(*) även känt som “dragqueen story hour”

Regnbågsveckan är här. Årets mest oförståeliga (till del) kommunala evenemang. Ingenting av det som görs under veckan är en kommunal angelägenhet. Allt kan utföras i privat regi.

Kommunen beskriver Regnsbågsveckan som “en gemensam manifestation och kraftsamling för ett öppnare samhälle där alla accepteras på lika villkor”. Det finns en oavsiktlig ironi i utsagan: alla tvingas att vara med i finansieringen av något som få fäster någon vikt vid.

För så är det förstås. Skala bort den lilla minoriteten högljudda entusiaster och de politiskt närstående, så finns inte många kvar som vill dansa runt värdegrundskalven med regnbågsflagga i hand. Man bryr sig helt enkelt inte om andra människors sexuella läggning och om något är man less på att saken ältas.

Det är just på detta sätt årets nyhet under Regnbågsveckan ska bemötas: premiär för sagoläsning av “dragqueen” på biblioteket i Arken. En man från skåne reser runt 150 mil till Ångermanland för att iförd kvinnokläder läsa sagor för barn. Vilken efterfrågan hos allmogen motiverar denna kommunala insats?

Annorlunda uttryckt: varför kan inte de föräldrar som absolut vill ha en karl utstyrd i paljetter, fjäderboa och sammet som sagoläsare för sina barn, själva betala för kalaset? Svar: därför att då skulle de aldrig vara villiga att stå för kostnaden. Hela konceptet bygger på att människor som inte efterfrågar transvestittjänsten ska tvingas att vara med och betala för den.

Det finns nog mer än en far utöver pennan som direkt eller indirekt har fått höra att glitter och rosa var farliga stereotyper för den egna avkomman. Del av de enligt kommundirektörshustrun så förkastliga könsnormerna.

Tusentals intersektionella genuspedagoger senare anländer flickrumsattributen ditt bibliotek klistrade på en man.

Ett av evenemangen under innevarande regnbågsvecka, var en föreställning med Yolanda Aurora Bohm Ramirez. Hon beskrivs som föreläsare, transaktivist och spoken word-poet.

Föreställningen visades på sliperiet i tisdags. Den sändes även live på Youtube. Och den kan ses i klippet nedan, nu i efterhand.

Bloggen kan nu meddela att inte en enda homosexuell man bevistade föreställningen fysiskt. Hur vi vet det? Publiken bestod av en man och 14 kvinnor. Och det är mannen som hört av sig till bloggen med siffrorna. Han är en helt vanlig vit, heterosexuell cis-man, även om han gärna vill ge omgivningen intryck av att fordom varit Nätra m.fl. socknars häradsbetäckare.

Spelar publikens sexuella läggning någon roll? Naturligtvis inte. Det är bara vi som på ett fånigt sätt påpekar att föreställningen lockade inte en, enda man på egna meriter. Den enda man som var där, sökte endast studera exakt vad det är skattemedel förslösas på. Han var inte imponerad.

Könsfördelningen i publiken är däremot intressant, men att fundera över den lämnar vi till er läsare.

Klippet har i efterhand åtta visningar, varav bloggen är skyldig till två. Ingen kioskvältare, sålunda. Hur många som såg livesändningen, vet vi inte.

Finansierat av er, till er. Håll tillgodo:

https://youtu.be/gU4kHCWRemg

Så är det ånyo Regnbågsvecka. Någon klar och tydlig definition på vad det är, finns nog inte. Ett genomgående tema – om veckoschemat analyseras – är HBTQI och normer.

HBTQI är den ständigt expanderande förkortning, vars betydelse devalveras i takt med att ytterligare grupper läggs till gemenskapen. Vad en homosexuell man egentligen har gemensamt med människor som uppfattar sig själva som fångade i fel biologiskt kön, har ännu ingen förklarat.

Och apropå normer; får en bög vara högerman? Det liberalkonservativa partiet Medborgerlig Samlings partiledare Ilan Sadé är homosexuell. Partiet är portat från Pride i Stockholm. Deras värdegrund är fel.

En bra bög röstar vänster. Ni andra kan krypa in i garderoben igen.

Kommunen har varit så duktiga att de lagt upp en helt egen sida på nätet för prideveckan. Den återfinns här. Tydligen duger inte den egna domänen och siten.

På en annan del av kommunens hemsida kan företag, föreningar och organisationer kostnadsfritt beställa dekaler att skylta sin rättrogenhet med.

Tänk om det fanns ett sätt att tryggt springa med flocken, simma med stimmet, och ändå vara en sådan normbrytare. Tänk om. Vilken varm känsla av trygghet och normupproriskhet på en och samma gång. Fly oss en extra regnbågsdekal, kära vän.

Som flera gånger tidigare återfinns kommundirektör Magnus Haglunds hustru Stinas verksamhet osmakligt nära en kommunal angelägenhet. Som medarrangör till Regnbågsveckan anges nämligen ”House be”. Det är kontorshotellet som gamla tryckeriet har förvandlats till. Stina Haglunds bolag Yourwill är del i det projektet.

Att Stina Haglund ska marknadsföras av kommunen under Regnbågsveckan är inte heller nytt. Se inlägget Regnbågsvecka: nu gör kommunen reklam för kommundirektörens frus verksamhet igen. Vi skrev då: ”En norm att bryta, vore den som säger att det är acceptabelt att fläta ihop kommunens angelägenheter – folkets – med enskildas intressen och därmed kasta den i Övik mycket vittförgrenade vän- och släktskapskorruptionen på sophögen”.

En av kommunens personalspecialister ska vid ett tillfälle under veckan föreläsa om normer och makt. Hon ”driver arbetet med att skapa en inkluderande organisation”. Med flera års erfarenhet av den här bloggen och läsare som spiller sina hjärtan i meddelanden och email, kan vi med gott samvete skriva: då har hon att göra, ty den kommunala organisationen präglas sannerligen inte av inkludering eller av respekt för dem som går mot normen. Och då avser vi inte sexuella preferenser. Anställda som mobbas ut, tvingas bort och rent allmänt jävlas med, endast beroende på deras politiska uppfattningar eller livsval, med vilka kommunen inte har ett dugg att skaffa.

En föreläsare av mer underhållande karaktär är förstås också kontrakterad; Yolanda Aurora Bohm Ramirez. Hon beskrivs av Wikipedia som föreläsare, spoken word-artist, poet och transaktivist.

Naturligtvis. Alla fyra expertiserna faller förstås inom kommunens kärnverksamhetsområde. Eller, det gör de förstås inte.

En god transsexuell är inte heller högerhen. Yolanda är aktiv i Feministiskt Initativ.

Vi ids inte ta reda på Yolandas arvode. Säkert är att det är vi skattebetalare som betalar det och utifrån bloggens erfarenhet av andra kommunalt anlitade föreläsare, vågar vi påstå att Yolanda drar in mer kosing på en föreläsning, än vad en kvinna i hemtjänsten får i plånboken på en månads arbete. Läs inlägget om transvestitindustrin Claes Schmidt; Hur billig är en transvestit? …eller när vinster i välfärden plötsligt är ok. Vad sägs om en klassanalys på det Göran Wåhlstedt?

Sagostund med regnbågstema arrangeras traditionsenligt på biblioteket. Lämpligt för barn från 3 år. Sexuell läggning, sexualitet, kön. Barn.

En industri är vad detta är. Skattedriven. Specialister och fackidioter i sina egna hägn, bedyrandes den egna expertisen betydelse för samhället. Att gå emot den industrin och ställa sig vid sidan av, är den största av synder. Förskolebarn och skolelever ska inlemmas i projektet. Civilsamhälle och näringsliv uppmanas att bokstavligen skylta med den rätta läran.

Det finns ett ord att använda i beskrivningen av sådana läror. Totalitär.