“Världsklass Örnsköldsvik” är ett evighetsprojekt som löper i kommunal regi. Det beskrivs som “arbetet med att driva på utvecklingen i hela kommunen”.
Vi lovade att återkomma med exempel på SSU:s räkmackor i kommun och media. “Världsklass Örnsköldsvik” är inblandat där.
Vänligen se detta youtubeklipp. Det beskrivs som:
“Världsklass Örnsköldsvik har gett en grupp ungdomar uppdraget att visa unga personers tankar om Örnsköldsvik utifrån dessa utmaningar samt hur de skulle vilja att Örnsköldsvik skall vara om 10 år och vad vi behöver göra för att nå dit.”
Har du tittt på klippet? Det visar ett antal barn och ungdomar som får berätta om sina tankar om framtiden. Förmodligen svarar de på frågor, men frågeställaren och frågorna är bortklippta.
Vad är det nu med detta? Jo, två av de medverkande ungdomarna är aktiva i SSU. Av dessa två namnger vi en, Emil Nordfjell, ty han är ordförande i SSU Örnsköldsvik. Men han presenteras i klippet endast som “Emil”. Det är förstås helt bort i tok att kommunen släpper fram SSU:s ordförande i en sådan här situation och dessutom inte varudeklarerar honom politiskt.
[Till de som nu eventuellt tycker att det är fel av oss att länka detta klipp i det sammanhang som det här blogginägget utgör: Vi utgår ifrån att både barn och omyndiga unga har givits tillstånd från sina föräldrar att deltaga i filmen, likaväl som att de deltar utifrån egen fri vilja. Vi vill noga poängtera att vi inget känner till om övriga deltagare i filmen och vi intresserar oss inte för varken deras personer eller politiska tillhörighet – såvida det inte visar sig att även de är ordföranden eller funktionärer i politiska ungdomsförbund.]
Med anledning av SSU-ordförandens och hans partikamrats medverkan i filmen, så skickade vi ett email till tjänstemannen som är projektledare för “Världsklass Örnsköldsvik”. Vi får då till svar att filmen producerats av ett annat projekt på kommunen, “Unga Mentorer”. Projektet ligger under Kutur- och fritidsförvaltningen och beskrivs som:
“Ung mentor
Sommarjobbet för dig som går första året på gymnasiet och vill vara med och påverka utvecklingen i Örnsköldsvik. Under tre veckor kommer du få uppdrag från kommunens politiker och tjänstepersoner där du tillsammans med övriga unga mentorer kommer lämna förslag på förbättringar. Du söker till Ung mentor via kommunens feriearbete.”
Ansvarig för projektet är Camilla Larsson, s.k. “demokratisamordnare”. Hon är även socialdemokrat och syster till kultur- och fritidsnämndens ordförande Anna Sundberg. Läs tidigare inlägg.
Kommunen vill alltså få det till att det är de “unga mentorerna” som, så att säga, råkat välja ut SSU-ordförande Emil Nordfjell och hans SSU-kompis.
Filmen är producerad av kommunen. Det är även kommunen som är huvudman för skolan. I filmen ges SSU möjlighet att sprida sina åsikter utan varudeklaration och utan att andra politiska tankeströmningar får komma till tals. Alltså har vi här ett perfekt exempel på det som de tre modiga tjejerna från MUF skrev om.
Naturligtvis har SSU-ordförande Nordfjell själv varit ung mentor en gång…
Här skulle vi kunna nöja oss. Men det finns en detalj i storyn som förtjänar att redogöras för. I vår emailkorrespondens med projektledaren för “världsklass Örnsköldsvik” så skriver vi rent ut att vi tycker att det är fel att SSU får frikort på det här sättet. Vi får då ett svar som innehåller följande passage:
“Jag skulle gärna se att fler unga gjorde filmer där de reflekterar kring Örnsköldsvik i framtiden. Mångfald är eftersträvansvärt även i det sammanhanget. Om du har unga i din närhet som skulle vilja dela med sig av sina framtidsbilder för Örnsköldsvik, utifrån omvärldsanalysen, så be dem kontakta mig! Då ska jag göra det jag kan för att synliggöra även deras bilder och visioner för framtiden. Världsklass Örnsköldsviks dörr står öppen och du har ju mina kontaktuppgifter.”
[Vår fetning]
Man tar sig för pannan. När vi konfonterar kommunen med SSU:s räkmacka, så får vi frågan om vi inte har unga i vår närhet som vill ge sin, underförstått annorlunda, bild av Övik. Två fel blir inte ett rätt!
Vad MUF skulle svara kommunen, tror vi oss veta: vi vill inte bidra till att skattepengar används till politisk propaganda i kommunens regi. Det skall partierna sköta själva. Betonas bör dock att vi intet har med MUF att göra. Vi kan ha fel.
Räkmackan i media då? När MUF fick sin insändare publicerad den 12/10, så nämnde de i förbifarten – i en, enda mening – att deras föräldrar knappt får något tillbaka på den skatt de sliter ihop till. Det var inte ämnet som insändaren handlade om. Men likförbannat ges SSU replik i form av en debattartikel den 17/10, inte den fula kusinen insändare, där en SSU:are rapar ur sig vilka tjänster offentlig sektor tillhandahåller. Som “debatt” betraktat fullständigt hjärndött.
Men det stopppar inte där. Det faktum att MUF tog sig ton i tidningen mot sosseetablissemanget, måste hanteras. Därför får SSU-ordföranden Emil Nordfjell in en “debattartikel” som mer har karaktären “partireklam”. Den läggs upp på nätsidan fredagen den 19/10 och går dessutom ut i pappersgratistidningen samma dag. D.v.s. den når kommunens samtlig hushåll. Undrar vad den tjänsten kostade sossarna? För gratis lär det inte ha varit.
Är vi klar? Nej. För bara 8 dagar senare, lördagen den 27/10, så läggs ännu en “debattartikel” signerad Emil Nordfjell, upp på Örnsköldsviks Allehandas nätsida.
På 10 dagar får alltså SSU 3 st “debattartiklar” publicerade på ÖA:s nätsida, varav en går ut i fredagstidningen till kommunens samtliga hushåll. Just i den som går ut till alla hushåll så återfinns det här stycket:
“Makten ligger i dina händer. Vi gläds åt att investera för framtiden. Vi vill satsa på unga och äldre, på bygd och stad, på skola och sjukvård, mot brottsligheten och miljöproblemen och segregationen. Håller du med? Gör som tusentals andra: gå med i SSU!“
De här tre debattartiklarna har i skrivande stund, enligt räkneverket på ÖA:s hemsida, exakt noll (0) delningar på facebook. Ljuv rättvisa. Eller så döljs antalet med flit, av något skäl. Det finns i alla fall ett anglosaxiskt uttryck som kommer för oss i sammanhanget. Ett uttryck som andas stout, repig bardisk och vinägerdränkta chips.
Wankers!
Fler inlägg
Det ska löna sig att vara politiker – exemplet Sonidsson
Söndagsspaning: dildojournalism, romer och tipitält
Propaganda, dumhet eller sensationslystnad?