Expressen har snappat upp tvisten mellan brf Strandkajen och Peab, som vi tidigare redogjort för:

Expressen anger sitt Bonniersyskon Allehanda som källa:

Vi vill bara påpeka – igen – att denna story är tagen från Granskning Örnsköldsvik. Nej, vi har ingen ansvarig utgivare. Ja, vi inser att Allehanda inte kan ange oss som källa. Men, vi påpekar det ändå; vi var först.

Som så många andra gånger, vilket är ett förhållande som inte enkelt låter sig förklaras. Granskning Örnsköldsvik är ett rent hobbyprojekt, helt utan inkomster. Personerna som driver siten arbetar heltid och all research och skrivande görs på fritiden.

Journalisterna på Allehanda har lön och skrivbord. Ändå är produktionen makalöst låg. Varför?

Om den lokala journalistiken hade varit oberoende, begåvad och på hugget, så hade inte socialdemokratisk nepotism haft fritt spelrum under decennier.

En av Allehandas mer kända journalister, pensionerad sedan några år, avslutade karriären med att uttrycka sin beundran för Elvy Söderström. Hans gener lever vidare på tidningen på sportsidorna.

Allehandas chefredaktörs man kan stapla åtråvärda medieanställningar på varandra. Det började omedelbart efter att de blev ett par. Chefredaktören arbetade då på media i Stockholm. Den blivande mannen var nyanländ från Syrien. Idag arbetar han på P4 Västernorrland och levererar radioinslag på grov bruten svenska. Han har naturligtvis inte erhållit den tjänsten på meritokratisk grund. Däremot är han en del av ett mediefrälse.

Släkt- och vänskapskorruption förstör, varhelst den får fäste.

Den 19 december hålls fortsatt muntlig förberedelse vid Ångermanlands tingsrätt, i en tvist mellan byggbolaget Peab och brf Strandkajen.

Brf Strandkajen är tidigare ishockeyspelaren Markus Näslunds bygge i hamnen jämte Resecentrum. För att bereda plats för brf-projektet revs den sista kulturhistoriskt intressanta byggnaden i hamnområdet. Området har nu uteslutande modern bebyggelse utan historiskt värde eller kulturhistorisk koppling till platsen.

Tvisten avser fordringar Peab anser sig ha på brf Strandkajen och det är inga småsummor det handlar om; 15 miljoner kr. Peab skriver nedan i stämningsansökan:

Det man tvistar om är huvudsakligen s.k. ÄTA-arbeten (Ändringar, Tillägg, Avgående) under byggtiden. Viktigt att förstå är att det inte är bostadsrättsföreningen som avropat dessa byggtjänster och haft ett avtalsmässigt förhållande med Peab under byggtiden. Det är Näslunds bolag Strandkajen som då varit avtalande part. När sedan borätterna försålts, överlåter Näslunds bolag fastigheten på bostadsrättsföreningen, som då också övertar skyldigheter och rättigheter gentemot Peab.

Hur mycket är då 15 miljoner kr i sammanhanget? En rackarns massa. I den ekonomiska plan för brf Strandkajen som Näslund lämnat in till Bolagsverket, så finner man nedan:

Den ekonomiska planen är daterad december 2019. Notera hur den hundra år långa amorteringsplanen inte har åldrats väl och då har det förflutit endast tre år.

Av finansieringsplanen framgår att Näslund avsåg att lägga lån om 40 miljoner kr i föreningen. Huruvida samtliga bostadsrätter var sålda denna tid eller ej, vet vi inte. Säkert är att i mars 2020 påbörjades inflyttning.

Den som köper en lägenhet i en förening under förespegling att föreningen kommer att ha 40 miljoner kr i lån, för att sedan tre år senare drabbas av ett krav från Peab på 15 miljoner kr, har förmodligen inte gjort en god affär.

Brf Strandkajen omfattar 38 lägenheter och lokaler (restaurangen). Lägenheterna omfattar 1-5 RoK med en total boyta på knappt 3000 m2. Peabs fordran utslaget per m2 blir 5000 kr. För en 3 RoK om 80 m2 blir andelen av denna fordran 400 000 kr. Om föreningen förlorar tvisten, så lär det bli att gå till banken och låna hela summan. Knappast lär det finnas sådana belopp i kassan.

En helt annan omständighet som är värd att nämna i sammanhanget är följande: söker man på Ratsit på föreningens adress Järnvägsgatan 5A-G, så finner man 18 hushåll på den adressen. (Ratsit anger lägenhetsnummer, varför antalet hushåll är synligt). Det betyder att förmodligen ägs ett stort antal lägenheter i föreningen av människor som inte är folkbokförda där – antalet lägenheter var ju nämligen 38.

En del hemliga personuppgifter kan förstås förekomma och Peter Forsberg lär äga en lägenhet, men det måste vara en hel hoper lägenheter till som antingen ägs av människor som nyttjar lägenheten sporadiskt eller vilka ägs av företag.

Hela projektet är ett trist exempel på hur en levande stad inte utvecklas av och för sina invånare. Dock blev det ett halvt dussin hyllningsartiklar i Allehanda under resans gång, som i alla sammanhang f.d. hockeyspelare är inblandade.

Att Gideå flygplats haft underhållsbehov på rullbanan har varit klart länge. Bloggen tipsades om detta redan för två år sedan. Efterhand har det också stått klart att kostnaden kommer att mätas i ett tvåsiffrigt antal miljoner.

Vad som för oss dock har flugit helt under radarn, är att arbetet med detta är upphandlat och tilldelat en entreprenör. Detta tipsar en läsare om och har vänligheten att bifoga screenshots från ett nätbaserat upphandlingsverktyg.

Av dessa framgår att upphandlingen avser fräsning av rullbanan och toppning med asfalt. Arean som berörs är 91 000 m2. Kommunen uppskattade vid upphandlingens start värdet på jobbet till 20 Mkr. Tilldelad affär landade på 25 Mkr.

Entreprenören som tog hem jobbet är Peab Asfalt i Umeå. Peab är också Övikshems VD:s tidigare arbetsgivare.

Utan att närmare förklara varför, finns det skäl att tro att visst tillkommande arbete fördyrade kontraktet från 20 till 25 Mkr. Vi räknar som följer därför på 20 Mkr och 91 000 m2.

I måndags redogjorde vi för spektaklet i fullmäktige, där det visade sig att 51% av de 376,5 km kommunala vägarna är uttjänta i asfalteringen. Skick på vägbanornas underlag/kroppar är okänt och därmed underhållsbehovet, tillika dess kostnad. Enligt en rapport från Sweco är underhållsskulden avseende asfaltering 160 Mkr.

Moderaten Lars Näslund gjorde då följande uträkning: med en antagen vägbredd om 6 m och halva vägsträckan i behov av asfaltering till en total kostnad om 160 Mkr, så blir det en påstådd asfalteringskostnad om ca 140 kr/m2 (Näslund kanske sa en annan siffra, men det ligger däromkring).

Han konstaterade sedan att detta inte går ihop, då asfaltering kostar betydligt mer än så.

Hur mycket? Siten bygg.se anger att vid asfaltering av uppfarter så ligger kostnaden för endast asfalten på 350-550 kr/m2. Ska förarbete i form av av planering, utläggning av markduk och kross, m.m. också göras, så börjar priserna på 1250 kr/m2.

Nu blir det lätt jämförelse av äpplen och päron, då behovet av underarbete är okänt på kommunens vägar.

Det är då vi får nytta av flygplatsupphandlingen. 20 Mkr för fräsning och asfaltering av 91 000 m2 blir 220 kr/m2. Då ska arbetet utföras nattetid, vilket förstås höjer arbetskraftskostnaden. Å andra sidan är ställtiden rimligen våldsamt lägre än när det ska asfalteras än här, än där i kommunens vägnät (varav en betydande del består av vägnät i villaområden). Dagbrunnar, kantsten och andra mer tidskrävande detaljer lär också vara sparsamt förekommande på flygplatsens rullbana.

Om 220 kr/m2 är närmare en verklighetsbaserad kostnad för asfaltering av de 51% uttjänta kommunala vägarna, så stiger kostnaden från 160 Mkr till 248 Mkr.

Under fullmäktige framkom genom centerpartisten Andreas Janssons försorg att Sweco gjort liknande utredningar åt ett 60-tal kommuner. Den genomsnittliga andelen utjänt kommunalt vägnät är 15% – men i Övik är det alltså 51% – varför en mycket naturlig fråga måste ställas:

Vad i hela friden har sossestollarna hållit på med?

Sådan vanskötsel i privat sektor skulle obönhörligen ge sparken. En VD skulle stammande inför styrelsen be om ursäkt och sedan sparkas omedelbart.

Vad har man då gjort istället? Byggt monument över sin förträfflighet. Och man fortsätter så.

Elvy Söderströms tokerier med etanol och andra fullständigt hårresande affärer, har kostat Öviks skattebetalare som allra minst en miljard. Vi underhåller flygplatser som helt saknar underlag för kommersiell verksamhet. Ett redan pengaslukande hål till badhus väljer man att bygga ut för 120 Mkr. Hamneländet tar aldrig slut och nu ska (minst!) 260 Mkr blåsas på renovering och utbyggnad av Hörneborgshamnen.

För en utomstående betraktare skulle detta inte vara några konstigheter – om kommunen hade 150 000 invånare. Vi är 56 000. Man tar sig för pannan.

På Allehandas facebooksida länkar tidningen till en artikel med nyheten att nu har spaden satts i backen för utbyggnaden av Paradisbadet. I kommentarsfältet kommer glada tillrop, men även kritik. Hur har kommunen råd att bygga ännu mer simhall när vägarna ser ut som de gör? Allmogehumorn gör sig gällande och någon undrar om besökarna ska köra bandvagn till badhuset.

Politiskt aktiva sossar är där och försöker gjuta olja på vågorna. En kommentar är att det är minsann ”olika budgetar”.

De bedrägliga formuleringarna är lätt att skratta åt, men skrattet fastnar i halsen. Så här låter retoriken för att den är beprövad och fungerar.

Om någon har en annan förklaring till att den fungerar, än den att en förkrossande hög andel sosseväljare är efterblivna traditionsröstare, skriv då gärna i kommentarerna. Misantropens förklaring är ful och att förakta dem vars åsikt man söker ändra, är knappast en framkomlig väg.

Olika budgetar, ja. Till charlataner som hänger sig åt sådan retorisk smörja, har vi ett förslag. Fyll en kanna med vatten och vattna sedan trädgårdslandet. Nästa dag tar du samma volym vatten och fördelar på två vattenkannor och undersöker om vattnet räcker till en större del av landet.

Ta därefter en spritpenna och skriv ”regionens sjukvård” på den ena vattenkannan och på den andra ”’kommunens lekar och spel”.

Kanske trillar då poletten ned och efterblivenheten visar sig vara behandlingsbar. Kanske rent av något som går att bota.

Uppdrag granskning har avslöjat att socialdemokraterna i Sigtuna kommun norr om Stockholm, gjorde upp byggaffärer med byggbolaget Peab, där man åsidosatte lagen om offentlig upphandling. I gengäld betalade Peab för valstugor och extremt stora valaffischer i valet 2010.

Bra gjort av Svt och det visar att det finns åtminstone en redaktion på Svt som agerar oberoende och har en journalistisk drivkraft.

Vilket leder oss in på Svt Västernorrland och Peab.

I Sundsvall pågår ett projekt som med stor sannolikhet kommer skada S stort. Det är bygget av en logistikpark. Bygget kliver in på en budgeterad kostnad om drygt 1 miljard kr. Det finns anledning att tro, utifrån tidigare erfarenhet, att slutnotan blir betydligt högre. Nyttan av parken är ifrågasatt och Sundsvalls kommun är mycket gediget belånad, redan innan detta projekt. En motsvarande investering i Övik skulle i storlek ligga på runt 600 Mkr om investeringssumman per capita skulle vara densamma. Alltså en, på ren svenska, jävla massa pengar.

Uppdraget att bygga logistikparken har tilldelats, just det, Peab.

Inbegripet i projektet har varit att riva området som kallas Petersvik. Ett grönområde jämte vattnet, med historiskt värdefulla villor från träpatrontiden. Ett kulturhistoriskt mord som följer den socialdemokratiska traditionen från 1950-talet och framåt, att riva allt gammalt. Det negativa med rivningen skall förstås vägas mot påstådd nytta med logistikparken. En nytta som är kraftigt ifrågasatt. Det är alltså kommunen som bygger – inte näringslivet.

Anledningen att vi nämner Petersvik och Peab i Sundsvall, är att våra vänner på Svt Västernorrland utmärkt sig igen. Vi återkommer till hur.