1 maj

I begynnelsen skapade socialdemokratin himmel och jord.

Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en kall vind svepte fram över vattnet.

Partiledaren sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till.

Socialdemokratin såg att ljuset var gott, och den skilde ljuset från mörkret.

Partiet kallade ljuset dag, och mörkret kallade de natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

Ideologi är ett ord som många använder, men som färre kan ge korrekt innebörd. De flesta sätter nog likhetstecken mellan ideologi och vad partier tycker och anser i mer generella frågor. Det är inte korrekt.

Den riktiga betydelsen är att ideologi är en idé om hur och efter vilka principer samhället ska skötas och utformas. I sakens natur ligger att något utrymme för tvivel finns inte. Ideologi och högmod går hand i hand; anhängarna till en ideologi anser sig sitta inne på svaren och facit. Pragmatism är något ont. Ett ok man endast bär kortare tid och i nödfall. Något att ta till när karta och verklighet inte stämmer överens.

Idag skulle socialdemokratin under normala omständigheter påmint oss om att de bäst vet hur samhället ska styras. Med röda fanor, marschmusik och stöveltramp. En historisk relikt och ett eko från förra århundradets första hälft. Det århundrade då ideologier mördade hundratals miljoner människor och slog samhällen och civilisationer i spillror.

I sin ungdom var socialdemokratin en reaktion på materiell nöd, ekonomiskt förtryck och avsaknad av folkstyre. Förståelig och som reaktion betraktad oundviklig. Partiets ideologer förutspådde profetiskt att den demokratiska socialismen skulle leda till det goda och jämlika samhället.

Det är nu precis hundra år sedan socialdemokratin fick verkligt politiskt inflytande, ty så många år firar demokratins införande i år. Något fördelningspolitiskt nirvana har inte behagat infinna sig, trots att regeringsinnehavet mest har legat hos S. Och det blir allt tydligare att vår civilisation har passerat sin relativa höjdpunkt. Tecknen på samhällsförfall finns där. Såväl materiella och kulturella, som sociala. I sin iver att med socialingenjörskonst omdana samhället, synes det som att man spolade ut babyn med badvattnet. Folket har tillgång till betongförorter och socialförsäkringar, men det mesta vi förr var bra på och framgångsrika inom, har förvandlats till medelmåtta eller återfinns på ett sluttande plan. Teknisk och ekonomisk utveckling leds på andra håll i världen nu. Musik och litteratur? Sorg.

Ingen rättrogen S-väljare tvivlar dock, ej heller uppfattar de sig digna under skatter, trots ett av världens högsta skattetryck. S-samhället är bäst i den internationella jämförelse som aldrig görs och inte sällan hävdas detta med en självsäkerhet som endast den världsovane kan uppvisa. S exploaterar förnekelse och okunskap om omvärlden. Det fungerar i slutna samhällen som påstår sig vara öppna.

Tvivel. En självklarhet under tusen år av svensk kristen civilisation. Jesus tvivlade på sitt yttersta. Ett genidrag av de som efter hans död nedtecknade Nya testamentet. Något liknande finns inte i den ideologiska tidsåldern.