Det här inlägget handlar inte specifikt om Övik, utan betraktar socialdemokratiska skeenden på riksplanet. Men eftersom S har en helt dominerande ställning i Övik, kommer det att få betydelse även här.
Regeringen har hanterat coronaepidemin i Sverige förfärligt illa. Man använder Folkhälsomyndigheten som syndabock och låter myndighetens högre tjänstemän vara måltavla för kritik som i grunden handlar om politiskt vanstyre under decennier. Därtill låter man vissa tjänstemän på samma myndighet ha fel om och om igen, utan att de byts ut. Nej, låt oss inte göra det här inlägget till en Tegnelldiskussion, utan bara konstatera att 1) Folkhälsomyndigheten är betydligt mer än Tegnell, och 2) den dagen kommer när böcker författas och avhandlingar skrivs – om alla felaktiga påståenden som levererats från den ansvariga ”experten”. (Att skriva böcker om coronakrisen lär det vara mer än en permitterad journalist som gör just nu, kanske de första kommer redan till hösten).
Det man inte hanterat illa är media och väljare. Skickligt har man duperat och lurats. Uppviglat vissa delar av landet mot andra. Först lät man en invandrad arbetarklass ta första smällen. De somaliska taxichaffisarna fick bokstavligen köra hem coronasmittan till Rinkeby, när planen från Kina, Iran och Italien tilläts landa utan karantänkrav. Därefter spreds corona i den somaliska diasporan. I Rinkeby, såväl som i Flen och Borlänge. Samtidigt fokuserade man på uteserveringar i Stockholm och fick stora delar av resten av landet att tro att corona var någon typ av överklassproblem. Söndra och härska.
Nedan följer fyra konkreta förändringar som S nu implementerat eller är i färd med att implementera. Man använder coronakrisen för att göra det och utan den hade det inte gått.
Vi har fått en ny låg nivå på presskonferenser. Otaliga presskonferenser har hållits med ansvariga ministrar och myndighetschefer eller höga myndighetstjänstemän samtidigt närvarande. De har följt samma mönster: delegationen politiker och tjänstemän håller vardera ett anförande, därefter ställer närvarande journalister frågor och alltihop avslutas med enskilda intervjuer.
Låter väl som vanligt? Ja, på sätt och vis är det så. Men nivån har sänkts. Från en redan låg nivå. Vid den kollektiva frågestunden har endast en bråkdel av de närvarade journalisterna ställt frågor och frågorna har varit helt tama. I maktbalansen politik vs media, har socialdemokraterna vunnit enormt mycket mark sedan januari. En väsentligen trött och obegåvad massmedia har nu snöpts helt och går i maktens ledband.
Statsminister Löfven har etablerat en ny unikt låg nivå på statsministerns närvaro i offentligheten under ett kristillstånd. Det är bara att konstatera att han gömmer sig. Och slipper nästan helt kritik för det. Vilken VD för större företag som helst, har kommunicerat bättre och oftare med de anställda, än Löfven med oss medborgare.
Varför han undviker sammanhang med frågestunder, vet alla. Han är helt enkelt dålig i den situationen. Riktigt dålig. Beteendet är alltså politiskt rationellt. Det obehagliga är att i kombination med den snöpta massmedian, etableras ett nytt accepterat förhållande, som kommer att fortsätta gälla under nästa ministär. Och nästa.
S har i krisen passat på att ändra hela sitt formspråk gentemot väljarna. Har du noterat att ministrarnas bakgrund på de där presskonferenserna nästan helt utgörs av svenska flaggan? Samma flagga som S försökte nära nog städa bort ur offentligheten under lång tid. Den var acceptabel på flaggstång på utvalda dagar. Övrig användning var hänvisad till idrottens värld. Allt annat var suspekt.
Nu tapetserar man presskonferenserna med flaggan och flera ministrar bär den i form av pin på kavajslaget. Nedan Mikael Damberg. Efter corona, respektive på besök på Kubals fabrik i Sundsvall före corona. Rosen har bytts mot svenska flaggan.
Bildgooglar man ”Stefan Löfven presskonferens”, så kan det se ut så här:
Över till den sista förändringen, vilket även är den senaste. Nu pågående och ofullständig.
Omsvängning i invandringspolitiken. Följer du med i rikspolitiken så har du säkert noterat att regeringen tillsatt en ”migrationskommitté” i riksdagen.
Kommittén skall utreda den framtida migrationspolitiken. Ett citat nedan från regeringens pressmeddelande om saken:
”Kommittén ska ta ställning till utformningen av politiken i syfte att fastställa en ordning som är långsiktigt hållbar. Migrationspolitiken ska i en föränderlig omvärld minska behovet av tillfälliga lösningar och säkerställa en permanent ordning med ett brett stöd i den svenska riksdagen. Migrationspolitiken ska vara human, rättssäker och effektiv.”
I pressmeddelandet anges explicit fyra punkter som kommittén skall ”ta ställning till”:
”Kommittén ska bland annat ta ställning till
- om skyddsbehövande ska beviljas tidsbegränsade eller permanenta uppehållstillstånd som huvudregel,
- om asylsökande ska kunna beviljas uppehållstillstånd på ytterligare grunder än de som följer av EU-rätten och svenska konventionsåtaganden och då särskilt ta ställning till om en ny humanitär grund för uppehållstillstånd ska införas,
- i vilken utsträckning som anhöriginvandring ska vara möjlig om den person som en tredjelandsmedborgare åberopar anknytning till har sökt asyl och beviljats uppehållstillstånd i Sverige, och
- om ett försörjningskrav ska gälla vid anhöriginvandring, och hur ett sådant krav då bör utformas.”
Den enda rimliga förklaringen till att man anger de fyra punkterna ovan, är att man önskar förändra dem och det är knappast (ännu) mer frikostig man vill göra invandringspolitiken. S ska nu göra helt om och det hade inte varit möjligt utan coronakrisen. Om kommunernas ekonomi var i förfall före corona, så har nu corona försatt staten i samma situation.
Och för detta påstående har vi stöd. Anne-Marie Lindgren är en socialdemokratisk ideolog som arbetat för partiet mest hela livet. Hon var talskrivare åt Ingvar Carlsson när han kraftigt ströp invandringen i början 90-talet, genom det s.k. luciabeslutet. Före det arbetade hon åt Palme. Hon är medförfattare till partiprogrammet och ett ideologiskt tungt namn i partiet.
I tidningen ”Aktuellt i politiken” skriver hon under rubriken ”SD har vunnit på att vi inte klarat integrationen” bl.a. följande:
”Möjligheterna att förverkliga goda intentioner hänger ihop med hur mycket pengar det finns att betala det med – det är den enkla om än något dystra sanningen om det mesta av socialt reformarbete.
Och det gäller också om asyl- och integrationspolitiken.
Att ta emot asylsökande och ge dem möjlighet att starta om livet i ett nytt land ser jag som ett socialt åtagande på samma sätt som sjukvården eller barnomsorgen. Där det som i alla andra fall handlar om att få de grundläggande värderingarna – som i princip är gränslösa – att gå ihop med de behövliga resurserna. Som alltid är begränsade.
Den diskussionen är svår. Det tar emot att inse att det faktiskt finns ekonomiska begränsningar för åtgärder som är höggradigt angelägna och som man själv helst skulle vilja genomföra.”
Fetningarna är våra och förtjänar särskild uppmärksamhet. Man skulle kunna göra sig rolig åt ideologen Lindgren. S nyttjade under decennier en retorik som sa att ”vi tjänar [ekonomiskt] på invandringen”, men nu har man alltså insett att den är en nettokostnad. Först nu.
Att göra sig rolig på hennes bekostnad leder dock ingenstans och Lindgren är allt annat än dum. Hon har vetat hela tiden att invandringen kostar. Nu är hon en i partiets innersta kärna som skall formulera den stora kappvändningen.
Låt oss nu föra över de här förändringarna på Övikspolitiken. Förr eller senare måste Övikssossarna anpassa sig till moderpartiets nya giv. Det kommer inte bli lätt. Vi såg i tiggeridebatten i fullmäktige hur flera sosseledamöter blir gröna av (spelad) indignation vid tanken på ett tiggeriförbud. Samtidigt har deras partikamrater i Eskilstuna gjort tiggeriet tillståndspliktigt. S i Övik är sällsynt illa rustade att anamma en svängning i invandringspolitiken. Inte minst med svenska flaggan som bakgrund.
Det här kommer bli mycket intressant att följa. Ja, och om någon inte förstod det, så är det förstås konkurrensen från SD man vill möta med förändringarna.
Förresten, det finns en sak med Anne-Marie Lindgren som tangerar Övik. Sossesåperi. Hon var tidigare gift med f.d. finansministern Erik Åsbrink. De har en dotter tillsammans, som är försörjd av partiet. Marika Lindgren Åsbrink är idag chefsutredare hos Socialdemokraterna, med uppgift att utveckla ny politik åt partiet. Erik Åsbrink gifte om sig med Ylva Johansson, även hon i partiets topp, med flera ministeruppdrag bakom sig.
Fler inlägg
Då riksdagsledamot – nu bidragsfall
Det ska löna sig att vara politiker – exemplet Sonidsson
Så skapas en oligark – med skattepengar och S goda minne