Idag har Allehanda en idolartikel om Emil Källström. Gott så. Läsarna får visserligen inte veta att pappa Anders en gång var tidningens chef. Inte heller att mamma Anna-Britta Åkerlind – Centerns starka kvinna i Övik och oppositionsråd – var journalist på tidningen tidigare. Men ok. Feelgoodartikel om faderskap och politik. Ett normalt inslag i vilken dagstidning som helst.
Om det inte vore för Källströms svar på frågan ”Vilka utmaningar finns i politiken i Ö-vik?”. Det löd nämligen så här:
”-Den stora utmaningen är att få lite fart i den lokala politiken. Just nu finns det för lite visioner och för lite handlingskraft. Ta bara en sån sak att företagsrankningen går rakt i källaren. Jag ser väldigt lite praktiskt ledarskap. Man sitter lite nöjt och det bekymrar mig.”
Vår fetning. Emil Källström sitter i fullmäktige, invald av Centerpartiets väljare. Han är opposition. Hans mor sitter i fullmäktige och är gruppledare för Centern, tillika av oss skattebetalare heltidsarvoderat oppositionsråd. Den självklara frågan för tänkande människor blir naturligtvis: är det för h-e inte familjen Källströms uppgift att se till att det blir fart i politiken?
Hur aktiv är Källström i vår kommun? Var är insändarna och debattartiklarna? Hur många interpellationer krystar han ur sig per år? Och ännu värre; samma frågor för hans mor oppositionsrådet! Anna-Britta ”den stora tystnaden” Åkerlind.
Det finns bara två partier i fullmäktige som tar sin oppositionsroll någorlunda på allvar och det är V och M. Centern är snöpt som en loj oxe.
Och vad tusan gör Anna-Britta Åkerlind för pengarna? Kom nu ihåg att C profilerat sig som ett nyliberalt alternativ länge nu. Det är fri invandring som gäller och minns ni kampanjen ”fuck facket”? Annie Lööf läste Ayn Rand (*) och blev med egna ord betagen. Hon skulle äta sin sko hellre än att bli stödhjul åt socialisten Löfven. Och i denna nyliberala soppa sitter oppositionsrådet i Övik på arslet, försörjd av skattebetalarna. Ingen Ayn Rand där inte.
Vilka principlösa stackare, rent ut sagt.
[(*) Ayn Rand var en författarinna och filosof som förespråkade oreglerad kapitalism. Läs mer på Wikipedia.]
la Famiglia Politica, dvs den politiska familjen på åkern i Sund, är väl vad vi närmast kan beteckna den familj.
En familj som tidigt upptäckte konsten att förse sig av det allmännas skattemedel.
Först fadern Anders, som blev högavlönat kommunalråd för en tid, försörjd av skattemedel. Därefter fd hustrun, nuvarande oppositionsrådet Anna-Britta, som idag lyfter kommunens högsta försörjningsstöd, drygt 60.000 kr/mån utan krav på någon prestation. Och, prestationer har uteblivit! Åtminstone två år till är hon garanterad detta försörjningsstöd.
Hennes och Anders son, Emil, sponsrades av fader i en kostsam valkampanj valåret 2010, kostnad enligt uppgift ca 200.000 kr. Vilket lönade sig väl. 10 år i riksdagen har gett Emil en intäkt på ca 12.000.000 kr. Sociala kostnader ej inräknade. Väl satsade pengar med andra ord. Emils prestationer är väl att jämföra med moders, dvs ingenting alls. Nu har Emil dessutom mage att försvara och uttala sig positivt till den planerade skadegörelsen av Varvsberget i form av att en Stockholms-entreprenör, en icke allt för okänd person, Nicklas Nyberg, planerar att lura upp 99 familjer att för svindyra pengar bosätta sig på den mest malplacerade platsen för ett boende, uppe på ett berg. Med nära på obefintliga kommunikationer.
Varför uttalar sig Emil positivt till detta galna projekt? Svaret är enkelt. Tjänster och gentjänster. Han vill värna faderns investering i dennes 4,5 miljonersvilla på Kusthöjden. Ett område på baksidan av Varvsberget,långt ifrån allt, ett konkursbo, trots närheten till staden. Idag är villorna nära på omöjliga att sälja. En utbyggnad av hela berget skulle troligen höja värdet av villorna.