En uppgiftslämnare meddelar bloggen följande:

I natt skars totalt 16 däck sönder på 7 hemtjänstbilar. Bilarna stod parkerade vid kommunala Hemtjänst Järven på Sörliden.

Hjulen skiftades mellan bilarna så att vissa bilar åter blev körbara. Övriga bilar bärgades till däckfirma.

Liknande incidenter ska ha inträffat tidigare.

All information mottages tacksamt, som antingen kan bekräfta eller dementera ovan.

Med anledning av inlägget i helgen om Sörliden och Vallas tillsynes obönhörliga förvandling till rena invandrarområden – i åldersgruppen 16-23 år gamla är andelen svenskar lägre än 15% – så hörde en läsare av sig med följande information om Höglidenskolan:

Det finns exempel på föräldrar som har tagit sina barn ur skolan och flyttat dem till andra skolor. Första veckorna efter skolstart var polisen på plats mycket ofta, flera gånger i veckan. Orsaken var våld, bråk och hot. Äldre ungdomar ska vid minst ett tillfälle ha besökt skolan för att göra upp oförätter på yngre släktingars vägnar. Polis har avvisat sådana ungdomar. Det spottas friskt i trapphusen och lärare kallas både det ena och andra. Rektor och lärare har inte kontroll över situationen.

Läsaren har direkt insyn i verksamheten på Höglidenskolan och lämnade ovan information i eget namn, med önskan om att få vara anonym. Vi har skrivit om formuleringarna så att språket inte ska kunna kännas igen.

Det finns ingen anledning för oss att tvivla på sanningshalten. Märkligt är då att Allehanda istället har rapporterat hur nöjda och glada personalen är med skolsammanslagningen. Ja, för dagens Höglidenskolan bildades genom sammanslagningen av Sörlidenskolan och Höglandsskolan. Anledningen till detta stavas integrationspolitik.

I princip skulle svenska ungdomar förvandlas till politiska verktyg för att integrera invandrarungdomar genom att, som det heter, minska segregationen.

Logiken är alltså att när man inte från politiskt håll kan tvinga folk att bosätta sig på en viss plats, så kan man leka socialingenjör med deras barn. Oavsett vad man har för uppfattning om integrationspolitik som sådan, kan man ställa frågan: är det så skolplikten ska förvaltas? Det kan inte vara rimligt att det allmänna tar invånarnas barn i anspråk som verktyg för att lösa och mildra problem och negativa effekter av tidigare förd (invandrings)politik.

I Örebro kommun har dessutom redan visats att den här typer av åtgärder inte är någon mirakelkur. Vivallaskolan lades ned där och eleverna pytsades ut till andra skolor. I Lärarförbundets tidning Läraren skriver man:

”Nu har forskare vid Örebro universitet undersökt resultatet och kommit fram till att omorganiseringen inte haft någon positiv effekt på varken måluppfyllelsen eller skolsegregationen.”

Varför lämnas man så ofta med känslan av att politiken i Övik kan liknas vid en bilkrasch i extrem ultrarapid? Man ser hur bilen har förlorat kontrollen och vet vad det obönhörligen kommer att leda till. Men allt utspelar sig i snigelfart. Frågan som om och om igen återkommer är: blir det en beskedlig dikeskörning eller en total demolering i ett eldhav?

I gårdagens inlägg refererade vi till Stefan Löfvens officiella facebooksida och citerade: ”Vi ska bryta segregationen och se till att alla kan bo bra genom hela livet.”

Med segregation menas att det finns bostadsområden där andelen invandrare är mycket hög. Man lever åtskilda – segregerade – från svenskar. Därav namnet segregation.

Ska man då ”bryta” segregationen, som Löfvens hjälpredor uttrycker det, betyder det att man måste få svenskar att flytta in i sådana områden. Det vore bra om Stefan Löfven kunde berätta hur man ska lyckas med det.

Någon sådan mirakelkur finns förstås inte. På 80-talet var stadsdelar med dominerande invandrarbefolkning ett rent storstadsfenomen. I takt med att invandringen har ökat, har sedan sådana stadsdelar dykt upp även i större centralorter. När Reinfeldt sjösatte en liberalare invandringspolitik, tog det inte många år förrän även mediumstora centralorter fick segregerade stadsdelar. Stefan Löfven fortsatte på inväxlat spår, men höjde farten rejält. De senaste 15 åren har det därför nettoinvandrat ungefär en miljon människor till Sverige. Nettoinvandringen till Övik under samma tid är 4059 personer.

Vi ställde oss frågan ”hur långt har segregationen på Valla och Sörliden gått?”. För att studera den saken kan man använda sig av Ratsit, Mr Koll eller någon annan tjänst där personer och adresser kan slås upp. Man kan helt enkelt titta på alla personer på en gata och bilda sig en uppfattning om hur hög andel av namnen som är utländska.

Därför gjorde vi så här:

• Vi valde att titta på adresserna Valhallavägen 35-51, Järvstagatan 1-16 och hela Sörbyvägen (på rekommendation från en läsare).
• Det går inte att titta på alla åldrar. Antalet boende blir då ohanterbart stort. Därför begränsade vi sökningen till åldrarna 16-23 år. Det har också denna fördel: studerar man unga människor så betraktar man framtiden.
• Vi kategoriserade de personer som hade helt utländska namn som invandrare. Finska namn räknades inte dit. Namnkombinationer som innehöll både svenska eller finska namn och utländska namn, räknade vi inte som invandrare. Vid tveksamhet räknades en person inte som invandrare.
• Studien utfördes i slutet av juli månad.

Resultatet är som följer:

Valhallavägen 35-51: 139 invandrare av totalt 156 folkbokförda i åldern 16-23 år gamla => 89%

Järvstagatan 1-16: 33 av 39 => 85%

Sörbyvägen: 30 av 40 => 75%

Totalt: 202 av 235 => 86%

Segregationen i åldersgruppen 16-23 år är alltså nästan fullständig. Och alla kan nu fråga sig: kommer Valla och Sörliden att se en ökad andel svenskar i samma åldersgrupp, när S lyckas – med deras egna ord – bryta segregationen? Eller kommer utvecklingen på Valla/Sörliden att bli något helt annat?

”Tryggheten ska öka genom att med full kraft bekämpa den grova kriminaliteten – samtidigt som vi ska se till att alla barn har en trygg uppväxt. Vi ska bryta segregationen och se till att alla kan bo bra genom hela livet.”

Så skrev Stefan Löfven på Facebook den 1/10 2021. Eller, inte han, utan hans kader av spöskrivare och administrativa hjälpredor. Stefan Löfven skriver inte – på arbetarsvenska – ett jävla skit själv. Karln är fullständigt språkligt obegåvad.

Vilket är ok. Hur man hanterar språket är inte nödvändigtvis en indikation på intelligens eller handlingskraft. Men att ha en hoper svansviftande fjantar att förätta ens skriftställargärning och sedan låtsas som om det är en själv som skriver – det är ett jävla skit.

Nåja, hursomhelst: vem ska flytta upp på Sörliden för att – som Löfvens hjälpredor skriver – bryta segregationen?

Varför frågar vi? Jo, för att när segregation ska brytas, så är det nödvändigtvis så att svenskar ska flytta in i vad som i folkmun kallas för ”invandrarområden”. Och vi undrar just vilka dessa svenskar är?

Vi återkommer i helgen med ett inlägg om Sörliden och Vallas belägenhet.

En läsare tipsar om följande:

För ungefär två veckor sedan blev två av kommunens bilar vandaliserade på parkeringen utanför Sörängets vård- och omsorgsboende.

Bakrutor krossades och ordet ”hora” ristades in i motorhuven.

Tipsaren har inte sett av någon notis i Allehanda om händelsen. Vi har för oss att Allehanda undvek att rapportera vandalismen även i detta fall: Psykfall går lös – omfattande vandalisering.

Det fanns en tid när ordet ”hora” var allmogens vulgära namn på prostituerade – och inget annat. Idag är det ett nedsättande ord om kvinnor i allmänhet. Det är en importerad betydelse av ordet.