Önskedrömmar

Fordom möttes människor på landsvägen till fots, på cykel eller med häst och vagn. Idag susar de anonymt förbi varandra. Vardera ansikte dolt bakom en vindruta. Levande landsbygd är inte en fråga om avfolkning endast. Även en befolkad landsbygd kan vara död.

Tänk att få uppleva ängsblommor istället för blomsterlös ensilageslåtter. Diken fria från björk, sälg och asp. Djupet åter i jordbrukslandskapet. Lupinfria vägar.

Om det ändå gick att finna en rönn i skogen. Eller en väl uppvuxen sälg.

Tänk om de lokala politikerna var tillgängliga på telefon eller kunde besökas i den lilla tätortens kommunhus, istället för att gömma sig bakom stål, glas och kortläsare långt bort.

Hur skulle allt se ut om vi valde personer istället för partier och deras ideologi?

Skulle lantbruken komma tillbaks? Kanske kossor skulle bli en vanligare syn än ridhästar.

Tänk om havet var fritt från gifter och butikerna sålde ångermanländsk strömming istället för västkustsill.

Hur skulle våra gemensamma angelägenheter se ut om inte så många lät sig förtrollas av televisionens ständiga hjärntvätt?

Tänk om och tänk om, kära läsare.

God Jul!

Högt i det höga slår
vintergatan sin bro.
Ensam och fri jag går
som i en främmad stad.
Hemlös fast jag har hem,
rolös fast allt är ro,
längtar jag, men till vem,
hoppas jag, men på vad?
Snön gör det tyst, och år
läggas till årens rad.
Vänner, ungdom och tro
djupt i det djupa bo.

[Bo Bergman, 1869-1967]