I Sverige lever idag allt fler människor – direkt eller indirekt – på skattemedel utan att producera eller bidra med något som medborgarna upplever som reellt värde, medan de som faktiskt producerar välfärden (sjuksköterskor, undersköterskor, lärare, poliser, brandmän) blir relativt färre för varje år.
En granskning av Bulletin, kompletterad med SCB-data och branschstatistik visar att mellan 2014 och 2023 ökade antalet högavlönade kommunikatörer, HR-specialister, hållbarhetsstrateger, mångfaldskonsulter och liknande stödfunktioner i kommuner och regioner med 43 procent, samtidigt som antalet anställda inom vård och omsorg bara växte med några ynka procent och antalet systemutvecklare i offentlig sektor föll med 41 procent.
Örnsköldsvik är inget undantag. Örnsköldsviks kommun rapporterar: 10 fasta anställningar, en halvtidschef samt 1 projektanställning och 1 visstidsanställning. (Vi har tidigare skrivit om detta här och här). Region Västernorrland vägrade svara på undersökningen.
Detta är en konkret förskjutning av resurser från de som utför kärnuppdragen – de som lyfter patienter, undervisar barn och släcker bränder – till de som skriver pressmeddelanden om hur bra allt är, producerar färgglada hållbarhetsrapporter och arrangerar interna workshops om värdegrund.
Samtidigt minskar exempelvis antalet mjukvaru- och systemutvecklare i offentlig sektor med 41 procent, enligt SCB. Detta medan kommunikatörer, med snittlön på 42 865 kronor, kostar skattebetalarna minst 4,1 miljarder kronor årligen – plus overhead som lokaler och system.
Samhällsdebattören Per Lindgren är skoningslös: ”Kommuner och regioner klagar på resursbrist men anställer kommunikatörer som äter upp pengarna. Det behövs noll skattefinansierade kommunikatörer. Fokusera på vård, skola och omsorg istället för färgglada loggor och balla filmer.” Han föreslår att kapa statsbidrag för att tvinga fram prioriteringar. Slöseriombudsmannen Philip Syrén instämmer: ”En orimlig utveckling när befolkningen bara vuxit med 8,25 procent.
Gränsen mellan information och marknadsföring har suddats ut – skattepengar går till interna reklambyråer istället för effektivisering via digitalisering. Branschorganisationen Sveriges kommunikatörer försvarar tillväxten som en följd av ett ”komplext kommunikationslandskap”, enligt vd Caroline Thunved. Men kritiker pekar på avsaknaden av standardiserad rapportering, vilket döljer den verkliga omfattningen. Helsingborg inkluderar exempelvis andra tjänster i sin räkning, medan andra kommuner utesluter.
Frågan är principiell: Ska skattemedel finansiera varumärkesbyggande eller enbart nödvändig information? Medan tekniska kompetenser krymper, växer PR-apparaten – en trend som understryker offentlig sektors bristande ekonomiska styrning. Det är inte bara slöseri med miljarder. Det är ett långsamt självmord på den svenska modellen.
Dags för Öviks kommun och regionen börja städa och göra sig av med ”onödiga” tjänster och hitte på jobb som inte producerar något inom skola, vård och omsorg.
Då får vi verkliga besparingar utan att det går ut över hemtjänst personal, sjuksköterskor, lärare osv
Enligt välinformerade källor har vi enbart i vår kommun ca 1000 (ettusen) anställda som vi omgående kan ta bort utan att det nämnvärt kommer att märkas inom kärn-verksamheterna.
När börjar kvasten gå?