Våren 2021 stämde Arne Gavelin staten med hjälp av Centrum för rättvisa. Efter ett år av yttranden, förberedelser och slutligen förhandling, så föll domen på våren påföljande år. Stockholms Tingsrätt dömde till Gavelins fördel, men utdömde ett förbluffande lågt skadestånd. Gavelin valde, då 84 år gammal, att överklaga.

I sitt överklagande åberopar Gavelin ny bevisning. Återigen har yttranden inhämtats av såväl Gavelin som motparten staten. Det gäller såväl den nya bevisningen som ärendets fortsatta handläggning (som det heter på rättsbyråkratiska).

Den bevisning som Gavelin åberopar är ett tillsynsbeslut. Länsstyrelserna utövar tillsyn på överförmynderiverksamhet och det är länsstyrelsen i Norrbotten som har tillsynen över Umeås överförmyndare, varav Örnsköldsvik är en del. Tillsynsbeslutet riktar allvarlig kritik mot överförmyndaren i Umeå och Gavelin anser att beslutet är relevant för att avgöra skäligheten i hans skadeståndsanspråk.

Staten, via justitiekanslern, håller inte med.

Ett överklagande i hovrätten kan avgöras genom huvudförhandling eller på handlingarna endast. Gavelin ger i ett yttrande från november förra året uttryck för en önskan att huvudförhandling hålls.

Hans ombud skriver:

”De principiellt viktiga rättsfrågor som målet innefattar bör belysas vid en huvudförhandling där såväl parterna som domstolens ledamöter har möjlighet att reda ut eventuella oklarheter och ställa uppföljande frågor.”

Staten håller inte med. Justitiekanslern anser att ny bevisning inte ska tas upp och eftersom sakförhållanden från tingsrättens handläggning och förhandling är otvistiga (Gavelin och staten är överens om vad som hänt), räcker det med att hovrätten gör en rättslig bedömning på sin kammare. På enklare språk: staten anser inte att Gavelin eller hans ombud behöver lägga fram sin sak i en förhandling igen.

Den 27 februari beslutade hovrätten i dessa två frågor och då till Gavelins fördel. Han får ta upp den nya bevisningen och en huvudförhandling kommer att hållas. Hovrättens motivering framstår för en lekman som närmast brysk, åtminstone i ljuset av att det är staten och justitiekanslern man smäller på fingrarna

Man konstaterar dels att visserligen finns möjligheten att neka ny bevisning, men staten har inte visat att den åberopade bevisningen är utan betydelse.

Dels skriver man:

”Mot bakgrund av arten av de frågor som är föremål för prövning i målet är det inte lämpligt att avgöra målet utan huvudförhandling utan Arne Gavelins medgivande”.

Vi återkommer naturligtvis i ämnet när det blir aktuellt.

I våras avgjordes ett mål i Högsta domstolen, som har principiell betydelse inom överförmynderiet. Tyvärr missade vi det då, men försöker ta igen det nu.

Det som hände var följande: Växjö Tingsrätt beslutade att sätta en man under interimistiskt förvaltarskap på samtliga tre områden; förvalta egendom, sörja för person och bevaka rätt. Mannen, fortsättningsvis huvudmannen, skrev då en fullmakt till sin advokat, att denne skulle få föra hans talan i ett överklagande till hovrätten.

Hovrätten avvisade överklagan med motiveringen att advokaten inte visat att han är behörig att företräda huvudmannen. Denna hovrättens uppfattning skulle betyda att ett interimistiskt förvaltarskap i praktiken inte går att överklaga. Först när ett slutligt beslut fattats av tingsrätten, skulle saken gå att överklaga (kanske).

Här kan det vara på sin plats att påminna om att Arne Gavelin sattes under interimistiskt förvaltarskap hösten 2018. Förhandling hölls först våren 2019 och i maj meddelades slutligt beslut. Redan innan detta hade förvaltaren satt igång och sälja ut Gavelins egendom.

Högsta domstolen slog hovrätten på fingrarna och skickade tillbaka målet dit. Man slår i stort sett fast att Europakonventionen ger den enskilde rätt att överklaga beslut om förvaltarskap och att advokaten var behörig att företräda huvudmannen.

Det vi finner så obehagligt, är att den överförmyndare under vilken ovan huvudman sorterade, motsatte sig att huvudmannen skulle få överklaga. I Högsta domstolens dom står att läsa:

Det betyder att Överförmyndarens uppfattning var att huvudmannen inte skall kunna överklaga ett interimistiskt beslut om förvaltarskap. Att som liten människa omkullkasta den uppfattningen, krävde att saken drevs hela vägen upp i Högsta domstolen och att man där hänvisade till Europakonventionen.

Det säger något om kulturen i Sveriges kommuner.

Notera också att om en person idag råkar ut för det Arne Gavelin gjorde, så kan denne nu överklaga det interimistiska beslutet genom att låta en person företräda sig via fullmakt.

Över till den nya nyheten. En av bloggens läsare har frågat Centrum för rättvisa vad som händer i fallet Arne Gavelin. De låter meddela att ännu har inte beslut fattats om huruvida man går vidare i en rättsprocess. Om och när så sker, så anslås det på deras hemsida.

Slut.