Samma dag som Allehanda skriver en balanserad nyhetsartikel om att bildningsförvaltningen tvingas stänga en förskola p.g.a. vikande barnunderlag, så meddelar kommunen stolt på sin hemsida att man bjuder in till markanvisningstävling för Lungviksstrand. Området påstås vara ”ett nyckelområde i vår framtida stadsutveckling”. Den ena handen verkar inte veta vad den andra gör i kommunförvaltningen. Samtidigt har den politiska ledningen gått på mental semester. Vad kan gå fel liksom? Vad kan gå rätt?

En svetsares yrkesspråk och terminologi fyller funktionen att kunna beskriva en teknisk och materiell verklighet i kommunikationen med andra tekniskt kunniga och kapabla yrkesmän och -kvinnor. På så sätt underlättas kommunikation och samarbete. Den kommunala byråkratens språk är politiserat och fyller inte minst funktionen att blåsa upp saker, sminka grisar och försälja det osäljbara. Ingen vanlig människa har någon relation till ord som ”nyckelområde” eller ”stadsutveckling”.

”Via markanvisningen vill kommunen kroka arm med byggaktörer som vill vara med och bidra till en stadsdelsomvandling med hög arkitektonisk kvalitet, klimatmedvetna lösningar och social hållbarhet”, skriver kommunen och fortsätter: ”De byggaktörer som blir erbjudna en markanvisning blir ankarbyggaktörer och kommer tillsammans med Örnsköldsviks kommun samt de kommunala bolagen Övik Energi och Miva, vara med i framtagandet av detaljplaner och kvalitetsprogram för kommande kvarter/etapper.”

Ankarbyggaktör? Det räckte en gång i tiden med ”byggare”. Nu ett sammansatt ord med tre komponenter: ankar-bygg-aktör. Språket går i offentlig sektors regi samma öde till mötes som den praktiska verkligheten: fler ska göra färre med fulare resultat.

Konflikten mellan en verklighet som stavas minskande befolkningstal med uthålligt låga födelsetal och en kommunförvaltning och -politik som planerar för en framtid som inte finns – den är högst reell och inte en skönhetsfläck endast. I slutändan gör det alltid ont att vara dum. Någon kommer att få betala för kalaset. Tusen nya bostäder för tvåtusen ”nya” invånare ligger i vågskålen:

”Lungvikstrand och Vegakvarteren är de två stadsdelsområdena som utvecklas inom kommunens långsiktiga satsning, projekt Stadsdel 2030. Tillsammans skapar de en modern stadsdel som är välkomnande, trygg och attraktiv, med tydlig identitet och som kompletterar staden i sin helhet. Projektet möjliggör totalt cirka 1 000 nya bostäder och plats för ytterligare 2 000 invånare, och satsar på en hållbar, aktiv livsstil som stärker den gröna omställningen.”

En kommun vars underhållsskuld på vägnätet är bland de högsta i riket, ska nu förmå ankarbyggaktörer att bygga bostäder för en minskande befolkning. Finns det ett nödstopp att dra i för ett hushåll som vill kliva av finansieringen av stolligheterna? Det är våra slantar som betalar för såväl språkliga innovationer som leveransen av nya bostadsområdesidentiteter. Ja, vi kan också. Bostads-områdes-identiteter. Det var gratis.

Herregud, vad är socialt hållbart i ett samhälle som berövat många unga människors förmåga att parbilda och skaffa barn?