feta löner iklädda offerkoftor på möten utan tagna beslut, bortsett från att det beslutas att det måste göras en utredning på det som inte kan beslutas. För att sedan efter utredning hålla ett möte för att se om beslut kan tas eller om frågan ytterligare måste utredas. (Sen slänger man utredningen/förslaget i papperskorgen).

Tyvärr ser vi och har sett (under många år) att vården kanske inte har stängt i ordagrann betydelse, men att inte få vård utan en lång, lång väntetid är också en form av “stängning” för patienten. Vårdköer, timmar av väntan på akuten, att inte få boka tid hos läkare på hälsocentralen trots att du vet att det är det är en läkare du behöver träffa, semesterstängt på ögonmottagningen som för övrigt verkar ha slutat med att ha läkare.

Ja, jag skulle kunna fortsätta att skriva många rader om det som sossarna kallar hälso- och sjukvård. Enligt den eminenta tidningen Örnsköldsviks Allehanda säger Glenn Nordlund:

“- Jag blir riktigt irriterad. Det skulle kunna få människor att tro att det inte skulle vara lönt att åka på akuten för att det är stäng”.

Nej, så dum är inte folk. Däremot så “hör” man att många inte tycker att det är lönt åka till akuten, dels p.g.a. de långa väntetiderna, dels för att de “vet” att de oftast bara får åka hem igen med rådet att återkomma om det blir värre.

Märk nu väl på att jag absolut inte riktar kritiken mot personalen och läkare. Nej, det är den “stora oidentifierbara massan” högst upp som jag kritiserar. Personligen tycker jag att Socialdemokraterna leder “floskeltoppen” inför valet med deras så kallade Drivkraft Västernorrland. “20 konkreta punkter för vad vi vill uppnå i Region Västernorrland och vilka beslut som behöver fattas de första 100 dagarna 2023”. Har verkligen ingen politiker förstått att vi, folket, är less på floskelord som “vi vill” ,”vi behöver”.

Har ni politiker överhuvudtaget frågat folket vad de vill? Eller vad de behöver? Kanske har ni det med era så kallade undersökningar, där ni ställer frågorna så ledande att folkets svar på endast påvisar positivitet och nöjdhet hos de tillfrågade människorna. (Som man frågar får man svar).

Det folket behöver är handlingskraftiga människor och beslut som gagnar alla människor och inte bara de styrande och särskilt prioriterade grupper. Folket är less på att politiker sitter i möte efter möte med noll resultat, för att utreda det vi “vanliga” tycker är sunt förnuft. Folket vill inte längre höra de fagra orden “de” hasplar ur sig om vår demokrati och våra fria val.

På tal om demokrati så tycker jag att SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) och den socialdemokratiska fackföreningen Kommunal, så här inför valet bör upplysa “folket” om vad deras överenskommelse om vad som det de kallar “heltidsnorm” och “hälsoscheman” ger/får för konsekvenser för personalen och bemanningen inom sjukvård och välfärd.

En möjlighet till förändring kan vara att titta på vad våra mer lokala partier, Sjukvårdspartiet Västernorrland samt Lokal Framtid Örnsköldsvik har att “erbjuda”.

“Stickan”

För att det här inlägget ska bli förståeligt, måste vi påminna om tidigare lämnade uppgifter på bloggen. Vi passar också på att påminna om lite socialdemokratiska meriter i regeringspolitiken.

Läs gärna inlägget Därför säger sig Sekab satsa – regeringen läckte information?

I inlägget redogörs för att regeringen gick ut med ett pressmeddelande den 5 november 2020, där det meddelas att ”produktionen av biodrivmedel ska främjas”. Två dagar före det, släppte Sekab ett pressmeddelande med rubriken:

”Sekab satsar på egen teknik: vill bygga produktionsanläggning för gröna kemikalier och biodrivmedel.”

Att Sekab råkar avisera en sådan ”satsning” två dagar före regeringens pressmeddelande om främjande av biodrivmedel, är förstås ingen slump. Stefan Löfven till Elvy Söderström till Sekab. Så rör sig förstås informationsflödet.

En statsminister som upphöjt Öviks bypolitik till en del av ämbetet. Om det sladdras om detta, vad sladdras det mer om? Vi påminner om att Anders Ygeman kände till bristerna i Transportstyrelsens IT-upphandling. Han kunde inte informera statsministern, ty ”det fanns inte en säker lokal”. Därefter avgången och fallen, men inom kort återuppstånden och ny minister. Förstanamn på sossarnas valsedel i Stockholm.

Med Stefan Löfven som regeringschef, nota bene. Dessa pajasfigurer styr landet. Låt det sjunka in.

Förlåt, vi glömde nästan:

Ja, Elvy Söderström satt i Transportstyrelsens styrelse och fick gå. Men Stefan Löfven skulle alltså inte känt till säkerhetsbristerna? De långa näsornas regim. Och Elvy sade sig ha varit naiv.

Tillbaka till Liquid Wind och e-metanolen. Det var inte bara Sekab som skickade ut ett pressmeddelande oerhört lägligt i förhållande till regeringens avisering om främjande av biodrivmedel:

Samma dag, sålunda. Vad är oddsen för det?

För den som glömt eller är ny i frågan, så är e-metanol helt vanlig metanol. Prefixet ”e” anspelar på syntesvägen: vätgas framställs genom elektrolys av vatten och används sedan för att reducera koldioxid till metanol. Koldioxiden ska tas från Övik Energis kraftvärmeverks rökgaser och elen till elektrolysen påstås komma från vindkraft.

På ledarplats skriver Tomas Izaias Englund samma dag:

”Frågan är dock vilka andra kommunala åtaganden detta besked kommer att innebära. En mer cynisk ledarskribentkollega till mig uttryckte sig så här lakoniskt om satsningen: “Det finns inget vackrare än kommunalt riskkapital.”

Men något mer positiv finns det initialt skäl att vara. En cool elektrometanolfabrik är just vad Örnsköldsvik behöver efter en rad misslyckade etanolprojekt.”

Det finns faktiskt något som är vackrare än kommunalt riskkapital: statliga pengar. Av 1,5 miljard kr i investering, så har personerna bakom metanolprojektet – formellt bolaget FlagshipOne – sökt 160 Mkr i vad som kallas ”klimatinvesteringsstöd”.

Vi skrev dagen före midsommar att Glenn Nordlunds besparing om 71 Mkr i länets sjukvård, skulle ges ekonomiskt perspektiv. Det perspektivet är nu serverat.

160 000 000 kr.

Klimatinvesteringsstöd.

Hur det hänger ihop, skriver vi om imorgon.

70 vårdplatser i länets sjukvård ska sparas bort. Åldrande befolkning spelar visst ingen roll. Sveriges mest frånvarande politiker i förhållande till sitt ansvarsområde – Övikssonen Glenn Nordlund – är just frånvarande. Den genomsnittlige väljaren i länet har förmodligen ingen aning om att Glenn Nordlund är regionråd och innehar den högsta politiska posten i Region Västernorrland.

71 Mkr ska åtgärderna spara. På en fråga om varför så mycket av sparåtgärderna faller på Sundsvalls sjukhus, svarar Nordlund:

”Jag tolkar det som att en hel del handlar om överföringar, det vill säga att man lyfter insatser som behöver göras i Sundsvall till de andra två sjukhusen eftersom det bedöms som det finns utrymme där, säger Glenn Nordlund, ordförande i regionstyrelsen.”

Han ”tolkar” majoritetsstyrets egna förslag. Tror karlfan att vi är dumma i huvudet? Som voro sparförslag som vädersystem; de bara råkar dra in över länet. Det finns endast en sak som förklarar hur en så oduglig politiker kan nå så högt: ett politiskt system där den politiska karriären görs bakom lykta dörrar i det stora partiet och där vägen till framgång stavas nepotism och skamlöshet.

Nytt blad.

Det som i folkmun benämns kommunalskatt är i själva verket två skatter: kommunal inkomstskatt respektive det som förr kallades landstingsskatt. Det senare får väl idag kallas regionskatt, antar vi.

I Västernorrland är regionskatten 11,29%. År 2000 var den 10,0%.

Den kommunala inkomstskatten i Övik är sedan årsskiftet – då Socialdemokraterna och Vänsterpartiet höjde den – 22,71%. År 2000 var den 21,79%.

Extremt viktigt att förstå: de här två olika verksamheterna, kommun respektive region, konkurrerar om samma skatteutrymme.

Nytt blad.

Vi påstår att det finns en fullständigt befängd mängd tjänstemän i kommunen, som helt enkelt inte producerar något av värde. Vi påstår att Socialdemokraterna, inte minst under Elvy Söderström, förskingrat enorma belopp på saker som en kommun inte ska hålla på med. Långt över en miljard kr. Och vi påstår att vansinnigheterna fortsätter.

Den som inte är blind kan öppna ögonen och se. En trottoar i Bjästa ser mer ut som en puckelpist. På den ska äldre människor med rullator ta sig till Ica och handla. Trottoaren övervakas av kommunens ”växtplats”, som är ett krypin där tjänstemän kan finna en kontorsplats och inte behöva färdas till centralorten. Växtplatsen ser synnerligen tom ut.

En allé med belysningsstolpar spretar som stormfällen redan när man lämnar Gullänget för vidare färd in i landet. Och enligt kommunens egna utredning är vägbelysningen i så dåligt skick i kommunen, att ett antal stolpar rasar varje år p.g.a. korrosion.

I Sund har de sura svavelutsläppen från fabriken frätt sönder brons räcken. Varmgalv står emot mycket, men inte svavelsyra eller -syrlighet. Saken upptäcks först när räcket är i så dåligt skick att gångbanan måste stängas av. Ingen pärmbärare var på plats där och inspekterade förrän det var för sent. Underhåll? Nej. Här gäller sovjetisk arbetsmodell och det verkar inte heller brådska med att beställa erforderliga byggsmidestjänster för att åtgärda problemet.

Så var det de syltlösa pannkakorna, ja. Lägg dem till listan.

Det socialdemokratiska narrativet – berättelsen – är att vi lever i det bästa av välfärdssamhällen. För den som öppnar ögonen, har den berättelsen otäcka illustrationer.

Nytt blad.

I SCB:s partisympatiundersökning för maj 2021 framgår följande:

• S stöddes av 29,9% av väljarna i riket
• Samma siffra i de fyra nordligaste länen var 37,1% (med hög felmarginal)
• Lägst stöd i riket har S hos män i åldersgruppen 18-29 år – endast 17,2%
• Högst stöd i riket har S hos kvinnor +65 år – 44,1%

Nedan diagram från SCB visar hur partisympatierna fördelas mellan könen för partierna (samtliga åldrar):

Nytt blad.

På fackförbundet Kommunals hemsida kan man jämföra löner i olika kommuner i (kommunala) arbetaryrken:

Tabellen visar för varje yrke den kommun som betalar högst lön i riket, rikssnittet samt lönen i Övik.

Övik har styrts av Socialdemokraterna all tid och partiet har därmed haft direkt kontroll över utvecklingen av lönerna ovan.

Nytt blad.

Här tänkte vi knyta ihop ovan blad i ett resonemang och en slutsats. Vi inser dock att det inte behövs. Läsaren kan göra det själv.

Behåll besparingen om 71 Mkr i Glenn Nordlunds regionpolitik i minnet. På lördag släpper vi en siffra att jämföra den med.

Flaggskepp Bioraffinaderi. Kommer ni ihåg? Elvy Söderströms skötebarn. Näringsliv och offentlig sektor i samverkan skulle minsann investera ett tvåsiffrigt antal miljarder kr i en gigantisk anläggning som skulle ge 5000 arbetstillfällen.

Förmodligen i Övik, minsann.

Man höll bioekonomiriksdag här vårvintern 2017. Göran Persson gästade i sin nyvunna roll som de markbesuttnas beskyddare.

Senare samma vår presenterade dåvarande informationschef på Processum, Sören Back, nedan:

Vi har gott om skog! Så säger presentationen.

Elvy Söderström satt vid denna tid i styrelsen för Processum. Sören Backs fru, Olga Back, har förtroendeuppdrag för socialdemokraterna. Ja, hon sitter rent av i fullmäktige, utöver att vara ledamot i kultur- och fritidsnämnden.

Efter valet 2018 så begravdes Flaggskepp Bioraffinaderi som projekt. Vi har skrivit om detta tidigare och påstod då att det aldrig var meningen att det skulle bli något Flaggskepp Bioraffinaderi.

Sedan dess har SCA hunnit satsa i Obbola och inleda nedläggning i Ortviken.

Nu finns det äntligen skriven text att visa upp som klart visar på Elvy Söderströms och Processums bedrägliga beteende. Skogsstyrelsen ger ut en tidning vid namn ”Skogseko”. I senaste numret finner man nedan artikel:

Ett citat ur artikeln:

”I en ny rapport visar Skogsstyrelsen att marknaden för skogsråvara är både starkt och hotad – samtidigt.

Å ena sidan står sig den svenska skogsindustrin stark. Det finns inga akuta hot och efterfrågan är växande.

Å andra sidan är uttaget av skogens tillväxt i princip maxat. Det finns en potential att öka uttaget i Norrland, men det är bara marginellt.

Samtidigt konstateras i rapporten att det behövs mer virke på flera håll. Två stora massabrukssatsningar, i Obbola och Skoghall, nämns specifikt.

Importen, som i dag står i dag för runt nio procent av behovet, måste öka.”

Förhållandena som citatet redogör för, kan inte ha trillat ned i huvudet på den skogliga industrin, inklusive efterföljande process- och förädlingsindustri. Kunskap om detta måste ha funnits under lång tid. Och det framgår helt uppenbart att det inte finns utrymme för något Flaggskepp Bioraffinaderi.

Avverkningsintensiteten definieras som den andel av skogstillväxten som avverkas. Enligt artikeln i Skogseko är den 60% i Norge och 80% i Finland.

I Sverige är den 94%. Räkna med stigande priser och sämre kvalitet hos brädgården. Räkna med krig mot älgen. Se den sista gammelskogen tas ned.

Hon ljög för oss hela tiden.

I tisdags släppte Sekab ett pressmeddelande som bl.a. sa följande:

”…ska nu utreda förutsättningarna för att bygga en produktionsanläggning som gör gröna kemikalier av restprodukter från skogen.”

”Sekab startar därför idag en förstudie med syfte att utreda förutsättningar för att bygga en produktionsanläggning där den egna tekniken ska användas för att skapa gröna kemikalier från skogen.”

”Förstudien ska noggrant utreda förutsättningarna för att bygga en produktionsanläggning. Samarbetspartners, finansiering och lokalisering är frågor som ska beredas. Ett första steg är att Sekab i dagarna söker investeringsstöd från European Innovation Fund.”

Det här är vår tids baggböleri. Några gröna kemikalier finns inte. Och skogen räcker enligt SLU inte för att ställa om till ett fossilfritt samhälle. Inte ens för oss i Sverige – hur ska man då göra i Tyskland, Frankrike, ….? Istället handlar det om penningen och inget annat.

Det här pressmeddelandet fångade vårt intresse. I en första vända för att Sekab använde ordet ”biokemikalieföretag” när de beskrev sig själv. Ett mycket märkligt val av ord, när man gör anspråk på att vara ett företag av betydelse. Ordet existerar nämligen knappt. Googlar man det så får man 25 träffar och alla kan härledas tillbaka till Sekab eller Processum.

Och då är det förstås lätt att uttrycka sig så här: ”Sekab har idag positionen som ett av Europas ledande biokemikalieföretag”. Ty finns det endast ett ”biokemikalieföretag” så är det förstås ledande. Man drar enkelt slutsatsen att pressmeddelande riktar sig till folk som inget kan eller förstår om bransch och teknik.

I en andra vända reagerade vi på Allehandas artikel om Sekab:s planer. Där slår man fast detta:

”Kemiföretaget Sekab planerar för en sprillans ny anläggning i Örnsköldsvik. Ett projekt som kan innebära hundratals nya arbetstillfällen.”

Hundratals arbetstillfällen? Tillåt oss tvivla. Sekab är till majoritet ägt av de kommunala energibolagen i Övik, Skellefteå och Umeå, där den senare kommunen har en mycket liten del och de två föregående lika stora delar. En minoritet av bolaget ägs av Etanoljesus Per Carstedt. Han som tar upp framtida vinster i skadeståndsprocesser mot den tanzaniska staten som tillgångar i balansräkningen och på sätt undviker kontrollbalansräkning och konkurs. Till dags dato har Sekab kostat skattebetalarna groteska summor. Vi har inte tittat i årsredovisningen på ett tag, men om vi inte minns helt fel så var bolagets belåning 900 miljoner kr. Och då har kommunerna petat in hundratals miljoner kr i verksamheten. Elvy Söderström hälsar.

Som om det inte räcker med ovan, så kom igår nyheten att företaget Liquid Wind har inlett samarbete med Övik Energi, med en möjlig framtida anläggning för metanolframställning på bordet. Koldioxid i kraftvärmeverkets förbränningsgaser skall reduceras med vätgas till metanol. Vätgasen framställs genom elektrolys av vatten och till det skall vindkraftsel användas. Därav bolagets namn, Liquid Wind. Därav även produktens namn ”elektrometanol”, som sedan ska försäljas som fartygsbränsle.

Att man använder ”vindkraftsel” är förstås bara trams. Man tar elen från nätet som alla andra och den är därför en mix av den energiproduktion som underhåller nätspänningen. Men för korkade politiker och journalister låter det bra.

Bolaget har inte heller någon egentlig verksamhet bakom sig. Det registrerades 2017 och har avlämnat två årsredovisningar med nära nog obefintlig omsättning. Bolaget har dock fått in kapital, men då – som det verkar – på crowdfunding. Inte från kapitalstarka investerare.

Igår kom förklaringen till åtminstone Sekab:s utspel. Regeringen gick i ett pressmeddelande ut med detta:

I pressmeddelandet kan man läsa:

”Regeringen ger därför Energimyndigheten i uppdrag att utreda behovet av och utformningen av ytterligare styrmedel för att främja anläggningar för produktion av biodrivmedel med ny teknik där kostnaden är för hög för att drivmedlet i dag ska vara konkurrenskraftigt.”

Där står det alltså. Det är vi som ska betala för kalaset. Igen. Socialismen firar stora nya triumfer och vi kommer alla att bada i pengar och klimatframgång. Eller inte.

Tydligt är väl också att Sekab fått en heads up på vad som var på gång från regeringen. Landsfadern är alltså inte bättre än vilken sladdertacka som helst och vilken väg informationen tagit innan den nådde Sekab, är inte så svårt att förstå.

Notera att båda bolagens satsningar betyder ett accelererat skogsbruk, om de blir verklighet. Därtill mer vindkraft. Norrland som ett land att skövla, utkristalliseras alltmer. Ett sossefrälse bygger kulturhus i centralorten, samtidigt som landsorten ska vara monokulturell industriskog, prydd med rader av 200 m höga vindkraftverk.

När ska folk vakna och inse vilken väg det politiska styret i såväl kommun som riket har anträtt?

Den 13 mars 2017 publicerade Allehanda en insändare av SEKAB:s strategichef Ylwa Alwarsdotter. Rubriken var:

Sekab ser grön framtid: “Skogen kan göra Sverige oberoende oljan – vem hostar upp en miljard och bygger en fabrik?”

Dagen efter påbörjades en två dagar lång s.k. bioekonomiriksdag i bl.a. Processums och Örnsköldsviks kommuns regi. Göran Persson deltog som talare, liksom dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Det var så ”Flaggskepp bioraffinaderi” lanserades för massorna och därmed började blåsandet av en massa politisk varmluft: Elvy Söderström hade ett projekt att driva inför valet 2018, där det på Söderströmskt manér kunde spekuleras vilt om hur bra allt kunde bli, om bara… Ett ”om bara…” som aldrig infinner sig. Så förliste också flaggskeppet tämligen omgående efter valet 2018.

Före Flaggskepp bioraffinaderi var det etanolen som skulle frälsa bygden. Idag är det besöksnäringen och en tunnel genom Åsberget.

De här företeelserna, från etanoltillverkning till tunnel, har gemensamt att ja, de existerar och är inte ointressanta, men de är groteskt politiskt uppblåsta. Man kan alltså säga: jovisst, det går att tillverka etanol med viss förtjänst, eller sälja sängplatser och glasspinnar till turister, liksom det finns samhällsnytta med en tunnel. Men politikerna, framförallt sossarna, överdriver konsekvent betydelsen och de gör så för att de behöver frågeställningar att fånga väljarnas intresse med.

SEKAB och Ylwa Alwarsdotter deltog i bioekonomipjäsen med liv och lust. Inget fel på skådespelarprestationen där inte. Nu har SEKAB:s satsning på bioflybränsle lagts ned, vilket Ny Teknik rapporterade för några veckor sedan. Vi har alltså gått från en situation där Elvy Söderström, SEKAB, m.fl. aktörer inom politik och näringsliv, sjöng bioekonomins lov, till att såväl imaginära som verkliga projekt avdödas. Och tittar vi bara aningens söderut så lägger SCA ned en mastodontfabrik med möjligt 7-800 förlorade arbetstillfällen som följd.

Hur ser bioekonomin ut i kommunen? Det finns två stora processindustrier i form av Metsä och Domsjö fabriker. Båda är utländskt ägda. Mindre processindustrier finns också, t.ex. SEKAB. Sågverk i dynastin Marcussons regi. Skogstjänstföretag som slutavverkar och gallrar med lokala maskiner och förare. Röjning och plantering(?) genom utländsk arbetskraft. Den produktiva marken ägs av SCA, Holmen, Härnösands stift och privatpersoner.

Skogsbruket genererar råvara i form av timmer till sågverken och massaved till processindustrin. Oavsett förädlingssteg för råvaran, så är produktionen av råvara som den är. Det kommer inte mirakulöst börja växa avverkningsbar skog på impedimenten och de moderna skogsbruksmetodernas produktionshöjande potential lär snart nog vara uttömda (vilket är en finare formulering av ”all skog med naturvärden har blivit ersatt av industriplanteringar”).

Det betyder att det finns bara så mycket råvara att spela med lokalt. Transport av timmer och massaved är idag ett reellt problem, när förädlingen blivit så centraliserad. Några mirakulösa teknikrevolutioner som gör det våldsamt mycket billigare att transportera råvaran, går knappast att se i spåkulan. Trots att Emil Källström engagerat sig i frågor om timmersläpstorlekar och allt.

Man kan alltså med rimligt gott samvete förmoda att tillgången på råvara kommer att vara ungefär densamma under överskådlig framtid. Kanske kan metoder för att bättre ta tillvara grot, ris och stubbar utvecklas.

Betraktar man istället sågverk och processindustrin som förädlingssteg av den skogliga råvaran, så kan man slå fast en fundamental sak: automatisering och effektivisering har konsekvent sänkt arbetskraftsbehovet på samma mängd insatt råvara. Jämför man med den enorma effektivisering som skogsmaskinerna genererade, så har samma effektivisering nu även ägt rum i skogsråvarans förädlingssteg.

Sammanfattar man det här så får man följande: samma mängd råvara, litet arbetskraftsbehov i skogsbruket, ett stadigt minskande arbetskraftsbehov i förädlingsstegen och de stora processindustrierna är utländskt ägda eller ägs av vagabonderande kapital, varför vinster inte återinvesteras i den lokala ekonomin (även om vissa sossegubbar tror att indierna ägnar sig åt företagsekonomisk välgörenhet i Alfredshem).

Men tåg då? Och import av råvara från Baltikum och Ryssland? Ja, det kanske är möjligt att järnvägen kan få ökad betydelse för transport av skogsråvaran. Men det betyder i så fall att om det skulle ge en ökning av arbetstillfällena i processindustrin i Övik, så sker det på bekostnad av lokal förädling på andra ställen i Norrland. Lite som kommunens tillväxtambition: den kräver avfolkning av inlandskommuner. Och det framstår som rätt osannolikt att inte den baltiska och ryska skogen kommer att förädlas i sitt ursprungsland i framtiden. Tror man att de fullfjädrade globalisterna som sitter bakom spakarna i processindustriernas ägarbolag har någon särskild varm känsla för Sverige, så är man lika naiv som Elvy Söderström och Stefan Löfven ständigt återkommer till att påstå sig vara.

Därför finns ingen rimlig anledning att tro att skogen skall ersätta oljan och Övik skall blomstra som en slags cellulosans Klondyke.

”Bioekonomin” är vad den är – en viktig del av ekonomin – men det går inte att se någon stundande revolution där, vad gäller betydelsen för den lokala ekonomin. Med det sagt, så borde Öviks politiker vara betydligt mer oroade för huruvida kommunen kommer att kunna behålla sin fina tradition inom verkstadsindustrin, samt huruvida nya industriföretag kan uppstå oavsett industrigren.

Gör man ett litet ovetenskapligt experiment och söker i Allehandas sökfält på ordet ”verkstadsindustri”, så får man 8 träffar från 2015, 10 träffar från 2016, 0 träffar från 2017, 1 träff från 2018 och därefter intet alls. Noll.

Idag figurerar Elvy Söderström i både Allehanda och Svt Västernorrland. Ämnet är en omdragning av E4 genom Åsberget. Eftersom hon dyker upp i båda medierna är det fråga om ett utspel.

I artikeln ovan skriver Svt Västernorrland:

”En E4-tunnel genom Åsberget i Örnsköldsvik saknar fortfarande finansiering och finns inte med i den nationella infrastrukturplanen. Nu lyfter sju regioner i Sverige fram projektet som ett av de prioriterade i landet när det gäller framtida vägsatsningar – ett stöd som kan bli betydande när besluten om framtida investeringar ska fattas.

– Det är en styrka att vi kan ställa oss bakom varandras behov. Vi har en samsyn när det gäller behovet av infrastruktur, säger Elvy Söderström (S), ordförande i Botniska korridoren och före detta kommunalråd i Örnsköldsvik.”

Allehanda går ännu längre och utropar:

”E4-tunneln i Ö-vik – viktigaste vägfrågan i hela Sverige: ’Skönt att så många står bakom’”

Den rubriken är en ren lögn och Allehanda far med fake news.

Vilket kanske en och annan ledarskribent kan fundera över, istället för spekulera runt bloggande.

Nåja. När vi läste Svt Västernorrland så ställde vi oss en fråga: vad tusan är ”Botniska korridoren”? Och varför stavar man fel? Det heter ”Bottniska viken”, borde det inte då stavas ”Bottniska korridoren”?

Av artiklarna framgår att Botniska korridoren är ett ”samarbete” mellan 7 regioner. Det är allt.

Tänk efter nu: såväl Svt Västernorrland som Allehanda har just presenterat dig nyheter som inte säger ett Gud förbannat dugg. Elvy Söderström har tillåtits hålla låda och journalisterna agerar förmedlare av betydelselösa floskler. Allehanda klämmer till med ren lögn redan i rubriken.

Låt oss därför fylla i detaljerna här och ge dig hela bilden. Men innan vi gör det vill vi slå fast en sak: att du nu sett Elvy Söderström på TV och i Allehanda, samt före henne Per Nylén, båda talandes om en tunnel genom Åsberget, handlar inte ett smack om huruvida en tunnel är möjlig, sannolik eller osannolik – det handlar om att marknadsföra socialdemokraterna i byapolitiken. Blir det en tunnel är det sosseclownernas förtjänst, blir det ingen tunnel är det stygga riksdagsledamöters fel i huvudstaden (trots att där sitter regeringschefen som är ångermanlänning och Elvys polare, tillika partibroder).

I politiskt PR-avseende är det en win-win-situation. Vi lyckades eller vi gjorde vårt bästa men andra slog undan fötterna för oss. Båda utfall ger politiska poäng, såväl under resans gång som vid resans slut. Jämför gärna med skojeriprojektet ”Flaggskepp bioraffinaderi”. Läs inlägget ”Bioraffinaderiet är inget flaggskepp, snarare fata morgana”.

Så vad är ”Botniska korridoren”? Någon organisation med det namnet finns inte, varken förening, regionförbund, aktiebolag, kommunförbund, eller what have you. Som begrepp betyder det, enligt Wikipedia, detta:

”…en sammankoppling av infrastrukturen i bland annat Sverige och Finland, samt med koppling till Norge, Ryssland och resten av Europa. Korridoren går mellan Mälardalen och Finlands sydkust via Haparanda, med grenar, och omfattar ett flertal järnvägar och vägar. Botniabanan och Ostkustbanan är transportleder kopplade till korridoren. Det är även Norrbotniabanan och Kvarkenbron, två projekt som kan komma att förverkligas i framtiden.

Den Botniska korridoren är en del av EU:s infrastrukturnät. Korridoren är av stor vikt för godstrafiken och handeln i Barentsregionen och EU. Därför är korridoren en del i EU:s infrastrukturplan. Projekt till korridorens fördel har därmed stor möjlighet att få finansiellt stöd från EU.”

En hemsida har dock ”Botniska korridoren” och där klarnar bilden. Namnet är ett frontnamn och bakom står en ekonomisk förening. Ungefär som en restaurang, där själva etablissemanget kan ha ett namn och bolaget som driver restaurangen ett annat.

Hemsidan heter bothniacorridor.com. Tydligen är det inte svenska språket som gäller längre i myndighetsutövningen.

Bakomliggande ekonomisk förening heter däremot ”Intresseföreningen Norrtåg”:

En titt på allabolag.se styrker ovan förhållande och visar även att Elvy Söderström är föreningsstyrelsens ordförande. Föreningens adress är som synes Norrtågs lokaler och projektledaren Joakim Berg är i själva verket VD för den ekonomiska föreningen. Hans mobilnummer är däremot registrerat på Norrtåg, enligt hitta.se.

Slutsats: Utåt kallas föreningen ”Botniska korridoren”. Man presenterar sig som ett interregionalt samarbete och sant är också att 7 regioner är medlemmar i föreningen. Lika sant är att Norrtåg AB, i vilket Elvy Söderström är ordförande, är medlem och föreningens adress är överlappande med Norrtågs. En idiot kan förstå att ”Bottniska korridoren” helt kontrolleras av Elvy Söderström. Övriga inblandade i styrelser och styrgrupper är till förkrossande majoritet sossar, till mindre del centerpartister och med en ointressant svans moderater och tjänstemän på slutet. Se föreningens hemsida för att verifiera detta. Sossarna är lojala till Elvy. Hon är trots allt landsfaderns personlige vän. Centerpartisterna är rakt efterblivna och resten utgör inte ens 10%.

Och nu använder alltså Elvy denna av skattebetalarna finansierade lobbyplattform, för att ge Öviks sosseadel politiska poäng och lura i traditionsröstarna att återigen skall partiet ordna med stordåd för kommunens fromma.

En av bloggens läsare blev också åsyna vittne till när intervjun med Elvy gjordes och meddelar att visserligen ställde Anna Quayle på Svt Västernorrland frågorna, men bakom kameran stod Tomas Sundberg. Han är, vilket vi gillar att tjata om, gift med Anna Sundberg, som i sin tur är heltidssosse i sin egenskap av omsorgsnämndens ordförande. Elvy lyfte luren och de korrumperade och undermåliga journalisterna inställde sig på skattebetalarnas bekostnad.

Det blir så här snaskigt i enpartisamhällen när skiten pågått i över två generationer och ingen levande människa längre har något minne av annan tid, än när partiet bestämde.

Allt.

Kanske ska det uppenbara påpekas: Norrtågs mandat är inte att driva frågor om tunnlar genom Åsberget.

(Vi återkommer i ett senare inlägg med funderingar kring tunneln)

Som bekant tvingades socialdemokratin ställa in första maj-firandet p.g.a. begränsningen i antalet deltagare som får samlas i offentliga sammankomster. Istället aviserade man att 1 maj skulle firas digitalt. En inbjudan skickades ut till medlemmarna:

Detta digitala evenemang bestod av ett videomöte via appen ”Zoom”. Inbjuden talare var EU-parlamentarikern Jytte Guteland.

Zoom fungerar så att man loggar in på en gemensam plattform där man kan ha en telefonkonferens, om man så vill med rörlig bild på sig själv. Man kan deltaga från en pc, läsplatta eller telefon. Det är enkelt och fungerar väl.

Vi var förstås där.

Så var även de kända namnen i sossekratin i Övik. Elvy Söderström mumsade i sig kakor. Jan-Olov Häggström verkade ligga på sängen under mötet. En hel radda små och större fiskar i mängden sossar med förtroendeuppdrag var där. Kommunalrådet Per Nylén deltog från Örnparken. Kanske inte det smartaste valet av plats, dagen efter en partykväll.

Det slående var dock att det just inte var några andra där att tala om. Ty som mest under mötet var det 54 personer inloggade.

Vad ska då de där 54 deltagarna ställas mot? Detta: år 2017 hade socialdemokraterna 1200 medlemmar i Övik. En uppgift direkt från hästens mun:

Det lär vara färre medlemmar idag. Men ändå. 54 av förmodligen över tusen medlemmar hörsammade inbjudan och deltog. Och då var nog inte heller alla 54 sossar från Övik, då en del deltog från andra kommuner.

Hur kommenterade Jytte Guteland antalet närvarande? Så här:

”Vad kul! Det är ett stort gäng! …[]…det är bara roligt att se att vi är så pass många.”

Zoomkonferensen sändes också live på Socialdemokraterna Örnsköldsviks facebooksida. Den livesändningen har 49 ”reaktioner” idag tisdag:

Det är detta lag som styr en betydande del av din vardag, kära läsare. De enskilda spelarna är inte starka och man spelar i de lägre divisionerna bland rikets kommuner. Men grisen skall sminkas och fasaden hållas uppe.

Allehanda har inom loppet av en vecka haft två artiklar om och med det före detta kommunalrådet Elvy Söderström. Den senaste artikeln lär ha gått ut i fredagens papperstidning för ”premiumkunderna”. Den finns också på nätet.

Det är nästan fascinerande att läsa ett journalistiskt porträtt av Söderström, som helt undviker det faktum att människan fick gå från sin position i nära nog ren skam. Skyldig till sådan misshushållning med våra skattepengar, att riksmedia tog upp saken. Söderström har bränt långt över en miljard kronor i kommunen. Främst på stolleprojektet SEKAB. Med den snöpta oppositionens goda minne, bör tilläggas. Och det stoppade inte vid kommunal vanskötsel. 2015 var hon insyltad i säkerhetsskandalen kring Transportstyrelsens IT-upphandling, genom sitt styrelseledamotsuppdrag där. Återigen hade hon varit ”naiv”.

Dessutom gjort sig känd som en maktmaskin föga road av regler, meritokrati eller interndemokrati.

Naturligtvis kan man inte förvänta sig ett rakt upp och ned kritiskt personporträtt. Sådant kan man syssla med på en blogg, men inte i en dagstidning. Åtminstone inte om vederbörande tillhör en grupp utvalda partier. Men man kan åtminstone skriva några rader om att personen varit kontroversiell eller fick gå. Andra standardfraser finns förstås och används inte sällan av riksmedia.

Så vad har Elvy Söderström att säga? Vi reagerade på vissa saker och kommenterar som följer.

Ett mycket karakteristiskt uttalande från en person som är van vid att i politisk mening lura rutinröstande sosseväljare med i hastigheten påhittade plattityder. För det är förstås så att Öviks kommun i egenskap av arbetsgivare, följer de avtal som parterna förhandlat fram och överenskommit. Endast okunniga låter sig luras och sosseväljarna är okunniga och därmed lätta att lura.

Sådär ja. Det vi visste, men ändå i klartext. Och eftersom detta personporträtt har den okritiska karaktär vi redogör för ovan, så kan man tro att någon eller några tycker att Elvy behöver tvättas lite i offentligheten. Därför kommer ingen fråga av karaktären ”vad har varit din största motgång?”.

Elvy Söderström marknadsför samtalet. Är det samtalet som omfamnade de som inte fordom ville handla på kooperationen hon tänker på? Eller de som inte ville sjunga i den fackliga gosskören och inte alls roades av tvångsanslutningen till partiet? Hennes uttalande är rent bisarrt, med tanke på att hon gjorde sin politiska karriär i ett parti som var verksamt i vad som väsentligen kan beskrivas som ett enpartisamhälle.

I tider av nedgång passar det med samtal, minsann.

För er som är i sådan ålder att ni har livaktiga minnen av kalla kriget och känslan av att leva i skuggan av ett kärnvapenbestyckat Sovjetunionen, med ideologiska mål att erövra världen – fundera en stund över såväl den korkade frågan, som Elvys svar.

I två meningar fångas hur banal både journalistik och politik har blivit. En demokratiskt vald president, som för övrigt inte har startat några krig tillskillnad från sin fredsprisvinnande föregångare Obama, sägs vara ”elak” på sociala medier och det är ”otryggt”. Kom ihåg nu att Elvy porträtterats som rådgivare åt ”S-bossen” Per Nylén.

Vad har en människa som låter pizzabagaren vara en mall eller stereotyp för fungerande invandring, för föreställningsvärld? Finns det ett motsatsförhållande mellan att kritisera den socialdemokratiska invandringspolitiken och äta hos de hårt arbetande och ack så sympatiska kineserna på Hong?

Slutligen. Läs hela nedan text. Elvy Söderström i ett nötskal. En con artist.

Rubriken anspelar på förre Scanialedaren Leif Östlings numera berömda uttalande: ”vad fan får jag för pengarna?”.

Leif Östling yttrade dessa ord i ett sammanhang där skatteinbetalningar sattes i relation till vad offentlig sektor sedan levererade i form av tjänster och försäkringar.

Varför då en sådan rubrik? Jo, under tisdagen rapporterade media kommunens resultat för 2019. Det blir +35 Mkr, vilket är rejält under budget som sa +84 Mkr. Men den budgeten har aldrig varit något annat än en låtsasbudget heller.

Inte heller är det att förvånas över att ekonomin går ned. Kommunen har under en längre tid levererat egna prognoser, vilka klart och tydligt visar att man går mot rejäla underskott om inte åtgärder vidtas. Det är snarare lokal media som, till sossepolitikernas stora glädje, släpar efter i sin rapportering om prognosen för kommunekonomin på några års sikt.

Det finns inte mycket att tillägga till årets resultat. Det var väntat och det kommer att bli värre. Leif Östlings fråga kommer att vara aktuell – vad får vi för pengarna?

Observera tidsformen (”får”). Ty i samband med att kommunen presenterade årsresultatet, så fanns i sedvanlig ordning ett diagram med, som visar hur kommunens belåning utvecklats.

Det är därför vi undrar: vad fan fick vi för pengarna?

Detta är i sanning ett skrämmande diagram. Låt oss beskriva det.

Under 4 år, perioden 2006-2009, så ökade kommunens belåning med 150% eller svindlande 2,7 miljarder kr. Det är knappt 50 000 kr per invånare. Utslaget per arbetande invånare, närmar det sig 100 000 kr.

Den ständigt aktuella simhallen nådde smärtgränsen när entreprenörernas anbud översteg 100 Mkr. För 2,7 miljarder kr kan man bygga 27 simhallar som vardera kostar 100 Mkr.

Ja, vad fan fick vi för de pengarna?

En sak fick vi garanterat och det är amorteringar. Belåningen faller klart och tydligt under ca perioden 2011-2016. Genom att spara på drift och verksamhet, samt sälja ut anläggningstillgångar, så minskades belåningen.

Men sedan några år är det slut med den minskningen. Nytt vattenverk behövdes och stora vattenledningen till stan hade stora renoveringsbehov. Till detta lånade man över 100 Mkr.

Ingen ny funktionalitet. Nej, underhåll. Genom nyupplåning.

(Och hur stora är underhållsbehoven idag? Vi påminner om att lyktstolpar rasar i kommunen p.g.a. eftersatt underhåll.)

Kanske ska man inte bara fråga sig ”vad fan fick vi för pengarna?”, utan även detta:

Vilka fick pengarna?

Plötsligt står det där i klartext. Nedan är från artikeln i Allehanda, som säger tack och hej till Ulf Häggqvist, när han nu går i pension.

Vad säger man? Lokaljournalister som beundrar kommunalråd.

Kommunalrådet är dessutom Elvy Söderström, samtidigt som Ulf Häggqvist säger sig bli förbannad när ”folk i ledande ställning inte lyssnar till bättre vetande”.

Ridå.

Stockholmsjournalister var tvungna att tillkallas för att Elvy Söderströms tokerier och misshushållning med kommuninvånarnas skatt skulle få ett slut. Nu vet vi varför. På Svt Västernorrland är sossarna ingifta på redaktionen och på Allehanda så fanns Ulf Häggqvist.

Skåda Örnsköldsvik Airports nya styrelse, vald på kommunfullmäktiges sammanträde i måndags:

Så hur skall detta nu tolkas?

Är det Elvy Söderström to the rescue?

Eller kiss of death för flygplatsen?

Det mesta Elvy tar i förvandlas till skit. Å andra sidan är hon en mästarinna på bidragsäskande och är ett telefonsamtal bort från statsministern. Och det är bidrag från statens inte alls oändliga skattekista som måste till för fortsatt drift av flygplatsen. Men ytterligare å andra sidan sitter hon inte längre i partitoppen för S. Hon är en föredetting och politiken är skoningslös mot föredettingar.

Svårt val. Föredetting som står nära en statsminister som basar över en snabbt krympande kaka – det avgör det. Vi gissar på kiss of death.

Dödskampen lär dock bli lång och utdragen.

Linda Engström, SLU, har doktorerat på det misslyckade bistånd som Per Carstedts engagemang i Tanzania kom att utgöra. På SLU:s hemsida skriver man under rubriken

“Tvivelaktigt bistånd till storskaligt jordbruk i Tanzania”

följande:

“54 förlorade svenska skattemiljoner och en rad negativa konsekvenser för lokalbefolkningen. Det är resultatet av ett misslyckat biståndsprojekt som granskas i en ny avhandling från SLU.”

För den som inte känner till eller glömt bort bakgrunden, så är den, mycket kortfattat, detta:

Per Carstedt är delägare i SEKAB och var en gång dess VD. Han fick köpa loss flera dotterbolag till SEKAB som hade engagemang i Afrika. Där skulle han odla sockerrör och sedan koka sprit på sockret. Allt slutade i fiasko och Sida brände 54 miljoner kr på spektaklet.

Hela affären är mycket pinsam. S och C är insyltade i saken. Det är Per Carsedts nära kopplingar til dels C, via sin bror Göran, dels S, genom Elvy “Olyckan” Söderström, som gjort hela saken möjlig.

Läs vårt långa och, ja, till del spekulativa inlägg i saken.

Tror ni Allehanda kommer rapportera om avhandlingen?

En av etanolbedragarna har i valet 2018 tagt plats i Öviks fullmäktige. Vi noterade att han satts in på listan före valet. Har du bara rätt vänner, släkt eller kontakter, så kan du misslyckas, fela och ställa till det i Övik – och ändå få s.k. förnyat förtroende.

54 miljoner kr och inte ett, enda sockerrör blev det. Och Öviks kommun äger fortfarande upp över öronen belånade SEKAB i lag med, just det, Per Carstedt. Eller, rättelse, belåningen återfinns inte i SEKAB. Man har lagt över lånen på det kommunala ägarbolaget NEKAB, vilket ägs till knappt 50% av Övik och Skellefteå vardera, samt en skvätt av Umeå. SEKAB är på detta sätt “paketerat” för försäljning. Men ingen vill köpa… NEKAB:s lån är, vill vi minnas, knappt en miljard kr.

Detta har Elvy Söderström och Per Carstedt, med lydigt entourage, ställt till med. Deras inkompetens och omorl får vi kommuninvånare bekosta. Fy fan.

Dett inlägg är kort.

Mycket kort.

Det är också skrivet i ett visst tillstånd av frustration.

Kung Midas var kungen i grekisk mytologi som fick sin önskan gudauppfylld att allt han rörde vid skulle förvandlas till guld. Motsatsen torde vara att allt man rör förvandlas till skit. En antimidas förvandlar allt som kommer i dennes väg till smörja.

Elvy Söderström är en antimidas. När detta skrivs är jobbpendlarna som normalt tar tåget mellan Övik och Umeå drabbade av hennes verk.