Emil Källström har en plats i Öviks fullmäktige. Han sitter i riksdagen och är centerpartiets ekonomiska talesperson. Mamma är oppositionsrådet Anna-Britta Åkerlind och pappa Anders Källström, idag VD för LRF, en gång i tiden även han oppositionsråd för C i Övik.

Klanen Källström skall föreställa vara en opposition mot socialismen i Övik. Så är det förstås inte. Det enda dessa människor företräder är sina nära, kära och egna börs. Som opposition betraktat är de fullständigt värdelösa. Tysta, köpta, skrupellösa.

Emil påstår sig gilla tåg. Han har gjort politik av att vilja rusta upp Ådalsbanan. 2014 figurerade han tillsammans med mamsingen i Allehanda med ett utspel om att vilja rusta upp småstationerna längs stambanan. Invånarna i den döende byn Trehörningsjö skulle minsann i framtiden kunna ta tåget till Umeå. Så sent som i somras kunde man läsa i Allehanda om Ådalsbanan:

”Beslutet att investera 500 miljoner i Ådalsbanan är ett lyft för hela Västernorrland. Men många trådar är fortfarande lösa.
– Jag kommer gå till anfall som en vildkatt om någon ens andas omprioritering, säger Emil Källström (C).”

Vildkatt? Lika mycket vildkatt som en whiskasmätt tamkisse med bollarna i formalin hos veterinären.

Media har tittat på Emils resvanor tidigare. Han har figurerat i flera tidningar med uppgifter om sitt vidlyftiga taxiåkande och bilhyrande. Men det verkar ha fallit glömska.

I somras så ställde Svenska Dagbladet frågan ”Tar Centern tåget eller flyget?” på facebook. I en liten film ser vi Emil Källström och partikollegan Helen Lindahl presenteras ett leksakståg respektive -flygplan under en svart duk:

Emil Källström valde tåget. Helen Lindahl ville flyga med biobränsle i tankarna. Titta på filmen.

Vi förnam under en tiondels sekund en känsla av obehag eller osäkerhet hos Emil när han såg vad han hade att välja mellan. Varför då…?

Därför tyckte vi att det var dags att titta på Emils resvanor igen och begärde helt enkelt ut en sammanställning över hans reseräkningar från riksdagens ledamotsadministration.

Så här ser det ut under helåret 2017:

Buss/T-bana – 174 kr
Flyg – 48 054 kr
Hyrbil – 21 067 kr
Taxi – 23 150 kr
Tåg – 5547 kr

Den totala utgiften för dessa resesätt är 97 992 kr.

I procent fördelas kostnaderna mellan färdsätten så här:

Buss/T-bana – 0,2%
Flyg – 49%
Hyrbil – 21,5%
Taxi – 23,6%
Tåg – 5,7%

Emil vill ha tåg. Men det är uppenbart inte Emil som skall åka tåg. Han reser med hyrbil, taxi och flyg, då dessa resesätt utgör 94% av hans reseräkningar inom ovan redovisade resesätt. Det är alltså du som ska åka tåg, inte Emil. Det bör påpekas att det idag går enkelt att ta sig med tåg mellan Övik och huvudstaden.

Slutsats: om du hör Emil Källström säga något om tåg, slå då dövörat till. Han pratar bara skit.

Lite kuriosa i sammanhanget är vad som händer med reseräkningarnas storlek under 2018. Under perioden jan 2018 – valdagen, alltså inte ens i närheten av ett helt år, så är Emils reseräkningar för flyg 73 212 kr. En årstakt som är dubbelt så hög som för 2017. Det förklaras förmodligen av att det är du skattebetalare som fick finansiera Emils resor i valrörelsen. Ett jävla svineri, om än något han knappast är ensam om.

Helgen till ära bjuder vi på en dikt – trevlig helg!

 När sänkta rullgardin
Gör rummet qväfdt och täppt,
När doktorn, mörk till min,
Ger inga fler recept,
När vakmadam uti strump-lästen
Kring sängen tassar tyst och fort
Och yrkar samvetsömt på presten,
Ack, Blunt — då är det med dig gjordt!

Snart kyrkans räkningar
Qvitteras för din mull.
Snart glupska arfvingar
Beskatta ditt schatull.
När bästa rhenska vin skall flöda
Uppå ditt graföl för slikt pack,
Ack, lönte det väl då sin möda
Att sjelf du alltid vatten drack?

[”Till en girig”, Anna Maria Lenngren, 1795]