Makt

På 1800-talet saknades allmän rösträtt i Sverige. Makten delades orättvist mellan kungahuset, riksdagen och diverse myndigheter. Ägande av land eller kapital var en förutsättning för politiskt inflytande, såvida man inte hade en mycket fin stamtavla.

Idag har vi allmän rösträtt och en rad andra fri- och rättigheter. Åtminstone på pappret.

Var ligger makten idag i Örnsköldsvik? Vilka är människorna som gör upp med varandra bortanför de protokollförda sammanträdena i kommunen?

Vi vill påstå att makten ligger hos

– Socialdemokratiska arbetarpartiet

– LO-anslutna fackförbund, särskilt IF Metall

– Delar av näringslivet

– Delar av kommunförvaltningen, nära lierad med Socialdemokraterna

En förutsättning för inflytande i Örnsköldsvik är att hålla sig god med vardera av dessa fyra ben.

Ja, t.o.m. en förutsättning för att du skall få behålla ditt arbete. En industriarbetare på Metsä Board i Husum sedan 30 år, blev strax före valet 2014 sparkad av sin arbetsgivare, under sken av att hans kompetens inte längre var tillräcklig i organisationen. Efter 30 år var han inte önskvärd, intet värd och fick stämpla ut för gott. Hans brott var att han engagerat sig i ett politiskt parti. Ett parti som idag 3 år senare aspirerar på att bli Sveriges största. Och är socialdemokraternas huvudkonkurrent – Sverigedemokraterna.

Han valde att stämma sin arbetsgivare. Någon facklig hjälp fick han inte. Hans ackumulerade medlemsavgift under 30 års tid, var därför förmodligen en mycket dålig investering. Det fack som skulle hjälpa honom, gjorde istället gemensam sak med arbetsgivaren och högg honom i ryggen. En av den lokala fackklubbens sosselojala män, Per Jonsson, valdes sedan in i fullmäktige. Ett fullmäktige där även en numera pensionerad tidigare personalchef på Metsä sitter; Roger Burland. Båda sitter för socialdemokraterna. Fackförbund och arbetsgivarrepresentant möts i en ohelig allians under sosseparaplyet. Båda sprungna ur en kultur där man inte drar sig för att sparka arbetare p.g.a. deras politiska åsikter. Samma kultur som burit fram Stefan Löfven till partiledarposten och därmed till statsministerposten. Enpartistatens fula tryne.

Arbetsgivaren valde sedermera att göra upp i godo. Man insåg alltså att en rättsprocess skulle gå förlorad. Och det blev en dyr uppgörelse för Metsä. En uppgörelse som kom att få huvuden att rulla på personalavdelningen.

Var inte blyg, Kommentera!

Powered by WordPress.com. Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: