Ibland skriver sig inläggen nära nog av sig självt. Se nedan videoklipp, där S-kommunalrådet Per Nylén och C-oppositionsrådet Anna-Britta Åkerlind presenterar en gemensam ”landsbygdspolitik”.
Kom ihåg att samtidigt som Anna-Britta Åkerlind använder sin välavlönade tid – 57 000 kr/månaden – till att jönsa runt på detta sätt med herren på täppan Per Nylén (75 000 kr/månaden), så ska hon värna skolor och andra verksamheter i inlandet mot sossarnas filéknivar.
Det finns något vemodigt och tragiskt över hur C ständigt låter sig hanteras av sosseriet. För vad ska hon göra, madame Åkerlind, när sonen Emil Källström står jämte Sankt Stefan Löfven på coronapresskonferenserna? Stödhjul i rikspolitiken, stödhjul i Örnsköldsvik och den falska partiledaren Annie Lööf åt aldrig någon sko.
Nylén och Åkerlind delar båda det som är kommunpolitikens förbannelse: lojaliteten ligger hos partiet, inte hos oss.
Fast i Emils fall är det väl uppenbart att lojaliteten ligger hos honom själv.
Det är nog uppenbart för de flesta att de där närarbetsplatserna kan endast nyttjas av tjänstemän, vars arbetsuppgifter helt eller till betydande del utförs från kontoret. Frågan som då uppstår blir: varför kan de då inte arbeta hemifrån?
Man stängde hemtjänstlokalen i Skorped (visst var det så?), men fixade värmestugor för syns skull åt tjänstemän.