Kommunens ekonomi är i kris. Värre kommer det att bli. Vart tar resurserna egentligen vägen? Allt fler börjar ställa sig den berättigade frågan.
Man kan dela in de kommunanställda i två grupper. De som producerar och skapar mervärde för kommuninnevånarna och de som inget producerar.
De som producerar och skapar mervärde för medborgarna är arbetarna inom skola, vård, omsorg och infrastruktur.
De som inget producerar kallar vi för slipsarna och knytblusarna. De lever på transfereringar från det offentliga men producerar inget av värde för samhället och medborgarna. Försvinner deras tjänster märks det inte ute i verksamheterna.
Slipsarna och knytblusarna har vackra hittepå titlar såsom kommunikatör, utvecklare, kvalitetsledare, värdegrundsdiplomerad konsult, chef, direktör, PR-manager, jämställdhetsutvecklare, coach, förmedlare, strateg, influenser, med mera.
Uppfinningsrikedomen för nonsenstitlar upphör aldrig att förvåna. Enligt Dagens Samhälle finns det nu över 18000 kommunala titlar.
Det här är vänsterns nya klassbas. Deras ställning i produktionen är överflödig. De är helt beroende av att kommunen subventionerar deras existens genom tvångsbeskattning. De är extremt lojala med sin egen klass och systemet.
När besparingar ska genomdrivas i den kommunala verksamheten sker det aldrig på slipsarna och knytblusarna. De anser sig själva vara så mycket finare och viktigare än alla andra och helt oumbärliga för samhället och kommunens verksamhet.
I stället är det slipsarna och knytblusarna som beslutar och administrerar nedskärningar inom skola, äldrevård, omsorg och infrastruktur. Helt utan känsla och empati. De är goda, de är rätta, de är politiskt korrekta.
Fler inlägg
Så stor är din andel av regionens underskott
Blandad kompott
Det ska löna sig att vara politiker – exemplet Sonidsson