En bloggläsare hör av sig och spiller sitt hjärta om sin arbetssituation. I den del av kommunen vederbörande arbetar, finns arbetare respektive tjänstemän. Kondenserat är meddelandet detta: arbetarna måste bokföra varje timme i projekt, samtidigt som tjänstemännen är projektlösa i detta avseende. Torrt konstaterar arbetaren att det påverkar inte minst fikarasternas längd för respektive yrkesgrupp.

Jämför man detta med privata företag, så kan man notera följande: Även i ett privat företag måste många gånger en arbetare skriva sin tid på projekt och då med en betalande kund i varje projekt. Sådant är livet för en elinstallatör, sotare eller rörmokare. På firman finns tjänstemän och dessa utgör en overheadkostnad som ligger inbakad i det timpris som åtföljer arbetaren.

Det förekommer förstås att tjänstemännen skriver tid i privat sektor också. Elkonstruktören, VVS-projektören eller landskapsarkitekten, kanske kan vara exempel.

I offentlig sektor lyser detta oftast med sin frånvaro och om det existerar, så har det inte sällan schablonmässig karaktär. En tjänsteman kan finansieras med ekonomiska medel från olika budgetar. Jodå, Kjell arbetar 30% åt serviceavdelningen och resten åt bildningsförvaltningen.

Det privata företaget kan inte tillåta antalet tjänstemän växa oproportionerligt gentemot antalet arbetare, när de tidigare är en overheadkostnad och inte själva ger direkt upphov till fakturering mot kund. Skulle det ske, kommer snabbt nödvändigt pris mot kund att bli för högt och företaget konkurreras då ut.

Gudarna ska veta att den mekanismen inte finns i kommunal förvaltning.

På kommunens hemsida kan man läsa att:

“Omvärldsanalysteamet vid Örnsköldsviks kommunledningsförvaltning har nominerats som en av åtta finalister till ”Årets team” vid Framtidsgalan 2018 i Stockholm.”

Det låter väl fint. Men, vad är detta egentligen? Örnsköldsvik har ca 56 000 invånare. Behövs det ett “omvärldsanalysteam”? För ett team är det verkligen. Det består nämligen av fyra tjänstemän.

Riktigt olustigt blir det när man betraktar titlarna på dessa fyra:

1. Utvecklingsledare, tillväxtavdelningen
2. Utvecklingsstrateg och statistiker, tillväxtavdelningen
3. Utvecklingsstrateg, tillväxtavdelningen
4. Verksamhetsutvecklare, utvecklingsavdelningen

Läser vi rätt här?

Jo. Det finns alltså tre “utvecklingsstrateger”, varav en är ledare, på tillväxtavdelningen SAMTIDIGT som det existerar en helt egen utvecklingsavdelning. Byråkratin antar Kafkaliknande proportioner. Borde inte utvecklingsstrategerna vara anställda på…utvecklingsavdelningen? Och vad tusan gör en “verksamhetsutvecklare” på en “utvecklingsavdelning”?

Vi påminner om att Örnsköldsvik inte har sett något tillväxt att prata om överhuvudtaget. Någonsin. Befolkningsantalet har varit minskande sedan kommunen bildades på tidigt 70-tal. Sedan några få år tillbaka växer befolkningsmängden. Men det beror endast på invandring. Fortfarande dör det fler invånare än det föds barn och fler väljer att flytta till andra kommuner, än vad människor väljer att flytta hit. Vad tillväxtavdelningen än pysslar med, så fungerar det inte.

Varför är det då så här? Sossarna vill ha ett väl avlönat tjänstemannafrälse i den kommunala förvaltningen. Sålunda konstruerar man låtsasjobb med titlar som ger bra lön. På detta sätt får man tjänstemän som är helt beroende av socialdemokratiskt styre för sin framtida privata ekonomi. Skulle man få ett annat politiskt styre, så skulle kniven gå och dessa tjänstemän riskerar att ställas till arbetsmarknadens förfogande. D.v.s. konkurrera om riktiga jobb. Genom förfarandet skapar sossarna en mycket sosselojal kommunförvaltning, som kommer att, av rent egoistiska skäl, effektivt tillvarataga S-intressen.

Mindre effektivt blir användningen av våra skattemedel och eftersom inte sällan fel tjänsteman hamnar på fel stol, så blir även det arbete som utförs lidande. Förlusten är oss alltså dubbel.