Sundsvalls tillväxtambition galnare än Öviks

Igår levererade Sundsvall en tillväxtambition som slår stolligheten hos Öviks dito med hästlängder. Vi påminner om att Öviks kommun har antagit ett mantra som lyder:

”Vi bygger bäst tillsammans! 2030 är Örnsköldsvik ett nav med stark utveckling. En plats för 65 000 nyfikna med framtidstro.”

Vid 2019 års utgång hade Öviks kommun 55 998 invånare. Det saknas alltså 9000 invånare. Dessa måste till för att nå målet. På 10 år, vilket blir 900 om året. En fullständigt bisarr målsättning, helt utan verklighetsförankring.

Men Sundsvall kan minsann toppa detta. I drömmen och dårens värld är allt möjligt.

Svt Västernorrland lät meddela att Sundsvalls stadsarkitekt Anders Bolin tycker att målsättningen 200 000 invånare är lämpligt. Det skulle, som det heter, påverka Sundsvallsbornas ”mindset”. Sundsvalls kommun har idag 99 449 invånare.

(Fundera på om du tycker att det skall ingå i tjänstemännens uppdrag att påverka befolkningars ”mindset”. Finns en hel del länder i världen där man anser det. De är inga trevliga samhällen.)

När nu politiker och kommunala tjänstemän levererar sådana här dumheter och media lydigt och okritiskt slår dunsterna i sina konsumenters huvuden, så kan det vara på sin plats att återigen beskriva verkligheten.

Vi börjar av pedagogiska skäl med Stockholms län. Under perioden 2002-2019 har Stockholms län ökat sin befolkning med drygt en halv miljon invånare och har idag en befolkningsmängd om knappt 2,4 miljoner.

Hur kan ett län (eller en kommun) öka sin befolkning? På dessa tre sätt:

Födelseöverskott. Det betyder att fler barn föds än det dör människor.

Inrikes flyttningsöverskott. Fler människor flyttar till länet än det flyttar länsinvånare till andra län.

Invandringsöverskott. Fler invandrar till länet från utlandet, än det utvandrar länsinvånare.

Hur har dessa tre mekanismer verkat för Stockholms läns del? Det visar diagrammet nedan.

Vi ser att 2002-2004 så var det inrikes flyttningsöverskottet negativt (den blå linjen). Fler flyttade till andra delar av landet än det flyttade människor till Stockholms län. Därefter vänder det och flyttningsöverskottet blir positivt fram till 2018 då det åter vänder under nollstrecket.

Det är också tydligt att inrikes inflyttning är den mekanism som påverkat befolkningsutvecklingen i Stockholms län minst. Från år 2006 är invandringen den största bidragande orsaken till befolkningsökningen, med ett rejält födelseöverskott strax därefter.

Hur ser då samma diagram ut för Sundsvall och Övik? Vi börjar med Sundsvall. Där har befolkningsmängden ökat från 93 252 till 99 449 under perioden 2002-2019. En blygsam ökning om 6,6%. Desto större svängningar finner man i två av de tre olika mekanismerna:

Här ser vi ett mycket knappt positivt födelseöverskott, med enstaka negativa år. Förhållandet mellan antalet döda och födda har påverkat befolkningsmängden mycket lite.

Inrikes flyttningsöverskott svänger en hel del. Men det är negativt nästan hela perioden och har minskat befolkningsmängden mer än vad födelseöverskottet har spätt på.

Kvar är invandringsöverskottet som stabilt ligger på en hög bidragande nivå under hela perioden.

Nedan samma diagram för Övik.

Här ser vi ett negativt födelseöverskott under hela perioden. Fler människor dör varje år, än det föds barn. Inrikes flyttningsöverskott har varit negativt förutom en period i mitten av 2000-talet, som förmodligen är hänförlig till högskolefilialens uppgång och sedermera fall.

(När en ny utbildning startar så flyttar det in studenter, vilket blir nettoinflyttning. Med tiden flyttar nya studenter in, samtidigt som färdiga studenter flyttar ut och nettot påverkas inte. När en utbildning upphör så får man endast utflyttning under ett eller flera år, när verksamheten avvecklas.)

Öviks kommun hade 55 047 invånare år 2002 och vi är, som redan nämnt, 55 998 idag. I princip oförändrat.

Slutsatser:

Varken Sundsvall eller Övik ökar sitt invånarantal i väsentlig omfattning. Däremot förändras befolkningssammansättningen. Utflyttning råder och födelseöverskottet är negativt. Bortfallet kompenseras genom invandring. Trenden är påtaglig och detta har pågått mycket länge.

Tjänstemän och politiker kan förväntas känna till och förstå detta. Därmed är deras tillväxtambitioner helt baserade på invandring. Vi visade i senaste inlägget att en tongivande ideolog i S nu öppet skriver i partiets egen tidning att den invandringen är kostsam.

Och här, just här, havererar alltihop. Ingen tillväxt genom födslar. Ingen tillväxt genom inflyttning. Men tillväxt genom invandring – som är kostsam. Det håller förstås inte ihop.

Det finns politiker och väljare som säger att kostnaden skall tas. Stolliga vänsterpartister t.ex. Det går att respektera, ty de säger åtminstone som det är (oftast). Men att slå i oss invånare dunster om tillväxt, som i själva verket inte blir annat än en kostnad, det är ett omoraliskt beteende.

Hur skulle man kunna göra istället då?

Tillväxt i befolkningsantal är inget självändamål. Det finns inget som helst vettigt skäl att sträva efter det. Däremot är det betungande ekonomiskt med en krympande befolkning och det ger högst synliga spår i miljön. Förfallet i Kramfors är tydligt för var och en som öppnar ögonen. Och det är helt en konsekvens av att kommunen halverats i befolkningsmängd på sisådär 50 år.

En vettig politik borde syfta till att vända det negativa födelseöverskottet till positivt sådant. Det gör man inte genom att lägga ned småskolor (eller lekplatser). Underlätta för såväl små skolor som små barnomsorgsinitiativ. Privata sådana. Varför inte i form av föräldrakooperativ? Håll barnomsorgstaxorna låga. Särskilt för stora syskonkullar. Och diskutera saken offentligt med positiv ansats: vi vill se fler födda barn i Övik!

En vettig politik tror inte att den kan få hundratals eller t.o.m. tusentals människor att flytta till kommunen. Var ska de komma ifrån? Ska vi bidraga till att andra kommuner töms? Det är så urbota dumt.

En vettig politik tror dock på att det går att hejda utflyttningen. Den vågar diskutera saken offentligt och i vuxna termer. Den som flyttar till något, lämnar också något kvar. Hur kan det blivit normaliserat och trivialt att lägga enorma avstånd mellan sig själv och sina föräldrar? Missförstå inte: man kan inte förbjuda människor att röra på sig och ingen ska skämmas för att flytta till arbete eller dröm. Men saken har helt klart två sidor och båda borde visas upp.

Framförallt måste det finnas arbetstillfällen för de som lämnar yrkesutbildning eller återvänder till hemkommunen efter universitetsstudier. Samtidigt finns det arbetslöshet. Här är det bara att konstatera: det är bättre för samhället att skjuta arbetslösheten upp i åldrarna då barnen blivit vuxna och flyttat. Om unga inte får jobb, skaffar de varken barn eller blir kvar i kommunen. När hörde du sist en kommunpolitiker yttra dessa självklara ord?

Och en ärlig politiker lägger korten på bordet vad gäller invandringen. Anser man att den ska ge den där hett eftertraktade tillväxten – säg då det, istället för att presentera bedrägliga tillväxtmål.