Bisarr polisiär behandling av vapenägare i Övik
Tidningen Jakt & Jägare har i två artiklar redogjort för hur en vapenägare i Övik behandlats av polis och rättsväsende. Vapenägaren, en 77-årig man boendes på landsbygden söder om Övik, skulle hjälpa sin svåger i Vilhelmina att skrota ett vapen. Ett låneintyg utfärdades och mannen tog svågerns vapen till Vilhelmina polisstation, där det skulle lämnas in. Polisstationen var emellertid stängd, varför polisen i Övik kontaktades; jo, det gick bra att lämna vapnet där dagen efter.
Så gjordes också och här skulle historien vara slut i ett friskt Sverige.
Tidningen citerar vapenägaren:
”– Jag gjorde det och tänkte sedan inte mer på saken, men efter ett år hörde polisen i Vilhelmina av sig och sa att jag och svågern skulle åtalas för vapenbrott.”
Rättegång blev det också och där fälldes båda männen för ringa vapenbrott med påföljden att betala 7200 kr respektive 2800 kr i dagsböter. Tingsrätten menar att mannen ”olovligt självständigt innehaft det aktuella vapnet”. Detta trots att låneintyg skrivits och att mannen som lånat vapnet (för att transportera det till polisen) har licens på flera vapen av samma slag och klass.
Som för att ge historien ytterligare inslag av dumhet, så slår tingsrätten fast att vapnet ska förverkas – samma vapen som är destruerat sedan lång tid tillbaka. Åklagaren har yrkat på detta förverkande och man kan förmoda att denne inte har förstått att vapnet är destruerat när stämningsansökan skrevs.
Man kan tycka att det skulle räcka här, men så är inte fallet. Mannen i Öviks kommun har nu helt nyligen fått brev från polisens rättsavdelning. Tidningen skriver:
”I det [brevet] konstateras att [no name] den 22 juli 2020 gjorde sig skyldig till ett ringa vapenbrott, sedan står att en förutsättning för innehav av vapen är att ”sökanden gjort sig känd som pålitlig, omdömesgill och laglydig”.”
Polisen ifrågasätter mannens lämplighet och överväger att återkalla hans vapenlicenser. Han kommenterar själv så här:
”– Under mina 77 år är det värsta jag gjort att åka dit för en fortkörning. I tioårsåldern började jag följa med far ut i skogen och jaga. Tre av mina bössor är arvegods och jag hoppades att de skulle fortsätta att gå i arv till mina barn som också jagar.”
Notera också datumen. Det ringa vapenbrottet begicks 2020. Mannen fälldes i februari 2022. Nyss har brevet om återkallande av licenser kommit mannen tillhanda. Det går inte fort. Nej, det går riktigt obehagligt segt och långsamt.
Jakt & Jägares artiklar kan läsas här och här.
I sammanhanget passar det med ett lästips från en lokaltidning i en helt annan del av Sverige:
Artikeln återfinns här.
Ovan händelser kan nog inte beskrivas som annat än rena Kling- och Klangerierna. Samtidigt som unga människor skjuts och knivas ihjäl på löpande band, så håller polis och rättsväsende på med…det här? Det är oförståeligt.
Det är omöjligt i dessa dagar att inte ha ett kluvet förhållande till polisen. Å ena sidan är poliserna underbetalda och utför viktiga men otacksamma arbetsuppgifter. Å andra sidan förekommer så uppenbart mycket rent trams, tokerier och i vissa fall direkt stötande beteende, att det är svårt att försvara organisationen – med betoning på organisationen.
Ett exempel på det senare är detta, vilket får avsluta denna text:
