Stadsutvecklingsfantasierna är igång igen. I Allehanda intervjuades kommunalrådet Per Nylén i en nätartikel som publicerades i lördags. Artikeln kretsar kring antagen översiktsplan och dagdrömmeri om att förvandla nedan två rödmarkerade områden till bostäder, offentlig service, centrumverksamhet, restauranger och caféer. (De två nedre områdena).

Ja, man vill döda båtklubben. Och man motiverar stollerierna med ett tillväxtmål i form av att kommunens invånarantal ska växa med 5000 individer till år 2030. I planerna ingår att industriföretaget OSTP ska flytta från Viktoriaesplanaden till Svedjeholmen.

Det finns anledning att stanna upp och fundera här. På allvar. Socialdemokratisk stadsplanering har gett oss dumheter i snart hundra år. Särskilt från 60-talet och framåt. Själlös modernism framför tidlös och beprövad estetik. Stål, glas och betong. Sossegubbar som lyriskt talar i termer av utveckling. Resultatet har istället inte sällan blivit avveckling. Storskalighet före småskalighet, alltid.

Folk – de flesta i alla fall – föredrar mot bättre stadsplanerarvetande kullersten, låg bebyggelse, träfasader och vad som kan beskrivas med ord som gemytligt, stilfullt och genuint. Ta Ting1 som exempel. Det är inget av detta och höjs endast till skyarna av människor som i sin osäkerhet kräver ständig förändring. Som vore andra stadskärnor, dominerade av äldre bebyggelse, i behov av förändring medelst barnleksaksfärgade missfoster. Utan sinne för smak applåderar man det nya och förstår inte det vackra i det gamla. Nicke Nybergs produktion är smörja vid sidan av smycken som rådhuset eller Elimkyrkan.

Ingen kan ha undgått att centrum är på retur. Köpladeområdet på ömse sida E4 norr om stan, tar ut sin rätt. Klientelet som frekventerar torget och butikskomplexet där jämte, hjälper till. I den situationen vill alltså Per Nylén bygga mer centrumverksamhet, caféer och restauranger.

En levande stad är en mångfacetterad stad. Sossarna vill göra centrala Övik till sovstad. Eller vill och vill, förresten. Oavsett vilja och motiv, så blir det resultatet. OSTP tillför liv och rörelse genom sin personal, kunder och ekonomiska aktivitet. Hyresmaskiners utmärkta verksamhet gör detsamma och så även båtklubbens medlemmar. När människor över hela landet, i diverse olika samhällen, säger just detta – här var sådant liv och rörelse förr – så beror det på att det då fanns ett myller av verksamheter.

Värst är ändå detta lömska tillväxtmål, som egentligen är ett landsbygdsavvecklingsmål. För när ingen tillväxt i befolkningsmängd står att finna i kommunen och nettoinflyttningen är noll eller negativ, kan nyproduktion endast fyllas genom landsbygdens evakuering.

Vi som bor på landsbygden vill f.ö. inte betala era kommunpolitikers löner, när ni sitter och planerar vår avveckling. Det är rent fähunderi.

Vi har tidigare skrivit om Strandparken och det faktum att under denna ligger en gammal deponi. Med andra ord: en soptipp. Där tippades såväl hushållsavfall som industriavfall (läs oljor, färg, kemikalier). Dyngan styrdes bokstavligen ut i havet och täcktes över med massor.

Deponin går under namnet ”Elverket” och är vad man kallar för ”oavslutad”. Det betyder att åtgärder kan komma att vidtagas i form av t.ex. täckning.

Se det tidigare inlägget Strandparken är anlagd ovanpå en soptipp.

En läsare hade före jul vänligheten att tipsa om att Lantmäteriet nu har flygfoton tillgängliga från 1960 och 1975. Vi tänkte därför återbesöka Strandparken i en liten historieresa.

Samma sak kommer vi att göra med Alneskogen och Herrgårdsparken i Köpmanholmen. Ty alla dessa områden har gemensamt att de har ett synnerligen miljösmutsigt förflutet, som kommunen tillsynes önskat dölja genom anläggande av park, grönområde eller instiftande av naturreservat. Man glömmer offentligt den giftiga historien och lyfter istället fram det gröna sköna, varpå kunskapen om dessa områdens historia går förlorad. Framförallt försvinner ur folkminnet, hur dagens på ytan så hänsynsfulla socialdemokrater en gång i tiden agerade.

Nedan bildsvit visar Strandparken, Framnäsudden, m.m. i följden år 1960, 1975 och modern tid.

Det breda diket som mynnar i viken innanför båtbryggorna, är dagvatten från stora delar av stan. Dagvatten är allt annat än rent och diket ser ut därefter. Precis i utloppet och området däromkring finns sopor under havsbottnen. Det jäser och bubblar där.

Alla centralorter med självaktning bygger numera bostäder i hamnområden. Övik är inget undantag. Norr om fjärden har bostäder redan byggts vid kranarna och jämte Resecentrum. Söder därom är bostäder på gång i området vid gamla stationshuset.

Även på Framnäsudden skall det byggas, på tomten norr om Arenan. Precis jämte den oavslutade deponin.

Visst är det mycket märkligt, att samma politiker som förfäktar en uppfattning om att havsnivån kommer att stiga p.g.a. mänskligt inducerade klimatförändringar, detaljplanerar för bostäder ett stenkast från vattenlinjen och obetydligt högre än densamma?

Antingen tror de inte själva på klimatförändringens påstådda framtida effekter, eller så är de så inkompetenta att de inte bryr sig. Varianten att de kvittar områdets landhöjning mot framtida stigande havsnivåer, förefaller långsökt.