Enligt Allehanda har arbetet med att färdigställa vägen till Kusthöjden påbörjats. Lustigt nog lägger tidningen upp en status på sin facebooksida med länk till artikeln. Kommentarsfältet fylls snabbt med syrliga kommentarer.

”Undrar när det blir åtgärder på resten av kommunens enskilda vägar”

”Dom börjar med gräddhyllan”

”Ja se rikefolke måste ju få högre pris på sina hus”

”Vi som bor i Bonäset måste betala själva om våra grusvägar ska asfalteras :(”

”Utan o nämna nån enskild väg så finns det mängder av vägar som har större behov av underhåll så nog är en konstig prioritering”

”Vilken väg är inte usel i kommunen? Men det beror väl på vilka som bor efter vägen när det prioriteras vilka vägar som ska förbättras, Husum är en bortglömd del av kommunen i alla sammanhang utom när skatterna ska in.”

Vi väljer ut två kommentarer. En som mycket enkelt pekar på vad som sker:

”Det är tydligen ännu en gång roligt att leka med andras pengar”

En annan som får illustrera den patologiske sosseväljaren:

”Att folk orkar gnälla så fort man gör någonting. Och så gnäller de för att man inte gör något. Gnäll, gnäll. Men ni har ju något att göra.”

Att kritisera hur kommunen använder våra pengar och vilka prioriteringar som görs, framställs alltså som gnäll – till och med när det är uppenbart att en liten grupp hushåll gynnas på det allmännas bekostnad. Denna masochistiska inställning till frukterna av det egna arbetet, är sannerligen reserverad dumstruten.

Ja, frukterna av det egna arbetet. Andelen av det som normalt kallas för ”kommunalskatt” som faktiskt går till kommunen, är drygt 20% (resten går till Region Västernorrland). En av veckans (för de flesta) fem arbetsdagar, så gör du alltså dagsverke åt kommunen. Då arbetsåret 2021 har 253 arbetsdagar, så kommer 57 av dessa vara dagar då du arbetar åt kommunen och inte får behålla själv ett öre av vad du tjänar.

Människor som avfärdar kritik som rör hur dina pengar används av kommunen som gnäll, är tjocka i huvudet och borde fråntagas rösträtten. Jo, på allvar. Förstår man inte konceptet inkomstskatt – skatt på arbete – och att sådan tas ut med tvång, så borde man inte heller få vara med och bestämma över hur samma pengar ska användas i allmänhetens tjänst.

(Läs gärna två tidigare inlägg om kusthöjden: Kusthöjden: a gift that keeps on giving – spränger alla kostnadskalkyler och Därför exploderar kostnaderna för Kusthöjden )

Den 15 december skrev vi om Kusthöjden och det faktum att kommunens tidigare investeringskalkyler helt spricker och istället för överskott blir det ett rejält underskott. Inlägget hittar du här. Däri finns en länk till ett ytterligare inlägg, som behandlar just varför kostnaderna drar iväg.

Idag den 10 januari har Allehanda publicerat nedan:

Nästan en månad senare.

Utgångspunkten måste väl ändå vara att tidningen skall producera nyheter? Visst, sen måste man krydda med sport, hemma-hos-reportage och en rad annat material, som är långt ifrån nyheter. Detta för att få tillräckligt många läsare. Allehanda är trots allt ett företag och kan inte unna sig ideella bloggars val av material.

Men med det sagt, det måste väl ändå vara meningen att nyheter skall vara just nyheter? Färska, aktuella.

Tusentals människor har Allehanda som enda källa till lokala nyheter. Tanken förskräcker.

(Material som beskriver de ekonomiska problemen med Kusthöjden har varit tillgängliga på kommunens hemsida sedan minst 14 december).

I kommunens exploateringskalkyl för färdigställande av Kusthöjden finns några riktigt intressanta formuleringar, som förklarar varför kostnaderna skenar.

”I tidigt stadium av projektet konstaterades det att infrastrukturen inom exploateringsområdet inte är byggd enligt de projekteringsritningar som kommunicerades med kommunen och dokumentation från bygget saknades. Inledningsvis har det tagit mycket tid att skaffa en tydlig bild över alla problemområden.”

Ett bostadsområde förlagt på en tämligen brant bergssida, har alltså infrastruktur som inte är byggd enligt projekteringsritningarna? Det låter inte förtroendeingivande.

”Kusthöjdens huvudgata är delvis byggd i ett annat läge än vad som är reglerat i gällande detaljplan vilket påverkar exploateringen av området och vilka byggrätter som blir möjliga att nyttja efter färdigställandet. I projektet har utredningar genomförts som delvis ifrågasätter möjligheten att exploatera området i samma omfattning som prognostiserat på grund av den osäkra geotekniska stabiliteten samt ekonomiska konsekvenser av grundläggningslösningen.”

”Den osäkra geotekniska stabiliteten”. Behövde man verkligen utbilda sig många år på högskola för att förlora förmågan att se med mycket stor skepsis på detta projekt, när det begav sig? Våra förfäder byggde inte så här och till det fanns mycket goda skäl.

”Potentiella intäkter som inte längre är med i exploateringen är dels en byggrätt för flerbostadshus som omfattar den del av området där sprängning inte genomfördes. Markberedningskostnader för denna byggrätt beräknas bli höga och utifrån det krävs ytterligare utredningar. I den reviderade exploateringskalkylen har även tio villatomter som planerades längst huvudgatan tagits bort. Problematiken består av stabilitets- och skredrisk. Marken där tomterna var planerade är utfylld med lösa massor och utifrån det krävs även här ytterligare utredningar som prövar markens lämplighet för villatomter.”

Vad ovan egentligen säger, är att en betydande del av marken som kommunen köpt, inte går att göra byggbara tomter av till rimlig kostnad.

”En övergripande syn av området resulterade i ett antal omedelbara åtgärder för att säkerställa området för tredje man, bland annat:
* Akut rensning av diken
* Övergripande rensning av sly och säkerställande av
dikesfunktioner.
*Bergrensning och krossning av berg, eliminering av rasrisk.
*Iordningställande av Kilgatans förlängning inför flytt av biltrafik i
entreprenadskedet.
*Packning av Kusthöjdenvägen för att kontrollera bärigheten.
*Akut trumläggning för att minska skredrisk.”

Som om detta inte vore nog, så har man ett problem med dagvattenhantering:

”Projektet har i ett tidigt skede identifierat en stor risk med dagvattnet som behöver omhändertas från det högt liggande området ned till mottagande hamnbassäng, då riskerna för tredjeman och Botniabanan kan få mycket stora konsekvenser. Dagvattenutredning och följande projektering har tagit mycket tid och har resulterat i en mycket tekniskt avancerad och unik lösning.”

Slutligen är det vilda västern med infartsvägen:

”Det visade sig finnas risker och oklarheter gällande planerad byggnation utifrån de geotekniska utredningar som levererats.
Nya utredningar bekräftade den i vissa fall tveksamma statusen för infartsväg och tänkta bostadshyllor utifrån stabilitets- och skredrisk. Konsekvensen är att ett flertal tänkta tomtytor har tagits bort. Infartsvägens stabilitet har bedömts och hanterats, vilket tagit mycket tid. En georadarundersökning av infartsvägens vägkropp har visat att vägen till stor del består av stora block (2 m i diameter) och hålrum/lösa partier (2 m i diameter) vilket innebär att vägarbetet blir dyrare. Upptäckten påverkar även planerad VA-dragning som planerades läggas i vägkroppen. Detta bedömdes inte som kostnadseffektivt utan fick planeras och projekteras om i en helt annan dragning från söder.”

Ovan är alltså problemen man ser innan man sätter skopan i backen. Vi lär få höra mer om detta vad det lider.

Av handlingarna från kommunstyrelsens arbetsutskotts sammanträde, framgår också att man hittills har haft kostnader om 9,3 Mkr för ”förarbeten, tidiga utredningar och projekteringar”. Innan skopan kommer i backen, som sagt.

2015 köpte kommunen tomtmark av konkursboet efter Kusthöjdsprojektet. Priset var 6,8 Mkr. Tre år tidigare hade man köpt 4 villatomter i samma område för 1,1 Mkr.

Orsaken till förvärvet var att kommunen skulle färdigställa de markarbeten som p.g.a. konkursen aldrig slutfördes. Karaktären av dagbrott skulle bort.

Parallellt med köpet gjordes en exploateringskalkyl, där kostnader för förvärv och nödvändiga markarbeten togs upp, samt hur dessa skulle finansieras. Kostnaderna summerades då till 22,5 Mkr.

Finansieringen bestod av att sälja mark för byggnation av både flerfamiljshus och villor: 3 tomter för flerfamiljshus på fastigheten Hörnett 3:11 m.fl., 3 tomter för flerfamiljshus på Kusthöjden, 10 färdigställda villatomter på Kusthöjden och 4 villatomter på Kusthöjden där köparen färdigställer marken.

Slutligen skulle anläggningsavgifter för spill- och dagvatten inbringa 1,2 Mkr.

Totalt förväntade man att intäkterna skulle uppgå till 27,65 Mkr och därmed överstiga kostnaderna med 5,15 Mkr.

Det kommer inte att bli så.

Idag har kommunstyrelsens arbetsutskott sammanträde och då kommer färdigställandet av Kusthöjden att hanteras. Och nya, mycket obehagliga uppgifter, ligger på bordet.

Håll i er nu. Kostnaderna kalkyleras nu till knappt 50 Mkr och intäkterna till knappt 40 Mkr. Förlust i projektet blir alltså runt 10 Mkr.

Men vänta, det finns mer.

MIVA har investeringskostnader om 13 Mkr och Övik Energi 6,9 Mkr.

Dessutom har projekteringsarbete de senaste två åren dragit iväg rejält. Kommunen i skriver i sin exploateringskalkyl:

”Mark och exploatering har i samarbete med trafik och park och övriga ledningsägare under åren 2018-2020 genomfört förarbeten, tidiga utredningar och projekteringar vilket inneburit exploateringskostnader för kommunen motsvarande 9,3 Mkr vilket kommer hanteras som en driftskostnad på exploateringsmedlen.”

Totalt kommer kommunens investeringskostnad (vilken j-a investering?) att summeras till 30 Mkr!

Det är så illa att kommunstyrelsens arbetsutskott föreslår att Samhällsbyggnadsnämnden får ett årligt tilläggsanslag om 1,7 Mkr för att täcka kapital-, drift- och underhållskostnad.

Vi återkommer i ett separat inlägg till vad som fördyrar arbetena på Kusthöjden.

Jo, så är det. Åtminstone enligt Allehanda, som menar på att läsarna utnämnt vägen till Kusthöjden till kommunens sämsta väg.

Den enes väg är den andres uppfart. Själva Kusthöjdsvägen är kortare än 1 km. Och tänka sig, den har varken asfalt eller belysning. Inte ens oljegrus.

Arbetar ni aktivt där på redaktionen för att provocera inlandets befolkning?

C och Anna-Britta Åkerlind har här en perfekt sak att göra politik av.

Vore det inte, förstås, för att Anna-Britta har arbetat där på Allehanda och hennes före detta man Anders Källström en gång var chef för hela rasket och dessutom är bosatt på Kusthöjden, hade det kanske rent av kunnat bli av. Att oppositionen tar ton, alltså.

Annars skulle man kunna tänka sig att tidningen Nordsverige, med fast inlandsförankring, höjer rösten mot larvet att utse Kusthöjdsvägen till kommunens sämsta väg. Men ajdå, där blir det nog stopp också. För Nordsverige ges ut av Tidningar i Norr AB. Ett bolag som i sin tur ägs av Tidningar i Norr ekonomisk förening. Och vem kan tänkas vara ordförande i den ekonomiska föreningen?

Anna-Britta Åkerlind.

Mycket enkelt och rakt på: Centerpartiet snöper opposition i såväl kommunpolitik som lokal media. Samtidigt är man lojal med det rena tok som Centerpartiets riksorganisation om och om igen skiter ur sig.

Kommunalrådsproktologen Per Nylén rycker idag ut till Kusthemorrojdens försvar, genom att dra på sig latexhandskarna och dyka ned i Allahandas insändarkloak. I en insändare med rubriken “Arbetet med Kusthöjden fortskrider – viktigt att färdigställa området” spiller Nylén sitt hjärta.

Insändaren är en replik på en annan insändare som publicerades den 3 januari, där en öviksbo undrade “varför händer ingenting?” (syftandes på Kusthöjdens ofärdiga markarbeten).

Det här är lite roligt. Idag är det den 15 januari. Kommunalrådet dröjde alltså med svaret i 12 dagar. Och däremellan (11 januari) gick kommunens exploateringschef Odd Johanssons utspel om Kustjhöjdens färdigställande, ut på papper i hela kommunen i Allehandas gratistidning. Insändaren var redan besvarad – med råge. T.o.m. till de som inte har bett att få Allehanda i brevlådan.

Vågar vi tolka Per Nyléns insändare som, inte ett svar på insändaren från 3 januari, utan snarare ett svar på vårt blogginlägg om Kusthöjden, som lades upp i fredags kväll? Vi vågar tro det och tackar Per Nylén för att han så lättvindigt visar att S betraktar vår blogg som ett opinionsbildande hot.

Varför vågar vi det? Tja, dels så fyller Per Nyléns insändare ingen funktion. Alla frågetecken i den ursprungliga insändaren från 3 januari rätades ju, som sagt, ut i fredags. Dels så råkar det vara tisdag idag. Under helgen bemannas inte MittMedias insändarfunktion. Men när måndagen kom så ter det sig sannolikt att kommunalrådet hafsade ihop sin replik, störd av att kommuninvånarna läser blogg och dricker grogg under helgen. Sen skickades den till redaktionen med den annonsköpande storkundens rättmätiga önskan om snabb publicering.

Tror vi.

(Bra att veta för er som inte har prenumeration på Allehanda på nätet: alla opinionsartiklar – ledare, debattartiklar och insändare – är gratis att läsa)

Så fick vi då äntligen veta. Vadå? Kostnaden som vi skattebetalare får för att färdigställa markarbetet på Kusthemorrojden. Förlåt, vi menar förstås Kusthöjden.

Ty i dagens gratisex av Allehanda så intervjuas exploateringschef Odd Johansson om Kusthöjden. Där får vi veta att det finns långt gångna planer på bygge av 200 lägenheter och att frälsehissen kanske kan komma att materialiseras till de boendes fromma.

Odd Johansson citeras:

“Inte konstigt att det äntligen börjar hända saker på Kusthöjden. Det är ett attraktivt område.”

Nej Odd, det är inte attraktivt. Det är ett blåshål i baklandet, inte olikt ett dagbrott och granne med en backhoppningsbacke, nära fågelvägen till stan men i praktiken ack så långt bort. Och snart kommer de boende få höra att de parasiterar på skattebetalarna. Ty 12 miljoner kr uppskattar exploateringschefen att markarbetena kommer att kosta. Utöver köpeskillingen för de obebyggda fastigheterna, vill säga. Den köpeskillingen var 6,8 miljoner kr.

Tror ni det stoppar under 20 miljoner kr gott folk? Det återstår att se.

En av de som tjänar på att skattebetalarna nu sätter igång och slutför detta fiaskoprojekt, är Anders Källström. VD för LRF, exmake till oppositionsrådet Anna-Britta Åkerlind och far till riksdagsledamoten och fullmäktigeledamoten Emil “guldlock” Källström. Anders var en gång i tiden chef för Allehanda Media och dessförinnan oppositionsråd en vända.

Och är det en slump att Hasse Tavérs reklamartikel för Kusthöjden publiceras i fredagstidningen som når samtliga hushåll i kommunen? Knappast. Så här går det till när storkunden kommunen vill ha gentjänster av Allehanda i PR-syfte. Vi gissar att den tid då det fungerade är förbi.

(Läs våra tidigare inlägg “Så mycket tjänade advokat Gunnar Bodén på Kusthöjdens konkurs” och “Kusthöjden: Anna-Brittas jäv“)

Vem kan den hemlige “eventuelle” byggherren då vara? Bolaget som kanske kommer bygga 200 lägenheter däruppe. Vi har ingen aning. Men om det visar sig vara en lokal förmåga, så kan vi nog vara rätt säkra på att överenskommelsen byggherre och kommun emellan, innehåller sådant som inte kommer att få se dagsljus.

Vi skrev nyligen om kusthöjdskonkursen och den lite snaskiga kopplingen mellan Anna-Britta Åkerlind och sin f.d. make Anders Källströms fastighetsinnehav på just Kusthöjden. Ett innehav som existerade när kommunens fastighetsköp av konkursboet baxades genom kommunstyrelse och fullmäktige.

Låt oss nu titta på två andra saker.

Det första är det faktum att kusthöjdskonkursen tilläts pågå i 6 års tid. En fantastiskt lång tid. Konkursen inleddes den 14/6 2012 och utdelningsförslaget från konkursförvaltaren Gunnar Bodén fastställdes av Ångermanlands tingsrätt den 16/3 2018. Detta trots att de sista tillgångarna avyttrades hösten 2016. Det dröjde dessutom mer än ett år efter att fullmäktige den 28/9 2015 beslutat att köpa fastigheterna på Kusthöjden, tills dess att köpet genomfördes.

Det andra är hur mycket konkursförvaltaren Gunnar Bodén (Advokatfirman Bodén AB) plockade ut i arvode totalt under denna tid:

2 762 000 kr inklusive moms.

Ja, du läste rätt.

2012 skedde konkursen. Gunnar Bodén blir konkursförvaltare. Därefter följer en period på tre års tid, där lobbyarbete utförs för att skattebetalarna skall tillskjuta ett betydande belopp till konkursboet genom att köpa obebyggda fastigheter som är helt värdelösa. Beslut fattas så efter tre år i fullmäktige, varefter det dröjer ytterligare ett år innan köpet genomförs. När det väl är genomfört så dröjer det ytterligare 1,5 år innan konkursen är klar.

Grattis Öviks skattebetalare!

Vi äger värdelösa fastigheter på Kusthöjden och dessutom har våra efterblivna politiker(*) bestämt att vi ska bekosta en rad arbeten på marken däruppe. Detta arbete har inte ens börjat. Så långt har man lagt ut 300 000 kr på projektering, enligt exploateringschefen Odd Johansson. Men både han, tillväxtchef Vanja Östman och kommundirektör Magnus ”tjädern” Haglund vägrar svara på frågor om arbetena på Kusthöjden. Hur då? Man skiter helt enkelt i att svara på email. Frågor man vägrar svara på är bl.a. vad kostnadsuppskattningen är för de arbeten man har åtagit sig att utföra. Varför vägrar man att svara? Därför att man vet att emailfrågorna är ställda under pseudonym och därmed kan inte frågeställaren beklaga sig inför högre instans att kommunen inte svarar.

Men frågeställaren kan informera dig, kära läsare. Det är inte kattskit och det visar att denna blogg är en finne i röven på tjänstemannafrälset i kommunen.

(*) Lars Näslund (M) skall inte räknas till dessa. Heder åt honom.

[Sammanfattning: När oppositionsrådet Anna-Britta Åkerlind deltog i handläggningen av ärendet där kommunen skulle köpa fastigheter på Kusthöjden, var hon jävig, då hennes f.d. man Anders Källström, tillika fadern till hennes barn, ägde en fastighet där. Det finns skäl att tro att Anders Källström kände till att förhandlingar mellan kusthöjdsbolagets konkursförvaltare och kommunen angående ett kommunalt fastighetsköp av konkursboet, var långt gångna, när han själv köpte sin fastighet.]

Alla Öviksbor vet förstås vad Kusthöjden är. Men många kommer nog inte ihåg eller känner till hur det gick till när området skulle byggas och vad som sedan följde. Mycket kort kan skrivas följande:

En arkitekt vid namn Per-Eddie Bjuggstam är pappa till projektet. Hans dröm var ett ”kustalpint boende”. Vad det alpina inslaget skulle bestå av i Kusthöjden är svårt att se. Ett bolag vid namn ”Kusthöjden i Ö-vik AB” bildades och påbörjade sedermera byggnation år 2009.

2012 försattes bolaget i konkurs på egen begäran. Största fordringsägare var Sidensjö Sparbank, till vilka Kusthöjdsbolaget hade skulder om 54,5 miljoner kr. Leverantörsskulderna vid tidpunkt för konkurs var beskedliga 3 miljoner kr. Inga andra säkerheter för bankkrediterna än fastigheterna som bebyggdes var lämnade.

Till konkursförvaltare utsågs Gunnar Bodén, från det för läsaren förmodligen inte obekanta familjeföretaget ”Advokatfirman Bodén AB”.

Varför gick Kusthöjden i konkurs? Därför att projektets kostnader blev högre än väntat, samtidigt som inte färdigställda lägenheter såldes i tillräcklig takt.

En konkursförvaltare ska sammanställa konkursboets tillgångar och skulder, försälja tillgångarna och fördela pengarna mellan fordringsägarna enligt de lagar och regler som styr hur fördelningen skall göras. Kusthöjdens tillgångar var ett antal fastigheter, varav vissa var bebyggda och andra inte. Strax innan konkursen köpte kommunen 4 tomter av bolaget för 1,1 miljon kr. En desperat socialistisk nödhjälpsaktion care of skattebetalarna.

I byggnadstekniskt avseende var Kusthöjdsprojektet inte färdigställt vid tiden för konkurs. En del ursprungliga idéer hade redan förkastats, t.ex. den snedhiss som skulle ta Öviksfrälset upp till borgen med utsikt över förläningarna. Men framförallt var det markarbetet i den yttre miljön som var ofärdigt. Grönytor, anslutningsväg, gatubelysning, m.m. Kusthöjden såg då och ser fortfarande idag, ut som ett dagbrott på håll.

Det finns mycket att skriva om Kusthöjden. Det blir för långt att ta med allt i ett inlägg. Därför kommer det flera inlägg på temat Kusthöjden.

Tänk er nu att Kusthöjdsbolaget har gått i konkurs. Byggprojektet är ännu inte färdigställt och pågående arbeten står ofärdiga. Vad hände sen? Konkursförvaltaren sammanställer konkursboets tillgångar och börjar sälja av dem. Dessa tillgångar består av osålda fastigheter/lägenheter. Bland det sista som säljs är obebyggda fastigheter. De köps av kommunen för 6,8 miljoner kr. Köpet är väl känt och har valsat runt i Örnsköldsviks Allehanda. Beslut fattades på kommunfullmäktiges sammanträde 20150928. Vi ska strax beskriva hur det gick till när beslutet togs, men låt oss först redogöra för en inte helt oväsentlig detalj.

Anders Källström är oppositionsrådet Anna-Britta Åkerlinds f.d. man och far till Emil Källström. Den senare sitter i Öviks fullmäktige, är riksdagsledamot och Centerpartiets ekonomiska talesperson. I en alliansregering aspirerar Emil Källström på att bli finansminister (hemska tider!). Anders Källström är också f.d. oppositionsråd i Övik, från en mandatperiod på tidigt 90-tal. Därefter blev han chef på Allehanda Media och sedermera VD för LRF. Anna-Britta Åkerlind har varit journalist på Örnsköldsviks Allehanda. Viktigt att förstå: banden mellan klanen Källström och ÖA är intima.

20150302 köper Anders Källström en fastighet på Kusthöjden. Den har beteckningen ”Örnsköldsvik Örnsköldsvik 2:20”. Tomtarea 518 m². Bostadsyta 145 m². Friliggande bostad. Köpeskillingen är 3,9 miljoner kr. Säljare är Per-Eddie Bjuggstam och fru – arkitekten som drev det konkursade kusthöjdsbolaget.

När lades förslaget att kommunen skulle köpa fastigheter av konkursboet för 6,8 miljoner kr? Jo, 20150427.

Försök se saken framför er vid tiden för Anders Källströms köp: Kusthöjden är ett ofärdigt bygge. Den yttre miljön är tydligt inte klar. Vägen fram till området liknar en timmerväg och saknar asfalt eller oljegrus. Kommuninvånare som sneglar upp mot Kusthöjden undrar vad det ska bli av detta projekt. Endast elände och krångel. Två år in i konkursen. Ingen huvudman som kan ta ansvar för de omfattande arbeten som återstår finns.

I det läget köper Anders Källström en kåk där för 3,9 miljoner kr.

Bara några månader senare upprättar dåvarande exploateringschef Arne Sandström och tillväxtchef Vanja Östman ett tjänstemannaförslag om att köpa obebyggda fastigheter på Kusthöjden för 6,8 miljoner kr. Förslagets upprättande har naturligtvis föregåtts av förhandlingar med konkursförvaltaren Gunnar Bodén. Vi påstår utan omsvep att när Anders Källström köpte fastigheten så visste han om att en överenskommelse mellan kommunen och Gunnar Bodén var under framtagande. Han visste om det eftersom hans f.d. fru är oppositionsråd. Dessutom köpte han ju fastigheten av Per-Eddie Bjuggstam, som knappast lär ha saknat insyn.

Det dröjer fram tills kommunfullmäktiges sammanträde 20150928 innan beslutet om kommunens köp av kusthöjdsfastigheter för 6,8 miljoner kr klubbas. Låt oss nu beskriva hur det beslutet fattades.

Fullmäktige har att ta ställning till det tjänstemannaförslag som redogörs för ovan. Förslaget har tidigare klubbats i kommunstyrelsens arbetsutskott och därefter kommunstyrelsen. Samtliga partier i fullmäktige utom M och L yrkar i praktiken bifall till förslaget, med vissa kosmetiska skillnader. M och L med moderaten Lars Näslund i spetsen, vill inte godkänna förslaget och lägger fram ett motförslag. KD och C lägger ett eget förslag, som godkänner köpet men vill lägga till några intetsägande formuleringar.

Nu kommer det intressanta. Det finns alltså tre förslag: Sosseförslaget, KD+C-förslaget och Lars Näslund-förslaget.

Först ställs Lars Näslund mot KD+C-förslaget. Det blir 15 ja-röster, 13 nej-röster och 33 nedlagda röster. Hur röstade Anna-Britta Åkerlind? Hon valde att deltaga i omröstningen och röstade nej till Lars Näslund. Men Lars Näslunds förslag vinner genom stöd från SD. En centerpartist röstar mot partilinjen.

När Lars Näslunds förslag vunnit mot KD+C-förslaget, så ställs Näslunds förslag mot majoritetsstyrets huvudförslag – förslaget att skattebetalarna skall köpa fastigheter på Kusthöjden för 6,8 miljoner kr.

Majoritetens förslag vinner förstås, med siffrorna 32 ja, 20 nej och 9 nedlagda röster. Anna-Britta Åkerlind avstår från att rösta, liksom de flesta centerpartister. Dock väljer två centerpartister att rösta mot såväl sosseförslaget som partilinjen att avstå.

Centerpartiets agerande i frågan, under Anna-Britta Åkerlinds ledning, är förstås direkt osmaklig. Men hennes själva deltagande i ärendet är även ett exempel på jäv. Hennes f.d. man, fadern till hennes barn och därmed hennes barns ekonomiska intresse, har bara ett halvår tidigare köpt en fastighet för 3,9 miljoner kr på Kusthöjden. Hur värdet utvecklas på den fastigheten är helt beroende av när och hur Kusthöjden färdigställs.

Kommunallagen är kristallklar: en fullmäktigeledamot får inte deltaga i beslut som berör en nära släkting eller annan närstående person.

Läsare! Du kan vara 100% säker på att journalisterna på Örnsköldsviks Allehanda, vid detta tillfälle, visste om att Anders Källström satt på en fastighet på Kusthöjden, när Anna-Britta Åkerlind talade sig varm för att kommunen skulle köpa fastigheter av Gunnar Bodén för 6,8 miljoner kr. Inte ett skit verkar man ha skrivit om saken. En googling på ”Anders Källström” + ”Kusthöjden” ger inga relevanta träffar alls.

Örnsköldsvik är inte en kommun som alla andra.

Vi återkommer till Kusthöjden inom kort. Då med en titt på i vilken ficka en betydande andel av de där 6,8 miljoner kronorna hamnade, samt med några observationer runt konkursen i övrigt.