Site icon

Ett litet brandtal

Socialdemokraterna använder nu all sin erfarenhet av folkförvillelse och politisk dupering, för att baxa igenom skolbesparingarna. Urgamla principer dammas av. Så split. Söndra och härska. Framställ mordet som ett barmhärtighetsmord.

En nämnds verksamhetsbudget går inte att jämföra med ett företags budget eller resultaträkning.

Ett företag som inte håller sin budget riskerar att gå omkull. Intäkterna måste uthålligt överstiga kostnaderna. Ett verksamhetsområde inom kommunen som inte håller budget, kan alltid erhålla skattemedel från andra verksamhetsområden. Alltid.

Det kallas att prioritera bland de kommunala verksamheterna. Politik är att prioritera. Tillväxtchefen Vanja Östmans pengabrännaravdelning tuffar på. Där läggs inte ned. Strateger och kommunikatörer. Livsviktiga.

I Hemling kan det komma att läggas ned. En gång bodde svedjefinnar på skogen i Nolaskogs. Fordom slogs Stormyran nordväst Arne Gavelins Järvberg. En gång bodde människor i Trehörningsjö. Ja, det gör det fortfarande. Men hur länge till? Den kulturella och demografiska utarmningen av landsbygden är inte ny. Som en röd – bildligt och bokstavligt röd – historisk tråd löper den genom förra århundradet in i våra dagar. Trehörningsjö var livaktigt på 70-talet och redan då hade byar och gårdar på sina håll helt övergivits på skogen i landskapet Ångermanlands inre delar.

Man kan prioritera ett tjänstemannafrälse eller en landsbygd fortsatt bebodd av småfolk. Ställa grupp mot grupp. Vi och dom.

Tidningen Nordsverige citerar bildningsnämndens ordförande Kristoffer Park:

”- Samtidigt gör vi också en satsning på högstadiet i Björna”.

Så ursäktar man sig. Herrarna ger och herrarna tar. Snart nog kommer förstås elevunderlaget att svikta även där. Åtminstone med socialdemokratisk politik. Och var det inte sagt för 20 år sedan att högstadiet i Björna skulle renoveras?

Norra Björnaområdet är också det område där stödet till S är bland de lägsta i kommunen. Rationellt, kan det politiska värvet vara.

Kommunalrådet Per Nylén säger:

”-Kommunstyrelsen har heller inga pengar att skjuta till. Som vi ser det är den uppkomna situationen något som bildningsnämnden själv måste hantera.”

Som vore det dåligt ekonomiskt väder som oväntat blåst in – just på skolans område. Amiral Nylén står surrad vid masten på flottans största och bäst rustade fartyg och pekar på bildningens skorv: länspumpa får ni klara själv. Kasta några däckshänder överbord, så når ni kanske hemmahamn. Beslutet är ert.

Västanåskolan har kö. En skola på landsbygd mellan Bjästa och Sidensjö. Organiserad som en ekonomisk förening. I Sidensjö fortgår förfallet på skolan. Nästa år var det sagt att fönstren skall bytas. Blir det av? Skolbussarna tar redan högstadieeleverna till Bjästa. Marginalkostnaden för att köra till Bjästa med låg- och mellanstadieelever understiger kostnaden för driften och långsiktigt underhåll av Sidensjöskolan. Vi väljer vilken skola vi vill ha och precis som med vår mat borde vi kunna fatta beslut om att inte endast se kostnaden, när vi gör vårt val. Det är ekonomiskt rationellt att leva på havregrynsgröt, men ack så andefattigt i längden.

Socialdemokratiskt facit är vad detta är. Men du bor i ett av världens rikaste länder, får du höra. Ett av de friaste, får du höra. Många är alla flagande vindskivor och skrotupplag, i detta påstått världens rikaste land. Omfattande är även den service som inte finns, liksom friheten att mer än halva arbetsveckan göra dagsverken åt fogden offentlig sektor. Friheten är så stor att den socialistiska kommunen kan sätta fullt friska människor under förvaltarskap. Rikedomen så stor att paret Nylén och resten av Själevads sossekrati kan cykla på en cykelbana till daghemmet Kronan i centralorten.

Och vi är bara i början av utförsbacken.

Exit mobile version