Den 25 juni hade samhällsbyggnadsnämnden sammanträde, med endast ett ärende på dagordningen: besluta att vända sig till kommunfullmäktige med en begäran om mer skattemedel till nämndens verksamhet.

Kommunfullmäktige har fastslagit en policy för ekonomistyrning. Den har tre punkter och lyder:

”Nämnd är skyldig att vidta åtgärder vid befarat/prognostiserat underskott mot budget. Om den beslutade budgeten visar sig otillräcklig ska nämnd:

1. Vidta åtgärder för att omdisponera tillgängliga resurser inom nämndens samlade ram
2. Hos kommunfullmäktige aktualisera behov av att ändra mål och inrikt- ning för verksamheten.
3. Begära ytterligare skattemedel från kommunfullmäktige”

Hur skall policyn förstås? Det är rätt enkelt. Om pengarna inte ser ut att räcka till att sköta nämndens åtaganden under verksamhetsåret, skall i första hand besparingar i verksamheten genomföras, för att på så sätt mätta mun efter matsäcken.

Om besparingar inte räcker som åtgärd – vilket betyder att det inte går att spara tillräckligt utan att åsidosätta de uppgifter fullmäktige ålagt nämnden – skall nämnden be fullmäktige ändra uppgifterna så att besparingar blir möjliga. Det är ett krångligt sätt att säga: sänka ribban.

I sista hand skall nämnden be fullmäktige om mer pengar och det är det som nu sker.

En besparing som redan beslutats, är nedläggningen av 34 lekplatser. Vi rapporterade om detta i april i våras.

Igår vaknade Allehanda och skrev om saken (länk). Fantastiskt vaken journalistik. Eller inte.

Lekplatserna läggs ned för att spara pengar. Det är en av flera besparingar. Vilka framgår av tabellen nedan, samt det förväntade besparingsutfallet av åtgärden.

Vi tycker att det är två saker värda att framhålla här. Ingen av dem är faktiskt att man sparar på barnverksamhet. Det är en låg frukt, lockande att ta, att kritisera sossarna för att de lägger ned lekplatserna. Men i ärlighetens namn är det inte direkt kö till dessa och har inte föräldrar till del ändrat beteende? Visst, det är en tråkig åtgärd, men det går att hitta en hel del att prioritera före lekplatserna.

Så vilka två saker är det? Den ena är dissonansen som uppstår mellan den falska visionen om extrem befolkningstillväxt – vi ska bli 9000 invånare till på 10 års tid – och nedläggandet av lekplatser.

Den andra är själva grundorsaken till att man överhuvudtaget kan spara så pass mycket pengar på att lägga ned lekplatser. Och här är sosseriets byråkrati- och myndighetssamhälle sannerligen skyldiga. Ty i deras aldrig sinande iver att påtvinga civilsamhället alltmer kostsamt byråkratiskt krångel, har lekplatser förvandlats till en fantastisk födkrok för privata företag. Så bra födkrok, att nu läggs lekplatserna alltså ned.

Det vi avser är de över tid explosivt ökande kraven på ”säker” utformning, CE-märkning och återkommande besiktning. Det är inte bara kommuner som avinstallerar lekplatser. Många bostadsrättsföreningar har också tröttnat. Sossarnas papperssamhälle slår till. Lekplatser eller Livsmedelsverkets 13 000-kronors tillsyn på Gide get – det är ett utslag av samma anda: socialdemokratiskt förmyndarsamhälle, där allt som inte godkänts och kontrollerats av myndigheter, är fullständigt livsfarligt och förbjudet. Vi medborgare är blott imbecilla barn, som måste skyddas mot allt ont som livet kastar på oss.

Tillbaka till samhällsbyggnadsnämndens ekonomiska predikament. I samma dokument som innehåller tabellen ovan, finns även en tabell över de verksamheter som anses kräva tilläggsanslag från fullmäktige:

Som synes äskar man 21 Mkr i tilläggsanslag. Av dessa avser 14 Mkr underhåll av gator/vägar. Vi befinner oss mitt i ett materiellt förfall som pågått under lång tid, utan åtgärd från socialdemokraterna (ja, de har styrt allt och alltid). Det är inte på låtsas eller något som bara råkar ha blivit så här. Våra gemensamt inbetalda skattemedel har inte använts till grundläggande förvaltning av våra gemensamma resurser.

Det bör påminnas om att dynastin Elvy Söderström brände minst en miljard kronor. Borta. Det bör också påminnas om att socialdemokraterna vill utöka avlopp, vägar, belysning, m.m., genom stolleprojekt som ”Örnboet”, samtidigt som kommunens befolkningsmängd inte växer och vi inte heller har underhållit det gamla betinget på ett adekvat sätt.

Dårar, vi styrs av dårar.

För att spara pengar på underhåll vill samhällsbyggnadsförvaltningen lägga ned 34 av kommunens 71 kommunala lekplatser. En minskning med 48%.

Det går bra nu.

Tänk efter här nu: å ena sidan säger kommunen att invånarantalet skall växa till 65 000 invånare inom 10 år, å andra sidan vill man skära bort 53% av de befintliga lekplatserna.

En slutsats kan åtminstone dras.

Det är inte genom barnafödande som Öviks kommun skall växa.