Idag publicerades en “debattartikel” i Allehanda (nätsidan), där företrädare för Alliansen i Övik söker förklara hur de ska driva opposition i kommunen. Det hela är märkligt – eller osmakligt (välj själv!) – då dessa partier har avtalat bort sin opposition i utbyte mot penningen.
Låt oss citera lite ur deras text och kommentera citaten:
“Valresultatet i kommunvalet för Örnsköldsvik gav ingen tydlig och självklar majoritet.” – Jo, en mycket tydlig och självklar majoritet fick väljarnas stöd. Tyvärr. S+V behöll nämligen 31 av fullmäktiges 61 mandat. Samma valresultat som 2014, med skillnaden att V ökade från 3 till 5 mandat och S förlorade motsvarande antal. Det är inte ett styre vi önskar se, men den socialistiska majoriteten i fullmäktige är ett matematiskt faktum.
“Det största partiet i kommunfullmäktige, Socialdemokraterna, har tagit på sig att fortsatt leda kommunen och söka stöd för sina förslag bland övriga partier.” – En borgerlighet som framställer S som det ansvarskännande partiet som offrar sig och tar sig an den tunga uppgiften att “fortsatt leda kommunen” i minoritet – vad i hela glödheta ska det föreställa? Ni skall föreställa att återfinnas till höger på den politiska skalan. Uppenbarligen behöver ni påminnas om den saken. Så här blir det med stollar som har sin politiska hemvist genom arv och samlag, snarare än utifrån genomtänkta ställningstaganden och personlig övertygelse.
“Den tid är förbi där socialdemokraterna kan besluta kommunala angelägenheter på arbetarkommunens representantskap.” – Nej, det är den inte. Sosseriet garvar läppen av sig nu. Mer om det längre ned.
Artikelförfattarna fortsätter med att redogöra för mandatfördelningen i fullmäktige. Därefter skriver man:
“Därför var det naturligt att diskutera en överenskommelse med Socialdemokraterna när den tidigare vänstermajoriteten fallit. Överenskommelsen innebär att Alliansen kommer in tidigare i de politiska processerna och kan lyfta in våra lösningar i tidiga dialoger och utredningar. Vidare finns ett antal konkreta frågor där Socialdemokraterna och Alliansen redan är överens om att förändringar ska ske, till exempel att hemtjänst ska upphandlas av privata företag enligt lagen om offentlig upphandling.
Men utöver det överenskomna är det “business as usual”, det vill säga Alliansen är i opposition, liksom Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och andra partier utanför kommunfullmäktige.”
En överenskommelse alltså. Om “samverkan”. Överenskommelsen om samverkan som minsann inte är ett samarbete. Det är vad som sagts oss.
Överenskommelsen är central i hela frågan och gummiryggsförfattarna utelämnar den centrala punkten i det avtal som tecknats mellan S och Alliansen. De ljuger rakt ut när de skriver att det är “business as usual”.
Ja, ett avtal. Det har tre delar. Den första rubriceras “Politik” och där ges Alliansen några helt triviala ben. Man öppnar för privata utförare inom hemtjänst och barnomsorg. Nämndsorganisationen skall ses över. En utredning om “utlokalisering av kommunal administrativ enhet utanför centralorten” skall påbörjas (vilket trams!). Detta och några få saker till. I sammanhanget små skitsaker och dessutom formulerade på ett sätt som ger S alla möjligheter i världen att krångla och förhala.
Den andra delen har rubriken “Organisation”. Den ger Alliansen viceordförandeposterna i nämnderna och dubblar deras arvode. Parterna förbinder sig här också att stödja sina respektive val av ordförande och vice ordförande. Ett samverkansråd skall bildas. Avtalet stipulerar att “Dialogen kring övergripande frågor kring kommunens utveckling och tillväxt ska initialt hållas i ett samverkansråd med minst två representanter per parti”.
Observera att man hittar på ett helt nytt “demokratiskt forum” – samverkansråd. Där har inte Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas kommunstyrelseledamöter insyn. Det betyder att när ett ärende tas upp i kommunstyrelsen är de redan beredda och klara i samverkansrådet. Samma lika blir det med frågor av dignitet i nämnderna. Samverkansrådet är en fantastisk konstruktion – den sätter hela den beslutsmässiga strukturen ur spel och förvandlar kommunstyrelse och nämnder till en politisk teater och charad. Det skall bli intressant att se huruvida samverkansrådets möten kommer behandlas på samma sätt som nämnder och styrelser. D.v.s. huruvida det kommer att gå ut kallelser med dagordning, finnas ett mötesschema för året och protokoll föras. Kommer arvode utbetalas för samverkansrådets ledamöter?
Men avtalets tredje del då? Jo, nu kommer vi till saken. Den delen är rubriklös och har endast en punkt. Den punkt som effektivt förvandlar Alliansen till en snörpt icke-opposition. En nopposition. I sin helhet lyder den:
“Parterna förbinder sig att lägga egna förslag till budget och att vid behandlingen av dessa endast rösta på sitt eget budgetförslag.
Denna avsiktsförklaring ska omprövas inför budgetarbetet under 2020 med budget 2021. Vidare ska parterna och partierna kunna profilera sig helt under valåret 2022.”
Alliansen har alltså förbundit sig att lägga egna förslag till budget och inte kräva att S-budgeten skall anpassas till deras krav. Vidare kräver avtalet att parterna röstar på sin egen budget. Det här betyder, givet mandatfördelningen i fullmäktige, att S föreslår en helt egen sossebudget och enda sättet den kan falla på, är om V inte röstar på den. S sätter därmed V i följande rävsax: om V inte röstar på S-budgeten (genom att rösta på sin egen budget eller lägga ned sina röster), så kan SD rösta på Alliansens budget och då vinner den budgeten över S. Och vad ska en stackars socialist i V göra? Knappast släppa fram en borgerlig budget.
Det här avtalet ger alltså S möjligheten att lägga vilken budget de vill – och få igenom den trots att man är i minoritet. Inte en ynka uppgörelse med något annat parti behöver göras. Och eftersom det är i budgeten som hela kommunens verksamhet ytterst regleras och egentligen styrs, så garvar – som sagt – S läppen av sig och göromålen i kommunen kommer även denna mandatperiod att avgöras på sossarnas repskapsmöte (partiinternt möte). Sossarna har minskat sitt antal mandat i fullmäktige men ökat sin makt och det beror helt och hållet på Alliansens totala idioti.
Men det är värre än så. Ty kommunekonomin kommer under mandatperioden att dyka och vi kommer att få problem. Ekonomiska problem lastas alltid de som styr. Och tänk så behändigt att S har en efterbliven allianskompis att dela bördan med denna mandatperiod.
Alliansens beteende beskrivs bäst med: politisk inkompetens.
Men hur skulle det vara då? Om det fungerade så att säga? En majoritet skulle styra kommunen. S får vackert söka stöd hos ett eller flera partier och bilda ett majoritetsstyre. Så som man gör i andra kommuner. I Sundsvall har S, C och V styrt och kommer att fortsätta styra. Så mycket för skitsnacket från Alliansen i Övik om att hålla V borta från inflytande. I regionen vet vi att Glenn Nordlund helt skamlöst har gjort upp med M och L. I Övik hade det räckt för S att göra upp med endera C, KD eller M. Det senare är nog inte ett alternativ, men Anna-Britta Åkerlinds C är redan en fullständig S-lakej, så där hade det naturliga styret funnits: S+C. Att inte M och KD fattar detta är häpnadsväckande. Som det är nu så betalar M och KD ett politiskt pris för att Anna-Britta Åkerlind skall fortsätta som Sveriges mest talträngda och inkompetenta oppositionsråd och hiva in närmare 60 000 kr i månaden i arvode för att i stort sett göra ingenting.
Hon kunde ju för h-e inte ens vara den som skrev under debattartikeln vi länkade till – det fick centerns gruppledare göra istället.
Glöm inte: på måndag blir det lackmustest av noppositionen, då fibernätsskandalen och 75-miljonerkronorsaffären skall upp i fullmäktige.
Du är för bra!
Du. är för bra,!