Både Allehanda och SVT Västernorrland har slagit upp Hanna Sydhages avhopp från KD tämligen stort. Definitivt stort i förhållande till att det rör sig om ett mindre partis gruppledare i ett kommunfullmäktige.
För den som nu inte vet, så är Sydhage numera f.d. gruppledare för KD i Övik. En post som hennes far suttit på före henne.
Media väljer att lyfta fram att Sydhage avgår p.g.a. en uppfattad högervridning av KD:
”– Jag tycker att partiet på nationell nivå dragit för långt åt höger. När jag gick med i KD för 18 år sen var det mer ett uttalat mittenparti, men nu har partiet parats ihop i ett högerkonservativt block där jag inte känner mig bekväm, säger hon.”
Det som borde vara en nyhet undviker man att gå vidare med: är det inte mycket märkligt att en gruppledare i en kommun kan avgå och lämna partiet, samtidigt som man lokalt låter samma person behålla vissa förtroendeuppdrag och t.o.m. låter vederbörande närvara på gruppmötena?
Nog för att tillträdande gruppledare Lars Eidenwall säkerligen har rätt när han påstår att det inte finns en partipiska, men saken är ju inte en fråga om det. Har man lämnat ett parti så har man lämnat. Det går inte att både äta och ha kakan. Däremot är mandatet från väljarna personligt, så att Sydhage förblir kvar i fullmäktige är varken konstigt eller klandervärt.
Det vore intressant att höra Eidenwalls svar på lite tuffare frågor om detta.
Av det blir nu intet. De S-lojala redaktionerna pekar istället på den påstådda läskiga högervridningen. Det passar deras syften.
Har kristdemokratiska partier någonsin varit mittenpartier? Hanna Sydhages märkliga uppfattning att KD har varit ett mittenparti, visar på det gravt olämpliga i att ärva politisk lojalitet likt andra håller på fotbollslag. Det blir bara tok av alltihop.
2006 intervjuades fadern och företrädaren Göran Sydhage av Allehanda och meddelade då att han inte skulle gå i prideparaden, att homosexuella inte bör prövas som adoptivföräldrar samt att vårdnadsbidrag borde införas som alternativ till förskola.
Nedan en screenshot av resultatet av en googling på ”Ebba Busch pride”. Apropå högervridning, alltså.
Förklaringen till att Sydhage lämnar partiet är nog den att hon “äntligen” insett att hon satsade på fel parti. Det tog några år. Att kämpa för ett litet, närapå försvinnande parti, KD, tröttar ut i längden. Vad höjdarna i Stockholm säger och gör har nog inte någon större betydelse lokalt.
Men…Att ständigt stångas med “stötarna” som står i vägen inom partiet hemma. Att aldrig bli tillräckligt sedd. Att aldrig få vara med och bestämma fullt ut. Att aldrig få stå i centrum och spela första fiolen. Bara finnas där som underlag och bevis på “att i Sverige fungerar den demokratiska beslutsprocessen”
Att deltaga i denna själsdödande process, år efter år, tar till slut ut sin rätt. Viljan och drömmarna slocknar. Man lämnar partiet. Till tack för mångårigt samhällsarbete bjuder ÖA på ett litet förstasidesfyrverkeri, där Sydhage får briljera på manegen för en kort stund. Spy ut sin besvikelse under ordnade former. Inte ge sig ut på stan och slå sönder dörrar och fönster längs gator och torg, vilket vore det naturliga.
Summa summarum: Några sidor i media (ÖA) med bild och text att spara till barn och kommande barnbarn. Tack och hej! Game over! And Out!