Flera medier, bl.a. Dagens Juridik, rapporterar nu att Samhällsbyggnadsbolagets problem förvärras.

Bolaget stoppar såväl utdelning som planerad nyemission.

Nyligen har Standard&Poor sänkt SBB:s rating till BB+. I näringslivsfolkmun kallas detta kreditbetyg för ”skräpstatus”.

SBB kommer att äga och drifta det polishus som är under uppförande i centrala Övik. Hyresavtalet löper över 15 år.

Polisen har omfattande affärer med SBB på vitt skilda platser i landet. Polishus byggs eller ska byggas även i Kiruna och i Täby i Stockholm har bolaget förvärvat det befintliga polishuset. Många fler exempel finns.

Tidningen Jakt & Jägare har i två artiklar redogjort för hur en vapenägare i Övik behandlats av polis och rättsväsende. Vapenägaren, en 77-årig man boendes på landsbygden söder om Övik, skulle hjälpa sin svåger i Vilhelmina att skrota ett vapen. Ett låneintyg utfärdades och mannen tog svågerns vapen till Vilhelmina polisstation, där det skulle lämnas in. Polisstationen var emellertid stängd, varför polisen i Övik kontaktades; jo, det gick bra att lämna vapnet där dagen efter.

Så gjordes också och här skulle historien vara slut i ett friskt Sverige.

Tidningen citerar vapenägaren:

”– Jag gjorde det och tänkte sedan inte mer på saken, men efter ett år hörde polisen i Vilhelmina av sig och sa att jag och svågern skulle åtalas för vapenbrott.”

Rättegång blev det också och där fälldes båda männen för ringa vapenbrott med påföljden att betala 7200 kr respektive 2800 kr i dagsböter. Tingsrätten menar att mannen ”olovligt självständigt innehaft det aktuella vapnet”. Detta trots att låneintyg skrivits och att mannen som lånat vapnet (för att transportera det till polisen) har licens på flera vapen av samma slag och klass.

Som för att ge historien ytterligare inslag av dumhet, så slår tingsrätten fast att vapnet ska förverkas – samma vapen som är destruerat sedan lång tid tillbaka. Åklagaren har yrkat på detta förverkande och man kan förmoda att denne inte har förstått att vapnet är destruerat när stämningsansökan skrevs.

Man kan tycka att det skulle räcka här, men så är inte fallet. Mannen i Öviks kommun har nu helt nyligen fått brev från polisens rättsavdelning. Tidningen skriver:

”I det [brevet] konstateras att [no name] den 22 juli 2020 gjorde sig skyldig till ett ringa vapenbrott, sedan står att en förutsättning för innehav av vapen är att ”sökanden gjort sig känd som pålitlig, omdömesgill och laglydig”.”

Polisen ifrågasätter mannens lämplighet och överväger att återkalla hans vapenlicenser. Han kommenterar själv så här:

”– Under mina 77 år är det värsta jag gjort att åka dit för en fortkörning. I tioårsåldern började jag följa med far ut i skogen och jaga. Tre av mina bössor är arvegods och jag hoppades att de skulle fortsätta att gå i arv till mina barn som också jagar.”

Notera också datumen. Det ringa vapenbrottet begicks 2020. Mannen fälldes i februari 2022. Nyss har brevet om återkallande av licenser kommit mannen tillhanda. Det går inte fort. Nej, det går riktigt obehagligt segt och långsamt.

Jakt & Jägares artiklar kan läsas här och här.

I sammanhanget passar det med ett lästips från en lokaltidning i en helt annan del av Sverige:

Artikeln återfinns här.

Ovan händelser kan nog inte beskrivas som annat än rena Kling- och Klangerierna. Samtidigt som unga människor skjuts och knivas ihjäl på löpande band, så håller polis och rättsväsende på med…det här? Det är oförståeligt.

Det är omöjligt i dessa dagar att inte ha ett kluvet förhållande till polisen. Å ena sidan är poliserna underbetalda och utför viktiga men otacksamma arbetsuppgifter. Å andra sidan förekommer så uppenbart mycket rent trams, tokerier och i vissa fall direkt stötande beteende, att det är svårt att försvara organisationen – med betoning på organisationen.

Ett exempel på det senare är detta, vilket får avsluta denna text:

Som vi tidigare skrivit om, kommer den f.d. sossepolitikern Ilija Batljans Samhällsbyggnadsbolaget, SBB, att bygga polishus i Övik. Ett hyresavtal med polisen på 15 år är tecknat.

Häromdagen blev det klart att det även blir ett polishus i Västerås. Denna gång på ett 20-årigt hyresavtal.

Tror du att det räcker med detta?

Nej, nej.

Oligarken bygger polishus i Sälen på 15-års hyresavtal.

15 år långt är även hyresavtalet för polishuset som ska byggas i Kiruna. Där samarbetar SBB och statliga gruvjätten LKAB. Byggstart 2023.

SBB köpte för drygt ett år sedan polishuset i Uppsala.

Förra sommaren köpte bolaget polishuset i Täby i Stockholm.

I februari i år sålde SBB polishusprojekten i Övik och Sälen till bolaget Svenska Myndighetsbyggnader AB. Ägare av detta bolag, med fördelning 50/50, är SBB respektive Kåpan Pensioner.

Vad är Kåpan? Jo, de statsanställdas pensionskapital.

Det är ok när vi gör det. Den signalen sänder detta sossesnusk.

Hur det kan få fortgå är en gåta. En gåta är även huruvida polisen är direkt beordrade av sosseregeringen att göra så här, eller om Batljans tentakler går rakt in i svensk polisledning.

Övikspolisen går i ett email till grannsamverkansföreningar ut med nedan information:

”Hej!

Just nu inkommer det mycket anmälningar om bedrägerier gällande gärningspersoner som via telefonsamtal lurar framförallt äldre personer. Tillvägagångsättet är genomgripande att man ringer och utger sig för att jobba på tex inkasso och försöker genom påhittade påståenden förmå personen att logga in med sitt bank id. Nedan visas ett exempel på deras modus.

BROTTET

Målsägande anmäler att någon fört bort drygt 70.000 kronor från hennes bankkonto genom att lura henne starta sitt bank-id.

OMSTÄNDIGHETER KRING BROTTET

En kvinna ringde till målsägande från dolt nummer. Kvinnan presenterade sig med ett fullständigt svenskt namn och sa att hon ringde från Svea Inkasso. Kvinnan sa att hon ringde angående betalningskrav på 20.000 kronor för köp av mobiltelefoner. När målsägande sa att hon inte köpt några telefoner sa kvinnan att hon skulle koppla målsägande till Nordeas säkerhetsavdelning. Där svarade en annan kvinna på samma sätt med fullständigt namn. Aktuell kvinna sa att hon kunde se att någon kommit över målsägandens bank-id och att någon därigenom kommit åt drygt 70.000 kronor från hennes konto. Kvinnan som påstod sig vara från Nordea sa att hon kunde hjälpa målsägande att få tillbaka pengarna. För att göra detta behövde målsägande starta sitt bank-id. Målsägande gjorde som hon blev instruerad och fick legitimera med bank-id några gånger.

Efter samtalet var målsägande misstänksam och gick in på sitt konto. Där kunde hon se att aktuellt belopp förts över till en annan person med konto i annan bank. Målsägande kontaktade därefter sin bank som bad henne polisanmäla.

Målsägande uppger att de kvinnor hon pratade med talade rikssvenska utan någon särskild brytning eller dialekt.

Lämna aldrig ut dina inloggningsuppgifter till ditt bank-id!

Med vänlig hälsning

// Områdespolisen Örnsköldsvik”

Vi har tagit del av det hyresavtal som polisen tecknat med oligarken Ilija Batljans bolag Samhällsbyggnadsbolaget. Därför kan vi avslöja att årshyran blir 20 Mkr.

Ilija Batljan är karriärsossen som invandrade till Sverige från Montenegro, skaffade sig en politisk bas i Nynäshamns kommun och sedan gjorde politisk karriär. Parallellt disputerade han i nationalekonomi på Stockholms Universitet. Han aspirerade på partiledarrollen när Mona Sahlin avgick, blev sidsteppad och lämnade då politiken för en tjänst som vice VD i AP-fondbolaget Rikshem.

2015 sparkades han därifrån, efter att ha ägnat sig åt privata affärer på fastighetsområdet utan att ha informerat styrelsen. Läs mer om Ilija Batljan i inlägget Så skapas en oligark – med skattepengar och S goda minne.

Det är Ilija Batljans Samhällsbyggnadsbolaget – fortsättningsvis SBB – som ska bygga det nya polishuset. Det sker genom ett kryphål i lagen om offentlig upphandling, LOU. Polisen kan teckna ett hyresavtal med SBB utan hänsyn till LOU. Därefter projekterar SBB huset och polisen upphandlar offentligt själva byggentreprenaden. När det är gjort, överlämnar man bygget, inklusive finansiering, till SBB och blir efter färdigställande hyresgäst. Avtalstiden som tecknas är mycket lång.

Upplägget är nästan själva definitionen på vinster i välfärden, men eftersom Batljan är sosse, anses det vara ok. Kommunerna nästan köar för att göra affär med SBB. I deras regi byggs allt från bandyarenor till omsorgsboenden och polishus. Sossenästet Skellefteå sålde betydande delar av det allmännyttiga bostadsbeståndet till SBB.

Skälet till att det är attraktivt för kommuner och myndigheter att göra affär med Batljan, är att man med nyproduktion och långa hyresavtal slipper att ta upp lån, vilket vore nödvändigt om man byggde i egen regi. Långa hyresavtal syns inte i balansräkningen, men det gör lån.

Avtalstiden för polishuset i Övik blir 15 år. Därefter 5 års förlängning om inte avtalet sägs upp senast 12 månader före utgång.

Årshyran är knappt 20 Mkr, vilket blir ungefär 2200 kr per m2 och år. En 3RoK på 80 m2 med en sådan hyra, skulle kosta 14 700 kr/månad.

Nej, det går inte att jämföra äpplen och päron. Polishuset är en specialbyggnad med annorlunda utrustning och utformning. Men jämförelsen ger ändå någon slags uppfattning om vad det är för hyra det handlar om. Och polishus är förmodligen inte dyrare att bygga än ren kontorsyta. Det finns mycket utrymme i ett polishus med enkla ytmaterial och sparsmakad inredning. Kök, våtutrymmen, m.m., är färre till antalet per m2. Likaså entrédörrar, ytterdörrar, trapphus, o.s.v.

Den fråga som dock intresserar oss mest i sammanhanget, är huruvida det finns fler poliser än fullmäktigeledamöter i Övik. De senare är 61 till antalet.

Arbetsplatsolyckor ska anmälas till Arbetsmiljöverket. Våldsamma biblioteksonanister är i sammanhanget att betrakta som olyckor. Sålunda har kommunen anmält våldsincidenten på Arken till Arbetsmiljöverket.

Anmälan återfinns nedan.

Varför Arbetsmiljöverket valde att maskera delar av textens sista del, vet vi inte.

I 15 min brottades väktarna med biblioteksonanisten innan polisen anlände. Händelsetypen rubriceras som ”psykisk chock”. Man förstår att händelsen har varit mycket obehaglig för en eller flera ur bibliotekspersonalen.

”Mannen har en lång historik av besvärande och skrämmande agerande i och omkring bibliotekets lokaler och under hösten har beteendet eskalerat”.

Det står inte i klartext, men med tanke på biblioteksonanistens blottande, är det omöjligt att inte fundera i termer av en misogyn våldsverkare. Och det känns mycket märkligt att samtidigt som våld mot kvinnor i nära relationer är högsta mode i samhällsdebatten, så verkar lärarinnor, bibliotekarier och socialarbetare vara lovligt byte i sin yrkesutövning.

Den som vill förstå hur illa ställt det är på biblioteken i landet, kan googla bibliotek+våld. Resultatet borde bli böcker som avhandlar våld, men blir något helt annat. Nedan bild är en screenshot från Biblioteksbladet, som är en branschtidning för biblioteken:

Arbetsmiljöverket svarade på kommunens anmälan så som man enligt rutin gör. Man begärde in en utredning samt utförda och planerade åtgärder.

I kommunens svar bilägges en ”Handlingsplan vid hot och våld”. Och det är nu det blir absurt.

När bibliotekspersonalen arbetar i diskarna har de bärbart larm. Det finns larmknappar vid diskarna och i närliggande rum. Vid hotfulla situationer finns en rutin att gå till låsbart rum. Personalen instrueras att inte titta hotfulla besökare i ögonen och man ska ställa sig ”axel mot axel” med den hotfulle istället för framför. Händerna ska inte lyftas, utan förbli sänkta.

Säg oss på vilken skolgård de mobbade har skonats från sadisterna genom sådana handlingsplaner och arbetsinstruktionerna däri? Titta din mobbare i bröstet, inte i ögonen.

Och när blev Sverige ett land där kvinnor ska behöva stå ut med dylikt? Och där man flyttar den mobbade från skolan och har överseende med skolgårdens sadister?

Hur man ska göra istället? – undrar säkert en del läsare nu. Det är mycket enkelt.

Ställ en 1,90 lång, 110 kg muskler utrustad manlig väktare i bibliotekets entré. Han hälsar hövligt på besökare. Håller artigt upp dörren. Hjälper gamla tanter över gatan. Flirtar med försmådda damer i övergångsåldern. Och han spöar skiten ur biblioteksonanister.

På krogen har man haft det konceptet sedan hedenhös.

I all korthet.

Polisen har gått ut med nedan information till grannsamverkansföreningar:

”Hej!

Vill uppmärksamma er att vara extra vaksamma då vi på sistone har haft ett fullbordat inbrott samt ett inbrottsförsök i Örnsköldsviks kommun. En äldre bil silverfärgad kombimodell med troligt svenskt registreringsnummer har iakttagits i samband med inbrottet. Med vänlig hälsning Områdespolis // [no name]”

Vi har tidigare skrivit om fallet med stölder i hemtjänsten. En mycket kort rekapitulering är följande:

Ett dödsbo upptäckte att deras anhörig blivit bestulen. Misstankarna föll på en hemtjänstanställd. Saken polisanmäldes och kommunen – i egenskap av arbetsgivare – utredde från sitt håll det inträffade. Utredningen utfördes av personaldirektören och kommunens förhandlingschef. Den misstänkte avskedades.

I samma veva upptäcktes ytterligare stölder hos en annan mottagare av hemtjänster. Den bestulne ville inte polisanmäla stölderna. Godmannen som upptäckte stölderna, liksom överförmyndaren, ville inte heller polisanmäla.

Avskedandet slutade med att den avskedade fick 16 månadslöner i avgångsvederlag.

I det länkade inlägget skrev vi att nästan två år förflutit och förundersökningen hos polisen pågick fortfarande. Utredningen hade alltså varken lagts ned eller gått till åtal.

Vi kan nu meddela bloggens läsare att detta förhållande makalöst nog fortfarande består. Stölderna upptäcktes våren 2018 och polisanmäldes då. Det har idag förflutit 3,5 år sedan dess. Förundersökningen är inte nedlagd och åtal har inte väckts.

Det har skrivits här tidigare och vi skriver det igen: något står inte rätt till hos polisen i Övik.

Åldringsbedragare härjar i Västernorrland och norrut. Minst ett fullbordat bedrägeri har begåtts i Övik. Detta rapporterar polisen på sin hemsida.

Det är en finsktalande person som ringt äldre människor och utgett sig för att vara en släkting. Genom att säga sig vara i behov av att låna pengar, har bedragaren lurat den äldre.

Polisen släppte nyheten kl 11:32 idag. I skrivande stund – 16:02 – finner vi ingenting om detta på nätsidorna hos varken Allehanda, SVT Västernorrland eller P4 Västernorrland.

Ja, så är det. Se inslaget här från igår om narkotikan som försvann vid tre tillfällen på polisstationen i Örnsköldsvik.

Polisområdeschefen Kenneth Bergquist intervjuas. Det är alltså polischef Dick Danielssons chef. Varför inte chefen över den berörda polisstationen intervjuas är, tja, lite märkligt.

Vi får veta att det är tre olika preparat som försvunnit och i små mängder. Bergquist uppger att han ”inte ska tro någonting”, men menar att det inte rör sig om några systematiska stölder. Han skulle vara mer orolig om det i samtliga tre fall rört sig om kokain.

Några följdfrågor på det levererar inte journalisten Hans Lindblom.

Kan vi då pusta ut nu? Puh! Det vara bara lite klanteri bakom.

Det känns som om att det glöms bort något här, när Hans Lindblom hjälper polisen att lägga alltihop PR-mässigt tillrätta. Beslagen är bevis och vad händer med de ärenden där narkotikan har beslagtagits?

Så långt vill tydligen inte Hans Lindblom och SVT Västernorrland att tittarna ska tänka. Och den journalistiskt undermåliga insatsen tvingas vi finansiera via skattsedeln.

Dagens Juridik – en nättidning – ägnar sig istället åt riktig journalistik. De skrev om den försvunna narkotikan för några dagar sedan och av deras artikel framgår dels att först vid det tredje försvinnandet upprättade polischef Dick Danielsson en anmälan. Dagens Juridik uppger också att två brottsutredningar fick läggas ned, då de försvunna beslagen utgjorde bevis i dessa.

[Hans Lindblom är son till journalisten Sven Lindblom och fick sitt första jobb, som korrekturläsare på Allehanda, genom pappas försorg. Fadern var nämligen journalist där. Läs mer i en gammal artikel i murvlarnas egen tidning. Vi vet också sedan tidigare att klanen Häggqvist arbetat på blaskan i tre generationer. I det socialdemokratiska samhället är det 100 år efter demokratins införande inte vad du kan och presterar, som räknas. Det är vilka som avlat dig som betyder något. Fundera på det.]

Desto mer vi tänker på knarket som försvann på Öviks polisstation (se inlägget Lydig media – narkotikan som försvann hos polisen är ingen nyhet), desto mer fundersamma blir vi. Hur kan detta inte vara en större nyhet? Varför intervjuas inte åklagare och polischef? Ja, varför ställs inga kritiska frågor alls?

Enligt en uppsjö undersökningar genom åren är Sverige ett samhälle som – i en internationell jämförelse – präglas av tillit. Inte minst litar medborgarna på myndigheter och tjänstepersoner.

Vi vill gärna tro att en del av den tilliten består av en förväntan på konsekvent myndighetsagerande. Oavsett om vi vänder oss till Skatteverket i Sunne, en Stockholmsförort eller i Övik, så ska vi bemötas och behandlas på samma sätt, utifrån samma lagar och regler.

Motsatsen till ett sådant myndighetsagerande är att lokala arbetskulturer och nätverk står över lagar, regler och myndigheters centralt utfärdade påbud.

Hayaat Ibrahim är nyligen utsedd till generalsekreterare för Institutet mot mutor. Hon är en 29-årig högpresterande talang med dubbel examen, efter att ha läst jurist- och ekonomilinjen parallellt på Stockholms universitet.

I en intervju i nättidningen Dagens Juridik säger Ibrahim bl.a. att ”Sverige har en väldigt naiv självbild när det gäller korruption” och ”Korruption innefattar mer än bara kriminaliserade ageranden”. Hon fortsätter sedan:

”– Helt enkelt utnyttjande av maktposition för att gynna sig själv eller annan. Maktmissbruk, intressekonflikter, jäv, nepotism, vänskapskorruption – typiskt svensk korruption som också lyfts fram i internationella rapporter. I Sverige ser vi inte personliga relationer som någonting som man måste vara vaksam på när det gäller korruption trots att det i praktiken är precis tvärtom. Sunda relationer kan ofta utvecklas till osunda relationer.”

I fyra meningar säger hon mer om problem som finns i Västernorrland och Övik, än vad lokal- och regional media krystat ur sig på decennier. Och hon är inte en kulturpersonlighet som på ålderns höst tar bladet från munnen. Hon är en begåvning från betongförorten i Stockholm med somaliskt ursprung.

Det saknas nu inte människor i Västernorrland med samma insikt som Hayaat Ibrahim. Däremot råder det skriande brist på de som vågar påtala missförhållandena, likaväl som brist på plattformar där så kan ske. Med ”våga” ska förstås de som har möjligheten att stå emot det angrepp de kommer att utsättas för. Inte ett angrepp i sak, utan mot person: karaktärsmord, utfrysning, försämrade möjligheter till utkomst som arbetstagare, bestraffning av närstående via deras arbeten.

Vi vill här passa på att påminna om vad som tidigare avhandlats här på bloggen. Detta för att illustrera att det finns absolut noll garantier för att missförhållanden utreds av den större regionala massmedian. Here goes:

• Rättsövergreppet på Arne Gavelin. Allehanda och SVT har knappt nämnt saken. Gavelins öde har fått vida större uppmärksamhet i tidningen Nordsverige. Ja, t.o.m. mer uppmärksamhet i riksmedia. Överförmyndarverksamheten är politiskt styrd, nota bene.
• Kommunala Paradisbadets chef åkte med kollega på utbildning hos Disney i Florida. Först någon vecka efter bloggens avslöjande skrev Allehanda en artikel om det som skett och då en överslätande sådan.
• Bildningsförvaltningen skickade 55 lärare på fortbildning i Tanzania, så att de skulle kunna förstå invandrarelever. Pådrivande lärare hade eget intresse i att resa i Östafrika och har tidigare levt i ett förhållande med bildningsförvaltningens chef. I hans hushåll fanns vid denna tid dåvarande ordförande för SSU Örnsköldsvik. Denna uppenbara vänskaps- och politikkorruption är orapporterad av media.
• Det tog knappt 50 år efter att Örnsköldsviks kommun bildades, innan fullmäktigeledamöterna började anmäla jäv p.g.a. släktskap, när ansvarsfrihet för bolags- och nämndsstyrelser ska beviljas. Och det skedde genom påtryckningar från denna blogg. Dåvarande journalist på Allehanda med uppgift att bevaka lokalpolitiken skrev aldrig ett ord om saken. Hans far arbetade på tidningen och idag är hans son sportjournalist där, när han inte skriver korkade krönikor om plastpåsar. Det är förstås meriter som givit son och sonson sina anställningar, eller hur?
• …och mycket, mycket mer.

Tillbaka till knarket som försvann. En av bloggens läsare gör oss uppmärksamma på att polisen har ett avsnitt om ”särskilda utredningar” på sin hemsida. Polisen skriver:

”Avdelningen för särskilda utredningar, SU, är en fristående och oberoende avdelning inom Polismyndigheten som utreder misstänkta brott som bland annat polisanställda, polisstudenter, domare och åklagare kan ha gjort sig skyldiga till.”

Läsaren påtalar att det finns exempeldomar på samma sida. Domar där Avdelningen för särskilda utredningar har utrett och åklagare har drivit fallet till fällande dom. Ett sådant fall rör stölden av ett paket kaffe från köket på en polisstation. Denna stöld ledde till villkorlig dom för stöld och den dömde polismannen fick lämna sitt arbete.

Ett stulet paket kaffe ger sådan påföljd. Vad skulle då stöld av beslagtagen narkotika vid tre tillfällen ge? Fängelse, där strafftiden mäts i år.

Där, just där, framgår med all önskvärd tydlighet proportionerna. Just hur uppseendeväckande det är med det försvunna knarket. Och ännu mer uppseendeväckande med det mediala ointresset.

Vilken väg tar inflytandet från polisen till media? Det är inte länge sedan polisen var en kommunal affär med en styrelse sammansatt av politiker. Lokala politiker. Då var ett polisiärt misslyckande också ett politiskt misslyckande. I en rapport från BRÅ (2013, länk) läser vi under rubriken ”Lokal politik påverkar den gemensamma problembilden”:

”Lokal politik anses alltså få relativt stort inflytande över vilka problem kommun och polis väljer att foku­sera på i överenskommelserna.”

2015 organiserades polisen om till en nationell myndighet och de tidigare 21 olika länsbaserade polismyndigheterna upphörde att existera.

Dagens polischefer har de allra flesta gjort karriär i den gamla organisationen. Är det så att ränderna aldrig gå ur media i Västernorrland? Att man fortfarande uppfattar polisiära misslyckanden som politiska misslyckanden – och agerar därefter?

Beslagtagen narkotika har vid tre tillfällen under 11 månader försvunnit från polisstationen i Övik. Polisen anser själva att narkotikan måste ha blivit stulen.

Detta rapporterade SVT Västernorrland i torsdagens sändning. Man lade också upp en mycket sparsmakad artikel på sin hemsida. Inslaget som gick ut i TV var än mer sparsmakat. Vi återger här artikeln i sin helhet:

”Vid tre tillfällen har beslagtagen narkotika stulits från polisstationen i Örnsköldsvik. Men tjuven, eller tjuvarna, går fria.

Narkotikan har försvunnit under en period av elva månader, det hela polisanmäldes som stöld eftersom polisen själva ansåg att någon måste ha lagt beslag på beslagen.

Vem tjuven är får vi dock inte veta. Chefsåklagare Elisabeth Brandt vid avdelningen för särskilda utredningar har nämligen lagt ner alla tre förundersökningarna. ”Vidtagna åtgärder har inte lett till att någon kan misstänkas för brottet. Ytterligare utredning kan inte antas ändra på det” skriver åklagare Brandt som motivering till beslutet att lägga ner utredningarna.

Hur mycket narkotika och vilka substanser som varit stöldbegärliga i polishuset framgår inte av beslutet.”

Allehanda har överhuvudtaget inte skrivit om saken. Huruvida P4 Västernorrland rapporterat eller inte, kan vi inte svara på. Däremot hittar vi inget på deras hemsida om saken.

Är det inte fantastiskt? När knark stjäls eller slarvas bort av polisen i Övik – på polisstationen – så gäller tydligen följande:

• Av tre tongivande lokalmedia så rapporterar endast en (som det verkar) vad som hänt.
• Den media som rapportera, synes inte anse att det är intressant vilken slags narkotika som försvunnit eller hur mycket och vilket värde den betingar i försäljningsledet. Man nöjer sig med att lakoniskt konstatera att det inte är känt.
• Man intervjuar inte polischefen Dick Danielsson.
• Inte heller intervjuar man åklagaren som lade ned förundersökningen.

Det är lockande att här göra sig rolig över Övikspolisen som en slags Kling- och Klangverksamhet, men det ger ett skratt som fastnar i halsen. Den media som ser mellan fingrarna är samma media som ska föreställa att granska makthavare. Två av medierna är skattefinansierade. Och den polis som slarvat bort narkotika på sin egen polisstation, är samma polis som ska skydda kommuninvånarna och utreda när brott har begåtts mot dem.

Kan vi längre lita på att media rapporterar missförhållanden? Kan vi lita på polisens förmåga att sköta sitt uppdrag?

Här skulle vi kunna avsluta den här texten. Du läsare förfasar dig, skakar på huvudet åt tokeriet och mer än så blir det inte. Vi vill inte nöja oss med det, utan vi vill att den helt avgörande och viktigaste frågan ställs. Vilken då? Denna:

Varför blir det som hänt inte en nyhet?

Du måste nu förstå en sak om journalister och deras arbete. De har ständigt en press på sig att producera material. Och det som hänt med narkotikan är en gratisnyhet. Inget fältarbete behöver göras. Det finns ett skriftligt beslut från åklagare. Polischefen Dick Danielsson nås på telefon på det enklaste sätt. Åklagaren likaså.

Man väljer att underlåta att göra ett enkelt arbete som skulle ge en typ av nyhet som kommuninvånarna efterfrågar. Vår uppfattning är att ett sådant val sker högst medvetet. Alltså tillvaratar man någons eller någras intresse. Denna någon eller några återfinns självklart på polisstationen i Övik. Det vi kan och bör göra – även du läsare – är att fundera över vilken väg inflytandet tar mellan någon eller några på polisstationen och länets massmedia.

Kan vi slå fast något väldigt enkelt? De s.k. ungdomarna på rondellplan kan träffas där precis hur mycket de vill, förutsatt att de inte spelar aphög musik, ägnar sig åt fylleri, narkotikaförsäljning förekommer eller bråk med omgivningen uppstår.

När fyllskallar försöker frita sina drängfulla kompisar och polisen tvingas använda pepparspray, som skedde härom veckan, har man passerat en gräns med råge. Det är, på ett språk som socialdemokrater borde förstå, oacceptabelt. (”Oacceptabelt” var inrikesminister Mikael Dambergs ord om gängkriminellas upprättade vägspärrar i Göteborg – bäva månde de kevlarvästklädda yrkeskriminella i Biskopsgården).

Nu är det dags igen. Den som idag besökt rondellplan efter gårdagens fyllefest, som polisen upplöste, har kunnat se glaskross, fimpar och skräp över hela plan. Glasskrosset ligger som strössel över platsen. I mängder.

Kan vi också slå fast att när man får köra bil, så är man minst 18 år fyllda och snabbt efter den åldern så slutar man vara ”ungdom” och blir – tada! – vuxen. Vill vi att samhället ska vara infantilt och efterblivet, så ska vi behandla vuxna människor som ”ungdomar”.

Det är också en gåta med alla dessa argument av slaget ”ungdomar har alltid varit så här” eller ”unga måste få vara unga”. Alla ungdomar är inte så här eller beter sig så här. Det finns en tyst majoritet här som inte alls intresserar sig för att spendera nätterna på rondellplan med svinhög musik, fylla och skrän. Visst är det märkligt att samtidigt som identitetspolitisk feminism ligger som en våt filt över såväl riks- som kommunalpolitik, så tillåts ungdomar av hankön med ett problematiskt beteende, att sätta ribban för en hel generation?

Hos Svt Västernorrland kan vi läsa att kommundirektör Magnus Haglund yrar runt som en saft- och bulletant:

”– Jag skulle önska att vi kunde hitta en plats där de bilburna ungdomarna kunde få träffas utan att störa. Det skulle vara den bästa lösningen, säger Magnus Haglund som är kommundirektör.”

Allt ska bara fortsätta, men någon annanstans.

Det råder ingen brist på platser att träffas på. Bråk, fylla och störande av allmän ordning, är inte nya fenomen. Alls. Det som är nytt, är att vi medborgare betalar helt vansinnigt mycket skatt, men de skattefinansierade skrån som ska upprätthålla en minsta grad av lag och ordning i samhället, gör inte längre sitt jobb. Och det bör tilläggas att det i sin tur inte behöver bero på slapphet hos enskilda poliser eller tjänstemän, utan kan lika gärna ha förklaringar i underbemanning, klent chefskap, uppifrån påtvingade arbetsrutiner och – metoder av tvivelaktig karaktär, o.s.v.

Därför är det dags att fråga såväl polis som kommun: kan ni upprätthålla lag och ordning på allmän plats? Det är viktig information för oss invånare i ett generellt sammanhang. Ännu viktigare är det för föräldrar att känna till huruvida Magnus Haglund kommer att fixa särskilda platser där ”ungdomar” kan supa skallen av sig och där narkotikaförsäljare erbjuds perfekta marknadsplatser, ty sådana ställen kommer locka till sig omyndiga tonåringar, säkert som amen i kyrkan.

Polisen har i ett sms-utskick till Grannsamverkan i kommunen, meddelat nedan nu ikväll:

”Stölder i Örnsköldsvik!

Under natten har på flera adresser stulits över en handfull fordon. Vi letar fortfarande två fordon:

Vit volvo V60, registreringsnummer börjar med KWT.

Större kåpsläp, 4P, aluminiumfärgat, regnr OHK.

Lås bostäder, lås fordon. Vidarebefordra i era samverkansgrupper. Tipsa polisen på 114 14.

//Polisen i Örnsköldsvik”

Ibland blir kontrasten extra skarp mellan det lokala och vad som sker i riket i stort.

Allehandas politiske redaktör Tomas Izaias Englund intervjuar polischefen Dick Danielsson. Alstret kategoriseras märkligt nog som en ledartext. Varför förstår vi inte riktigt. Englund brukar f.ö. presentera läsvärda texter. Men de är nästan alltid ett kommenterande av politiken eller intervjuer (gången före Dick var det Kristoffer Park, om vi inte minns fel). Man kan tycka att det inte skulle skada med något liberalt brandtal nu och då – det där ledartexterna ska trots allt föreställa att vara just liberala.

Jämför man med de S-märkta ledarna, så är de allt som oftast just politiska brandtal. Därtill har länets S-riksdagsmän och -kvinnor sina egna krönikor på bästa plats i tidningen. Är det kanske ett krav från storannonsören kommunen? Tänk att få läsa en krönika i Allehanda av moderaternas partisekreterare, tillika Övikssonen, Gunnar Strömmer.

Eller bara en ledare av Englund där frihetliga värden lyfts fram. Mer makt till individen, mindre till Kristoffer Park med kollegor, oavsett partitillhörighet. Ge oss mångfald, för bövelen. Krossa en norm. Sossenormen.

Var finns då kontrasten? Jo, Danielsson framställs som en slags helylleman. Ett citat:

”Ska man säga något om stadens polischef så är det att han är noterbart ödmjuk. Han verkar inte vilja förhäva sig, och tonar hellre ned sådant som utåt sett framstår som polisiära framgångar.”

De polisiära framgångarna anges vara förebyggande arbete av vitt skilda slag och att man lyckades bekämpa doping på gymmen. Danielsson vet minsann att det finns 13 gym i Övik.

…och samtidigt igår lördags, när Allehanda lägger upp ledarintervjun med Danielsson, så publicerar Sveriges Radio sin lördagsintervju. Den intervjuade är biträdande rikspolischef Mats Löfving. Och han bryter ett tabu och skriver därmed medial polishistoria.

Dessutom har Polistidningen helt nyligen redogjort för att antalet poliser i yttre tjänst sjunker.

Befolkningsmängden ökar dock ständigt, inte minst genom den invandring som den biträdande rikspolischefen säger fört med sig 40 yrkeskriminella klaner. Inte 4. Inte 16.

40. Klaner.

Dick Danielssons senaste projekt är att bekämpa hasch i lag med Länsstyrelsen.

Noterade ni att det i Allehandas rubrik stod att poliser står i kö för att börja jobba i Övik. Anledningen till detta står att läsa i artikeln. Polischefen säger:

”– Känslan är positiv. Vi är fullbemannade och har över tio personer som står i kö för att börja jobba här. Vi har också blivit något av en genomströmningsort då närheten till Umeå och polisutbildningen vid universitetet klart förbättrar våra möjligheter att rekrytera.”

Fast den verkliga anledningen lär vara denna: antalet polistjänster är så lågt i Övik att det uppstår kö dit. Det förstärks kanske av att miljön i större städer blivit alltmer obehaglig för poliser. Inte minst yngre poliser som rekryterats utifrån helt nya principer än tidigare. Lägre fyskrav. Lägre krav på betyg. Lägre krav på allt. Men mångfald, det är viktigt.

Vi har skrivit om det tidigare. Hur antalet poliser i Övik var 80 och dåvarande polischef hade ambitionen att växa till 100. Sen rasade allt bara ihop. Se inlägget ”Antalet poliser i Örnsköldsvik – så ser verkligheten ut”. Helt säkert är att 2015 fanns endast 51 poliser i Övik.

Därefter belade Dick Danielsson uppgifter om antalet poliser med sekretess. Du skall alltså inte få veta vad du får för pengarna du betalar i skatt. Inte heller skall du ges nödig information för att kunna anpassa ditt eget säkerhetsarbete för ditt hushåll efter polisens förmåga. Så här kan man hålla på i ett samhälle där sosseriet har lyckats med konststycket att få en väsentlig andel av befolkningen att helt enkelt inte förstå, att en betydande del av frukten av det egna arbetet, tas av stat, region och kommun i skatt. Lön? Det är visst något man har ”efter skatt”.

”Vad fan får jag för pengarna?” var och är alltjämt en högst relevant fråga.

Om polisen skall anpassas för att möta dopinghotet på gym, så kanske en helyllefigur som Danielsson är rätt person. Men när biträdande rikspolischefen kommer ut ur invandringsgarderoben och redogör för 40 invandrade brottssyndikat i klanform, kanske man skall fundera på om det i framtiden inte vore bättre med en John Wayne-figur som polischef. För ingen är väl så rent ut sagt jävla dum, att man tror att Övik har en hemlig vaccinationsspruta mot det som sker i stora delar av övriga landet? Utom Dick ”Bullerbyn” Danielsson då, förstås.

Det räcker liksom med att Stefan Löfven yttrade de bevingade orden ”vi såg det inte komma”. Vi behöver inte få det upprepat i hälften av rikets kommuner också.

Enligt en artikel i Allehanda på onsdagen den 29/7, så rör sig troligen en stöldliga norröver. Man skriver:

”Ett flertal villainbrott har skett mellan den 10:e till den 21:a juli i region nord. Många av inbrotten har skett norrut längs E45:an och nu tror polisen att gärningspersonerna ska styra färden söderut.
– Vi misstänker att det är ett internationellt brottsnätverk, säger Kenneth Bergquist, polisområdeschef i Västernorrland.

– Det här var en stöldräd som började i Timrå och gick upp till Strömsund, Vilhelmina, Sorsele, Arvidsjaur, Jokkmokk och Malå, säger Kenneth Bergquist, polisområdeschef i Västernorrland.”

Ja, det är mycket bra att Allehanda skriver om detta.

Men, notera datumen. Inbrotten har skett mellan den 10/7 och 21/7. Igår var det den 29/7. Frågan måste bli: vad håller polisen på med? Varför väntar man över en vecka, innan man går ut i media i Västernorrland?

Idag nås betydande delar av allmänheten mycket snabbt med information, via internet och sociala medier. Man skulle även kunna tänka sig sms-utskick till allmänheten. Varför är allt som har med polisen att göra så – rent ut sagt – förbannat stelt och efter sig?

Tänk dig att du är född och bor i ett land hundratals mil från Västernorrland. Tänk dig vidare att du skall åka så långt norrut det nästan går, för att där begå inbrott. Det är inte lätt att göra det utan att väcka uppmärksamhet. Ditt utseende, ditt språk, registreringsskylten på din bil, allt detta skvallrar om att du är utlänning på tillfälligt besök. Något smälta in i mängden, likt en ficktjuv på ett torg i en storstad, är det näppeligen fråga om.

Skulle polisen verkligen ta tillvara allmänhetens ögon och öron, så skulle dessa satans tjuvpack få sin brottsliga gärning svårt vingskjuten.

Så här lät det för lite drygt ett år sedan (2 maj 2019):

Men inte ens coronatillståndet har hindrat stöldligorna, uppenbarligen.

Enligt Allehanda är det nu klart att ett nytt polishus skall byggas på parkeringsplatsen nedanför Paradisbadet. En kommunikationsstrateg på polismyndigheten intervjuas och säger:

”-Vi har en tillväxt framför oss och då behöver vi också anpassa lokalerna efter det.”

Kommunikationsstrategen är inte polis och är inte verksam i Övik. Allas vår polischef Dick Danielsson intervjuas inte.

Det nya polishuset skall bli 7500 m2 stort, vilket är 1500 m2 mer än dagens polishus.

Tillväxt på kvadratmeter är det åtminstone. Men hur är det med poliser? Vi påminner om inlägget ”Antalet poliser i Örnsköldsvik – så ser verkligheten ut”. 2012 var antalet poliser i Övik 80, med ambition att bli 100. 2015 hade antalet sjunkit till 51. Därefter fick vi veta att antalet var hemligt, när vi ställde en direkt fråga. Obekräftade uppgifter sa 2019 att antalet poliser var 45.

Vi lär inte få veta hur det ser ut idag. Polisen har blivit en skattefinansierad verksamhet som i betydande delar hålls dold för dess finansiärer, tillika uppdragsgivare. Men nog är det märkligt att man bygger ett nytt polishus på en av stadens bästa tomter, när utvecklingen varit som det beskrivs ovan? Och man blir onekligen nyfiken på vad det är för tillväxt som kommunikationsstrategen hänvisar till. (Varför behövs sådana?).

Valet av plats är också oförståeligt. En levande stad byggs inte genom att förlägga varken kommun- eller polishus på centralt placerade tomter. Båda är exempel på visserligen nödvändiga verksamheter, men sådana som inte skapar folkliv och trivsamhet, ej heller ekonomisk utveckling i privat sektor och därmed skatteintäkter. De är också verksamheter som inte på något sätt blir lidande av att hamna obetydligt lite längre bort.

Det vore en Gud i behaglig gärning att stycka upp dessa idag obebyggda områden i kommunal ägo och sälja ut dem till privat sektors utvecklings fromma. Det var så flera städers äldre bebyggelse, som så många människor uppskattar, kom till.

En person tidigare anställd i hemtjänsten i Härnösand åtalas nu för bedrägeri. Vederbörande skall ha stulit totalt 25 000 kr från en 90-årig mottagare av hemtjänst, rapporterar Allehanda.

Stölderna skall ha utförts perioden december 2018 till april 2019. Det är oss inte känt när saken uppdagades och blev polissak. Men givet att den sista stölden skedde för drygt ett år sedan, bör det inte gått mer än ett år från anmälan till väckande av åtal.

Jämför nu det med fallet i Övik, där brottsoffren var (minst) två. Ett dödsbo upptäckte under boutredningen att den döde blivit bestulen. När den saken blev känd, gjorde en godman en översyn av sin huvudmans ekonomi, då huvudmannen hade samma person från hemtjänsten till hjälp, varpå stölder upptäcktes även där.

Den anställde avskedades i april 2018. Dödsboet polisanmälde stölderna. Det andra brottsoffret ville inte polisanmäla. Hemtjänsten, godmannen och Överförmyndarenheten valde alla att inte polisanmäla. Så vitt vi vet har inte polisen på eget initiativ utrett stölderna mot huvudmannen, trots att saken faller under allmänt åtal (någon anmälan från brottsoffret krävs inte för att utreda).

Läs mer i inläggen ”Så slutade stölderna i hemtjänsten – avgångsvederlag istället för rättegång” och ”Hemtjänststölderna – fortsättning”.

En tipsare med viss insyn i fallet där ett dödsbo upptäckte stölderna, meddelar bloggen att utredningen fortfarande pågår. Åtminstone formellt. En bra bit över två år har nu förflutit, sedan saken blev polisanmäld.

Det är inte första gången polisutredningar drar ut på tiden i Övik.

Nedan bild är tagen från Svt Västernorrlands hemsida. Statstelevisionen rapporterade förra veckan om ett fall av hemtjänststölder, som nu går till rättegång. Stölderna skall ha utförts i somras.

Det betyder att från gärning till färdig utredning, med beslut om väckande av åtal, så har det gått ungefär ett halvår.

Stölderna i Övik utreds fortfarande, nära två år efter det att de blev polisanmälda.

Detta är inte rimligt. Åklagarmyndigheten i Sundsvall borde lägga sig i detta ärende, så att utredningen blir åklagarledd. Det vore i så fall inte första gången, ty det har skett tidigare. Då i ett mycket uppmärksammat fall av vårdslöshet i trafik som fick dödlig utgång.

Nya uppgifter har kommit bloggen tillhanda i fallet med stölderna i hemtjänsten. Innan vi redogör för dessa, vill vi lämna en – förhoppningsvis onödig – uppmaning.

När man skriver om ett enskilt fall av missförhållande i en verksamhet, finns det en risk att verksamheten som sådan drabbas och smittas av det skedda. Det ligger liksom i farans riktning. Därför vill vi noga betona att det finns ingen anledning från vår sida att tro att det förekommer systematiska stölder i hemtjänsten. Vår uppmaning till er läsare är därför att inte dra generella slutsatser om hemtjänsten utifrån det som skett.

Däremot finns det stora frågetecken kring vissa andra organisationers agerande, vilket detta inlägg kommer att visa.

Vi återger snabbt vad som hänt. Ett dödsbo upptäcker att deras bortgångne anhörig har bestulits och polisanmäler saken. Misstänkt är en person i hemtjänsten. Personaldirektören och förhandlingschefen på kommunen utreder saken i egenskap av arbetsgivare, varpå man fattar beslut att avskeda personen. Detta sker i april 2018. Någon gång därefter upptäcker en godman att dennes huvudman också blivit bestulen. Stölderna skall ha varit 20 000 kr per år under fem års tid. Hvudmannen vill inte att stölderna skall polisanmälas och godmannen gör inte heller det. I februari 2019 avtalar kommunen med den avskedade om ett avgångsvederlag på 16 månadslöner.

De uppgifter som kommit bloggen tillhanda är följande:

Polisen är skyldig att utreda brott som faller under allmänt åtal, om de får vetskap om dem. Någon polisanmälan behövs ej. Stöld faller under allmänt åtal.

Godmannen har meddelat polisen stölderna, men ej gjort en formell anmälan. Överförmyndaren känner till detta.

En utredning har gjorts av överförmyndaren för att avgöra huruvida en polisanmälan skall göras. Därvidlag har man genom ett läkarintyg förvissat sig om att huvudmannen förstår vad saken gäller och eftersom denne gör det, anser sig inte Överförmyndaren kunna göra en polisanmälan i strid med huvudmannens vilja.

Polisutredningen i det fall som är polisanmält är fortfarande öppen.

Så ligger landet och vi konstaterar först detta: ibland är visst Överförmyndaren mycket snar att bevisa att deras huvudmän inte lider av kognitiv svikt! (Jämför Arne Gavelin). Hela saken är absurd. Överförmyndaren har kännedom om att brott har begåtts under mycket lång tid och brottsoffret är satt under godmanskap. Den godman som inte upptäckt stölderna, faller under Överförmyndarens tillsynsansvar. Och Överförmyndaren gör allt i krumbuktväg för att inte polisanmäla. Viktigt är detta: Överförmyndaren skulle inte på något sätt bryta mot någon lag om de polisanmälde stölderna, trots att huvudmannen inte vill det.

Över till polisens agerande. Vi konstaterar att polisen är skyldiga att utreda stölderna mot huvudmannen. Att det kan vara svårt att utreda ett brott mot brottsoffrets vilja, förstår vi nog alla. Men har man överhuvudtaget lyft ett finger? Det får vi aldrig veta. Den s.k. förundersökningssekretessen kommer tjäna den polisiära oviljan väl.

Och utredningen är fortsatt pågående! Snart två år har förflutit sedan dödsboet polisanmälde. Det är helt enkelt förskräckligt. Vad är det som pågår hos polisen i Örnsköldsvik? Betänk att polisen är mycket glada i att lägga ned utredningar nuförtiden. Brott kan inte styrkas, spaningsuppslag saknas, gärningsmannen förmodas ha lämnat landet och allt vad det finns för standardmotiveringar. Den här utredningen verkar man inte kunna döda på det sättet. Då hade man nog gjort det. Men man för den inte heller vidare.

Vi trodde när vi skrev förra inlägget att polisen hade lagt ned utredningen och att det skedde före det att kommunen avtalade avgångsvederlag med den avskedade. Det skulle nämligen förklara kommunens agerande i de förhandlingarna. Men nu kommer saken i ett annat ljus. Vi trodde fel. Trots pågående utredning så agerade kommunen som vore polisutredningen nedlagd.

Vad är det som pågår här egentligen?

Avslutningsvis vill vi påminna om inlägget Kain och Abel – ännu ett förvaltarärende. Där skötte den ena brodern den andre broderns ekonomi, när denne blivit dement. Hemtjänsten upptäckte en transaktion från den dementes konto till den friska brodern. Saken resulterade i en orosanmälan till Överförmyndaren, vilken initierade en utredning om att sätta den demente brodern under förvaltarskap.

Jämför detta fall med det ovan. I det ena så misstänks hemtjänstpersonal för stöld av en huvudman. Överförmyndaren undviker att bidra till att saken utreds polisiärt. I det andra orosanmäler hemtjänsten istället och underförstått pekas den friske brodern ut som tjuv (vilket skulle kunna vara fallet – eller inte), varpå Överförmyndaren agerar.

Någon som ser det paradoxala?

(Apropå hur länge en förundersökning kan pågå, så återger vi denna textsnutt ur inlägget Dopingmålet från i somras:

Slutligen: den mest intressanta biten i denna affär, är att förundersökningen pågick i över två år. Det är en skandal. Och en ännu större skandal är att det inte är första gången åklagarväsendet i Västernorrland agerar med samma hastighet som en pormask. Det finns exempel när brottslighet hunnit preskriberas p.g.a. åklagares senfärdighet. Eftersom media har en ständig ”will to please-attityd” gentemot myndigheter och politiker, resulterar sådana haverier inte i varken några reprimander eller konsekvenser av socialt slag, då media inte går i klinch med de som orsakat dem. )

Häromdagen försökte sig Allehandas Hasse Tavér på en slags ångermanländsk variant av gonzojournalistik. Sålunda lämnade han redaktionens trygga vrå och begav sig ned till en bensnmack i stan. Där dokumenterade han en bulgarisk roms morgontoalett innan dagens tiggarbestyr skulle ta sin början. Evlogi, som han heter, har sovit i bil vid bensinmacken. Hans två följeslagare, ett ungt gift par, har haft turen att få spendera natten hos en privatperaon.

Artikeln har vissa humoristiska inslag. Människorna benämns tiggare, men deras verksamhet kallas inte tiggeri. Tavér byter ut ”tiggeri” mot ”insamlingen av pengar”. Den unga kvinnan lyckas slå i Tavér att hon tjänar en femtilapp om dagen. Sällskapet skulle alltså ha inkomster som understiger 200 kr per dag, om tiggeri är den enda inkomsten. På detta äter de, håller bilen med försäkring och drivmedel, samt köper morgonkaffe på bensnmacken. Ovanpå det blir det pengar över till att bila fram och tillbaka till Bulgarien.

Det går förstås inte ihop. Och när Allehanda – märkligt nog – lägger upp den här artikeln på sin facebooksida, så fylls snabbt kommentarsfältet med irriterade kommentarer. I skrivande stund 83 kommentarer. Vilket är mycket ovanligt på tidningens facebooksida. Man lägger nämligen till 90%, eller mer, upp trivialiteter och hjärndött trams där.

Öviksbornas vilja att kommentera och att så göra i negativ klang om tiggeriet, är tydligen så besvärande för Allehanda, att strax kommer moteld. Bara två dagar senare lägger man upp en artikel signerad Per Eurenius, där allas vår polischef Dick Danielsson, intervjuas. Artikeln har rubriken:

”Hårda anklagelser mot tiggare på sociala medier – polisen i Ö-vik: ’Anmäl misstankarna om brott istället för att sprida rykten’”

(Denna artikel läggs naturligtvis inte upp på facebook).

Fundera nu en stund över vad det egentligen är som sker här.

Svar:

Allehanda utger sig för att vara en dagstidning som förmedlar nyheter. Alltså måste man anse att hur läsarna kommenterar på tidningens egen facebooksida, är en nyhet. Dessutom en nyhet värdig att få kommenterad av polischefen i staden. Kan det förmedlas en mer tydlig bild av ett etablissemang som går i otakt med folket?

Det är helt enkelt efterblivet alltihop. Per Eurenius borde skämmas över att se som sin uppgift att uppfostra läsarna. Och polischefen borde ägna sig åt polisarbete. Vilket han i och för sig förmodligen är oförmögen till. Karln har ju t.o.m. hemligstämplat uppgifterna om hur många poliser som finns verksamma i kommunen.

Låt oss påminna, eller upplysa, om några saker i sammanhanget.

EU-medborgare har rätt att vistas i annat EU-land i tre månader. Därefter måste man ha s.k. uppehållsrätt. Det får man automatiskt om man studerar, har anställning, är egen företagare med verksamhet, har egna medel till sin försörjning eller rimliga chanser till att få anställning. Ytterst få, om några, av de rumänska och bulgariska romer som uppehåller sig i Sverige, uppfyller något av dessa villkor. Evlogi och gänget uppges ha vistats i Sverige i fyra år. Vi har alltså en situation där svenska myndigheter, inklusive polisen och polischef Dick Danielsson, ignorerar EU-rätt och svensk lagstiftning. Och journalisterna upplyser inte om dem heller. Land skall med lag byggas och när våra myndigheter slutar följa lagen, är samhället statt i förfall.

När Dick uppmanar till att tipsa om lagbrott, så vill vi påminna om att vi i flera inlägg skrev om den olagliga ockupationen av resecentrum. Romer flyttade helt enkelt in där och när resependlare skulle med tåget på morgonen, så möttes de, bokstavligen, av snarkande och skitlukt. Vore det ett halvt dussin svenska ungdomar som flyttat in på resecentrum, så hade Dicks konstaplar varit där på några timmar och lyft ut dem (rätteligen så). Men inte så med romer. Istället blev lösningen, efter lång tids ångest hos godhetspiltarna på kommunen, att låsa resecentrum på nätterna. Enligt uppgift besökte polisen ofta resecentrum när romerna bodde där. Man upplevde alltså ett problem, men gjorde inget åt det. Lokalerna ägs av kommunen. D.v.s. av oss.

Kommunen har beslutat om lokala ordningsföreskrifter. Det är fullt möjligt att i dessa införa ett förbud mot tiggeri. Det har flera kommuner i Sverige gjort. Även så socialdemokratiskt styrda kommuner. I Övik är frågan däremot stendöd. Resultatet är att enligt ordningsföreskrifterna är det tillåtet att sitta utanför Systembolaget i stan och tigga. Men om du köper en flaska vin där, kompletterar med lite ost från Ica, för att sedan ha picknick i parken, så bryter du mot mot föreskrifterna.

Skåla i rödvin med din älskade i parken är förbjudet. Tigga utanför Systembolaget är tillåtet.

Vi skriver det igen:

Dårar. Vi styrs av dårar.

Att Allehanda är en del av Öviks dysfunktionella politiska liv är numera känt för mången kommunmedlem. Ändå fortsätter tidningen att förvåna. Idag har man publicerat en artikel på nätet, med den smått fantastiska rubriken:

”Glädjesiffror för Övik – antalet anmälda brott sjunker: ’Påminner om Bullerbyn’”

Hasse Tavér intervjuar polischefen Dick Danielsson och den senare låter oss veta att antalet anmälda brott de senaste fem åren har sjunkit från 5000 till 3500, där de legat stilla de senaste åren.

Bullerbyn?! För den som är bekant med George Orwells bok 1984, så framstår etablissemanget i Övik alltmer som Sanningsministeriet.

Ty, så här är det: brottsstatistiken är tillgänglig för er och oss. Vi kan enkelt kontrollera hur många anmälda brott Övik uppvisat årligen. BRÅ (den statliga myndigheten Brottsförebyggande Rådet) har nämligen sin databas tillgänglig på nätet. Vi påminner också om att BRÅ fått utstått hård kritik sista tiden. Skolade akademiker har anklagat myndigheten för att låta sig styras politiskt, vilket har skönmålat kriminalitetens utveckling i riket. Alltså kan vi vara förvissade om att BRÅ:s statistik för Övik inte är sammansatt av överdrifter.

Så hur ser det ut? En bild säger mer än tusen ord:

2018 var det all time high för anmälda brott, samtidigt som antalet poliser var all time low.

Vi har tidigare skrivit om hur antalet poliser bara blir färre och färre i Övik, läs mer i inlägget Antalet poliser i Örnsköldsvik – så ser verkligheten ut. Dessutom får vi vatten på vår kvarn, när det gäller hur Allehanda verkar vilja få läsarna att inte känna oro över utvecklingen – alldeles oavsett hur den faktiskt ser ut. Läs vårt inlägg Hys ingen oro – det brinner i granngården, men kommer inte sprida sig till ditt hemman.

Polischef Dick Danielsson meddelar också att myndigheten minsann skall anställa. Två förundersökningledare och två gruppchefer. Uniformerat fotfolk i poliskåren lär alltså fortsätta ligga på en mycket låg nivå.

Han uppger också att i Bullerbyn fortsätter narkotikabrottsligheten att öka.

Så, vilka ljuger och bedrar folket i Övik? Är det BRÅ?

Eller är det Hasse Tavér på Allehanda, i lag med polischef Dick Danielsson?

Herregud, ge oss riktiga poliser och riktiga journalister.

Vi har tidigare berättat hur polisen hemligstämplat uppgifter om antal poliser i Örnsköldsvik. Bloggen har trovärdiga andrahandsuppgifter som säger att det endast finns 45 poliser i Örnsköldsvik (eller fanns vid en viss punkt i tiden).

Antalet poliser var 2012 ca 80. Målsättningen var då 100 poliser inom en snar framtid. I december 2015 lät polisen meddela att antalet var 51. Därefter hemligstämplade polismyndigheten uppgifterna.

45 poliser för 56000 invånare skulle betyda 0,8 poliser per 1000 invånare. EU-snittet är 3,18 poliser per 1000 invånare. Så ser verkligheten ut. Polisen hävdar att anledningen till att antal poliser hemligstämplas är att man inte vill avslöja sin förmåga för brottslingarna. Den verkliga anledningen lär vara att polisen inte vill avslöja hur illa ställt det är för befolkningen vars säkerhet de är satta att skydda.

Om Örnsköldsvik skulle ligga på EU-snitt hade vi haft 178 poliser. Vi har förmodligen 45. Man förstår varför polisen inte har tid att beivra vardagsbrottsligheten.

Detta är allvarligt. Att polisen döljer för befolkningen vilket skydd vi har tyder på en myndighet i kris. Man verkar vilja att vi ska känna oss trygga, när det snarare är precis tvärtom.

Polisen i södra delen av landet har förmodligen tappat kontrollen. Resurser flyttas dit från de delar av landet som är mindre belastade av gängkriminalitet och -mord. Det medför förmodligen att även Örnsköldsvik dräneras på resurser. I och med polisens senaste kampanj “Operation Rimfrost” i region Syd, kan denna utveckling ha förvärrats. Man kan torrt konstatera att solidaritet kan ta sig mycket olika uttryck.

Regeringen har länge talat om 10 000 fler poliser i Sverige fram till 2024. Det är rent önsketänkande. Det är ett bedrägligt sätt att invagga befolkningen i falsk säkerhet. Nyligen gick regeringen och Mikael Damberg ut med att 546 nya poliser examinerats. En vecka innan tillkännagivandet fanns det 19435 poliser. 1,9 per 1000 invånare.

Nyligen publicerade vi en varning från polisen att stöldligor rörde sig mot Örnsköldsvik söderifrån. Vi gör följande reflektion:

Polisen har vetskap om att stöldligor rör sig längs E4 norrut mot Örnsköldsvik. (Troligtvis utländska stöldligor som rör sig fritt fram och tillbaka över Sveriges icke existerande gräns). För att varna befolkningen skickar man information till Grannsamverkan i kommunen och till Allehanda. Hos Allehanda landar sådan information bakom en betalvägg.

Således nås endast ett fåtal personer av varningen. Det logiska vore att polisen gick ut i skattefinansierade public service och varnade hela befolkningen via lokalradion P4 och dess etablerade trafikinformationssystem. Vidare borde polisen ha satt in flera patruller och upprättat trafikkontroller längs med E4, för att höja sannolikheten att ta dessa personer med innehavt stöldgods. Givetvis borde eventuellt signalement publiceras, liksom iakttagelser från allmänheten söderut. Inget av detta skedde, så vitt vi vet.

Det är inte bara stöldligor som kommer att spridas norrut, om den här utvecklingen fortsätter. Vi uppmanar polischef Dick Danielsson att vara öppen med hur polisresurserna i Örnsköldsvik ser ut. Allmänheten har rätt att veta. Förklara gärna också varför ett nytt polishus behövs om antalet poliser har halverats mot den ambition som gällde så sent som 2012.

Många har nog med förvåning och ett visst mått av oro tagit del av händelsen i Mellansel i helgen, där ett par hamnade i en hotfull situation i sitt hem och Polisen inte hade någon patrull att skicka. Allehanda skriver:

“Det var inte bara inbrott och biljakt i Mellansel den gångna helgen – utan även hotfull stämning i en trappuppgång med flera lägenheter – som av en man och kvinna upplevdes som en timme fylld av skräck.

– Två personer sparkade på vår lägenhetsdörr i tre omgångar i ungefär en timme. Jag var övertygad om att dörren skulle ge vika och att de skulle ta sig in. Vi var rädda, säger mannen, som vill vara anonym med tanke på den utsatta situationen.

Efter ett litet tag ringde mannen polisen och fick beskedet att det inte fanns någon patrull att skicka.

– En av personerna utanför dörren hade då bland annat gjort en pistolliknande rörelse, samtidigt som det kändes som om dörren skulle gå sönder.

– Polisen jag talade med hörde vilket liv det var och hon sa också oj, oj, oj och vad ni än gör så öppna inte dörren.

Innan samtalet avslutades uppmanade poliskvinnan honom att ringa igen om bråket skulle fortsätta.

Mannen anser att svaret han fick tyder på att rättssystemet har havererat.

– Det verkade ju inte finnas poliser att tillgå, säger han.”

Den här obehagliga incidenten råkade sammanfalla med att en läsare av bloggen hade föresatt sig att ta reda på hur många poliser som arbetar i Örnsköldsvik och vilket ekonomiskt anslag verksamheten får. Resultatet av hans undersökning har han haft vänligheten att dela med sig av till bloggen. Enklast sammanfattas det genom att visa en bild på polisens emailsvar:

Polisen sekretessbelägger alltså inte bara vilket anslag man har i Örnsköldsvik, utan även hur många poliser som arbetar där. Hemliga polisen fick plötsligt en ny och mycket obehaglig innebörd.

Men har det inte alltid varit så här?

Nej, nej och åter nej!

Sommaren 2012 går dåvarande länspolismästaren Peter Silverliden ut i massmedia med denna uppgift:

“Antalet polisanställda i polishuset är i dag cirka 80 och beräknas öka till över 100 inom en snar framtid. Dessa ska serva cirka 56 000 kommuninvånare och kommunen spår en positiv utveckling och antalet kommuninvånare stadigt kommer att öka inte minst på grund av Botniabanan och de nya pendlingsmöjligheterna till Umeå och Sundsvall.”

I december 2015 är det annat ljud i skällan. Dåvarande polischef i Örnsköldsvik, Kerstin Svedberg, låter uppgiven:

“För inte särskilt länge sedan bestod poliskåren i Örnsköldsvik av 63 anställda. Antalet har dalat de senaste åren – och de senaste två har det sjunkit från 58 till 51 på lönelistan.

– Ingen tvekan om att det känns att vi tappat fyra anställda 2014 och tre hittills i år, säger Svedberg.”

2012 arbetade alltså 80 poliser i Övik. Ambitionen var att bli 100. Dryga 3 år senare var antalet nere på 51. Och idag så har polisen inte en patrull att skicka till Mellansel under pågående brottslighet med inslag av hot och hot om våld en helt vanlig helg. När Allehanda frågar relativt nytillträdde polischefen Dick Danielsson hur många patruller som var i tjänst vid tidpunkten, så svarar han:

“Polisintendenten säger sedan att han inte kan avslöja hur många patruller som var i tjänst vid den aktuella tidpunkten.

– Det är som att ge motståndarlaget en fördel.”

Läser vi rätt? 2012 var ambitionen att öka från 80 till 100 poliser. 3 år senare finns bara hälften av den ambitionen i tjänst. 2019 heter polischefen Dick och när försvarslösa människor fruktar för liv och hälsa i sina hem, så har Dick inga poliser att skicka – och inte heller vill han redogöra för vad medborgarna kan förvänta sig för kapacitet hos Polisen. Det är ren misär. Men nytt polishus ska byggas på gamla busstationen…?

Under de här omständigheterna kan man inte låta människor tro att allt är som vanligt hos Polisen. Det är det uppenbarligen inte. Medborgarna måste ges möjlighet att anpassa sig till en helt annan och lägre förmåga hos Polisen, än vad som tidigare funnits. Inte minst de som bor i inlandets små tätorter, i byar på landsbygden eller enskilt. När staten inte tillhandahåller säkerhet så måste civilsamhället göra det istället. Det är nog dags att vi alla tänker över vår egen säkerhetssituation. Det kan gälla allt från var i hemmet vi har tillgång till tillhyggen, till att prata ihop sig med grannar om hur man kan larma varandra och bevaka varandras egendom mot utomstående. Jägare kan fundera på vilken bössa man ställer ytterst i vapenskåpet. En lämplig app i telefonen som medger att en kedja grannar och anhöriga kan larmas med ett färdigt sms med en enkel knapptryckning, kanske är en idé. Är det kanske dags att ta skrämselpropagandan från larmförsäljarna på allvar?

Under alla omständigheter kan man inte bara låta det här tokeriet pågå utan att själv på något sätt agera och anpassa sig. Helst även protestera.