Tomas Izaias Englund drar till med årets hittills märkligaste ledartext. Under den smått fantastiska rubriken ’Ta hoten mot Ö-viks politiker på allvar: ”det var en incident då jag hotades av nazister”’, blommar Englund ut i vad som måste beskrivas som tillkännagivandet av lojalitet mot både husse arbetsgivaren – voff, voff – och sosseetablissemanget.
Det är bildningsnämndens ordförande Kristoffer Park som en gång hotats av nazister. Och därtill skall läggas en ”handfull polisanmälningar” som skall ha gjorts ”de senaste åren” p.g.a. ”angrepp mot deras [sossarnas] förtroendevalda”.
Någon som känner igen denna beskrivning? Googlar man ”hot förtroendevalda örnsköldsviks allehanda” så finner man inget stöd för Parks påstående om polisanmälda hot mot förtroendevalda. Skulle dena hotflod runnit fram utan att Allehanda i lag med sosseriet exploaterade den?
Nä. Men så går Englunds text över till ”uthängningar”. Han skriver:
”Många av angreppen rör sig dessutom i en gråzon där diverse personangrepp och halvsanningar inte kan kategoriseras som rent förtal, men ändå är utformat på ett sådant sätt som ämnar göra maximal skada utan att vara direkt lagstridigt.”
Ja, Englund. Precis så är det. Skyldiga! (Noterbart är användningen av ordet ”halvsanningar” – samvetet kanske omöjligjorde ordvalet ”lögner”?).
Så som ni gjort i media sedan rösträttens införande, alltså.
Så som S gör varje dag via kommunförvaltningen. Tillsammans sitter ni på mer än 90% av det lokala informationsflödet. Och ni nyttjar det skamlöst för era politiska syften. Så gör även vi med vår plattform. Skillnaden, om det finns någon, är att vi gör det obetalt av övertygelse att denna S-ministär måste väck. Ni gör det med månadslön, åsiktsmätta magar och illa dold desillusion. Bevakandes rådande ordning.
MittMedialogik: Det är synd om Kristoffer Park. Det är inte synd om Arne Gavelin.
Låt oss också passa på att peka på en mycket bedräglig passage i texten. Den lyder:
”Mycket av det som sprids präglas dessutom av ett slags klassförakt. “Nu går han från att vara däckbytare till att bli bildningsnämndens ordförande”, kan man läsa om Park (S), exempelvis.
– Vi har ju en statsminister som har en bakgrund som svetsare. Det är dessutom viktigt för en demokrati att folkvalda kan komma från olika bakgrunder. Andra politiker får höra att de aldrig haft “ett riktigt jobb”. Uppenbart är det svårt att behaga alla, konstaterade Park då.”
Det du läsare bör förstå är att ”folkvald” och ”förtroendevald” inte på något sätt är samma sak. Kristoffer Park är fullmäktigeledamot. Det är han för att han kvalat in sig på S-listan på en sådan plats att han blivit vald. Kvalat in har han gjort genom att spela ett – i alla partier – smutsigt internt spel i den lokala partiorganisationen. I sin egenskap fullmäktigeledamot är Park folkvald.
Men han är inte bildningsnämndens ordförande för att han är folkvald. Det är ett förtroendeuppdrag och förtroendet ges av partiet – inte av oss väljare. Man behöver inte vara invald i fullmäktige för att sitta i en nämnd eller ett kommunbolags styrelse. Man behöver inte ens vara partiknuten. Därför är det fullt rimligt att kritisera partiers val av förtroendevalda i operativa funktioner. En heltidsarvoderad ordförande för en nämnd som ansvarar för nära 1,5 miljarder skattekronor bör förstås ha förutsättningar att sköta uppgiften. S har gett sin arbetarkommuns ordförande Park det förtroendet. En person som är skuldsatt hos Kronofogden och visat systematiskt att han inte kan göra rätt för sig.
Betrakta nedan hur Swebtv blir behandlade av en förtroendevald i Stockholm, när kritiska frågor ställs om nedläggningen av ett omsorgsboende och evakueringen av 100 gamla. När den f.d. Scanialedaren Leif Östling lät sig intervjuas i Swebbtv, beskrev Svt Youtube kanalen som kopplad till ”vit makt-rörelsen”.
Och i Övik skriver Englund numera om nazister, angrepp, hot och hat. Någon som ser mönstret?
Man blir nästan förstummad, när man läser Tomas Esaias Englunds inpass i ÖA, onsdag den 6 november. Kaffet sätter man nästan i halsen. Nog måste det finnas viktigare saker att dryfta på en ledarsida, än att som nu, i brist på engagemang och intresse för sin omgivning, skapa någon slag hets-debatt om hot mot en inkompetent Bildningsnämnds-ordförande?
Är idétorkan så utvecklad på Allehandas redaktion, rena öknen med andra ord, att Englund måste skapa hittepågrejer, läs strunt, för att fylla sin vardag och för att behålla sin väl tilltagna lön?Varför ägnar han sig inte åt att granska socialdemokraten Parks påstående om att de koncentrerat arbetar med en skolstrukturutredning i vår kommun? Vad innehåller den? Vilka skolor kommer att läggas ner? Banafjäl, Idbyn, Hemling, Norrflärke, Skorped? Eftersom lönekostnaderna utgör 2/3 delar av budget så står ett par skolor på fallrepet för att spara pengar. Busstransporterna går ju redan till de större närliggande skolorna. Varför byter man namn på Bredbyskolan till Anundsjöskolan? Varför pressar han inte Park på vad som döljs i skolstrukturutredningen? Av själva ordet hör vi ju vad den handlar om, dvs förändring av nuvarande antal skolor, lika med Nedläggning! Av en eller ett par skolor till att börja med.
Att Englund fungerar som socialdemokraternas förlängda arm in i redaktionens hjärta är känt sedan långt tidigare tillbaka. Tillika hans “faiblesse” för oppositionsrådet A-B Åkerlind.Hm…finns där en “connection to Famiglia Politica ute på Sundsåkern” “av okänd karaktär, okänd för menigheten hittilldags… (se där, en liten,liten klassisk halvsanning i vardande, enligt ledarskribenten. (
En sådan här ledarsida med strunt skulle en mellanstadieelev kunna prestera, under mindre tid än en kvart. Utan lön. Och vi prenumeranter betalar för Englunds osunda skriverier!
Hur skall vi läsare överhuvudtaget kunna lita på Englunds skriverier i fortsättningen, när rent strunt och inbördes tjafserier ges dignitet och lyfts till ledarsidorna sfär? Vad är Englunds syfte?Vad vill han? Någon som vet?
På ett vis kan man faktiskt förstå hur de inom “systemet” resonerar, med allt ovan Englund-nonsens.
Alltså, de är inte bara “inom” förvaltningarna, de ÄR förvaltningarna.
De ÄR inte inom journalistiken, de ÄR journalistiken(nej, jag ger inte någon ett erkännande, eller så).
Det är bara det att negativ kritik mot systemet i sig, mot förvaltningarna, mot nämnder, tjänstemän, lokalpolitiker:
Den är alltid ett hot mot deras existens inom den skattebetalarfinansierade administrationen(byråkratin), ett hot mot deras inkomster, mot karriärmöjligheter.
Det är klart som f_n att de går till motangrepp. Och eftersom många av dem är politiskt anstrukna, blir utspelen många gånger smutsiga och ohederliga.
Som jag ser det, utifrån mitt enkla lemannaperspektiv, finns det två sorter av ovan nämnda klientel;
1/ De som har något bakom pannbenet.
2/ Bängsäckarna(de som oftast skickas fram till kamerorna, visas upp i tv då det lyser knallröda siffror, utfyllnaden, de som placeras på poster där de kan offras om det barkar åt skogen[exempelvis inom kommunala bolag])
Var kan fördelningen ligga någonstans? 30/70? De skarpa agerar i bakgrunden medan de andra skickas fram.
Inte för att jag någonsin tycker att det är acceptabelt…men att de använder sig av ordvrängning och ren desinformation för att trycka ner den som tycker annat, tillintetgöra den som kan avslöja sanningen, tillvägagångssättet går att förstå.