Den 3 februari 2026 rapporterar SVT Nyheter Norrbotten om elpriser som nått historiska nivåer i norra Sverige. I SE1 steg spotpriset till 6,42 kr/kWh under söndagen – en ökning med drygt 400 % jämfört med samma tid i fjol. I SE2 låg priset på 5,10 kr/kWh, medan södra Sverige klarade sig med 0,80–1,50 kr/kWh.

Orsaker som nämns är extrem kyla (ner till –35 °C), torra vattenmagasin, hög efterfrågan och begränsad överföringskapacitet söderut. Men den verkliga orsaken till prischocken är inte vädret – det är år av inkompetent energipolitik från svenska regeringar (både S/MP och M/KD/L-regeringar) som skapat ett elsystem som straffar norrlänningarna när det blir kallt. Energimarknadsinspektionens analytiker Jonas Lindström säger till SVT:

”När elkraften går från ett prisområde till ett annat så följer priset med, elkraften går dit det är högst pris. I det här fallet är det Finland och då är det deras priser som bestämmer priset i Norrbotten och SE1.”

Det är en korrekt teknisk beskrivning av hur marginalprissättning fungerar på Nord Pool – men det är också en klassisk bortförklaring.Produktionskostnaden i norra Sverige har inte plötsligt stigit 400 %. Vattenkraften (som dominerar SE1/SE2) har extremt låg rörlig kostnad (ofta under 20 öre/kWh). Vindkraften i norr har också nära noll marginalkostnad. Det som har hänt är att Aurora Line (den nya HVDC-förbindelsen till Finland, invigd november 2025) gör att svensk el sugs till Finland där priset är högre – och då tvingas norrländska konsumenter betala Finlands marginalpris istället för Sveriges egen låga produktionskostnad.

Det är alltså inte kylan i sig som driver upp priset med 400 % i Norrland – det är politikernas beslut att bygga en exportkabel till Finland utan att skydda den egna befolkningen mot import-prissättning. Det är också politikernas ansvar att flaskhalsarna mellan SE1/SE2 och SE3/SE4 fortfarande inte är borta efter 15 år med elområden. De har prioriterat EU-anpassning, vindkraftsexpansion i norr och exportmöjligheter framför ett robust nationellt elnät som fungerar i kris.

Nedläggningen av Ringhals 1 och 2 (beslut under S/MP-regeringen 2015–2019) har dessutom minskat planerbar kraft och ökat sårbarheten. När vattenmagasinen är låga och vinden svag blir priset volatilt – och norra Sverige drabbas hårdast.

Regeringens svar? Löften om mer nätutbyggnad – men inga konkreta åtgärder som skyddar hushåll och företag i norr mot denna dynamik. Lindströms citat är sant, men det döljer det politiska ansvaret: man har skapat ett system där norrlänningar tvingas betala för Finlands kyla och gasberoende.

Det är dags att sluta gömma sig bakom tekniska förklaringar. Politikerna bär ansvaret – och Norrland betalar priset.