Idag släppte SCB befolkningsstatistik för halvåret 2025. I Örnsköldsviks kommun fortsätter barnafödandet ligga på en låg nivå, om än högre än för motsvarande period förra året. Det föddes 217 barn mot förra årets 193. Samtidigt dog 267 invånare, vilket ger ett negativt födelseöverskott på -50. I kommunen är nu 55 468 människor folkbokförda.

Situationen är beklaglig och att det ser lika illa ut i stora delar av övriga Sverige är en klen tröst. En snabb befolkningsökning – som våra kommunpolitiker arbetar för – kan endast komma till stånd genom antingen en invandring som få invånare vill ha, eller genom inflyttning från andra kommuner. Det senare bidrar till små kommuners sakta död om inflyttade lämnar just sådana. Ingenstans går det att se det som rimligt att människor från stora tillväxtkommuner skulle välja att flytta till Örnsköldsviks kommun i en omfattning som skulle påverka folkmängden här på ett betydande sätt.

I denna situation kan vi konstatera en sak: kommunpolitikerna driver ingen opinion för ett ökat barnafödande.

Utvecklingen är liknande i riket i stort. Antalet födda barn första halvåret har inte varit så lågt sedan 2002. Det betyder att inom bara något år eller två så kommer behovet av personal inom förskola att minska. Inom ytterligare 2-3 år kommer samma sak att ske på lågstadiet i skolan.

Av SCB:s data framgår också att drygt 37 000 människor invandrade till Sverige under första halvåret. Den största gruppen utgjordes av svenska medborgare, ungefär 6000 till antalet. Resterande dryga 30 000 fördelas över ett stort antal ursprungsländer där Ukraina utgjorde den största gruppen med 2921 personer, följt av Indien med 2264.

Man kan notera att antalet som invandrade från Holland respektive Tyskland, var 821 respektive 1251. Arbetet med att locka människor från dessa länder att invandra till Sverige går alltså sisådär.