Tomas Izaias Englund drar till med årets hittills märkligaste ledartext. Under den smått fantastiska rubriken ’Ta hoten mot Ö-viks politiker på allvar: ”det var en incident då jag hotades av nazister”’, blommar Englund ut i vad som måste beskrivas som tillkännagivandet av lojalitet mot både husse arbetsgivaren – voff, voff – och sosseetablissemanget.
Det är bildningsnämndens ordförande Kristoffer Park som en gång hotats av nazister. Och därtill skall läggas en ”handfull polisanmälningar” som skall ha gjorts ”de senaste åren” p.g.a. ”angrepp mot deras [sossarnas] förtroendevalda”.
Någon som känner igen denna beskrivning? Googlar man ”hot förtroendevalda örnsköldsviks allehanda” så finner man inget stöd för Parks påstående om polisanmälda hot mot förtroendevalda. Skulle dena hotflod runnit fram utan att Allehanda i lag med sosseriet exploaterade den?
Nä. Men så går Englunds text över till ”uthängningar”. Han skriver:
”Många av angreppen rör sig dessutom i en gråzon där diverse personangrepp och halvsanningar inte kan kategoriseras som rent förtal, men ändå är utformat på ett sådant sätt som ämnar göra maximal skada utan att vara direkt lagstridigt.”
Ja, Englund. Precis så är det. Skyldiga! (Noterbart är användningen av ordet ”halvsanningar” – samvetet kanske omöjligjorde ordvalet ”lögner”?).
Så som ni gjort i media sedan rösträttens införande, alltså.
Så som S gör varje dag via kommunförvaltningen. Tillsammans sitter ni på mer än 90% av det lokala informationsflödet. Och ni nyttjar det skamlöst för era politiska syften. Så gör även vi med vår plattform. Skillnaden, om det finns någon, är att vi gör det obetalt av övertygelse att denna S-ministär måste väck. Ni gör det med månadslön, åsiktsmätta magar och illa dold desillusion. Bevakandes rådande ordning.
MittMedialogik: Det är synd om Kristoffer Park. Det är inte synd om Arne Gavelin.
Låt oss också passa på att peka på en mycket bedräglig passage i texten. Den lyder:
”Mycket av det som sprids präglas dessutom av ett slags klassförakt. ”Nu går han från att vara däckbytare till att bli bildningsnämndens ordförande”, kan man läsa om Park (S), exempelvis.
– Vi har ju en statsminister som har en bakgrund som svetsare. Det är dessutom viktigt för en demokrati att folkvalda kan komma från olika bakgrunder. Andra politiker får höra att de aldrig haft ”ett riktigt jobb”. Uppenbart är det svårt att behaga alla, konstaterade Park då.”
Det du läsare bör förstå är att ”folkvald” och ”förtroendevald” inte på något sätt är samma sak. Kristoffer Park är fullmäktigeledamot. Det är han för att han kvalat in sig på S-listan på en sådan plats att han blivit vald. Kvalat in har han gjort genom att spela ett – i alla partier – smutsigt internt spel i den lokala partiorganisationen. I sin egenskap fullmäktigeledamot är Park folkvald.
Men han är inte bildningsnämndens ordförande för att han är folkvald. Det är ett förtroendeuppdrag och förtroendet ges av partiet – inte av oss väljare. Man behöver inte vara invald i fullmäktige för att sitta i en nämnd eller ett kommunbolags styrelse. Man behöver inte ens vara partiknuten. Därför är det fullt rimligt att kritisera partiers val av förtroendevalda i operativa funktioner. En heltidsarvoderad ordförande för en nämnd som ansvarar för nära 1,5 miljarder skattekronor bör förstås ha förutsättningar att sköta uppgiften. S har gett sin arbetarkommuns ordförande Park det förtroendet. En person som är skuldsatt hos Kronofogden och visat systematiskt att han inte kan göra rätt för sig.
Betrakta nedan hur Swebtv blir behandlade av en förtroendevald i Stockholm, när kritiska frågor ställs om nedläggningen av ett omsorgsboende och evakueringen av 100 gamla. När den f.d. Scanialedaren Leif Östling lät sig intervjuas i Swebbtv, beskrev Svt Youtube kanalen som kopplad till ”vit makt-rörelsen”.
Och i Övik skriver Englund numera om nazister, angrepp, hot och hat. Någon som ser mönstret?