Oljan från utsläppet i Husum upptäcktes helgen 18-19 september. Påföljande måndag skrev SVT Västernorrland bl.a. nedan på sin nätsida:

”Utsläppet är omfattande och räddningstjänsten har rekvirerat specialresurser från MSB för saneringen. Enligt ögonvittnen ligger det olja upp till två meter upp på land.”

På tisdagen rapporterar Allehanda att 1-1,5 m3 olja sanerades under måndagen. Några dagar senare skriver tidningen att saneringsarbetet tas över av Metsä. 5 m3 olja har då samlats in.

Fabrikschefen Olov Winblad von Walter får frågor om hur så mycket olja kunde läcka utan att fabriken upptäckte det. Han svarar: ”Det är komplext”.

Det är ett expertsvar. Inte expert i meningen kunnig inom rostfria rör, flänsar, planpackningar, kulventiler, tryck- och nivåvakter, induktiva givare eller PLC-styrning. Nej, expert på att få allmänheten – den lättlurade delen av den – att vända sig mot varandra och med den okunniges bekymrade min återupprepa orden: det är komplext.

Det är inte komplext att hålla de flesta miljöfarliga vätskor inneslutna. Komplexitet kan uppstå om de är trycksatta och frätande på normalt tillgängliga och lättbearbetade material; sådana att slöjda tankar och kärl av. Olja har inga sådana egenskaper.

Olja hanteras i verksamheter som spänner från hushållets villaolja till mångmiljardindustrier som Metsä. När det går åt pipan och läckage uppstår, beror det på en eller flera av: felaktiga rutiner, handhavandefel, design- eller konstruktionsfel, bristande underhåll eller extern händelse, t.ex. brand. Det sistnämnda kan uteslutas här och de tre första kan sammanfattas som klanteri.

Omedelbart efter oljeutsläppet kan man alltså dra slutsatsen att orsaken bakom är klanteri eller bristande underhåll. Eller båda.

En fråga är också helt avgörande att ställa, när väl utsläppsolyckan är ett faktum: hur mycket olja har läckt ut? Om man efter endast några få dagar har skopat upp 5 m3, vilken faktor är då lämplig att multiplicera den mängden med för att erhålla en ungefärlig storlek på det totala utsläppet? Det är knappast så att oljan har vänligheten att flyta iväg till några få strandremsor och där vackert skölja upp sig till 100%, tillgänglig för saneringsarbete. Med andra ord: den faktorn är större än 1.

Då oljeutsläppshändelsen liksom bara dog som nyhet, fick vi aldrig något svar på just hur mycket olja det var som läckte ut. Nedan följer en redogörelse för hur vi försökte få fatt i den uppgiften.

Den 23 september begär vi ut Länsstyrelsens föreläggande om redovisning och utredning:

Länsstyrelsen kräver av Metsä att de ska inkomma med uppgifterna senast den 28 september.

Den 29 september frågar vi om Metsä svarat på föreläggandet. Vi får inget svar och skickar en påminnelse den 1 oktober. Först den 5 oktober svarar Länsstyrelsen. De bifogar då diverse handlingar. En är Metsäs saneringsplan och en är bolagets svar på föreläggandet. Nedan bild är från det senare. Notera svaret på frågan om hur mycket olja som läckt ut.

Vi svarar Länsstyrelsen så här:

”Metsä redogör inte för mycket olja som läckt. Istället skriver man att det får utredningen visa. Har Metsä lämnat besked om när de har för avsikt att upplysa Länsstyrelsen om hur mycket olja deras verksamhet släppt ut i havet?

Det är knappast en avancerad sak att ha en preliminär uppfattning i den frågan. Tankstorlek, påfyllningsintervall, förbrukning, m.m. lär vara kända storheter.”

Länsstyrelsen svarar samma dag:

Bolaget har alltså anlitat konsulttjänster för att lista ut hur mycket av deras olja som hamnat i havet. Och tydligen har de vid någon punkt i tiden trott att 50-80 L är allt som läckt ut.

Den 20 oktober frågar vi om mängden olja igen:

…så vi frågar om handläggaren fick något svar från Metsä om mängden olja. Handläggaren svarar:

Det har nu gått över en månad sedan utsläppet och Länsstyrelsen har fortfarande inte fått någon redogörelse från Metsä över hur mycket olja som läckt ut.

Vi blir uppmärksammade på att Länsstyrelsen polisanmält Hemab för utsläppet i Härnösand och frågar därför den 8 november om de gjort samma lika med Metsä. Svaret:

Den 15 november frågar vi om åtalsanmälan har skickats och huruvida Metsä lämnat in en redogörelse för hur mycket olja som läckt. Vi får inget svar och skickar en påminnelse den 22 november. Dagen efter får vi svar:

En vecka senare anländer den. Det har då förflutit två månader sedan utsläppet.

Av rapporten framgår att Metsä bedömer att mängden läckt olja är 3-13 m3.

Sannerligen ett brett intervall. Bolaget tror dock att den verkliga mängden ligger i intervallets lägre del. Den som är räknekunnig reagerar förmodligen på att minst 5 m3 olja har sanerats, samtidigt som bolaget anger att så lite som 3 m3 skulle kunna ha läckt. Det går förstås inte ihop.

Rapporten anger också vilka fel som gjorde läckaget möjligt:

Tre defekta komponenter och två designfel har möjliggjort att olja tryckts in i ångsystemet och sedan följt ångkondensatet till avlopp och vidare ut i havet. Inte illa pinkat som händelsekedja.

Det är inte känt i skrivande stund om åtalsanmälan har skickats in av Länsstyrelsen.

Av ett i samhällsbyggnadsnämnden fattat delegationsbeslut daterat 24 juni i år, framgår att marken där det s.k. mobilitetshuset ska byggas, är förorenad.

Mobilitetshuset är alltså parkeringshuset för 131 Mkr som ska uppföras intill kommunhuset och där framförallt kommunala tjänstemän ska parkera sina till övervägande del fossildrivna bilar. Se inlägget Nytt p-hus jämte kommunhuset för 131 Mkr – kallas ”mobilitetshus”.

S och V kallar dock betongskapelsen för mobilitetshus och lägger till lite förvirrade meningar om cykelparkering och elcykelladdning. Vanligt folk förstår nu förstås att man inte behöver bygga ett p-hus för bilar för att producera tak och inlåsning till cykeln. Och elcykelns batteri lossar man från cykeln och laddar på kontoret.

I beslutet står att läsa bl.a. följande:

”Örnsköldsviks kommun har lämnat in en anmälan om avhjälpandeåtgärd på fastigheten Örnsköldsvik 8:9 den 14 juni 2021.

Det har tidigare utförts markundersökningar på fastigheten av både Sweco och Tyréns mellan åren 2012-2017. Sanering har skett i omgångar på fastigheten och efter det avstyckats i flera mindre fastigheter. Denna anmälan berör den del som ska bebyggas med ett mobilitetshus. Det har sedan tidigare identifierats en förorening i norra änden på fastigheten av framförallt arsenik som blev kvar efter den senaste saneringen. 2017 genomfördes en riskutredning kring de föroreningar som lämnats kvar. Den arsenikförorening som lämnades kvar i norra slänten bedömdes inte utgöra en risk för människors hälsa vid nuvarande markanvändning.”

Utöver arsenik finns markavsnitt förorenade med PAH (polyckliska aromatiska kolväten).

Sanering ska ske genom schaktning och bortforsling av de förorenade massorna till godkänd mottagningsanläggning. Bortforslade massor ersätts med rena massor. Antingen från godkänd täkt eller om sådant godkännande inte finns, från täkt med tillägget att massorna då ska analyseras först. Material från schaktning får inte spridas i området. Transporter ska gå täckta med speditör som har tillstånd för transport av farligt avfall.

Sanering kommer att ske med målsättningen att marken i alla punkter utom en ska uppfylla kraven för KM – känslig markanvändning. Det betyder förenklat att resultatet ska bli så gott som giftfritt.

I början av veckan hörde bloggläsare oberoende av varandra av sig med följande information:

På en yta på det gamla fabriksområdet i Köpmanholmen utförs markarbeten. Ytan planas av och massor körs från området på lastbil. Enligt hörsägen körs massorna till ett elljusspår i området, vilket i så fall endast kan vara skidspåret jämte Bredånger. Enligt en läsare är syftet att ställa i ordning en yta för lagring av vindkraftverk.

Området där markarbeten utförts är markerat nedan:

Det här framstod som mycket konstigt. Området tillhör det gamla fabriksområdet som var svårt förorenat med kvicksilver och andra tungmetaller, alifatiska kolväten, terpentin, m.m. Fabriksområdet är sanerat, men det betyder inte att alla föroreningar är borta. Snarare att de reducerats. Att flytta massor från området känns inte rimligt.

Nedan en bild från det saneringsarbete som utfördes under perioden 2002-2009.

Vi frågade Öviks hamn & logistik – det kommunala bolag som driver hamnen – vad det är för arbeten som utförs. Svaret blev att man iordningställer en yta för lagring av vindkraftverk.

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för det sanerade området, så vi frågade dem om de kände till arbetena och om de har godkänt dem. Svaret vi fick är minst sagt ögonbrynshöjande:

Länsstyrelsen har alltså stoppat arbetena.

Det framgår klart och tydligt att Öviks hamn & logistik har brutit mot Länsstyrelsens föreläggande. Oavsett om det skett genom slarv och inkompetens eller med flit, så kan det vara frågan om ett miljöbrott. De massor som hunnit köras från platsen och förmodligen lagts ut i skidspåret, är nu Övik kommuns huvudbry i egenskap av tillsynsmyndighet. Saken kommer alltså att landa hos tjänstemännen på Miljö&Hälsa.

Kommunen skall alltså utöva tillsyn på sitt eget bolags handlingar. Det är bara att önska tjänstemännen på Miljö&Hälsa lycka till.

Vår kommentar:

Det är så flagrant. Inkompetens eller likgiltighet eller både och. Om man gör så här nu, vad har man då tidigare gjort och ställt till med? Saker som vi i så fall aldrig kommer att få kännedom om.

Herrgårdstippen, som är ett svårt förorenat område, skulle döljas med en konstpark. Redan idén att anlägga en konstpark i ett mycket litet f.d. fabrikssamhälle, är märklig. När den dessutom anläggs dikt an mot en svårt förorenad f.d. tipp, så är det inget annat än misshushållning och skojeri. Ett skojeri som kulminerar med att kommunen vill inkorporera tippen i ett naturreservat man önskar skapa. Precis som med Alneskogen. Tidigare tipp och f.d. industriområde. Nu naturreservat. Stefan Löfven medverkade i beslutet när det begav sig på 90-talet, i egenskap av ersättare i kommunstyrelsen.

Tänk nu också på vad ytan skulle användas till: lagring av vindkraftverk. Det betyder att återigen skall större fartyg lossa i hamnen i Köpmanholmen. Just där fiberbanken gömmer sin kvicksilverskatt. 1500 kg kvicksilver. En fiberbank som bär spår efter propellerströmmar och har skredärr (ras) enligt SGU (Sveriges Geologiska Undersökning).

Den förment miljövänliga vindkraften slår till igen. Utländska bolag exploaterar Norrland och det sker med socialdemokratins och Stefan Löfvens goda minne. Barnen i skolan i Köpmanholmen lär, likt alla andra skolbarn, skrämmas med domedagsprofetior om klimatet. Lösningen är påstått hållbar och förnyelsebar vindkraft. Men får barnen något lära om miljöproblemen i sin egen hembygd? Får de lära sig om miljöbrotten i den blivande vindkraftparken i Viksjö i Härnösands kommun? Eller om utsugningen av den varselklädda småskutten som endast försöker vara sin egen lyckas smed?

Här tar den här texten slut. Scrolla nu upp och betrakta bilden som illustrerar inlägget. Den bild som mycket troligt bara for dig förbi. Läs vad som där står och känn dissonansen. Lyssna sen på Totta Näslund.